Datasets:

folkopinion

/

government-interpellation-qa-swedish

like 2

Follow

Folkopinion 3

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att säkerställa att kommuner och regioner har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att klara sina välfärdsåtaganden?

Eva Lindh har frågat finansministern vilka åtgärder hon avser att vidta för att säkerställa att kommuner och regioner har tillräckliga ekonomiska förutsättningar för att klara sina välfärdsåtaganden. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSverige befinner sig i ett läge där hushållens, företagens och kommunsektorns ekonomi pressas hårt. Med hänsyn till det ekonomiska läget och den höga inflationen är inriktningen på budgeten svagt åtstramande. Finanspolitiken behöver vara väl avvägd för att få ned inflationen och för att hantera nedgången i ekonomin. Genom att följa det finanspolitiska ramverket säkerställs att det finns handlingsutrymme vid ett försämrat ekonomiskt läge. Regeringen prövar samtliga reformförslag mot det ekonomiska utrymmet och det finanspolitiska ramverket. Ordning och reda i de offentliga finanserna är en prioriterad uppgift.Eva Lindh påstår att den budget som regeringen och Sverigedemokraterna presenterat inte innebär några ökade statsbidrag till välfärden och att detta medför att välfärden riskerar att försämras. Detta stämmer inte. I budgetpropositionen för 2023 satsas cirka en tredjedel av reformutrymmet på kommunsektorn. Det generella statsbidraget höjs med 6 miljarder kronor från och med i år, i jämförelse med den nivå som tidigare har aviserats. Åren 2021 och 2022 fanns en tillfällig höjning av det generella statsbidraget på 10 respektive 5 miljarder kronor. Den tillfälliga höjningen var ett sätt att lindra effekter av pandemin och var aldrig tänkt som permanent höjning av det generella statsbidraget. Vidare avsätter regeringen omkring 6 miljarder kronor i riktade statsbidrag för 2023, bland annat 2 miljarder kronor till regionerna för en prestationsbaserad ersättning i syfte att öka antalet vårdplatser samt en förstärkt satsning på förlossningsvård och kvinnors hälsa med 1,7 miljarder kronor.Jag är medveten om att kommuner och regioner, trots de medel som regeringen och Sverigedemokraterna nu på olika sätt tillför, ändå står inför en ekonomiskt utmanande period under kommande år. Hur kommuner och regioner kan hantera ekonomisk turbulens och samtidigt arbeta för en långsiktigt hållbar ekonomi diskuteras löpande i regeringen men också i kommuner och regioner. Frågan är svår och viktig. Det kommer att behövas en kombination av åtgärder för att värna och stärka välfärden.Mer pengar kommer inte att lösa alla problem som kommunsektorn står inför. Kommuner och regioner behöver fortsätta arbeta innovativt, effektivisera sin verksamhet och utveckla den efter nya förutsättningar. Inte minst finns en potential i nya digitala lösningar. Staten har ett ansvar för att ge bästa möjliga förutsättningar för detta.Det osäkra ekonomiska läget gör att det finns risk för att den ekonomiska nedgången blir djupare än enligt prognosen i budgetpropositionen för 2023. Regeringen följer därför utvecklingen mycket noga.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Tack, Sanna Backeskog, för en bra debatt om en väldigt angelägen fråga! Får jag förmånen att vända mig direkt till Kriminalvårdens medarbetare är det första jag vill säga att de ska vara rakryggade och stolta över det viktiga arbete de utför i hela det svenska samhällets tjänst och intresse. Jag tycker också att de ska vara förvissade om att de är sedda och att de problem som de ser i sin vardag, på sina arbetsplatser, också är sedda, som jag uppfattar det både av arbetsgivare och av den politik som mycket riktigt är huvudman för alla våra myndigheter, inklusive Kriminalvården.Naturligtvis är inget av det som tas upp i den här rapporten, oavsett om det gäller säkerhetsproblem, farligt ensamarbete, hot och våld eller påtryckningar av otillbörligt slag, något som ett anständigt samhälle kan acceptera inom väggarna, murarna och grindarna till svensk kriminalvård. Det är en mycket legitim förväntan från medarbetarna i svensk kriminalvård att dessa problem tas på största allvar och möts på ett väldigt konkret sätt.När det gäller Kriminalvården är inget namnbyte på myndigheten aktuellt. Men den djupare frågan är vad vi har Kriminalvården till. Där vill jag stå upp för vikten av hårda straff och inkapacitering. Detta är också en väldigt viktig del i ett anständigt samhälle. Min bestämda uppfattning är att vi långsiktigt måste skifta fokus från gärningsman till brottsoffer och till samhällets behov av skydd mot grov brottslighet. Det innebär också att fler personer kommer att behöva låsas in under längre tid.Med detta sagt ska vi alldeles självklart arbeta lika metodiskt när det gäller vad vi gör med människor under den tid de är inlåsta. Ambitionen ska hela tiden vara att människor ska komma ut på andra sidan som bättre människor, med bättre förutsättningar att hugga tag i ett hederligt liv.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Tack, Sanna Backeskog, för en bra debatt om en väldigt angelägen fråga! Får jag förmånen att vända mig direkt till Kriminalvårdens medarbetare är det första jag vill säga att de ska vara rakryggade och stolta över det viktiga arbete de utför i hela det svenska samhällets tjänst och intresse. Jag tycker också att de ska vara förvissade om att de är sedda och att de problem som de ser i sin vardag, på sina arbetsplatser, också är sedda, som jag uppfattar det både av arbetsgivare och av den politik som mycket riktigt är huvudman för alla våra myndigheter, inklusive Kriminalvården.Naturligtvis är inget av det som tas upp i den här rapporten, oavsett om det gäller säkerhetsproblem, farligt ensamarbete, hot och våld eller påtryckningar av otillbörligt slag, något som ett anständigt samhälle kan acceptera inom väggarna, murarna och grindarna till svensk kriminalvård. Det är en mycket legitim förväntan från medarbetarna i svensk kriminalvård att dessa problem tas på största allvar och möts på ett väldigt konkret sätt.När det gäller Kriminalvården är inget namnbyte på myndigheten aktuellt. Men den djupare frågan är vad vi har Kriminalvården till. Där vill jag stå upp för vikten av hårda straff och inkapacitering. Detta är också en väldigt viktig del i ett anständigt samhälle. Min bestämda uppfattning är att vi långsiktigt måste skifta fokus från gärningsman till brottsoffer och till samhällets behov av skydd mot grov brottslighet. Det innebär också att fler personer kommer att behöva låsas in under längre tid.Med detta sagt ska vi alldeles självklart arbeta lika metodiskt när det gäller vad vi gör med människor under den tid de är inlåsta. Ambitionen ska hela tiden vara att människor ska komma ut på andra sidan som bättre människor, med bättre förutsättningar att hugga tag i ett hederligt liv.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Tack, Sanna Backeskog, för en bra debatt om en väldigt angelägen fråga! Får jag förmånen att vända mig direkt till Kriminalvårdens medarbetare är det första jag vill säga att de ska vara rakryggade och stolta över det viktiga arbete de utför i hela det svenska samhällets tjänst och intresse. Jag tycker också att de ska vara förvissade om att de är sedda och att de problem som de ser i sin vardag, på sina arbetsplatser, också är sedda, som jag uppfattar det både av arbetsgivare och av den politik som mycket riktigt är huvudman för alla våra myndigheter, inklusive Kriminalvården.Naturligtvis är inget av det som tas upp i den här rapporten, oavsett om det gäller säkerhetsproblem, farligt ensamarbete, hot och våld eller påtryckningar av otillbörligt slag, något som ett anständigt samhälle kan acceptera inom väggarna, murarna och grindarna till svensk kriminalvård. Det är en mycket legitim förväntan från medarbetarna i svensk kriminalvård att dessa problem tas på största allvar och möts på ett väldigt konkret sätt.När det gäller Kriminalvården är inget namnbyte på myndigheten aktuellt. Men den djupare frågan är vad vi har Kriminalvården till. Där vill jag stå upp för vikten av hårda straff och inkapacitering. Detta är också en väldigt viktig del i ett anständigt samhälle. Min bestämda uppfattning är att vi långsiktigt måste skifta fokus från gärningsman till brottsoffer och till samhällets behov av skydd mot grov brottslighet. Det innebär också att fler personer kommer att behöva låsas in under längre tid.Med detta sagt ska vi alldeles självklart arbeta lika metodiskt när det gäller vad vi gör med människor under den tid de är inlåsta. Ambitionen ska hela tiden vara att människor ska komma ut på andra sidan som bättre människor, med bättre förutsättningar att hugga tag i ett hederligt liv.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Jag ser väldigt mycket fram emot att samtala mer kring dessa frågor tillsammans med justitieministern och regeringen.Jag noterar att justitieministern framhåller att arbetsmiljöansvaret ytterst är arbetsgivarens - en hållning som vi i Socialdemokraterna generellt delar. Men som justitieministern själv säger är det justitieministern som ansvarar för myndigheten och nu har möjlighet att ge myndigheten förutsättningar att vara en god arbetsgivare.Seko skriver i sin rapport att var tredje anställd på anstalt ser det som helt uteslutet eller inte särskilt troligt att man arbetar kvar inom Kriminalvården om två år. Detta är väldigt oroande statistik som kräver handling här och nu, i dag. Lönen är den vanligaste anledningen att vilja lämna Kriminalvården, följt av arbetstider och arbetsmiljö.Sekos rapport avslutas med en rad krav för att förbättra för personalen i Kriminalvården och säkerställa kompetensförsörjningen. Det handlar bland annat om lön och arbetstider, utbildning och kompetensutveckling, stopp för allt klientnära ensamarbete och att politiken tar ansvar för att hålla ihop hela rättskedjan så att det vi gör på ena sidan inte får allvarliga konsekvenser på andra sidan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det är säkert en och annan medarbetare av de 14 000 anställda inom Kriminalvården som tittar på detta nu eller i efterhand. Jag vill därför ge justitieministern chansen att vända sig till direkt till dem. Min avslutande fråga till justitieministern är: Vad vill justitieministern säga till Sveriges anställda inom Kriminalvården? Jag fick inte heller svar på om justitieministern är beredd att gå Sverigedemokraterna till mötes gällande synen på Kriminalvården som ett straffverk.(Applåder)

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Jag ser väldigt mycket fram emot att samtala mer kring dessa frågor tillsammans med justitieministern och regeringen.Jag noterar att justitieministern framhåller att arbetsmiljöansvaret ytterst är arbetsgivarens - en hållning som vi i Socialdemokraterna generellt delar. Men som justitieministern själv säger är det justitieministern som ansvarar för myndigheten och nu har möjlighet att ge myndigheten förutsättningar att vara en god arbetsgivare.Seko skriver i sin rapport att var tredje anställd på anstalt ser det som helt uteslutet eller inte särskilt troligt att man arbetar kvar inom Kriminalvården om två år. Detta är väldigt oroande statistik som kräver handling här och nu, i dag. Lönen är den vanligaste anledningen att vilja lämna Kriminalvården, följt av arbetstider och arbetsmiljö.Sekos rapport avslutas med en rad krav för att förbättra för personalen i Kriminalvården och säkerställa kompetensförsörjningen. Det handlar bland annat om lön och arbetstider, utbildning och kompetensutveckling, stopp för allt klientnära ensamarbete och att politiken tar ansvar för att hålla ihop hela rättskedjan så att det vi gör på ena sidan inte får allvarliga konsekvenser på andra sidan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det är säkert en och annan medarbetare av de 14 000 anställda inom Kriminalvården som tittar på detta nu eller i efterhand. Jag vill därför ge justitieministern chansen att vända sig till direkt till dem. Min avslutande fråga till justitieministern är: Vad vill justitieministern säga till Sveriges anställda inom Kriminalvården? Jag fick inte heller svar på om justitieministern är beredd att gå Sverigedemokraterna till mötes gällande synen på Kriminalvården som ett straffverk.(Applåder)

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Jag ser väldigt mycket fram emot att samtala mer kring dessa frågor tillsammans med justitieministern och regeringen.Jag noterar att justitieministern framhåller att arbetsmiljöansvaret ytterst är arbetsgivarens - en hållning som vi i Socialdemokraterna generellt delar. Men som justitieministern själv säger är det justitieministern som ansvarar för myndigheten och nu har möjlighet att ge myndigheten förutsättningar att vara en god arbetsgivare.Seko skriver i sin rapport att var tredje anställd på anstalt ser det som helt uteslutet eller inte särskilt troligt att man arbetar kvar inom Kriminalvården om två år. Detta är väldigt oroande statistik som kräver handling här och nu, i dag. Lönen är den vanligaste anledningen att vilja lämna Kriminalvården, följt av arbetstider och arbetsmiljö.Sekos rapport avslutas med en rad krav för att förbättra för personalen i Kriminalvården och säkerställa kompetensförsörjningen. Det handlar bland annat om lön och arbetstider, utbildning och kompetensutveckling, stopp för allt klientnära ensamarbete och att politiken tar ansvar för att hålla ihop hela rättskedjan så att det vi gör på ena sidan inte får allvarliga konsekvenser på andra sidan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det är säkert en och annan medarbetare av de 14 000 anställda inom Kriminalvården som tittar på detta nu eller i efterhand. Jag vill därför ge justitieministern chansen att vända sig till direkt till dem. Min avslutande fråga till justitieministern är: Vad vill justitieministern säga till Sveriges anställda inom Kriminalvården? Jag fick inte heller svar på om justitieministern är beredd att gå Sverigedemokraterna till mötes gällande synen på Kriminalvården som ett straffverk.(Applåder)

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Låt mig först adressera frågorna som rör Kriminalvårdens medarbetare, som överlag gör ett fantastiskt arbete. Detta gäller enligt min uppfattning alla, från chefer hela vägen ned i organisationen till lokalvårdare, personal i bespisningar och vad det nu kan vara. Jag uppfattar också att det finns en stor hängivenhet och en väldigt stor stolthet över det arbete som utförs. Jag utgår från att de också upplever medborgarnas oreserverade stöd och uppskattning för detta.Sedan råder det ingen som helst tvekan om att det tryck som Kriminalvården utsätts för, som en följd av en samhällsutveckling som gör att allt fler får långa fängelsestraff för väldigt grova brott, inte har matchats med motsvarande satsningar när det gäller Kriminalvårdens utbyggnad. Det är klart att detta skapar ett tryck också på medarbetarna.De problem som aktualiseras i den rapport som interpellanten pekar på är alla ett uttryck för detta. Vart och ett av dessa problem ska tas på största allvar. Jag talade utförligt om detta med Kriminalvårdens generaldirektör så sent som i förrgår under en förmiddag på besök i Hall. Det är något som vi kommer att ha en fortsatt dialog kring mellan myndighet och regeringskansli. Det är också sådant som redan adresseras och kommer att adresseras på ett tydligt sätt genom de styrmedel som regeringen besitter.Med detta sagt är det naturligtvis alltid så - det tycker jag är viktigt att säga gentemot medarbetarna - att arbetsgivaren har det fulla ansvaret för detta. Sedan ska politiken förstås backa upp sina myndigheter så att det finns goda förutsättningar att bedriva en verksamhet som säkrar en god arbetsmiljö för medarbetarna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller samverkan har jag inga som helst problem att samverka med någon när det handlar om möjligheterna att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, som nu eskalerat till nivåer som är fullständigt historiska inte bara ur ett svenskt perspektiv utan också vid en internationell jämförelse. Det råder ingen som helst tvekan om att det, om vi gör som vi hittills har gjort, också kommer att gå som det hittills har gått. Det gäller kriminalpolitiken och alla förgreningar av den, inklusive hanteringen av Kriminalvården.Vanföreställningen att den här regeringen bara skulle se på ena sidan av myntet blir inte mer sann bara för att den upprepas i varje meningsutbyte vi har i denna kammare. Det är alldeles självklart att vi med längre straff kommer att behöva vara ännu mer genomtänkta när det handlar om vad man ska göra med människor som är inlåsta - vad de ska ägna tiden åt och hur man kan göra allt för att förbättra förutsättningarna för att de ska komma ut på andra sidan som bättre människor med goda verktyg att hugga tag i sin tillvaro och slå in på en hederlig levnadsbana. Detta kommer inte bara att vara riktningen för den här regeringen, utan vi ska säkerställa att vi som land och som kriminalvård blir ännu mycket bättre än vi har varit hittills när det gäller de delarna.Vad gäller resurs- och ansvarsfrågorna har jag inget som helst behov av att stå här och gaffla om vem som ansvarar för vad i ett historiskt perspektiv. Möjligen tyckte jag att det var en lämplig respons, med tanke på att flera av deltagarna i den här debatten ville göra gällande att de stora arbetsmiljöproblem vi ser i Kriminalvården i dag och de utmaningar vi ser när det gäller tillväxtfrågorna skulle vara ett resultat av den politik som förts eller inte förts under de senaste två tre månaderna. Skälet till att jag tog upp ekonomin var att en av kollegorna adresserade just den frågan.Jag kan försäkra er alla om att jag är öppen för samverkan varje dag i veckan, för rätt reformer som leder landet och Kriminalvården åt rätt håll. Detta får väl sägas vara en rimlig utgångspunkt för det fortsatta samarbetet.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Låt mig först adressera frågorna som rör Kriminalvårdens medarbetare, som överlag gör ett fantastiskt arbete. Detta gäller enligt min uppfattning alla, från chefer hela vägen ned i organisationen till lokalvårdare, personal i bespisningar och vad det nu kan vara. Jag uppfattar också att det finns en stor hängivenhet och en väldigt stor stolthet över det arbete som utförs. Jag utgår från att de också upplever medborgarnas oreserverade stöd och uppskattning för detta.Sedan råder det ingen som helst tvekan om att det tryck som Kriminalvården utsätts för, som en följd av en samhällsutveckling som gör att allt fler får långa fängelsestraff för väldigt grova brott, inte har matchats med motsvarande satsningar när det gäller Kriminalvårdens utbyggnad. Det är klart att detta skapar ett tryck också på medarbetarna.De problem som aktualiseras i den rapport som interpellanten pekar på är alla ett uttryck för detta. Vart och ett av dessa problem ska tas på största allvar. Jag talade utförligt om detta med Kriminalvårdens generaldirektör så sent som i förrgår under en förmiddag på besök i Hall. Det är något som vi kommer att ha en fortsatt dialog kring mellan myndighet och regeringskansli. Det är också sådant som redan adresseras och kommer att adresseras på ett tydligt sätt genom de styrmedel som regeringen besitter.Med detta sagt är det naturligtvis alltid så - det tycker jag är viktigt att säga gentemot medarbetarna - att arbetsgivaren har det fulla ansvaret för detta. Sedan ska politiken förstås backa upp sina myndigheter så att det finns goda förutsättningar att bedriva en verksamhet som säkrar en god arbetsmiljö för medarbetarna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller samverkan har jag inga som helst problem att samverka med någon när det handlar om möjligheterna att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, som nu eskalerat till nivåer som är fullständigt historiska inte bara ur ett svenskt perspektiv utan också vid en internationell jämförelse. Det råder ingen som helst tvekan om att det, om vi gör som vi hittills har gjort, också kommer att gå som det hittills har gått. Det gäller kriminalpolitiken och alla förgreningar av den, inklusive hanteringen av Kriminalvården.Vanföreställningen att den här regeringen bara skulle se på ena sidan av myntet blir inte mer sann bara för att den upprepas i varje meningsutbyte vi har i denna kammare. Det är alldeles självklart att vi med längre straff kommer att behöva vara ännu mer genomtänkta när det handlar om vad man ska göra med människor som är inlåsta - vad de ska ägna tiden åt och hur man kan göra allt för att förbättra förutsättningarna för att de ska komma ut på andra sidan som bättre människor med goda verktyg att hugga tag i sin tillvaro och slå in på en hederlig levnadsbana. Detta kommer inte bara att vara riktningen för den här regeringen, utan vi ska säkerställa att vi som land och som kriminalvård blir ännu mycket bättre än vi har varit hittills när det gäller de delarna.Vad gäller resurs- och ansvarsfrågorna har jag inget som helst behov av att stå här och gaffla om vem som ansvarar för vad i ett historiskt perspektiv. Möjligen tyckte jag att det var en lämplig respons, med tanke på att flera av deltagarna i den här debatten ville göra gällande att de stora arbetsmiljöproblem vi ser i Kriminalvården i dag och de utmaningar vi ser när det gäller tillväxtfrågorna skulle vara ett resultat av den politik som förts eller inte förts under de senaste två tre månaderna. Skälet till att jag tog upp ekonomin var att en av kollegorna adresserade just den frågan.Jag kan försäkra er alla om att jag är öppen för samverkan varje dag i veckan, för rätt reformer som leder landet och Kriminalvården åt rätt håll. Detta får väl sägas vara en rimlig utgångspunkt för det fortsatta samarbetet.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Låt mig först adressera frågorna som rör Kriminalvårdens medarbetare, som överlag gör ett fantastiskt arbete. Detta gäller enligt min uppfattning alla, från chefer hela vägen ned i organisationen till lokalvårdare, personal i bespisningar och vad det nu kan vara. Jag uppfattar också att det finns en stor hängivenhet och en väldigt stor stolthet över det arbete som utförs. Jag utgår från att de också upplever medborgarnas oreserverade stöd och uppskattning för detta.Sedan råder det ingen som helst tvekan om att det tryck som Kriminalvården utsätts för, som en följd av en samhällsutveckling som gör att allt fler får långa fängelsestraff för väldigt grova brott, inte har matchats med motsvarande satsningar när det gäller Kriminalvårdens utbyggnad. Det är klart att detta skapar ett tryck också på medarbetarna.De problem som aktualiseras i den rapport som interpellanten pekar på är alla ett uttryck för detta. Vart och ett av dessa problem ska tas på största allvar. Jag talade utförligt om detta med Kriminalvårdens generaldirektör så sent som i förrgår under en förmiddag på besök i Hall. Det är något som vi kommer att ha en fortsatt dialog kring mellan myndighet och regeringskansli. Det är också sådant som redan adresseras och kommer att adresseras på ett tydligt sätt genom de styrmedel som regeringen besitter.Med detta sagt är det naturligtvis alltid så - det tycker jag är viktigt att säga gentemot medarbetarna - att arbetsgivaren har det fulla ansvaret för detta. Sedan ska politiken förstås backa upp sina myndigheter så att det finns goda förutsättningar att bedriva en verksamhet som säkrar en god arbetsmiljö för medarbetarna. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerNär det gäller samverkan har jag inga som helst problem att samverka med någon när det handlar om möjligheterna att trycka tillbaka den grova organiserade brottsligheten, som nu eskalerat till nivåer som är fullständigt historiska inte bara ur ett svenskt perspektiv utan också vid en internationell jämförelse. Det råder ingen som helst tvekan om att det, om vi gör som vi hittills har gjort, också kommer att gå som det hittills har gått. Det gäller kriminalpolitiken och alla förgreningar av den, inklusive hanteringen av Kriminalvården.Vanföreställningen att den här regeringen bara skulle se på ena sidan av myntet blir inte mer sann bara för att den upprepas i varje meningsutbyte vi har i denna kammare. Det är alldeles självklart att vi med längre straff kommer att behöva vara ännu mer genomtänkta när det handlar om vad man ska göra med människor som är inlåsta - vad de ska ägna tiden åt och hur man kan göra allt för att förbättra förutsättningarna för att de ska komma ut på andra sidan som bättre människor med goda verktyg att hugga tag i sin tillvaro och slå in på en hederlig levnadsbana. Detta kommer inte bara att vara riktningen för den här regeringen, utan vi ska säkerställa att vi som land och som kriminalvård blir ännu mycket bättre än vi har varit hittills när det gäller de delarna.Vad gäller resurs- och ansvarsfrågorna har jag inget som helst behov av att stå här och gaffla om vem som ansvarar för vad i ett historiskt perspektiv. Möjligen tyckte jag att det var en lämplig respons, med tanke på att flera av deltagarna i den här debatten ville göra gällande att de stora arbetsmiljöproblem vi ser i Kriminalvården i dag och de utmaningar vi ser när det gäller tillväxtfrågorna skulle vara ett resultat av den politik som förts eller inte förts under de senaste två tre månaderna. Skälet till att jag tog upp ekonomin var att en av kollegorna adresserade just den frågan.Jag kan försäkra er alla om att jag är öppen för samverkan varje dag i veckan, för rätt reformer som leder landet och Kriminalvården åt rätt håll. Detta får väl sägas vara en rimlig utgångspunkt för det fortsatta samarbetet.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det var ju precis min poäng - att vi ska dra lärdomar av händelsen på Tidaholmsanstalten, där man lade om synen på kriminalvården, stärkte personaltätheten, såg till att man fick en tydligare indelning i avdelningar, såg till att inte för många fångar vistades i samma rastverksamhet och så vidare. Man satsade alltså mer resurser och såg till att personalen hade bättre anställningsvillkor och att det fanns bättre möjligheter för kriminalvården att jobba med det andra uppdraget - att inte bara hålla folk inlåsta utan också se till att de när de kommer därifrån inte ska välja en brottslig väg i livet.Med det sagt har vi också sett att antalet återfall har minskat från 90talets höga siffror till något lägre i dag. Vi vill givetvis fortsätta trycka tillbaka återfallen, men då krävs det att man ser helheten.Det är klart att vi kan stå här och prata om budget och hur vi har satsat våra pengar. Vi hade en sådan diskussion förra gången vi stod i kammaren. Jag blev då ganska paff över den syn som regeringen har på det här nu, i de här tiderna med hög inflation och höga energipriser och en enorm press på välfärdsverksamheter som många gånger riktar sig till barn i särskilt utsatta områden. Där ska finnas skola, kulturskola, fritidsgårdar, social verksamhet och möjligheter att stötta familjer. Det är just de verksamheterna som Moderaterna och regeringen nu sätter extra stor press på när man inte satsar pengar på välfärden i den utsträckning som SKR varnar för att man behöver göra och som landets kommuner återkommande larmar om.Man valde väg, fru talman. Man sänkte skatten för de allra rikaste med 13 miljarder och satte i stället sparkrav på välfärden. Detta leder till en utveckling i samhället med djupare klyftor, där grovt kriminella kan hitta möjligheter att locka in fler unga i grov brottslighet. Vi valde omvänt att dubbla välfärdssatsningen.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det var ju precis min poäng - att vi ska dra lärdomar av händelsen på Tidaholmsanstalten, där man lade om synen på kriminalvården, stärkte personaltätheten, såg till att man fick en tydligare indelning i avdelningar, såg till att inte för många fångar vistades i samma rastverksamhet och så vidare. Man satsade alltså mer resurser och såg till att personalen hade bättre anställningsvillkor och att det fanns bättre möjligheter för kriminalvården att jobba med det andra uppdraget - att inte bara hålla folk inlåsta utan också se till att de när de kommer därifrån inte ska välja en brottslig väg i livet.Med det sagt har vi också sett att antalet återfall har minskat från 90talets höga siffror till något lägre i dag. Vi vill givetvis fortsätta trycka tillbaka återfallen, men då krävs det att man ser helheten.Det är klart att vi kan stå här och prata om budget och hur vi har satsat våra pengar. Vi hade en sådan diskussion förra gången vi stod i kammaren. Jag blev då ganska paff över den syn som regeringen har på det här nu, i de här tiderna med hög inflation och höga energipriser och en enorm press på välfärdsverksamheter som många gånger riktar sig till barn i särskilt utsatta områden. Där ska finnas skola, kulturskola, fritidsgårdar, social verksamhet och möjligheter att stötta familjer. Det är just de verksamheterna som Moderaterna och regeringen nu sätter extra stor press på när man inte satsar pengar på välfärden i den utsträckning som SKR varnar för att man behöver göra och som landets kommuner återkommande larmar om.Man valde väg, fru talman. Man sänkte skatten för de allra rikaste med 13 miljarder och satte i stället sparkrav på välfärden. Detta leder till en utveckling i samhället med djupare klyftor, där grovt kriminella kan hitta möjligheter att locka in fler unga i grov brottslighet. Vi valde omvänt att dubbla välfärdssatsningen.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det var ju precis min poäng - att vi ska dra lärdomar av händelsen på Tidaholmsanstalten, där man lade om synen på kriminalvården, stärkte personaltätheten, såg till att man fick en tydligare indelning i avdelningar, såg till att inte för många fångar vistades i samma rastverksamhet och så vidare. Man satsade alltså mer resurser och såg till att personalen hade bättre anställningsvillkor och att det fanns bättre möjligheter för kriminalvården att jobba med det andra uppdraget - att inte bara hålla folk inlåsta utan också se till att de när de kommer därifrån inte ska välja en brottslig väg i livet.Med det sagt har vi också sett att antalet återfall har minskat från 90talets höga siffror till något lägre i dag. Vi vill givetvis fortsätta trycka tillbaka återfallen, men då krävs det att man ser helheten.Det är klart att vi kan stå här och prata om budget och hur vi har satsat våra pengar. Vi hade en sådan diskussion förra gången vi stod i kammaren. Jag blev då ganska paff över den syn som regeringen har på det här nu, i de här tiderna med hög inflation och höga energipriser och en enorm press på välfärdsverksamheter som många gånger riktar sig till barn i särskilt utsatta områden. Där ska finnas skola, kulturskola, fritidsgårdar, social verksamhet och möjligheter att stötta familjer. Det är just de verksamheterna som Moderaterna och regeringen nu sätter extra stor press på när man inte satsar pengar på välfärden i den utsträckning som SKR varnar för att man behöver göra och som landets kommuner återkommande larmar om.Man valde väg, fru talman. Man sänkte skatten för de allra rikaste med 13 miljarder och satte i stället sparkrav på välfärden. Detta leder till en utveckling i samhället med djupare klyftor, där grovt kriminella kan hitta möjligheter att locka in fler unga i grov brottslighet. Vi valde omvänt att dubbla välfärdssatsningen.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Jag tackar justitieministern för svaret - även om justitieministern redan efter fem månader har hamnat i förhållningssättet att allt är den andra regeringens fel.Vi sitter inte på sanningen. Regeringen sitter inte på sanningen. Min poäng är att om svensk kriminalpolitik ska vara effektiv och human, minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs samverkan i riksdagen. Då kan inte justitieministern fortsatta välja tystnadens väg när regeringens samarbetsparti attackerar grunderna i svensk kriminalvårdspolitik, utan då måste justitieministern vända sig till hela den här kammaren och samtala med samtliga partier om hur vi står upp för en kriminalvård som faktiskt levererar.Vill justitieministern att bokslutet om fyra år ska vara att den del av svensk kriminalpolitik som fungerade bra, nämligen kriminalvården, har slagits sönder? Det är precis den risken vi ser nu. Om inte Kriminalvården får rätt förutsättningar, rätt resurser och en justitieminister som är beredd att ta fajten för svensk kriminalvård när det finns människor i samarbetspartiet som kontinuerligt attackerar grunderna för den politiken finns det risker.Jag uppmanar justitieministern att ta avstånd från de mycket allvarliga attacker som vi nu ser från samarbetspartiet, inte bara mot svensk kriminalvårdspolitik utan också mot grunderna i svensk grundlag när det handlar om myndighetsstyrning, myndigheters oberoende och domstolars oberoende.Vi kommer inte att värna den svenska förvaltningsmodellen genom att ändra lagstiftning, genom att ändra grundlag. Vi värnar den svenska grundlagen genom att stå upp för de människor som gör svensk statsförvaltning möjlig, nämligen alla de anställda, och deras integritet och skydd i enlighet med svensk grundlag. Jag uppmanar justitieministern att jobba med detta.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Jag tackar justitieministern för svaret - även om justitieministern redan efter fem månader har hamnat i förhållningssättet att allt är den andra regeringens fel.Vi sitter inte på sanningen. Regeringen sitter inte på sanningen. Min poäng är att om svensk kriminalpolitik ska vara effektiv och human, minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs samverkan i riksdagen. Då kan inte justitieministern fortsatta välja tystnadens väg när regeringens samarbetsparti attackerar grunderna i svensk kriminalvårdspolitik, utan då måste justitieministern vända sig till hela den här kammaren och samtala med samtliga partier om hur vi står upp för en kriminalvård som faktiskt levererar.Vill justitieministern att bokslutet om fyra år ska vara att den del av svensk kriminalpolitik som fungerade bra, nämligen kriminalvården, har slagits sönder? Det är precis den risken vi ser nu. Om inte Kriminalvården får rätt förutsättningar, rätt resurser och en justitieminister som är beredd att ta fajten för svensk kriminalvård när det finns människor i samarbetspartiet som kontinuerligt attackerar grunderna för den politiken finns det risker.Jag uppmanar justitieministern att ta avstånd från de mycket allvarliga attacker som vi nu ser från samarbetspartiet, inte bara mot svensk kriminalvårdspolitik utan också mot grunderna i svensk grundlag när det handlar om myndighetsstyrning, myndigheters oberoende och domstolars oberoende.Vi kommer inte att värna den svenska förvaltningsmodellen genom att ändra lagstiftning, genom att ändra grundlag. Vi värnar den svenska grundlagen genom att stå upp för de människor som gör svensk statsförvaltning möjlig, nämligen alla de anställda, och deras integritet och skydd i enlighet med svensk grundlag. Jag uppmanar justitieministern att jobba med detta.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Jag tackar justitieministern för svaret - även om justitieministern redan efter fem månader har hamnat i förhållningssättet att allt är den andra regeringens fel.Vi sitter inte på sanningen. Regeringen sitter inte på sanningen. Min poäng är att om svensk kriminalpolitik ska vara effektiv och human, minska brottsligheten och öka människors trygghet krävs samverkan i riksdagen. Då kan inte justitieministern fortsatta välja tystnadens väg när regeringens samarbetsparti attackerar grunderna i svensk kriminalvårdspolitik, utan då måste justitieministern vända sig till hela den här kammaren och samtala med samtliga partier om hur vi står upp för en kriminalvård som faktiskt levererar.Vill justitieministern att bokslutet om fyra år ska vara att den del av svensk kriminalpolitik som fungerade bra, nämligen kriminalvården, har slagits sönder? Det är precis den risken vi ser nu. Om inte Kriminalvården får rätt förutsättningar, rätt resurser och en justitieminister som är beredd att ta fajten för svensk kriminalvård när det finns människor i samarbetspartiet som kontinuerligt attackerar grunderna för den politiken finns det risker.Jag uppmanar justitieministern att ta avstånd från de mycket allvarliga attacker som vi nu ser från samarbetspartiet, inte bara mot svensk kriminalvårdspolitik utan också mot grunderna i svensk grundlag när det handlar om myndighetsstyrning, myndigheters oberoende och domstolars oberoende.Vi kommer inte att värna den svenska förvaltningsmodellen genom att ändra lagstiftning, genom att ändra grundlag. Vi värnar den svenska grundlagen genom att stå upp för de människor som gör svensk statsförvaltning möjlig, nämligen alla de anställda, och deras integritet och skydd i enlighet med svensk grundlag. Jag uppmanar justitieministern att jobba med detta.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Kriminalvården är en myndighet som har gjort en imponerande resa de senaste decennierna. Säkerheten har ökat markant, och att fler fängelser har byggts ut i hela landet har bidragit till fler jobb. Kriminalvårdens arbete med Bättre ut har visat sig vara framgångsrikt och världsunikt.Målet är att klienterna under sin fängelsetid ska få verktyg för att klara av att leva ett liv fritt från kriminalitet och kunna bidra till samhället efter avtjänat straff. När jag besökte anstalten i Gävle nyligen delades riktiga solskenshistorier om Kriminalvårdens framgångsrika behandlingsprogram och om människor som avtjänat sitt straff, gjort sin läxa och fått behandling för sitt missbruk och sedan kunnat fungera fullt ut i samhället och arbetslivet.Nyckeln för att Kriminalvården ska kunna lyckas med sitt samhällsviktiga uppdrag är självklart medarbetarna. Det är inte ett enkelt jobb att vara kriminalvårdare. En kriminalvårdare behöver ha gott omdöme, mycket god säkerhetskompetens och stark personlig integritet. Men det krävs också god pedagogisk förmåga, ett motiverande förhållningssätt och en humanistisk människosyn.Utbildningen till kriminalvårdare är på 24 veckor, och utbildningen och erfarenheten ses som attraktiv inom många branscher. Men att arbeta klientnära och göra adekvata riskbedömningar och samtidigt framgångsrika behandlingsplaner kräver naturligtvis lång praktisk erfarenhet. Att medarbetarna trivs och känner sig uppskattade på arbetet är alltså oerhört viktigt för att Kriminalvården ska kunna upprätthålla sitt viktiga samhällsuppdrag på ett tillfredsställande sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer De som söker sig till kriminalvård är människor som trivs med att jobba med andra människor och som vill bidra till att de intagna kommer bättre ut och kan bidra i samhället. Jag kan därför ana att många medarbetare känner oro när regeringsunderlagets största parti pratar om vatten och bröd och att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket.En mångårig medarbetare som jag träffade häromsistens sa ungefär så här: Den här retoriken Sverigedemokraterna har skrämmer mig. Jag vill ju jobba med killarna och hjälpa dem att ta tag i sina problem. Straffverket - vad är det för namn, och vad skulle det innebära för typ av förvaring? Det känns inte det minsta tryggt. Där vill i alla fall inte jag arbeta, och jag har svårt att se att de ska kunna anställa någon av mina kollegor dit. Jag upplever inte att jag får några konkreta besked om medarbetarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö och hur de kan förbättras. Justitieministern nämnde också att det finns anledning att återkomma till det.Jag undrar därför om justitieministern nu vill ta tillfället i akt och beskriva sin bild av vilken roll Kriminalvårdens anställda har och hur deras uppdrag är beskrivet - och om justitieministern har ambitioner att gå Sverigedemokraterna till mötes och överväger namnbytet till Straffverket.(Applåder)

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Kriminalvården är en myndighet som har gjort en imponerande resa de senaste decennierna. Säkerheten har ökat markant, och att fler fängelser har byggts ut i hela landet har bidragit till fler jobb. Kriminalvårdens arbete med Bättre ut har visat sig vara framgångsrikt och världsunikt.Målet är att klienterna under sin fängelsetid ska få verktyg för att klara av att leva ett liv fritt från kriminalitet och kunna bidra till samhället efter avtjänat straff. När jag besökte anstalten i Gävle nyligen delades riktiga solskenshistorier om Kriminalvårdens framgångsrika behandlingsprogram och om människor som avtjänat sitt straff, gjort sin läxa och fått behandling för sitt missbruk och sedan kunnat fungera fullt ut i samhället och arbetslivet.Nyckeln för att Kriminalvården ska kunna lyckas med sitt samhällsviktiga uppdrag är självklart medarbetarna. Det är inte ett enkelt jobb att vara kriminalvårdare. En kriminalvårdare behöver ha gott omdöme, mycket god säkerhetskompetens och stark personlig integritet. Men det krävs också god pedagogisk förmåga, ett motiverande förhållningssätt och en humanistisk människosyn.Utbildningen till kriminalvårdare är på 24 veckor, och utbildningen och erfarenheten ses som attraktiv inom många branscher. Men att arbeta klientnära och göra adekvata riskbedömningar och samtidigt framgångsrika behandlingsplaner kräver naturligtvis lång praktisk erfarenhet. Att medarbetarna trivs och känner sig uppskattade på arbetet är alltså oerhört viktigt för att Kriminalvården ska kunna upprätthålla sitt viktiga samhällsuppdrag på ett tillfredsställande sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer De som söker sig till kriminalvård är människor som trivs med att jobba med andra människor och som vill bidra till att de intagna kommer bättre ut och kan bidra i samhället. Jag kan därför ana att många medarbetare känner oro när regeringsunderlagets största parti pratar om vatten och bröd och att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket.En mångårig medarbetare som jag träffade häromsistens sa ungefär så här: Den här retoriken Sverigedemokraterna har skrämmer mig. Jag vill ju jobba med killarna och hjälpa dem att ta tag i sina problem. Straffverket - vad är det för namn, och vad skulle det innebära för typ av förvaring? Det känns inte det minsta tryggt. Där vill i alla fall inte jag arbeta, och jag har svårt att se att de ska kunna anställa någon av mina kollegor dit. Jag upplever inte att jag får några konkreta besked om medarbetarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö och hur de kan förbättras. Justitieministern nämnde också att det finns anledning att återkomma till det.Jag undrar därför om justitieministern nu vill ta tillfället i akt och beskriva sin bild av vilken roll Kriminalvårdens anställda har och hur deras uppdrag är beskrivet - och om justitieministern har ambitioner att gå Sverigedemokraterna till mötes och överväger namnbytet till Straffverket.(Applåder)

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Kriminalvården är en myndighet som har gjort en imponerande resa de senaste decennierna. Säkerheten har ökat markant, och att fler fängelser har byggts ut i hela landet har bidragit till fler jobb. Kriminalvårdens arbete med Bättre ut har visat sig vara framgångsrikt och världsunikt.Målet är att klienterna under sin fängelsetid ska få verktyg för att klara av att leva ett liv fritt från kriminalitet och kunna bidra till samhället efter avtjänat straff. När jag besökte anstalten i Gävle nyligen delades riktiga solskenshistorier om Kriminalvårdens framgångsrika behandlingsprogram och om människor som avtjänat sitt straff, gjort sin läxa och fått behandling för sitt missbruk och sedan kunnat fungera fullt ut i samhället och arbetslivet.Nyckeln för att Kriminalvården ska kunna lyckas med sitt samhällsviktiga uppdrag är självklart medarbetarna. Det är inte ett enkelt jobb att vara kriminalvårdare. En kriminalvårdare behöver ha gott omdöme, mycket god säkerhetskompetens och stark personlig integritet. Men det krävs också god pedagogisk förmåga, ett motiverande förhållningssätt och en humanistisk människosyn.Utbildningen till kriminalvårdare är på 24 veckor, och utbildningen och erfarenheten ses som attraktiv inom många branscher. Men att arbeta klientnära och göra adekvata riskbedömningar och samtidigt framgångsrika behandlingsplaner kräver naturligtvis lång praktisk erfarenhet. Att medarbetarna trivs och känner sig uppskattade på arbetet är alltså oerhört viktigt för att Kriminalvården ska kunna upprätthålla sitt viktiga samhällsuppdrag på ett tillfredsställande sätt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer De som söker sig till kriminalvård är människor som trivs med att jobba med andra människor och som vill bidra till att de intagna kommer bättre ut och kan bidra i samhället. Jag kan därför ana att många medarbetare känner oro när regeringsunderlagets största parti pratar om vatten och bröd och att Kriminalvården ska byta namn till Straffverket.En mångårig medarbetare som jag träffade häromsistens sa ungefär så här: Den här retoriken Sverigedemokraterna har skrämmer mig. Jag vill ju jobba med killarna och hjälpa dem att ta tag i sina problem. Straffverket - vad är det för namn, och vad skulle det innebära för typ av förvaring? Det känns inte det minsta tryggt. Där vill i alla fall inte jag arbeta, och jag har svårt att se att de ska kunna anställa någon av mina kollegor dit. Jag upplever inte att jag får några konkreta besked om medarbetarnas arbetsvillkor och arbetsmiljö och hur de kan förbättras. Justitieministern nämnde också att det finns anledning att återkomma till det.Jag undrar därför om justitieministern nu vill ta tillfället i akt och beskriva sin bild av vilken roll Kriminalvårdens anställda har och hur deras uppdrag är beskrivet - och om justitieministern har ambitioner att gå Sverigedemokraterna till mötes och överväger namnbytet till Straffverket.(Applåder)

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Det känns underbart att se denna laguppställning och ett engagemang i frågorna denna tidiga fredagsmorgon. Jag faciliterar gärna samtal om jag kan bidra till att pysa ut lite grann av den socialdemokratiska riksdagsgruppens frustration.Sekorapporten är ett magnifikt arbetsmiljöbokslut efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Det är ändå ni som samlas här i dag som har ansvar för att vi befinner oss där vi befinner oss. Det är ni som har stått för avvägningarna mellan straffskärpningar, resurssättning och arbetsmiljöfrågor. Jag tar Sekorapporten på stort allvar, som en utgångspunkt för den omläggning av politiken på bredden som nu måste ske. Det ser jag som en utomordentligt central uppgift för min del. Om Socialdemokraterna vill vara delaktiga i det arbetet välkomnar jag det, men vi har en del erfarenheter att dra av de år som ligger bakom oss, inte minst som de kommer till uttryck i Sekos rapport.Låt oss börja med ekonomin. Det är alldeles självklart så att Kriminalvården måste dimensioneras efter politiken i stort. Såvitt jag känner till tillförde inte Socialdemokraterna i sin budget nämnvärt mycket mer resurser till Kriminalvården än vad regeringen gjorde i sin. Jag vet inte om det ligger andra överväganden bakom Socialdemokraternas budget, och jag tar gärna del av dem. Uppenbarligen har vi gjort samma ekonomiska analys i nuläget.Det råder heller inget tvivel om att Kriminalvården har fått precis de resurser man pekar på baserat på den utveckling som man ser framför sig givet var politiken ligger nu. Vi ligger före kurvan genom att redan nu, långt innan kommande straffskärpningar kommer på plats, ge Kriminalvården ett uppdrag att beräkna vad det får för konsekvenser. Det underlaget kommer redan i vår.Jag kan försäkra interpellanten med adjutanter att Kriminalvården ska få de resurser som krävs, och det i god tid, för att kunna säkerställa den tillväxt som är avgörande för Kriminalvården som sådan men naturligtvis också för medarbetarna och deras förutsättningar att göra ett gott arbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag ska komma till medarbetarfrågorna; jag ska bara ta dem via Tidaholmserfarenheten.Det är klart att det finns en viss dramaturgi i det som Mattias Vepsä tar upp. Men den stora erfarenheten av Tidaholmsincidenten var en annan omläggning av politiken. Det var att säkerställa säkra anstalter. Det var säkerhetsproblematiken som var den stora lärdomen - att vi tidigare hade en kriminalvård där det var alldeles för enkelt att orsaka upplopp och alldeles för enkelt att rymma. Det innebar enorma säkerhetsrisker för medarbetarna.Jag var så sent som i förrgår på Hallanstalten i Södertälje en hel dag. Det gläder mig storligen att se på vilket sätt svensk kriminalvård arbetar med säkerhetsfrågorna och att vi verkligen tycks ha dragit lärdomar av den alldeles för vaga och mjuka hållning i säkerhetsfrågor som rådde tidigare.Jag vill komma till medarbetarna - jag får väl tillfälle att komma tillbaka igen - och bara understryka att samtliga av de vittnesbörd som kommer fram i Sekos rapport har vi alla som politiska beslutsfattare och ledande befattningshavare i myndigheter anledning att ta på allra största allvar. Alla de brister som lyfts fram, riskerna för otillåten påverkan, hot och våld och riskfyllt ensamarbete - inget av det är acceptabelt. Allt det ska adresseras genom politiska beslut, genom resurstillskott och genom myndighetsstyrning. Jag är beredd att föra diskussioner och handla i dessa frågor varje dag i veckan.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Det känns underbart att se denna laguppställning och ett engagemang i frågorna denna tidiga fredagsmorgon. Jag faciliterar gärna samtal om jag kan bidra till att pysa ut lite grann av den socialdemokratiska riksdagsgruppens frustration.Sekorapporten är ett magnifikt arbetsmiljöbokslut efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Det är ändå ni som samlas här i dag som har ansvar för att vi befinner oss där vi befinner oss. Det är ni som har stått för avvägningarna mellan straffskärpningar, resurssättning och arbetsmiljöfrågor. Jag tar Sekorapporten på stort allvar, som en utgångspunkt för den omläggning av politiken på bredden som nu måste ske. Det ser jag som en utomordentligt central uppgift för min del. Om Socialdemokraterna vill vara delaktiga i det arbetet välkomnar jag det, men vi har en del erfarenheter att dra av de år som ligger bakom oss, inte minst som de kommer till uttryck i Sekos rapport.Låt oss börja med ekonomin. Det är alldeles självklart så att Kriminalvården måste dimensioneras efter politiken i stort. Såvitt jag känner till tillförde inte Socialdemokraterna i sin budget nämnvärt mycket mer resurser till Kriminalvården än vad regeringen gjorde i sin. Jag vet inte om det ligger andra överväganden bakom Socialdemokraternas budget, och jag tar gärna del av dem. Uppenbarligen har vi gjort samma ekonomiska analys i nuläget.Det råder heller inget tvivel om att Kriminalvården har fått precis de resurser man pekar på baserat på den utveckling som man ser framför sig givet var politiken ligger nu. Vi ligger före kurvan genom att redan nu, långt innan kommande straffskärpningar kommer på plats, ge Kriminalvården ett uppdrag att beräkna vad det får för konsekvenser. Det underlaget kommer redan i vår.Jag kan försäkra interpellanten med adjutanter att Kriminalvården ska få de resurser som krävs, och det i god tid, för att kunna säkerställa den tillväxt som är avgörande för Kriminalvården som sådan men naturligtvis också för medarbetarna och deras förutsättningar att göra ett gott arbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag ska komma till medarbetarfrågorna; jag ska bara ta dem via Tidaholmserfarenheten.Det är klart att det finns en viss dramaturgi i det som Mattias Vepsä tar upp. Men den stora erfarenheten av Tidaholmsincidenten var en annan omläggning av politiken. Det var att säkerställa säkra anstalter. Det var säkerhetsproblematiken som var den stora lärdomen - att vi tidigare hade en kriminalvård där det var alldeles för enkelt att orsaka upplopp och alldeles för enkelt att rymma. Det innebar enorma säkerhetsrisker för medarbetarna.Jag var så sent som i förrgår på Hallanstalten i Södertälje en hel dag. Det gläder mig storligen att se på vilket sätt svensk kriminalvård arbetar med säkerhetsfrågorna och att vi verkligen tycks ha dragit lärdomar av den alldeles för vaga och mjuka hållning i säkerhetsfrågor som rådde tidigare.Jag vill komma till medarbetarna - jag får väl tillfälle att komma tillbaka igen - och bara understryka att samtliga av de vittnesbörd som kommer fram i Sekos rapport har vi alla som politiska beslutsfattare och ledande befattningshavare i myndigheter anledning att ta på allra största allvar. Alla de brister som lyfts fram, riskerna för otillåten påverkan, hot och våld och riskfyllt ensamarbete - inget av det är acceptabelt. Allt det ska adresseras genom politiska beslut, genom resurstillskott och genom myndighetsstyrning. Jag är beredd att föra diskussioner och handla i dessa frågor varje dag i veckan.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Det känns underbart att se denna laguppställning och ett engagemang i frågorna denna tidiga fredagsmorgon. Jag faciliterar gärna samtal om jag kan bidra till att pysa ut lite grann av den socialdemokratiska riksdagsgruppens frustration.Sekorapporten är ett magnifikt arbetsmiljöbokslut efter åtta år av socialdemokratiskt styre. Det är ändå ni som samlas här i dag som har ansvar för att vi befinner oss där vi befinner oss. Det är ni som har stått för avvägningarna mellan straffskärpningar, resurssättning och arbetsmiljöfrågor. Jag tar Sekorapporten på stort allvar, som en utgångspunkt för den omläggning av politiken på bredden som nu måste ske. Det ser jag som en utomordentligt central uppgift för min del. Om Socialdemokraterna vill vara delaktiga i det arbetet välkomnar jag det, men vi har en del erfarenheter att dra av de år som ligger bakom oss, inte minst som de kommer till uttryck i Sekos rapport.Låt oss börja med ekonomin. Det är alldeles självklart så att Kriminalvården måste dimensioneras efter politiken i stort. Såvitt jag känner till tillförde inte Socialdemokraterna i sin budget nämnvärt mycket mer resurser till Kriminalvården än vad regeringen gjorde i sin. Jag vet inte om det ligger andra överväganden bakom Socialdemokraternas budget, och jag tar gärna del av dem. Uppenbarligen har vi gjort samma ekonomiska analys i nuläget.Det råder heller inget tvivel om att Kriminalvården har fått precis de resurser man pekar på baserat på den utveckling som man ser framför sig givet var politiken ligger nu. Vi ligger före kurvan genom att redan nu, långt innan kommande straffskärpningar kommer på plats, ge Kriminalvården ett uppdrag att beräkna vad det får för konsekvenser. Det underlaget kommer redan i vår.Jag kan försäkra interpellanten med adjutanter att Kriminalvården ska få de resurser som krävs, och det i god tid, för att kunna säkerställa den tillväxt som är avgörande för Kriminalvården som sådan men naturligtvis också för medarbetarna och deras förutsättningar att göra ett gott arbete. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag ska komma till medarbetarfrågorna; jag ska bara ta dem via Tidaholmserfarenheten.Det är klart att det finns en viss dramaturgi i det som Mattias Vepsä tar upp. Men den stora erfarenheten av Tidaholmsincidenten var en annan omläggning av politiken. Det var att säkerställa säkra anstalter. Det var säkerhetsproblematiken som var den stora lärdomen - att vi tidigare hade en kriminalvård där det var alldeles för enkelt att orsaka upplopp och alldeles för enkelt att rymma. Det innebar enorma säkerhetsrisker för medarbetarna.Jag var så sent som i förrgår på Hallanstalten i Södertälje en hel dag. Det gläder mig storligen att se på vilket sätt svensk kriminalvård arbetar med säkerhetsfrågorna och att vi verkligen tycks ha dragit lärdomar av den alldeles för vaga och mjuka hållning i säkerhetsfrågor som rådde tidigare.Jag vill komma till medarbetarna - jag får väl tillfälle att komma tillbaka igen - och bara understryka att samtliga av de vittnesbörd som kommer fram i Sekos rapport har vi alla som politiska beslutsfattare och ledande befattningshavare i myndigheter anledning att ta på allra största allvar. Alla de brister som lyfts fram, riskerna för otillåten påverkan, hot och våld och riskfyllt ensamarbete - inget av det är acceptabelt. Allt det ska adresseras genom politiska beslut, genom resurstillskott och genom myndighetsstyrning. Jag är beredd att föra diskussioner och handla i dessa frågor varje dag i veckan.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

God morgon, herr minister! Jag kunde inte låta bli att gå upp tidigt, komma till kammaren och försöka få svar på några frågor gällande kriminalvården. Jag lyssnade, liksom många andra, på en dokumentär om Tidaholmsanstalten på Sveriges Radio i veckan. Likheterna i det politiska landskapet är stora. Vid den tiden var det en moderatledd regering som styrde i ett Sverige där klyftorna ökade och där vi stod inför enorma problem. I dag är det en moderatledd regering som styr, och Sverige står inför enorma problem.I dokumentären intervjuas de fångar som deltog i det uppror och i de kravaller som följde av att man hade satt många personer tätt tillsammans under förhållanden som inte var okej. Det var en direkt effekt av en politik som lade fokus på en sida av problemet, det vill säga straffskärpningar, inkapacitering och att fler ska in i fängelse.Nu upplever jag, och många med mig, att vi har en regering som tenderar att se en sida av problemet. Vi delar uppfattningen att de grova brotten är skadliga för vårt samhälle. Därför har vi också en historia av en regering som har infört en rad straffskärpningar, som även mina kollegor har pekat på. Vidare ser vi att andelen utdömda fängelseår har vuxit. I den utvecklingen lades mer resurser in för att bygga ut kriminalvården.Jag blir orolig när jag både i och utanför kammaren, i sociala medier eller i debattartiklar hör en ton luftas - inte alltid från ministerns partikollegor, även om den hårda tonen finns där också, men framför allt hos samarbetspartiet Sverigedemokraternas företrädare - om idéer och tankar om att styra om svensk kriminalvård och straffrättspolitik och snegla lite grann på medeltida straff, till exempel vatten och bröd eller förnedringsstraff för barn och unga som begår brott. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen utvecklingen är medeltida, och vi har nu ett modernt välfärdssamhälle som måste se att även den som har begått brott under tiden i fängelse ska ha rätt till rehabilitering och att tiden i fängelse ska vara högkvalitativ så att det går att komma tillbaka ut i samhället. Om man sitter hela sitt liv ska den tiden fungera så att vi uppfyller mänskliga rättigheter med ett fängelsesystem som levererar.Jag roade mig med att göra en sökning i Tidöavtalet. 60 gånger dök ordet straff upp. 2 gånger dök ordet rehabilitering upp. Den ena gången gällde det cancervård, och rehabilitering är givetvis en viktig del av vårdfrågan. Den andra gången i sjukförsäkringen, och det är också glädjande. Ordet förebyggande dök upp 5 gånger.Är det här ett bevis för att vi har en regering som ser en sida av lösningen eller av problemet? Men jag undrar om Gunnar Strömmer och regeringen också kan se de problem som kan uppstå om man ensidigt - vilket mina kollegor har pekat på - bara skärper straffen och sätter press på Kriminalvården. De problem som då uppstår drabbar framför allt personalen i verksamheterna och de intagna. De får inte rätten och möjligheten att göra en omställning i livet och göra ett vägval. Med det riskerar antalet återfall att öka och oron att stiga.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

God morgon, herr minister! Jag kunde inte låta bli att gå upp tidigt, komma till kammaren och försöka få svar på några frågor gällande kriminalvården. Jag lyssnade, liksom många andra, på en dokumentär om Tidaholmsanstalten på Sveriges Radio i veckan. Likheterna i det politiska landskapet är stora. Vid den tiden var det en moderatledd regering som styrde i ett Sverige där klyftorna ökade och där vi stod inför enorma problem. I dag är det en moderatledd regering som styr, och Sverige står inför enorma problem.I dokumentären intervjuas de fångar som deltog i det uppror och i de kravaller som följde av att man hade satt många personer tätt tillsammans under förhållanden som inte var okej. Det var en direkt effekt av en politik som lade fokus på en sida av problemet, det vill säga straffskärpningar, inkapacitering och att fler ska in i fängelse.Nu upplever jag, och många med mig, att vi har en regering som tenderar att se en sida av problemet. Vi delar uppfattningen att de grova brotten är skadliga för vårt samhälle. Därför har vi också en historia av en regering som har infört en rad straffskärpningar, som även mina kollegor har pekat på. Vidare ser vi att andelen utdömda fängelseår har vuxit. I den utvecklingen lades mer resurser in för att bygga ut kriminalvården.Jag blir orolig när jag både i och utanför kammaren, i sociala medier eller i debattartiklar hör en ton luftas - inte alltid från ministerns partikollegor, även om den hårda tonen finns där också, men framför allt hos samarbetspartiet Sverigedemokraternas företrädare - om idéer och tankar om att styra om svensk kriminalvård och straffrättspolitik och snegla lite grann på medeltida straff, till exempel vatten och bröd eller förnedringsstraff för barn och unga som begår brott. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen utvecklingen är medeltida, och vi har nu ett modernt välfärdssamhälle som måste se att även den som har begått brott under tiden i fängelse ska ha rätt till rehabilitering och att tiden i fängelse ska vara högkvalitativ så att det går att komma tillbaka ut i samhället. Om man sitter hela sitt liv ska den tiden fungera så att vi uppfyller mänskliga rättigheter med ett fängelsesystem som levererar.Jag roade mig med att göra en sökning i Tidöavtalet. 60 gånger dök ordet straff upp. 2 gånger dök ordet rehabilitering upp. Den ena gången gällde det cancervård, och rehabilitering är givetvis en viktig del av vårdfrågan. Den andra gången i sjukförsäkringen, och det är också glädjande. Ordet förebyggande dök upp 5 gånger.Är det här ett bevis för att vi har en regering som ser en sida av lösningen eller av problemet? Men jag undrar om Gunnar Strömmer och regeringen också kan se de problem som kan uppstå om man ensidigt - vilket mina kollegor har pekat på - bara skärper straffen och sätter press på Kriminalvården. De problem som då uppstår drabbar framför allt personalen i verksamheterna och de intagna. De får inte rätten och möjligheten att göra en omställning i livet och göra ett vägval. Med det riskerar antalet återfall att öka och oron att stiga.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

God morgon, herr minister! Jag kunde inte låta bli att gå upp tidigt, komma till kammaren och försöka få svar på några frågor gällande kriminalvården. Jag lyssnade, liksom många andra, på en dokumentär om Tidaholmsanstalten på Sveriges Radio i veckan. Likheterna i det politiska landskapet är stora. Vid den tiden var det en moderatledd regering som styrde i ett Sverige där klyftorna ökade och där vi stod inför enorma problem. I dag är det en moderatledd regering som styr, och Sverige står inför enorma problem.I dokumentären intervjuas de fångar som deltog i det uppror och i de kravaller som följde av att man hade satt många personer tätt tillsammans under förhållanden som inte var okej. Det var en direkt effekt av en politik som lade fokus på en sida av problemet, det vill säga straffskärpningar, inkapacitering och att fler ska in i fängelse.Nu upplever jag, och många med mig, att vi har en regering som tenderar att se en sida av problemet. Vi delar uppfattningen att de grova brotten är skadliga för vårt samhälle. Därför har vi också en historia av en regering som har infört en rad straffskärpningar, som även mina kollegor har pekat på. Vidare ser vi att andelen utdömda fängelseår har vuxit. I den utvecklingen lades mer resurser in för att bygga ut kriminalvården.Jag blir orolig när jag både i och utanför kammaren, i sociala medier eller i debattartiklar hör en ton luftas - inte alltid från ministerns partikollegor, även om den hårda tonen finns där också, men framför allt hos samarbetspartiet Sverigedemokraternas företrädare - om idéer och tankar om att styra om svensk kriminalvård och straffrättspolitik och snegla lite grann på medeltida straff, till exempel vatten och bröd eller förnedringsstraff för barn och unga som begår brott. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen utvecklingen är medeltida, och vi har nu ett modernt välfärdssamhälle som måste se att även den som har begått brott under tiden i fängelse ska ha rätt till rehabilitering och att tiden i fängelse ska vara högkvalitativ så att det går att komma tillbaka ut i samhället. Om man sitter hela sitt liv ska den tiden fungera så att vi uppfyller mänskliga rättigheter med ett fängelsesystem som levererar.Jag roade mig med att göra en sökning i Tidöavtalet. 60 gånger dök ordet straff upp. 2 gånger dök ordet rehabilitering upp. Den ena gången gällde det cancervård, och rehabilitering är givetvis en viktig del av vårdfrågan. Den andra gången i sjukförsäkringen, och det är också glädjande. Ordet förebyggande dök upp 5 gånger.Är det här ett bevis för att vi har en regering som ser en sida av lösningen eller av problemet? Men jag undrar om Gunnar Strömmer och regeringen också kan se de problem som kan uppstå om man ensidigt - vilket mina kollegor har pekat på - bara skärper straffen och sätter press på Kriminalvården. De problem som då uppstår drabbar framför allt personalen i verksamheterna och de intagna. De får inte rätten och möjligheten att göra en omställning i livet och göra ett vägval. Med det riskerar antalet återfall att öka och oron att stiga.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Frustrationen växer i den socialdemokratiska riksdagsgruppen när det gäller myndighetsstyrning på Justitiedepartementets område. Det är en allvarlig situation, och det finns värden som måste sättas före partipolitiska intressen. Vi som sitter här avser att sätta igång ett arbete där vi kontinuerligt för en dialog med justitieministern också i den här kammaren om behovet av att han står upp för svensk statsförvaltning, för myndigheterna som lyder under regeringen och inte minst för Justitiedepartementets myndigheter.Situationen i kriminalvården är mycket allvarlig. Det har att göra med rättspolitiska reformer som har genomförts under de senaste 10-15 åren. Det var först under perioden 2002-2006 som vi började se en rad straffskärpningar. De senaste två mandatperioderna har straffskärpningarna fortsatt i form av längre fängelsetid. Regeringen satsade på kriminalvården under den förra mandatperioden. Men vi anser att om Tidöavtalets förslag ska genomföras, vilket det verkar finnas stöd för i form av en majoritet i kammaren, kommer fängelsetiden att öka dramatiskt i relativ närtid. Då krävs att historiskt rejäla satsningar görs på kriminalvården - inte om tre år, inte om fyra år eller om två år, utan här och nu.Beskeden som vi fick i budgetpropositionen vittnade om att Finansdepartementet hade segrat över Justitiedepartementet. Det var inga betryggande besked till Kriminalvården. Nu har Kriminalvården fått ett uppdrag att återkomma till regeringen med besked om vad som krävs för att Kriminalvården ska klara av de enorma utmaningar som myndigheten har framför sig. Inom kort får justitieministern ta del av Kriminalvårdens redovisning. Det vi förväntar oss från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida är att justitieministern står upp för sin myndighet och säkerställer att Kriminalvården får de förutsättningar som krävs för att vi inte ska slå sönder den del av svensk kriminalpolitik som fungerar bra. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKriminalvården har kvaliteter i världsklass. Det är relativt låga återfallssiffror. Men om vi gör fel nu, om vi inte investerar i kriminalvården i tid, blir det en mycket allvarlig situation som kan leda till att arbetsmiljön för dem som arbetar i kriminalvården försämras ytterligare och allvarliga problem med växande återfallssiffror för personer som kommer ut ur kriminalvården. Justitieministern måste lägga fokus på myndigheten. Här krävs att justitieministern levererar de resurser som behövs. Jag kan som tidigare upphandlingsjurist säga att beslut som fattas av regeringen här och nu inte nödvändigtvis leder till nya anstalter om två år. Myndigheten ska planera och måste ges förutsättningar för den ekonomiska planeringen. Sedan ska den genomföra upphandlingar. Upphandlingar kan överprövas. Vi känner båda till de enorma brister som finns i systemet, vilket leder till förseningar. I praktiken kan ett välvilligt beslut från regeringens sida förverkligas om fem till sju år. Det beror på de procedurer som finns för offentliga inköp och som krävs för att bygga nya anstalter. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen uppmanar justitieministern att ta frågorna på största allvar. Vi vill inte ha en utveckling i kriminalpolitiken som innebär att straffen skärps men återfallen ökar. Nu vill justitieministern dessutom gå fram med förslag om att yngre ska sättas i fängelse. De får uppleva ett universitet i brottslighet i stället för kriminalvård.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Frustrationen växer i den socialdemokratiska riksdagsgruppen när det gäller myndighetsstyrning på Justitiedepartementets område. Det är en allvarlig situation, och det finns värden som måste sättas före partipolitiska intressen. Vi som sitter här avser att sätta igång ett arbete där vi kontinuerligt för en dialog med justitieministern också i den här kammaren om behovet av att han står upp för svensk statsförvaltning, för myndigheterna som lyder under regeringen och inte minst för Justitiedepartementets myndigheter.Situationen i kriminalvården är mycket allvarlig. Det har att göra med rättspolitiska reformer som har genomförts under de senaste 10-15 åren. Det var först under perioden 2002-2006 som vi började se en rad straffskärpningar. De senaste två mandatperioderna har straffskärpningarna fortsatt i form av längre fängelsetid. Regeringen satsade på kriminalvården under den förra mandatperioden. Men vi anser att om Tidöavtalets förslag ska genomföras, vilket det verkar finnas stöd för i form av en majoritet i kammaren, kommer fängelsetiden att öka dramatiskt i relativ närtid. Då krävs att historiskt rejäla satsningar görs på kriminalvården - inte om tre år, inte om fyra år eller om två år, utan här och nu.Beskeden som vi fick i budgetpropositionen vittnade om att Finansdepartementet hade segrat över Justitiedepartementet. Det var inga betryggande besked till Kriminalvården. Nu har Kriminalvården fått ett uppdrag att återkomma till regeringen med besked om vad som krävs för att Kriminalvården ska klara av de enorma utmaningar som myndigheten har framför sig. Inom kort får justitieministern ta del av Kriminalvårdens redovisning. Det vi förväntar oss från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida är att justitieministern står upp för sin myndighet och säkerställer att Kriminalvården får de förutsättningar som krävs för att vi inte ska slå sönder den del av svensk kriminalpolitik som fungerar bra. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKriminalvården har kvaliteter i världsklass. Det är relativt låga återfallssiffror. Men om vi gör fel nu, om vi inte investerar i kriminalvården i tid, blir det en mycket allvarlig situation som kan leda till att arbetsmiljön för dem som arbetar i kriminalvården försämras ytterligare och allvarliga problem med växande återfallssiffror för personer som kommer ut ur kriminalvården. Justitieministern måste lägga fokus på myndigheten. Här krävs att justitieministern levererar de resurser som behövs. Jag kan som tidigare upphandlingsjurist säga att beslut som fattas av regeringen här och nu inte nödvändigtvis leder till nya anstalter om två år. Myndigheten ska planera och måste ges förutsättningar för den ekonomiska planeringen. Sedan ska den genomföra upphandlingar. Upphandlingar kan överprövas. Vi känner båda till de enorma brister som finns i systemet, vilket leder till förseningar. I praktiken kan ett välvilligt beslut från regeringens sida förverkligas om fem till sju år. Det beror på de procedurer som finns för offentliga inköp och som krävs för att bygga nya anstalter. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen uppmanar justitieministern att ta frågorna på största allvar. Vi vill inte ha en utveckling i kriminalpolitiken som innebär att straffen skärps men återfallen ökar. Nu vill justitieministern dessutom gå fram med förslag om att yngre ska sättas i fängelse. De får uppleva ett universitet i brottslighet i stället för kriminalvård.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Frustrationen växer i den socialdemokratiska riksdagsgruppen när det gäller myndighetsstyrning på Justitiedepartementets område. Det är en allvarlig situation, och det finns värden som måste sättas före partipolitiska intressen. Vi som sitter här avser att sätta igång ett arbete där vi kontinuerligt för en dialog med justitieministern också i den här kammaren om behovet av att han står upp för svensk statsförvaltning, för myndigheterna som lyder under regeringen och inte minst för Justitiedepartementets myndigheter.Situationen i kriminalvården är mycket allvarlig. Det har att göra med rättspolitiska reformer som har genomförts under de senaste 10-15 åren. Det var först under perioden 2002-2006 som vi började se en rad straffskärpningar. De senaste två mandatperioderna har straffskärpningarna fortsatt i form av längre fängelsetid. Regeringen satsade på kriminalvården under den förra mandatperioden. Men vi anser att om Tidöavtalets förslag ska genomföras, vilket det verkar finnas stöd för i form av en majoritet i kammaren, kommer fängelsetiden att öka dramatiskt i relativ närtid. Då krävs att historiskt rejäla satsningar görs på kriminalvården - inte om tre år, inte om fyra år eller om två år, utan här och nu.Beskeden som vi fick i budgetpropositionen vittnade om att Finansdepartementet hade segrat över Justitiedepartementet. Det var inga betryggande besked till Kriminalvården. Nu har Kriminalvården fått ett uppdrag att återkomma till regeringen med besked om vad som krävs för att Kriminalvården ska klara av de enorma utmaningar som myndigheten har framför sig. Inom kort får justitieministern ta del av Kriminalvårdens redovisning. Det vi förväntar oss från den socialdemokratiska riksdagsgruppens sida är att justitieministern står upp för sin myndighet och säkerställer att Kriminalvården får de förutsättningar som krävs för att vi inte ska slå sönder den del av svensk kriminalpolitik som fungerar bra. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKriminalvården har kvaliteter i världsklass. Det är relativt låga återfallssiffror. Men om vi gör fel nu, om vi inte investerar i kriminalvården i tid, blir det en mycket allvarlig situation som kan leda till att arbetsmiljön för dem som arbetar i kriminalvården försämras ytterligare och allvarliga problem med växande återfallssiffror för personer som kommer ut ur kriminalvården. Justitieministern måste lägga fokus på myndigheten. Här krävs att justitieministern levererar de resurser som behövs. Jag kan som tidigare upphandlingsjurist säga att beslut som fattas av regeringen här och nu inte nödvändigtvis leder till nya anstalter om två år. Myndigheten ska planera och måste ges förutsättningar för den ekonomiska planeringen. Sedan ska den genomföra upphandlingar. Upphandlingar kan överprövas. Vi känner båda till de enorma brister som finns i systemet, vilket leder till förseningar. I praktiken kan ett välvilligt beslut från regeringens sida förverkligas om fem till sju år. Det beror på de procedurer som finns för offentliga inköp och som krävs för att bygga nya anstalter. Den socialdemokratiska riksdagsgruppen uppmanar justitieministern att ta frågorna på största allvar. Vi vill inte ha en utveckling i kriminalpolitiken som innebär att straffen skärps men återfallen ökar. Nu vill justitieministern dessutom gå fram med förslag om att yngre ska sättas i fängelse. De får uppleva ett universitet i brottslighet i stället för kriminalvård.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

Seko släppte nyligen en rapport om krisen i Kriminalvården som visar vilka effekter platsbrist och överbeläggningar får för arbetsmiljön. Det gläder mig att justitieministern anser att rapporten är viktig, för den beskriver allvarliga problem.För den som tittar på debatten men inte har läst Sekos rapport vill jag lyfta några delar som undersökningen visar.57 procent av de svarande ansåg att Kriminalvården har små förutsättningar att lyckas med sitt samhällsuppdrag. Endast 7 procent anser att förutsättningarna är stora. Det är en minskning med 19 procentenheter sedan 2018, då 26 procent ansåg att förutsättningarna var stora.78 procent säger att det förekommer otillåten påverkan från intagna på deras arbetsplats. Av dem som arbetar på en anstalt uppger 67 procent att de varit utsatta för hot och våld på arbetet under det senaste året. Av dem som arbetar på häkten är siffran 55 procent.Hälften av dem som arbetar på häkten säger att ensamarbete förekommer dagligen, eller nästan dagligen, i situationer där det inte ska förekomma. Av dem som arbetar på anstalter svarar 45 procent detsamma. Jag skulle även vilja lyfta två viktiga citat från rapporten.Det första är: "Personalbrist och personalomsättningen. Det måste bli personaltätare. Platsbristen tär på både personal och intagna. Då är det svårt att göra ett kvalitativt arbete för att de intagna ska komma bättre ut. Lönevillkoren gör det också svårt att behålla arbetskamrater. Trots det viktiga samhällsuppdraget och de risker vi varje dag utsätter oss för bara genom att gå till jobbet betalar sig helt enkelt inte i plånboken."Ett citat från en annan medarbetare är: "Intagna som sitter för grovt narkotikabrott och gängmedlemmar sitter och rekryterar på gemensamma avdelningar." STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi vet också att överbeläggningarna skapar en hel del frustration hos de intagna, vilket ökar antalet incidenter. Vi vet att personalen ständigt tvingas se över säkerhetsklassning och klassa ned interner som utan platsbrist definitivt hade suttit på avdelningar med högre säkerhetsklass. Vi vet också att det är den viktiga programverksamheten som ofta riskerar att dras ned när arbetsbelastningen är för hög. Vi vet att platsbristen gör att man tvingas göra om tidigare mötesrum till bostadsrum. Vi vet att man på sina håll till och med har varit tvungen att ta bort speciellt inredda rum anpassade för att ta emot besök från barn för att få plats med fler intagna.Justitieministerns partikollega Lars Beckman från Moderaterna deltog i höstas i en intervju i P4 Gävleborg angående barn i Sveriges häkten som inte får de isoleringsbrytande åtgärder som de har rätt till. Lars Beckman fastslog att det var ett stort misslyckande, och han liknade till och med dagens situation med att förvara djur i bur.Det här är inte en värdig arbetsmiljö, vare sig för medarbetare eller chefer. Utifrån ovan beskrivna larmrapporter om en akut kris i Kriminalvården undrar jag om justitieministern anser att det räcker att sitta still i båten och vänta till 2025 med extra resursförstärkningar eller om justitieministern har lugnande besked att ge till landets kriminalvårdare och övriga medarbetare som går på knäna redan i dag.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

Seko släppte nyligen en rapport om krisen i Kriminalvården som visar vilka effekter platsbrist och överbeläggningar får för arbetsmiljön. Det gläder mig att justitieministern anser att rapporten är viktig, för den beskriver allvarliga problem.För den som tittar på debatten men inte har läst Sekos rapport vill jag lyfta några delar som undersökningen visar.57 procent av de svarande ansåg att Kriminalvården har små förutsättningar att lyckas med sitt samhällsuppdrag. Endast 7 procent anser att förutsättningarna är stora. Det är en minskning med 19 procentenheter sedan 2018, då 26 procent ansåg att förutsättningarna var stora.78 procent säger att det förekommer otillåten påverkan från intagna på deras arbetsplats. Av dem som arbetar på en anstalt uppger 67 procent att de varit utsatta för hot och våld på arbetet under det senaste året. Av dem som arbetar på häkten är siffran 55 procent.Hälften av dem som arbetar på häkten säger att ensamarbete förekommer dagligen, eller nästan dagligen, i situationer där det inte ska förekomma. Av dem som arbetar på anstalter svarar 45 procent detsamma. Jag skulle även vilja lyfta två viktiga citat från rapporten.Det första är: "Personalbrist och personalomsättningen. Det måste bli personaltätare. Platsbristen tär på både personal och intagna. Då är det svårt att göra ett kvalitativt arbete för att de intagna ska komma bättre ut. Lönevillkoren gör det också svårt att behålla arbetskamrater. Trots det viktiga samhällsuppdraget och de risker vi varje dag utsätter oss för bara genom att gå till jobbet betalar sig helt enkelt inte i plånboken."Ett citat från en annan medarbetare är: "Intagna som sitter för grovt narkotikabrott och gängmedlemmar sitter och rekryterar på gemensamma avdelningar." STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi vet också att överbeläggningarna skapar en hel del frustration hos de intagna, vilket ökar antalet incidenter. Vi vet att personalen ständigt tvingas se över säkerhetsklassning och klassa ned interner som utan platsbrist definitivt hade suttit på avdelningar med högre säkerhetsklass. Vi vet också att det är den viktiga programverksamheten som ofta riskerar att dras ned när arbetsbelastningen är för hög. Vi vet att platsbristen gör att man tvingas göra om tidigare mötesrum till bostadsrum. Vi vet att man på sina håll till och med har varit tvungen att ta bort speciellt inredda rum anpassade för att ta emot besök från barn för att få plats med fler intagna.Justitieministerns partikollega Lars Beckman från Moderaterna deltog i höstas i en intervju i P4 Gävleborg angående barn i Sveriges häkten som inte får de isoleringsbrytande åtgärder som de har rätt till. Lars Beckman fastslog att det var ett stort misslyckande, och han liknade till och med dagens situation med att förvara djur i bur.Det här är inte en värdig arbetsmiljö, vare sig för medarbetare eller chefer. Utifrån ovan beskrivna larmrapporter om en akut kris i Kriminalvården undrar jag om justitieministern anser att det räcker att sitta still i båten och vänta till 2025 med extra resursförstärkningar eller om justitieministern har lugnande besked att ge till landets kriminalvårdare och övriga medarbetare som går på knäna redan i dag.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

Seko släppte nyligen en rapport om krisen i Kriminalvården som visar vilka effekter platsbrist och överbeläggningar får för arbetsmiljön. Det gläder mig att justitieministern anser att rapporten är viktig, för den beskriver allvarliga problem.För den som tittar på debatten men inte har läst Sekos rapport vill jag lyfta några delar som undersökningen visar.57 procent av de svarande ansåg att Kriminalvården har små förutsättningar att lyckas med sitt samhällsuppdrag. Endast 7 procent anser att förutsättningarna är stora. Det är en minskning med 19 procentenheter sedan 2018, då 26 procent ansåg att förutsättningarna var stora.78 procent säger att det förekommer otillåten påverkan från intagna på deras arbetsplats. Av dem som arbetar på en anstalt uppger 67 procent att de varit utsatta för hot och våld på arbetet under det senaste året. Av dem som arbetar på häkten är siffran 55 procent.Hälften av dem som arbetar på häkten säger att ensamarbete förekommer dagligen, eller nästan dagligen, i situationer där det inte ska förekomma. Av dem som arbetar på anstalter svarar 45 procent detsamma. Jag skulle även vilja lyfta två viktiga citat från rapporten.Det första är: "Personalbrist och personalomsättningen. Det måste bli personaltätare. Platsbristen tär på både personal och intagna. Då är det svårt att göra ett kvalitativt arbete för att de intagna ska komma bättre ut. Lönevillkoren gör det också svårt att behålla arbetskamrater. Trots det viktiga samhällsuppdraget och de risker vi varje dag utsätter oss för bara genom att gå till jobbet betalar sig helt enkelt inte i plånboken."Ett citat från en annan medarbetare är: "Intagna som sitter för grovt narkotikabrott och gängmedlemmar sitter och rekryterar på gemensamma avdelningar." STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi vet också att överbeläggningarna skapar en hel del frustration hos de intagna, vilket ökar antalet incidenter. Vi vet att personalen ständigt tvingas se över säkerhetsklassning och klassa ned interner som utan platsbrist definitivt hade suttit på avdelningar med högre säkerhetsklass. Vi vet också att det är den viktiga programverksamheten som ofta riskerar att dras ned när arbetsbelastningen är för hög. Vi vet att platsbristen gör att man tvingas göra om tidigare mötesrum till bostadsrum. Vi vet att man på sina håll till och med har varit tvungen att ta bort speciellt inredda rum anpassade för att ta emot besök från barn för att få plats med fler intagna.Justitieministerns partikollega Lars Beckman från Moderaterna deltog i höstas i en intervju i P4 Gävleborg angående barn i Sveriges häkten som inte får de isoleringsbrytande åtgärder som de har rätt till. Lars Beckman fastslog att det var ett stort misslyckande, och han liknade till och med dagens situation med att förvara djur i bur.Det här är inte en värdig arbetsmiljö, vare sig för medarbetare eller chefer. Utifrån ovan beskrivna larmrapporter om en akut kris i Kriminalvården undrar jag om justitieministern anser att det räcker att sitta still i båten och vänta till 2025 med extra resursförstärkningar eller om justitieministern har lugnande besked att ge till landets kriminalvårdare och övriga medarbetare som går på knäna redan i dag.

Hur ser ministern på Sekos rapport?

God morgon! Det gläder mig att se en så man- och kvinnostark laguppställning denna fredagsmorgon i kammaren!Sanna Backeskog har frågat mig hur jag ser på Sekos rapport och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras. Sanna Backeskog har också frågat mig hur jag ser på Kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och om jag har för avsikt att verka för att den ska säkras.Den grova organiserade brottsligheten hotar det öppna demokratiska samhället. Regeringen sätter därför in kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. Det rör sig bland annat om fler poliser men också om bättre och effektivare verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. Tillsammans med kommande straffskärpningar innebär det att trycket på Kriminalvården även fortsättningsvis kommer att vara högt.Kriminalvården behöver därför byggas ut kraftigt. Myndigheten har fått i uppdrag att översiktligt beräkna vilken kapacitet som behövs för att kunna genomföra eller möta reformerna i Tidöavtalet. Anslagen har redan stärkts kraftigt, och Kriminalvården har fått de medel den bett om för att klara den redan planerade utbygganden. Från och med 2025 förstärker regeringen myndigheten ytterligare, och tillsammans med tidigare förstärkningar uppgår beloppet till 4,5 miljarder kronor. Tillskotten ger Kriminalvården förutsättningar att fortsätta arbetet med en långsiktig och permanent utbyggnad av kapaciteten i häkte, anstalt och frivård. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKriminalvårdens viktiga uppdrag kräver en god och långsiktigt hållbar personalförsörjning. Samtliga kriminalvårdsanställda ska samtidigt ha en trygg och säker arbetsmiljö. Kriminalvården har därför fått i uppdrag att inkomma med en genomförandeplan som syftar till att säkerställa myndighetens kompetensförsörjning de närmaste tio åren.Sekos rapport belyser viktiga frågor vad gäller arbetsmiljön inom Kriminalvården. Arbetsmiljöansvaret är ytterst arbetsgivarens, och arbetsgivaren ska enligt lag vidta de åtgärder som krävs för att alla anställda ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska även samverka med skyddsombud.Utbyggnaden av Kriminalvården och därmed också kompetensförsörjningen och arbetsmiljön för de anställda är av stor vikt för att regeringens satsningar mot den organiserade brottsligheten ska få effekt. Regeringen kommer att ha stort fokus på att Kriminalvården har goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag i alla dessa delar.

Vilka åtgärder är ministern, som högst ansvarig för kriminalvården, beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras?

God morgon! Det gläder mig att se en så man- och kvinnostark laguppställning denna fredagsmorgon i kammaren!Sanna Backeskog har frågat mig hur jag ser på Sekos rapport och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras. Sanna Backeskog har också frågat mig hur jag ser på Kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och om jag har för avsikt att verka för att den ska säkras.Den grova organiserade brottsligheten hotar det öppna demokratiska samhället. Regeringen sätter därför in kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. Det rör sig bland annat om fler poliser men också om bättre och effektivare verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. Tillsammans med kommande straffskärpningar innebär det att trycket på Kriminalvården även fortsättningsvis kommer att vara högt.Kriminalvården behöver därför byggas ut kraftigt. Myndigheten har fått i uppdrag att översiktligt beräkna vilken kapacitet som behövs för att kunna genomföra eller möta reformerna i Tidöavtalet. Anslagen har redan stärkts kraftigt, och Kriminalvården har fått de medel den bett om för att klara den redan planerade utbygganden. Från och med 2025 förstärker regeringen myndigheten ytterligare, och tillsammans med tidigare förstärkningar uppgår beloppet till 4,5 miljarder kronor. Tillskotten ger Kriminalvården förutsättningar att fortsätta arbetet med en långsiktig och permanent utbyggnad av kapaciteten i häkte, anstalt och frivård. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKriminalvårdens viktiga uppdrag kräver en god och långsiktigt hållbar personalförsörjning. Samtliga kriminalvårdsanställda ska samtidigt ha en trygg och säker arbetsmiljö. Kriminalvården har därför fått i uppdrag att inkomma med en genomförandeplan som syftar till att säkerställa myndighetens kompetensförsörjning de närmaste tio åren.Sekos rapport belyser viktiga frågor vad gäller arbetsmiljön inom Kriminalvården. Arbetsmiljöansvaret är ytterst arbetsgivarens, och arbetsgivaren ska enligt lag vidta de åtgärder som krävs för att alla anställda ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska även samverka med skyddsombud.Utbyggnaden av Kriminalvården och därmed också kompetensförsörjningen och arbetsmiljön för de anställda är av stor vikt för att regeringens satsningar mot den organiserade brottsligheten ska få effekt. Regeringen kommer att ha stort fokus på att Kriminalvården har goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag i alla dessa delar.

Hur ser ministern på kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och har ministern för avsikt att verka för att den ska säkras?

God morgon! Det gläder mig att se en så man- och kvinnostark laguppställning denna fredagsmorgon i kammaren!Sanna Backeskog har frågat mig hur jag ser på Sekos rapport och vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att medarbetarnas arbetsvillkor ska förbättras. Sanna Backeskog har också frågat mig hur jag ser på Kriminalvårdens möjligheter till kompetensförsörjning på sikt och om jag har för avsikt att verka för att den ska säkras.Den grova organiserade brottsligheten hotar det öppna demokratiska samhället. Regeringen sätter därför in kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen. Det rör sig bland annat om fler poliser men också om bättre och effektivare verktyg för de brottsbekämpande myndigheterna. Tillsammans med kommande straffskärpningar innebär det att trycket på Kriminalvården även fortsättningsvis kommer att vara högt.Kriminalvården behöver därför byggas ut kraftigt. Myndigheten har fått i uppdrag att översiktligt beräkna vilken kapacitet som behövs för att kunna genomföra eller möta reformerna i Tidöavtalet. Anslagen har redan stärkts kraftigt, och Kriminalvården har fått de medel den bett om för att klara den redan planerade utbygganden. Från och med 2025 förstärker regeringen myndigheten ytterligare, och tillsammans med tidigare förstärkningar uppgår beloppet till 4,5 miljarder kronor. Tillskotten ger Kriminalvården förutsättningar att fortsätta arbetet med en långsiktig och permanent utbyggnad av kapaciteten i häkte, anstalt och frivård. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerKriminalvårdens viktiga uppdrag kräver en god och långsiktigt hållbar personalförsörjning. Samtliga kriminalvårdsanställda ska samtidigt ha en trygg och säker arbetsmiljö. Kriminalvården har därför fått i uppdrag att inkomma med en genomförandeplan som syftar till att säkerställa myndighetens kompetensförsörjning de närmaste tio åren.Sekos rapport belyser viktiga frågor vad gäller arbetsmiljön inom Kriminalvården. Arbetsmiljöansvaret är ytterst arbetsgivarens, och arbetsgivaren ska enligt lag vidta de åtgärder som krävs för att alla anställda ska ha en trygg och säker arbetsmiljö. Arbetsgivaren ska även samverka med skyddsombud.Utbyggnaden av Kriminalvården och därmed också kompetensförsörjningen och arbetsmiljön för de anställda är av stor vikt för att regeringens satsningar mot den organiserade brottsligheten ska få effekt. Regeringen kommer att ha stort fokus på att Kriminalvården har goda förutsättningar att fullgöra sitt uppdrag i alla dessa delar.

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Än en gång stort tack till Ulrika Westerlund för att hon lyfter den här oerhört viktiga och angelägna frågan i sin interpellation! Jag vet, och hon kan vara förvissad om, att det finns ett brett stöd bakom alla de intressen som både dagens interpellationer och debatten om de bakomliggande fallen aktualiserar.Av de fyra krav som Ulrika Westerlund lyfter är det enkelt att på rak arm omfamna åtminstone de två sistnämnda. De två förstnämnda är det också lätt att stämma in i mot bakgrund av den erfarenhet som ligger till grund för dessa ståndpunkter. Själv vill jag ändå avvakta och se vad den här remissprocessen nu ger vid handen. Jag har också stor respekt för den erfarenhetsbakgrund som pekar i en lite annan riktning när det gäller de konkreta lösningarna.Enkelt uttryckt får vi se vart den diskussion som ligger framför oss kommer att föra oss, men att det är viktigt att föra en fortsatt dialog kring de här frågorna råder det ingen tvekan om. Det gläder mig att våra båda partiledare sågs så sent som i förra veckan för att diskutera dessa frågor. Det är väl också ett uttryck för ett starkt ömsesidigt intresse av att frågorna ska tas om hand på ett så bra sätt som det bara går.Det blir en spännande och viktig vår när det gäller dessa frågor. Låt oss återkomma i närtid!Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Vi ser också fram emot remissinstansernas svar på denna utredning. Där finns det många organisationer som har jobbat under lång tid och som har sett mycket, vilket har resulterat i att de ofta har liknande ställningstaganden som Miljöpartiet vad gäller frågan om umgänge när kvinnan, oftast, bor i skyddat boende tillsammans med barnet.Bedömningar ska såklart göras i det enskilda fallet, men erfarenheten visar att bedömningarna ofta går fel. Det är därför man har landat i att man vill gå längre och vara tydligare med vad som ska gälla för att minimera risken för att utsättas för våld.Det är vår skyldighet som lagstiftare att göra allt vi kan för att förhindra att fler barn dödas av sina föräldrar. Vi måste skicka en glasklar signal till alla de barn som utsätts för våld av en förälder och till alla de barn och föräldrar som gömmer sig i skyddade boenden: Vi ser er, vi hör er och vi kommer att agera så att inga fler barn går samma öde till mötes.Jag upprepar våra fyra krav på regeringen:Ge barn tillgång till egna juridiska ombud.Skydda barn från påtvingat umgänge när de bor på skyddat boende eller har skyddade personuppgifter på grund av en våldsam förälder.Ge domstolarna utbildning om våldsutsatthet och riskbedömningar.Granska om tillfällig vårdnad används tillräckligt ofta vid uppgifter om våld. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi började den här debatten om diskussionen om manifestationen på det som skulle ha varit Tintins nioårsdag, då familjen inte kunde ge honom några presenter. Men vi kan ju ge honom en lagändring.

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Vi kan börja med frågan om utgångspunkten ska vara inget umgänge i de situationer som Ulrika Westerlund nämner. Det är väldigt lätt att förstå och stämma in i bevekelsegrunderna bakom den ståndpunkten. Jag har ingen som helst anledning att ifrågasätta den breda mänskliga erfarenhet som ligger bakom den ståndpunkten.Jag har noterat att utredarens utgångspunkt - det är också den utgångspunkt som finns i lagstiftningen - är att det ska ske en bedömning i det enskilda fallet, utifrån de förutsättningar som gäller i det enskilda fallet. De aspekter som Ulrika Westerlund nu tar upp är naturligtvis helt centrala. Om de förekommer i ett enskilt fall är det klart att de ska få ett stort genomslag i den bedömning som sker.Det som är, ska vi säga, en risk eller tveksamt med att skriva in en så pass distinkt huvudregel är att man ger en sådan konkret rättslig vägledning att man inte kommer att bedöma förutsättningarna på samma sätt i det enskilda fallet. Det ska bli intressant att ta del av vad remissinstanserna skriver om detta med anledning av utredningen. Utredningen går ju inte så långt som Ulrika Westerlund och Miljöpartiet vill. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDet finns ett grepp som utredningen tar och som jag tycker är principiellt viktigt och som adresserar denna fråga. Barnets bästa är, så att säga, ett grundackord i lagstiftningen. Sedan har det varit en utgångspunkt att det ligger i barnets intresse att ha ett umgänge med båda föräldrarna. Den principen har varit stark och har kanske ibland fått ett större genomslag än vad som möjligen kan anses vara förenligt med barnets bästa. Utgångspunkten ska vara att det ligger i barnets intresse att ha ett umgänge med båda föräldrarna. Det får naturligtvis aldrig slå över så att det blir båda föräldrarnas intresse av att umgås med barnet som tar överhanden.En sak som utredningen slår fast är att det i dag läggs för stor vikt vid den aspekten, alltså barnets påstådda behov och intresse av umgänge med båda föräldrarna. Detta är ett sätt att närma sig frågan och tona ned det som kanske gör att man i alltför många fall bortser från andra intressen som kanske borde ta överhanden när man bedömer detta.Jag har som sagt väldigt lätt att förstå de erfarenheter som ligger bakom en lite mer distinkt linje i frågan. Det motstående perspektivet är att vi inte ska hamna i ett läge där en rigid reglering gör att vi kommer bort från det som ändå måste vara grunden - att verkligen ta in omständigheterna i det konkreta fallet och låta det vara avgörande.Men jag förutsätter, som sagt var, att detta kommer att vara en av de frågor som kommer att diskuteras ordentligt i samband med den remissprocess som nu drar igång. Vi får helt enkelt se vart den tar vägen.

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Jag har också följt dessa frågor, kanske inte lika länge som ministern. Men Miljöpartiet har varit engagerade under mycket lång tid, och vi tänker att tiden är kommen att prova en ny väg. Därför är jag glad att höra att man ändå överväger möjligheten att ge barn egna ombud, även om jag förstår att det inte går att ge besked just här i dag.Denna utredning tillsattes av bland annat Miljöpartiet. Vi såg mycket fram emot att ta del av deras förslag. Även om förslagen är intressanta delar vi barnrättsorganisationers och andras farhågor att det kanske inte är tillräckliga förslag. Det gäller bland annat detta med barns rätt till offentligt biträde när frågan om vårdnadsöverflyttning ska prövas. Vi tänker att det kanske är för sent och att ett ombud borde komma in tidigare. Det är glädjande att höra att detta också övervägs.En annan fråga där vår uppfattning skiljer sig från utredningens gäller detta med umgänge. Vi vill som utgångspunkt att inget umgänge ska ske när föräldern, oftast kvinnan, och barnet bor i skyddat boende eller har skyddade uppgifter på grund av rädsla för förövaren. Detta föreslår inte utredningen, och det har lett till besvikelse bland de organisationer som jobbar för alla människors - det gäller såväl föräldrar som barn - rätt till ett liv utan våld.Det är orimligt att barn som gömmer sig ska tvingas umgås med sin förövare. Det är lika orimligt att barnet ska tvingas bära det tunga ansvaret att hemlighålla var barnet och den andra föräldern bor. Det är ett ansvar som vi inte kan lägga på barn, helt enkelt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJämställdhetsmyndighetens kartläggning, som jag nämnde tidigare, visar att man i flera domar såg det faktum att en kvinna lever i skyddat boende med sina barn mer som bevis på så kallade samarbetssvårigheter än som bevis på att våld hade förekommit. Det är väldigt anmärkningsvärt, och det visar på vikten av utbildning för domstolarna. Samtidigt vet vi båda att det är svårt att utbilda domstolar. De ska vara opartiska och så vidare, och det är många som har framfört önskemål om olika typer av utbildning för domstolarna. Detta är fortfarande viktigt, men det är också viktigt att kanske vara ännu mer konkret i det som ska gälla, till exempel genom att säga att umgänge inte ska förekomma vid vissa utpekade situationer, och att inte helt förlita sig på utbildning.Vi anser att det faktum att en förälder med sitt barn har placerats i ett skyddat boende är en tydlig indikation på att umgänge är riskfyllt. Det är rimligt att det därför anges som en särskilt viktig omständighet i lagstiftningen.Vi har också fått indikationer på att beslut om tillfällig vårdnad sällan fattas när uppgifter om våld förekommer, trots att möjligheten finns. Vi behöver ta reda på varför. Därför behövs det en granskning av hur denna viktiga möjlighet används. Barn måste skyddas mot umgänge med våldsamma föräldrar, helt enkelt.Sedan vet vi att det finns barn som ändå uttrycker en vilja att träffa en våldsam förälder. Då måste vårt samhälle hjälpa barnet genom att säkerställa ett tryggt, övervakat umgänge på barnets villkor. Som utgångspunkt är det dock rimligt att umgänge inte ska ske när ett barn har skyddade personuppgifter eller bor i ett skyddat boende på grund av en våldsam förälder. Det bör väga väldigt tungt i den helhetsbedömning som ska göras för barnets bästa.Jag undrar såklart: Kommer regeringen att föreslå att utgångspunkten ska vara att inget umgänge ska ske i sådana situationer? Och kommer regeringen att tillsätta en granskning av hur möjligheten att fatta tillfälliga beslut om vårdnad används?

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Först vill jag säga ett stort tack för möjligheten att diskutera de här viktiga frågorna genom Ulrika Westerlunds interpellation. Jag vet att det finns ett stort och inte minst blocköverskridande engagemang i riksdagen för det arbete som Unizon gör. Jag tog själv i förra veckan emot namninsamlingen, som var imponerande, med drygt 70 000 namnunderskrifter. Det är också en bekräftelse på att det finns ett brett stöd bland medborgarna för de frågor och perspektiv som vi nu diskuterar. De ställdes ju på sin spets på ett brutalt och förfärligt sätt i det fall som Ulrika Westerlund tar upp.Det låter kanske som en självklarhet att säga att man delar utgångspunkten, men det är ändå viktigt att säga att de intressen som ska tas till vara inte är något som det råder någon åsiktsskillnad om. Det handlar om barnets bästa konkretiserat i en rad olika avseenden. Frågan är snarare hur detta intresse ska tas till vara på bästa möjliga sätt.Låt mig ta de konkreta frågor som Ulrika Westerlund ställer. När det gäller utbildning för att höja kunskapen hos domstolar och för den delen också hos andra som på ett konkret sätt ska ta barnets intresse till vara vill jag verkligen förbinda mig att bidra till att det sker utbildningar i högre grad och med högre kvalitet än i dag. Det är helt oundgängligt att de som ytterst dömer och avgör de här frågorna har en ordentlig kunskap om de fall som de ska ta ställning till, och då menar jag inte bara kunskap om omständigheterna i det konkreta fallet utan också en bakgrundskunskap mot vilken man också kan pröva det enskilda fallet. Där tycker jag att det är enkelt att mötas. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDen andra frågan, om rätten för barn att ha ett ombud, har ju diskuterats tidigare och också varit föremål för statliga utredningar. Där har det funnits en ganska bred majoritet av röster som till slut har landat i att välja en annan väg för att låta barn komma till tals i domstolarna. Lite förenklat kan man väl säga att i stället för genom ett ombud i rättsprocessen ska de få komma till tals genom socialtjänst och andra som normalt sett har den här relationen med barnen. Och socialtjänsten har då en roll i rättsprocessen att säkerställa att dessa perspektiv kommer fram.För egen del är jag öppen i frågan, för jag vet själv, som ett ganska ärrat ombud i domstol, att den som har egna rättigheter och intressen i en rättsprocess som regel vinner på att ha ett eget ombud när det gäller att komma till tals eller komma till sin rätt i processen. Sedan är det klart att detta kompliceras av att vi talar om barn och en väldigt speciell typ av rättsprocesser. Och jag tycker att de erfarenheter som tidigare har lagts till grund för linjen att man ska ta vara på barnens intressen på andra sätt än genom ett ombud fortfarande är värda att beakta.Som sagt: Jag är öppen för frågan, och jag ser fram emot att diskutera den vidare framåt. Jag är inte beredd att ge något besked här och nu.

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Tack, statsrådet, för svaret! Jag tvivlar inte på de goda intentionerna. Jag tror att vi är överens om vikten av att säkerställa att alla barn har ett tryggt liv utan våld. Jag deltog i manifestationen i förra veckan på det som skulle ha varit Tintins nioårsdag. Då sades bland annat att vi inte längre kan ge Tintin presenter, men vi kan ge honom en lagändring. Han skulle ha spelat Nintendo Switch med sina vänner på nioårsdagen, fick vi höra, men så blev det ju inte. Tintins familj och vänner kräver förändring. Inga fler barn ska tvingas umgås med en våldsam förälder, och inga fler barn ska gå samma fruktansvärda öde till mötes. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerTintins familj och vänner är i gott sällskap. Över 73 000 personer har skrivit under Unizons upprop för att stoppa tvångsumgänget. Vi är många här i riksdagen som kräver en lex Tintin.Jag vet som sagt att ministern delar Miljöpartiets ambition i den här frågan. Därför tror jag också att vi kan åstadkomma en förändring på riktigt. Men vad innebär då en lex Tintin konkret? Det måste ju bli mer än vackra ord.En grundläggande del handlar om att barn ska få sina röster hörda. Det händer alldeles för sällan i dag. Miljöpartiet, tillsammans med bland andra Barnombudsmannen och en lång rad barnrättighetsorganisationer, har länge krävt att barn ska få egna juridiska ombud i vårdnadstvister. Barn är egna rättighetsbärare, och därför måste de ha rätt till en juridisk företrädare som bara har deras bästa för ögonen. Den personen ska inte kunna påverkas av någon förälder. Den ska inte vara barnets ställföreträdare utan barnets språkrör.Det är väldigt tydligt att domstolarna alldeles för sällan tar in barns uppgifter eller beaktar uppgifter om våld i sina domar. När Jämställdhetsmyndigheten gick igenom över 800 domar om vårdnad, boende och umgänge blev det tydligt att det saknas en systematik för riskbedömningar gällande våld och övergrepp, om någon sådan bedömning alls görs. Vi kunde läsa att domstolarna i mycket liten utsträckning väger in barns berättelser och uppgifter om våld. Det blev också väldigt tydligt att det finns brister i kunskapen om hur familjer påverkas av våld och om konsekvenserna av att barn tvingas umgås med en förälder som har utsatt barnet för våld. Detta är såklart oacceptabelt, och domstolarna måste få mer kunskap om hur det är att leva med våld och vilka risker som finns.Om barn får egna juridiska ombud och domstolarna får mer kunskap om våld kan vi ta två betydelsefulla steg mot att förhindra fler tragiska fall. Mina frågor är: Kommer regeringen att föreslå att barn ska få rätt till ett eget juridiskt ombud? Och kommer domstolarna att få utbildning när det gäller våldsutsatthet och riskbedömningar?

Kommer regeringen att lägga fram förslag till en lex Tintin, och kommer förslaget att innehålla de åtgärder Miljöpartiet efterlyser ovan?

Ulrika Westerlund har frågat socialtjänstministern om regeringen kommer att lägga fram förslag till en lex Tintin och om förslaget kommer att innehålla de åtgärder som Miljöpartiet efterlyser.Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på interpellationen. Det är en självklarhet för denna regering att barn ska skyddas mot våld och annan kränkande behandling och att varje barn ska ges möjlighet att vara delaktigt i frågor som rör honom eller henne. Regeringen tog den 20 januari emot betänkandet Tryggare hem för barn. Utredningen presenterar förslag på lagändringar för att stärka skyddet för barn när det uppkommer fråga om barnet ska ha umgänge med en förälder som utövat våld eller gjort sig skyldig till någon annan allvarlig kränkning. I betänkandet överväger utredningen bland annat hur man bör se på umgänge i en situation där barnet eller en förälder har skyddade personuppgifter eller befinner sig i ett skyddat boende. Regeringens ingång i denna fråga är tydlig: Barnets bästa ska alltid sättas främst. Det är barnets behov, inte föräldrarnas, som ska vara styrande. Utredningens förslag är en betydelsefull del i regeringens arbete för att uppnå detta. För det fortsatta arbetet blir det naturligtvis centralt att ta del av remissinstansernas synpunkter. Om det skulle visa sig att utredningens förslag inte är tillräckliga är regeringen beredd att överväga ytterligare åtgärder.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Vi har haft åtta år av socialdemokratiskt styre, och det har inte gjorts tillräckligt för den här gruppen. Den har blivit sviken under så många år, och som jag var inne på tidigare har både socialdemokrater och vänsterpartister ägnat sig åt rasismanklagelser och brunsmetning av dem som har försökt driva den här kampen.Jag är glad över att vi har kommit längre i dag och över att vi har den här debatten. Jag vill uppriktigt tacka för det, men det räcker att titta i Tidöavtalet för att se att regeringen kommer att gå längre i sina åtgärder för att skydda den här gruppen och förebygga det våld och det förtryck som så många unga människor lever med i Sverige i dag.Jag vill avslutningsvis tacka Sofia Amloh och Linus Sköld för den här jätteviktiga debatten. Jag är glad över att vi har en samsyn i väldigt många frågor, och jag tror att det kommer att underlätta arbetet framåt, för det som den här gruppen behöver - de människor som har minst frihet i vårt samhälle - är samsyn, enighet och en snabb väg framåt. Det hoppas jag att det ska finnas förutsättningar för gällande åtgärderna som nu ligger på regeringens bord.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Jag håller med om att det är jätteviktigt med kunskapshöjande insatser och ett nationellt centrum av just de skäl som statsrådet nämnde.Men mina frågor kvarstår, för det är dåligt med svar från statsrådet. Jag hör att det är viktigt, att saker ska göras och att man är beredd att gå längre. Jag har nu ställt min fråga upprepade gånger. Det går bra att ha en ganska hög svansföring i kvällspressen, men är man inte också skyldig att i riksdagens kammare svara på hur det ska gå till? Tänker ni ens försöka lägga fram denna typ av förslag? Kommer det att vara okej med religiös uppfostran som driver på segregationen samtidigt som hedersrelaterat våld och förtyck ska motverkas genom handlingsplaner? Kommer det att vara okej att straffa men inte förebygga?Så länge det inte finns något förslag för riksdagen att ta ställning till är det ganska tomma ord i den högerkonservativa sörjan, och liberala värderingar ser vi inte skymten av annat än i kvällspressen.Jag kan åter konstatera att Liberalerna kommer att ha större framgång med oss och andra riksdagspartier i dessa frågor än i det styre man har valt att sätta sig i. Vår hand fortsätter att vara utsträckt om Liberalerna vill göra faktisk skillnad.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

När det gäller religiösa friskolor är Liberalernas linje tydlig. När det gäller regeringens arbete med detta får jag be interpellanten och Linus Sköld att vända sig till skolminister Lotta Edholm som är ansvarig för denna fråga.Det finns mycket att göra i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck som inte handlar om att stänga ned eller bevara religiösa friskolor. Jag är stolt över det som står i Tidöavtalet och det arbete som regeringen redan påbörjat, till exempel med att kriminalisera oskuldskontroller - inte bara förhindra dem som den tidigare regeringen ville. Vi har nu gett tillläggsdirektiv om att vi vill kriminalisera detta. Vi vill att det ska vara straffbart att utsätta fullt friska kvinnor för kirurgiska ingrepp vars enda syfte är att kontrollera deras sexualitet. Här vill vi gå längre än den förra regeringen. Vi vill även gå längre i att bygga upp det förebyggande arbetet. Jag har i min tidigare roll som åklagare mött många offer för hedersförtryck och hedersvåld i rättssalar, och jag vet att mycket behöver göras för att ge denna grupp ett bra stöd. Vi måste ha ett otroligt bra skydd för denna grupp för att de över huvud taget ska kunna vända sig till myndigheter och be om hjälp, för det står så mycket på spel. Priset de betalar för att göra detta är otroligt högt, och då måste samhället sluta upp. Regeringen kommer att sätta igång ett arbete för att stötta denna grupp.Vi måste ha kunskapshöjande åtgärder. Vi vet att det i dag finns signaler som yrkesverksamma i skola och socialtjänst kan fånga upp. Det gäller till exempel elever som riskerar att bli bortgifta under lov. Men för att de yrkesverksamma ska kunna fånga upp dessa signaler måste de ha kunskap om vad de ska titta efter så att de kan gripa in och så att man kan använda den viktiga lag som kom på plats 2020, som bland andra Liberalerna fick igenom, gällande utreseförbud för att hindra barn att föras ut ur landet för att exempelvis giftas bort eller utsättas för könsstympning. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerFör att denna lag ska få effekt måste vi ha kraftigt kunskapshöjande åtgärder i landet. Detta kommer regeringen att satsa kraftigt på, för denna utsatta grupp förtjänar en betydligt bättre situation än dagens.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Det är bra att statsrådet inte skräder orden och vill ta krafttag mot hedersrelaterat våld och förtryck. Jag instämmer i att detta verkligen behövs.Jag tycker dock att det är lite fräckt. Regeringen fattar kollektiva beslut. Det vet alla som är verksamma i denna kammare. Tycker inte statsrådet att det kan framstå som vilseledande att partiledaren och statsrådet har en linje på Expressen Debatt och en annan linje i regeringens kollektiva beslutsfattande? Vilket är det som gäller? Debattartikeln är underskriven av jämställdhetsministern, så det är med statsrådshatten uttalandet är gjort.Vilken linje är det som gäller? Ska vi ha lite mer inspektion med inriktning på religiösa friskolor med muslimsk profil, för det är ungefär det som står i Tidöavtalet? Eller ska vi ha Liberalernas linje? Kommer Liberalerna att ge sig? Vilken linje gäller? Jämställdhetsministern kan inte ha båda uppfattningarna samtidigt.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Det finns många bra saker i svaret; jag understryker det ännu en gång. Framför allt är det bra att hbtqi-personers utsatthet lyfts fram och att detta får utrymme i den här debatten. Det vill jag särskilt understryka.Som statsrådet var inne på har våra partier åstadkommit saker historiskt. Trots att vi har olika ideologiska utgångspunkter har både liberaler och socialdemokrater gjort mycket när det gäller jämställdhetsarbetet och spelat en stor roll.På detta område har det gjorts alldeles för lite; jag håller helt med om det. Vi borde göra mer på det här området, för vi vill många gånger samma sak.I Tidöavtalet talas det om straffskärpningar, och det säger vi absolut ja till. Men jag tycker att det kan finnas en viss dubbelmoral i att tillåta religiös uppfostran i skolan framför fokus på bildning och kunskap.Med anledning av det ska jag citera ett stycke i Expressen som jag tagit fasta på: "Vi gick till val på ett totalt stopp för religiösa friskolor och vi ger oss inte. Vi kan inte acceptera att en enda skola i vårt land försvårar integrationen och hämmar elevers frihet. Särskilt allvarligt är det att barn som har störst behov av att integreras i Sverige ofta är samma barn som sätts i religiösa friskolor. Så får det inte vara - skolan ska vara en plats där språk, kunskap och bildning står i fokus, inte religionsutövning eller förtryckande normer. Liberalerna kommer alltid arbeta för att mer görs i kampen mot hedersförtrycket." STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDetta behöver göras, men jag funderar på hur det är tänkt? I den här regeringen blir det väldigt svårt. Gör man inget på detta område nu och lägger fram förslag om att avskaffa religiösa friskolor, vilken trovärdighet kommer då arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck att ha? Det här är allvarligt för samhället, och vi behöver göra mer.Samtidigt tillåts inte ett integrerat och starkt samhälle växa fram utan i stället ett parallellt samhälle, som börjar redan med barnen. Är detta det relevanta i denna kamp? Menar statsrådet och Liberalerna allvar och är beredda att på riktigt sätta stopp för religiösa friskolor i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Jag är väldigt glad att vi har den här debatten och att vi har stor samsyn när det gäller de problem som finns rörande hedersrelaterat våld och förtryck, för så har det inte alltid sett ut.I år är det 21 år sedan Fadime Sahindal mördades av sin egen pappa. Två månader före mordet talade Fadime till riksdagen och vädjade: Vänd oss inte ryggen!När vi tittar tillbaka på vad som hände sedan kan vi se att det var väldigt många politiker som vände de hedersutsatta ryggen. Flera av de politiker som hade modet att driva dessa frågor har blivit väldigt hårt ansatta och rasistanklagade av sina egna partier. Två tydliga exempel på detta är Nalin Pekgul och Amineh Kakabaveh, som har varit otroligt viktiga röster i det här. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Det finns mycket att göra. Trots att vi i dag står här med stor samsyn finns det stora problem som den här regeringen absolut kommer att ta tag i. När vi har detta problem, som väldigt mycket handlar om värderingar, är skolan såklart väldigt viktig. Hur påverkar vi nästa generation?Vi vet att det i dag finns skolor i Sverige där lärare på uppdrag av föräldrar kontrollerar att små flickor inte tar av sig sin hijab under skoltid och på så sätt hjälper till att understödja ett hedersförtryck. Detta ska givetvis inte förekomma i Sverige.Denna regering kommer att ta krafttag mot alla former av hedersrelaterat våld och förtryck. Det ska inte förekomma i samhället över huvud taget, och framför allt ska det inte på något sätt understödjas av staten eller regeringen.Vi kommer att titta på hur vi ska hantera skolfrågan. Att Liberalerna har en hållning i den här frågan har vi varit väldigt tydliga med. Detta är ingenting som jag har någon annan uppfattning om när jag sitter i regering. Men jag står här med regeringshatten, och i dagsläget finns det ingen politik på området som går ut på att denna regering ska förbjuda religiösa friskolor.Det betyder dock inte att vi blundar för problemet. Det betyder inte att vi kommer att lämna dessa skolbarn till sitt öde eller att vi kommer att acceptera att det finns skolor där hedersförtryck understöds.Ska vi jobba med denna fråga måste vi självklart jobba med barnen, och det kommer den här regeringen kraftfullt att göra.

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Jag tackar statsrådet för tillfället att, så här en tisdagskväll, debattera en så viktig fråga.Jag instämmer med Sofia Amloh i att det är bra att regeringen vill ta tag i problemen med mäns våld mot kvinnor och med hedersrelaterat våld och förtryck genom skärpt lagstiftning, förbättrat stöd till utsatta, effektivare myndigheter, kriminalisering av hedersförtryckets vidriga uttryck, förbud mot oskuldskontroller och omvändelseterapi, inrättande av ett nationellt centrum och framtagande av en nationell strategi. Allt detta är bra. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMen som Sofia Amloh påpekade har ministern själv, i en debattartikel i januari, tagit upp att misslyckad integration eller separatism understöder dessa strukturer. På så vis kopplade ministern ihop arbetet mot hedersvåld med frågan om förekomsten av religiösa friskolor. Jag håller med ministern om att skolor där alla elever kommer från familjer av en viss trosuppfattning är segregerande i sig. Skolan ska vara samhällets minsta gemensamma nämnare, och det är därför det är både en rättighet och en skyldighet för alla att gå i den. På så vis kan alla som lever här tillsammans bilda sig en något så när gemensam referensram och få tillfälle att möta människor från olika bakgrunder i den processen.Det var därför vi i Socialdemokraterna gick till val på att förbjuda religiösa friskolor redan 2018. I januariavtalsförhandlingarna lyckades vi föra frågan ända till ett etableringsstopp, vilket Liberalerna hade gått till val på i det valet. Detta lagförslag är nu lagrådsremitterat och färdigberett och kan läggas fram till riksdagen av den regering som så skulle behaga. I valrörelsen lovade Liberalerna väljarna att göra det skyndsamt.På Utbildningsdepartementet är liberalen Lotta Edholm statsråd med ansvar för frågan om religiösa friskolor; jag är mycket väl medveten om detta. Hon sa i ett interpellationssvar den 15 november att något förslag om etableringsstopp inte kommer att läggas fram av den här regeringen, vilket för övrigt är helt i enlighet med vad som står i Tidöavtalet.För mig är det tydligt att Liberalerna har vikt ned sig för islamofober och godtrogna frikyrkovänner. Döm om min förvåning när tre liberala företrädare, däribland partiledaren Johan Pehrson och jämställdhetsministern själv, i opposition mot sin egen regering skrev på Expressens debattsida att Liberalerna är det parti som vill gå längst i kampen mot separatismen. I opposition mot sin egen partikamrat på Utbildningsdepartementet skrev de också att de inte kan acceptera att en enda skola i vårt land försvårar integrationen och hämmar elevers frihet.Liberalerna kanske är det parti som vill gå längst i kampen mot separatismen, men den regering som Paulina Brandberg företräder vill det inte. Om statsrådet menar allvar med att religiösa friskolor är ett separatistiskt inslag i samhällsgemenskapen och att förekomsten av dem försvårar integrationen och understöder hedersrelaterat våld och förtryck, hur kan hon då representera en regering som inte är beredd att göra någonting för att komma till rätta med detta?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Tack för svaret, statsrådet! Flera delar av svaret är väldigt bra. Här finns många bra saker som också vi socialdemokrater tycker, och många gånger har det samma inriktning som den politik vi själva har bedrivit och sådant vi har startat upp eller gjort under vår tid i regeringen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag kan dock konstatera att jag saknar en del av den grundläggande problemformuleringen här, nämligen segregationen. Vi ser att den finns i alldeles för stor utsträckning och att vi mer eller mindre lever i parallella samhällen. Det gynnar inte arbetet med att motverka, få bukt med eller slå tillbaka mot hedersvåld och hedersförtryck. Jag tror att det är genom ett lyckat integrationsarbete som strategierna och handlingsplanerna kommer att få genomslag och nå framgång. Det är i den kontexten jag tror att vi behöver jobba med den här frågan. Det ena utesluter inte det andra; det är som sagt många saker som behöver göras. Jag ställde frågan vilka åtgärder ministern är beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematiken i Sverige, och det gjorde jag mot bakgrunden att vi har de patriarkala strukturer som finns överallt. Kvinnor utsätts för våld och förtryck i alla samhällsklasser och i alla kulturer, av olika skäl. Men hederskulturen är en särskild form av strukturellt förtryck där hela grupper eller familjer utövar sträng kontroll av varandras liv, framför allt när det kommer till barn och unga. En del av problematiken och något vi behöver få bukt med när det gäller det här samhällsproblemet är det som statsrådet själv har nämnt, nämligen de religiösa friskolorna. De är ett allvarligt hinder för integrationen. Vi tycker inte heller att skolan ska dela upp elever utifrån vare sig härkomst, föräldrars inkomst eller föräldrars religiösa tro. Skolan ska vara en plats där vi inte bara möter dem som är lika oss själva, utan i skolan - om inte annat - ska vi tvärtom möta alla. I de mötena kan vi utvecklas och lära oss både tolerans och respekt för olikheter.Ett starkt samhälle bygger på grundläggande demokratiska värderingar och lagstiftning - annars får vi flera, och dessutom svaga, parallella samhällen. Det är något som vi alla måste motverka. Det är dåligt av många skäl, också när det gäller det arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck som vi pratar om i dag.Det finns vittnesmål om hur religiös uppfostran i skolan har gått före demokratiska värderingar och kvinnors rättigheter. Ingenting i den här frågan gynnas av att barn lär sig detta i skolan, oavsett vilken religion vi pratar om.Liberalerna och statsrådet har den senaste tiden varit tydliga med att Liberalerna är ett parti som ska stå längst fram i kampen mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vad betyder det? Betyder det att vi kommer att få ett förslag på riksdagens bord som handlar om att ta ställning till religiösa friskolor?

Vilka åtgärder är statsrådet beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematik i Sverige?

Sofia Amloh har frågat mig vilka åtgärder jag är beredd att vidta för att komma till rätta med hedersproblematiken i Sverige. Hedersrelaterat våld och förtryck utgör en mycket allvarlig kränkning av människors grundläggande fri- och rättigheter. Hedersrelaterat våld och förtryck har ingen plats i vårt samhälle. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt vidta åtgärder mot kontroller av flickors och kvinnors sexualitet ser regeringen som en viktig del i arbetet med att bekämpa hedersnormer och hedersförtryck. Regeringen har därför gett en utredare i uppdrag att, oavsett ställningstagande i sak, lämna förslag på hur en lagstiftning som kriminaliserar bland annat oskuldskontroller och oskuldsoperationer ska se ut. Utredaren har även i uppdrag att se över om underlåtenhet att anmäla eller på annat sätt avslöja äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott ska kriminaliseras samt se över det straffrättsliga skyddet mot så kallade omvändelseförsök. För hbtqi-personer, som kan utsättas för samma typ av hedersrelaterat våld och förtryck som andra, kan även specifikt omvändelseförsök förekomma. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juli 2023.Av Tidöavtalet framgår vidare bland annat att stödet till utsatta ska förbättras och myndigheternas arbete effektiviseras. I Tidöavtalet finns också åtgärder som rör skärpta straffskalor för hedersrelaterade brott och skärpta regler för utländska fullmaktsäktenskap och månggiften. Vidare anges att äktenskap mellan kusiner inte ska vara tillåtet. Regeringen har intensifierat arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck genom en kraftigt förstärkt och långsiktig satsning. I enlighet med budgetpropositionen för 2023 avsätter regeringen 20 miljoner kronor årligen för statsbidrag som riktar sig till stöd till kvinnors och flickors organisering i utsatta områden. Vidare förstärker regeringen det förebyggande arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck permanent med ytterligare 50 miljoner kronor per år. Satsningen förstärker de sedan tidigare permanenta medlen om 300 miljoner kronor för arbetet mot mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck.Regeringen prioriterar och skalar upp arbetet. I regleringsbreven för 2023 har regeringen beslutat om en rad uppdrag på området. Totalt uppgår regeringens satsningar för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck till 475 miljoner kronor under 2023 och berör flera olika myndigheter. Jag konstaterar att behovet av beprövade metoder och arbetssätt är fortsatt stort. Kunskapen om omfattningen av och utsattheten för hedersrelaterat våld och förtryck är begränsad. Ett nationellt centrum mot hedersrelaterat våld och förtryck har inrättats vid Länsstyrelsen i Östergötlands län, vilket bedöms leda till ökad kunskap, långsiktighet i arbetet och större möjligheter att följa utvecklingen på området.Nästa steg för att säkerställa ett samordnat, långsiktigt och effektivt arbete för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor och hedersrelaterat våld och förtryck är att regeringen nu påbörjar arbetet med att ta fram ett åtgärdsprogram för perioden 2024-2026. I framtagandet kommer regeringen att involvera berörda myndigheter och civilsamhällesorganisationer samt akademin.Arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck måste också vara förankrat i en långsiktig nationell strategi. Samma behov gäller för arbetet med att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Regeringen kommer att påbörja detta arbete.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Jag tackar interpellanten och Niklas Sigvardsson. Det var väldigt mörka moln i beskrivningen av verkligheten, särskilt från Niklas Sigvardsson, och jag delar den bilden.Det är ett mycket utsatt läge. Bilden som målas upp av kompetensförsörjningen i vårt land är svart. Och det är klart: Efter ett åttaårigt socialdemokratiskt regeringsinnehav finns det nu mycket att städa upp. Under perioden 2014-2022 styrde Socialdemokraterna Sverige, och vi ser nu konsekvenserna på en rad olika områden - dessvärre också på detta. Jag beklagar det. Väljarna röstade dock för en ny regering, och vi har nu mandat att ta itu med de problem som Socialdemokraterna har lämnat bakom sig. Det ser jag fram emot att göra. Jag tycker att detta har varit en väldigt trevlig debatt. Jag tackar Carina Ödebrink för en mycket relevant och viktig fråga. Jag hoppas och tror att debatten fortsätter. Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Jag vill passa på att tacka för debatten. Jag uppskattar att vi har den. Hade jag tänkt mig för skulle jag ha haft med mig ett litet material som jag kunde överlämna. Men det kan bli fler interpellationsdebatter framöver i detta ämne. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill verkligen säga att jag håller med. Vi ska inte tumma på vare sig kvalitet eller på en process där politiken ska vara inne på det den ska. Nu har vi en situation där denna projektansökan blir underkänd för andra gången. Jag är övertygad om att arbetet kommer att fortgå och att man på sikt kommer att kunna starta en utbildning i Jönköping därför att behovet finns. Men det ska vila på den struktur vi har, för det borgar för att det blir bra på lång sikt. Där råder det alltså inga skillnader. Så här avslutningsvis vill jag passa på att säga att det utöver att utbilda fler tandläkare är viktigt att se till att det finns en rimlig arbetssituation för dagens och morgondagens tandläkare. Det behöver finnas en balans mellan produktion och möjlighet till professionell utveckling i yrket. Med brist på tandläkare finns det en risk att det blir det som måste göras som hamnar i första rummet. Och det är ju självklart att vi ska ta hand om barnen och de akuta ärendena, men det riskerar att minska utrymmet för det här med professionell utveckling. Jag vet att det i diskussionen har förekommit tankar om att man skulle kunna sänka åldersgränsen för tandvård till barn och unga. Jag skulle vilja fråga ministern om detta är någonting som har varit uppe till diskussion i debatten om att möjliggöra en mer rimlig arbetssituation. Det vore nämligen förödande.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Det stämmer inte att denna regering har låga ambitioner när det gäller utbildning, vuxenutbildning, och när det gäller att se till att människor kan utbilda sig mitt i livet. Socialdemokraterna och denna kammare beslutade om ett antal tillfälliga insatser under pandemin. Dessa insatser försvann nu eftersom pandemin är över. Såvitt jag vet har vi ingen pandemi. Och såvitt jag vet anser Folkhälsomyndigheten inte att vi har någon pandemi. Då löpte dessa olika tillfälliga insatser ut, och de har därför inte heller förlängts. Det var också tanken. När det gäller tandläkarutbildningen och bristen på tandläkare tycker jag att det är en viktig diskussion som vi har just nu. Det är ett bra initiativ att vi diskuterar denna typ av frågor. Jag tror att det är bra att det kommer olika typer av lokala initiativ underifrån och att det tas olika initiativ för att försöka hantera denna brist. Jag tror också att det kommer att behövas en god samverkan mellan lärosäten och i detta fall hälso- och sjukvården för att se till att det finns goda kompetenser. Det är också viktigt att vi har en ordning där politiker i riksdagen är försiktiga med att köra över eller lägga sig i expertmyndigheters bedömningar. Jag tror att det är viktigt att vi har en ordning där vi har expertmyndigheter som bedömer vad som är rimligt och om det är tillräcklig kvalitet i en utbildning när ett lärosäte ansöker om att få examensrätt eller få möjlighet att starta en utbildning. Jag tror nämligen att det är bättre att experter och proffs bedömer det än att vi i riksdagen överprövar expertmyndigheterna och de bedömningar som de gör. Det är viktigt att vi i detta läge har fullt fokus på att se till att vi kan säkerställa kompetensförsörjningen och att vi kan få bättre samverkan mellan lärosäten, näringslivsorganisationer och hälso- och sjukvård samt utbildningssektorn i stort. Jag tror att det är vägen framåt för att komma närmare.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Vi socialdemokrater kommer att fortsätta beskriva regeringens politik som nedskärningspolitik när den faktiskt är det. I budgetpropositionen under Utgiftsområde 16, som berör detta område, kan vi tydligt läsa på sidan 13 att det statliga stödet, alltså 1:19, till yrkeshögskoleutbildningar faktiskt sänks med 104 miljoner kronor. Vi kan gå vidare lärosäte för lärosäte och räkna ihop 81 miljoner kronor till högskolor och universitet. Då har jag inte pratat om kommunal vuxenutbildning och liknande med tanke på att denna interpellation handlar om framför allt tandläkare. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerAtt stå och säga att vi socialdemokrater står och ljuger i denna talarstol när vi faktiskt påpekar vad regeringen har lagt fram i sin budgetproposition och vad denna riksdag faktiskt beslutade om i december tycker jag är lite magstarkt. Det som vi socialdemokrater vill är i stället att i dessa tider satsa offensivt på utbildningspolitiken. Vi vill att fler ska få möjlighet till en utbildning för att man ska klara kompetensförsörjningen i hela vårt land men också i hälso- och sjukvården som är det som vi pratar om här och nu. Jag får be utbildningsministern att svara på om inte det som jag läste upp från budgetpropositionen stämmer, eftersom jag påstås ljuga i denna talarstol.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Nu är det Högskolan i Jönköping tillsammans med Linköpings universitet som står bakom ansökan. Det handlar inte så mycket om orten eller att jag enbart skulle se detta ur ett Jönköpingsperspektiv, utan det handlar faktiskt om att det i dag är akut brist på just tandläkare men också annan tandvårdspersonal runt om i landet. Det leder till en ohållbar situation. Förslaget om att inrätta en ny tandläkarutbildning är faktiskt den första ansökan på 50 år. Och det är en viktig pusselbit i att komma till rätta med denna brist och få en bättre kompetensförsörjning. I dag finns tandläkarprogrammet på fyra orter i landet - Malmö, Göteborg, Umeå och Stockholm - och över tid har antalet platser på dessa lärosäten i princip varit konstant. Jag tycker att det är viktigt att understryka att det självklart är kvaliteten som avgör all utbildning. Vi ska inte bedriva någon utbildning som är av dålig kvalitet. Jag går inte in i detaljerna på den bedömning som UKÄ nu har gjort. Jag ser den mer som en process. Skulle UKÄ i framtiden säga ja, då blir det en fråga direkt för regeringen hur detta ska finansieras. Jag ser att processen är viktig eftersom den sträcker sig över en ganska ansenlig tid. Det är en del i lärosätets arbete med att skapa de bästa förutsättningarna för en utbildning av god kvalitet för studenterna men också för den verksamhet som får del av den framtida arbetskraften. Jönköping University och Linköpings universitet tillsammans med Odontologiska Institutionen i Jönköping och Region Jönköpings län är de som har gått samman kring detta. Det är en unik och modern utbildning. Till detta ska också sägas att man i nuläget har slutit en avsiktsförklaring med 13 av landets regioner som har problem. Denna utbildning är tänkt att vara väldigt nära den kliniska verkligheten. Skulle detta gå i lås framöver, vilket jag är övertygad om att det kommer att göra, kommer de att motsvara närmare 4 miljoner av Sveriges befolkning som i dagsläget har sagt att man är beredd att gå in i detta samarbete. Konceptet kring detta upplägg är hämtat från Norge, från Tromsö, där man har sett att studenterna ofta väljer att stanna kvar i den region där de har utfört sin praktik. En ytterligare fördel är att klinikerna får del av och en nära anknytning till en klinisk verksamhet. Och akademin får nära till den praktiska verkligheten. Det är alltså ett nytt och spännande koncept. Jag skulle vilja ställa ytterligare en fråga till ministern. Han talade om att det framöver behövs en tydligare struktur. Men det räcker inte med att följa utvecklingen. Man måste också vara med och driva på utvecklingen och förändra framtiden om vi ska nå detta mål. Jag skulle därför gärna vilja ta del av lite ytterligare konkreta tankar.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Jag tackar interpellanten och övriga debattörer för en viktig fråga. Brist på kompetens inom välfärden är inte någon ny frågeställning, utan det är något som har varit på agendan länge och som det är viktigt att adressera och möta.Jag tror att det är viktigt att ha en bättre samverkan mellan universitet och högskolor och, i det här fallet, hälso- och sjukvården. Det kan handla om hur man gör med den verksamhetsförlagda utbildningen så att den fungerar bättre för studenterna och att man därmed kan få ut studenter som känner att det finns en koppling i utbildningen till hur yrkes- och arbetslivet ser ut.Jag tror att vi kommer att behöva ha en tydligare struktur för hur samverkan ska se ut i framtiden, för kompetensförsörjningsfrågorna är strategiska för Sverige som nation.Jag tycker att det är viktigt att framhålla vikten av att se till att vi har kvalitet i utbildningen. Man hade med ett pennstreck kunnat bygga ut utbildningen genom att anta fler elever eller bygga ut verksamhet på fler ställen i landet, men detta måste ske med bibehållen kvalitet så att vi är säkra på att de tandläkare som utexamineras håller allra högsta kvalitet, så att vi som patienter och medborgare kan känna oss trygga med att vi får en god vård när vi går till tandvården. Tandvården är ett område som är väldigt populärt hos svenska folket. Det finns få områden inom välfärden som har så nöjda användare som tandvården, inte minst privattandläkarna, som varje år i alla mätningar alltid kommer väldigt högt. Detta är något som vi vill bevara och säkerställa. Att se till att kvaliteten är god är något att stå upp för.Jag noterar att Socialdemokraterna vill ge en bild av att regeringen inte har höga ambitioner när det gäller utbyggnad av vuxenutbildning. Ingenting kan vara mer felaktigt. Regeringen har höga ambitioner när det gäller att se till att människor, oavsett om de är 15, 18, 20, 25 eller 30 år gamla, har möjlighet att gå en utbildning och vidareutbilda sig och möjlighet att hela livet lära sig nya saker. Det blir inte mer sant för att Socialdemokraterna fortsätter att stå och ljuga i talarstolen, utan regeringen har mycket höga ambitioner när det gäller kompetensförsörjning. Allra sist skulle jag vilja säga någonting när det gäller utbildningsplatser för tandläkare. Detta är någonting som vi följer noga. När det gäller den aktuella frågan kopplad till Jönköping har lärosätet där möjlighet att ha en dialog med expertmyndigheten, Universitetskanslersämbetet. De har fram till slutet på februari på sig. Jag vill därför inte föregripa de diskussioner som sker där. Därför bereds den frågan i Regeringskansliet.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Jag vill börja med att tacka interpellanten Carina Ödebrink för initiativet till denna debatt och även tacka utbildningsministern för svaret.Kompetensförsörjningen, som det talades om här tidigare, är viktig inom hälso- och sjukvården men också inom många fler sektorer och är något som vi måste göra något åt här och nu. Jag kan tycka att det svar som utbildningsminister Mats Persson ger är lite för defensivt och saknar ambitioner att göra något åt kompetensbristen.Ministern väljer att inte i tillräckligt stor utsträckning adressera den stora bristen på kompetens när det gäller tandläkare, sjuksköterskor, läkare och vårdadministratörer. Och det är bara inom om hälso- och sjukvården. Vi kan lägga till brist på utbildningsplatser för ingenjörer, dataspelsutvecklare och lärare, för att bara nämna några. Regeringen tycks helt sakna insikt om och lösningar på detta problem.EU-kommissionen spådde så sent som i går att Sverige får sämst tillväxt av alla EU-länder, och bedömare, inklusive regeringen själv, befarar att vi är på väg in i en lågkonjunktur. Då väljer regeringen, genom den budget som beslutades före årsskiftet, att skära ned på pengarna till vuxenutbildningen. Det gäller kommunal vuxenutbildning men även yrkeshögskolor, högskolor och universitet, som interpellationen berör mest. Totalt handlar det om 1,2 miljarder till vuxenutbildningen, varav cirka 200 miljoner till yrkeshögskolor, högskolor och universitet. Det är därför många av de tomma svaren på interpellationen är så oroande.Vi kan inte som land backa in i framtiden. Om det är någon gång det verkligen är på sin plats att satsa och investera i utbildning är det när vi kanske är på väg in i en lågkonjunktur. Sverige måste stärkas som kunskapsnation. Jag har hört utbildningsministern prata om detta i kammaren och hoppas att han också anser det. Det kommer inte att trygga kompetensförsörjningen om vi backar in i framtiden. Det kommer inte att hjälpa Sveriges näringsliv i den gröna omställningen. Och det kommer inte att göra att vi kan känna oss trygga med tillgången på tandläkare framöver. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vill därför fråga utbildningsministern: Kan han svara på hur regeringen avser att möta utmaningarna med brist på många yrkesgrupper såsom tandläkare i och med sin nedskärningsbudget?

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

Tack, ministern, för svaret! Jag uppfattar det som ett ärligt försök att ge ett svar på min interpellation, men jag kommer tillbaka till några följdfrågor.En vandring genom centrala Stockholm kan först ge vid handen att det måste vara invånarna i vår kungliga huvudstad som har den absolut sämsta tandhälsan i landet, med tanke på hur många tandläkarmottagningar det finns. Men så är självklart inte fallet. I stället handlar det om att tandvård etablerar sig på en marknad i våra större städer med tillgång på patienter som dessutom ofta har en god köpkraft. Tandvården är i dag avreglerad, och det råder fri etableringsrätt för den. Men detta förtjänar en annan och egen interpellation.Min fråga handlar i stället om den brist på tandläkare som råder i stora delar av Sverige i dag utanför våra tre storstäder men också i våra storstäders förorter. Jag vill börja med att tacka för svaret, som jag faktiskt tycker är ärligt menat.Sverige är ett internationellt föredöme när det gäller tandhälsa och utvecklad tandvård. Många unga, barn och vuxna har aldrig haft karies, men precis som i andra sammanhang finns det också när det gäller munhälsan stora socioekonomiska skillnader. Vidare behåller de flesta äldre i dag sina tänder genom livet, och det ställer stora krav på tandvården men också på äldreomsorgen. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerBristen på tandläkare är ett problem för att kunna ge befolkningen en tandvård av god kvalitet och förebyggande tandvård men också för att upprätthålla en god arbetsmiljö, utveckla moderna arbetssätt och ge möjlighet till utveckling i arbetslivet.Tandläkarförbundet har under lång tid redovisat att det råder brist på tandläkare i 18 av Sveriges regioner. Enligt SCB uppger mer än 50 procent av arbetsgivarna att det är brist på nyexaminerade tandläkare, medan 80 procent säger att det är brist på specialiserade tandläkare.UKÄ konstaterar att det om 15 år kommer att råda brist på tandläkare. Även om antalet tandläkare fram till dess ökar med 10 procent kommer också efterfrågan att öka med tanke på att vi har en växande befolkning.Ministern säger i sitt svar att hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning är en prioriterad fråga för regeringen och att man följer arbetet genom Nationella vårdkompetensrådet. Rådet ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning. Detta ska bland annat ske genom samverkan mellan nationell och regional nivå.Att lärosätenas samarbete kring utbildningsutbudet behöver utvecklas lyftes fram i den statliga Styr- och resursutredningen. Jag vill därför fråga ministern hur han ser på möjligheten att akademin men också regioner i ökad utsträckning samverkar när det gäller högre utbildning och vad regeringen har för ambitioner att styra i den riktningen.

Vilka initiativ är ministern beredd att vidta med anledning av det som framförts samt för att förbättra tillgången på tandläkare framöver?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Carina Ödebrink har frågat mig vilka initiativ jag är beredd att ta för att förbättra tillgången på tandläkare framöver.Regeringen är medveten om de stora utmaningar kring kompetensförsörjning som finns inom många områden och inte minst inom hälso- och sjukvården. Regeringen tar bland annat del av arbetet som bedrivs vid Nationella vårdkompetensrådet som är ett rådgivande organ med represetanter från regioner, kommuner, lärosäten, Socialstyrelsen och Universitetskanslersämbetet, UKÄ. Rådet ska bidra till en god planering av vårdens kompetensförsörjning. Detta ska bland annat ske genom att stödja och åstadkomma samverkan i kompetensförsörjningsfrågor på nationell och regional nivå. Vi följer och kommer att fortsätta följa Nationella vårdkompetensrådets årliga rapporteringar med stort intresse.Interpellanten nämner Stiftelsen Högskolan i Jönköpings ansökan om tillstånd att utfärda tandläkarexamen som lämnades in i mars 2022. Universitetskanslersämbetet har ombetts yttra sig över ansökan och inkom med sitt svar i december 2022. Som interpellanten nämner föreslog myndigheten att ansökan skulle avslås. Regeringskansliet bereder ärendet för närvarande.Universitet och högskolor har ansvar för utbildningen av flera av vårdens professioner. För att i största möjliga mån säkerställa en god tillgång på tandläkare krävs både en utbildning av hög kvalitet och att de som är utbildade väljer att stanna kvar i yrket. Att hälso- och sjukvårdens kompetensförsörjning fungerar väl är en högt prioriterad fråga för regeringen, och vi avser att följa utvecklingen.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

Jag vill återigen tacka interpellanten för att vi har den här diskussionen och lyfter den här debatten. Vi har diskuterat frågan flera gånger tidigare i kammaren, men framför allt har vi gjort det i utskottet.Jag ser nu fram emot det arbete som kommer att bedrivas i arbetsgruppen, och jag kommer tacksamt att ta emot dess resultat senast den 15 december 2023. Jag tror också att det är väldigt bra att en parlamentarisk grupp kommer att tillsättas. Det kommer att gå ut en inbjudan till samtliga riksdagspartier att utse en representant som kan sitta i den parlamentariska referensgruppen för att komma med kloka inspel men också för att kunna jobba med den här frågan kontinuerligt och påverka arbetet under arbetets gång.Jag tänker att det är bra att man inte läser mellan raderna utan att man lyssnar till det som sägs och det som skrivs. Jag vill vara tydlig med att säga att jag inte har föreslagit att man ska gå till jobbet eller att man ska jobba hemifrån när man är sjuk. Jag tycker att vi ska ha en sjukförsäkring som gäller, och när man är sjuk och behöver ta del av den ska den finnas på plats. Jag tycker också att vi ska ha ett system som motverkar långtidssjukskrivningar så att människor inte återigen göms och glöms i statistiken. Det ska finnas ett tydligt rehabiliteringsansvar, från arbetsgivarens, Försäkringskassans och hälso- och sjukvårdens sida, men också för individen själv så att man kommer tillbaka till arbetet så fort som bara är möjligt och att vi inte har långa sjukskrivningar.På samma vis tycker jag att det är bra att man har en självrisk när det gäller systemet att karensavdraget finns till. Jag tycker att man har visat tydligt att det ökar på när man plockar bort det. Men jag är villig att titta på den här frågan och jämför gärna med andra länder. Skulle det mot förmodan vara så att jag har fel - det kan ju faktiskt vara så att man har fel - är jag villig att ompröva mina beslut.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

Tack, statsrådet! Jag uppskattar verkligen att statsrådet försöker ge tydliga svar på frågorna. Det borde fler statsråd göra. Det är väldigt bra!Och så vill jag ställa frågan: Är det rimligt att kräva att sjuka anställda ska arbeta, men hemifrån? I mycket är det detta som statsrådets svar om arbetsgruppen handlar om, alltså att titta på vissa yrkesgrupper som inte har möjlighet att arbeta hemifrån, vilket andra har. Då läser jag mellan raderna att om man har möjlighet att jobba hemifrån ska man alltså arbeta när man är sjuk. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har en hög sjuknärvaro i Sverige. Den uppskattas till 46 procent; ännu högre för kvinnor. Två miljoner personer uppger att de har arbetat fast de har varit sjuka minst två dagar under 2021. I mejl till den nedlagda Karensutredningen anger Arbetsgivarverket att de inte anser att frågan om var arbetet utförs är relevant för bedömningen av rätt till sjuklön eller för karensavdragets konstruktion. De menar i stället att om en arbetstagare inte kan utföra arbete på grund av sjukdom ska arbetstagaren inte arbeta. Och det verkar väl rimligt. En trygg sjukförsäkring ska komma alla till del. Vi betalar in till den när vi arbetar, och vi ska alla kunna få ut ersättning som vi har rätt till när arbetsförmågan av olika anledningar sviktar. Att jobba när man är sjuk kan göra att sjukdomstillståndet förlängs eller att skador förvärras, och det vore väldigt olyckligt. Det finns också en risk för att stressen ökar och därmed psykisk ohälsa och lång sjukskrivning. Jag vill därför fråga statsrådet: Tycker statsrådet att människor ska arbeta hemifrån när de är sjuka?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

Jag återkommer nu till den första frågan, som jag fick innan vi tog en liten paus, gällande utredningsdirektivet som interpellanten inte hade lyckats hitta. Det förstår jag. Det är en offentlig handling, men den låg ju inte först på Socialdepartementets hemsida. Jag har den i alla fall här, och interpellanten får den i handen så fort vi är klara med interpellationsdebatten. En fördel med pausen var att jag fick möjlighet att grotta ned mig i detta och att skriva ut den.Jag delar egentligen interpellantens eller arbetsmarknadens parters oro när det gäller gränsdragningsproblematiken. Givetvis kan detta bli komplicerat och svårt när det gäller vilka yrken som skulle kunna antas omfattas av ett undantag. Men det är just detta som arbetsgruppen får titta på och komma fram till och sedan bena i, det vill säga hur en sådan modell skulle kunna se ut. Jag tänker inte föregå den utredningen heller. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSå tillbaka till talarstolen den 13 december - jag hade den fina förmånen att bli inbjuden till socialförsäkringsutskottet i förra veckan då vi benade i den här frågan. Jag vill återigen vara tydlig med att jag har stor respekt för den här talarstolen och den här plenisalen. Jag borde inte ha sagt att allting skulle vara som det alltid har varit. Jag var tydlig med att säga att utredningsdirektivet skulle kunna komma att ändras. Men jag var inte tydlig med att vi också kunde tänka oss att plocka det från en SOUutredning till en bokstavsutredning. Där gick jag för långt, och jag borde inte ha sagt det från denna talarstol. Det ångrar jag såklart.Men alldeles oavsett kan vi ändå konstatera att vi nu har en bokstavsutredning. Vi är helt överens om att vi bör titta mer på dessa frågor. Det har varit viktigt från regeringens sida att göra det, och det kommer vi också att göra. Nu avvaktar vi och ser vad utredningen kommer fram till, och den presenteras den 15 december. Därefter blir det givetvis fortsatt debatt.Jag vill också vara tydlig med att säga att arbetsmarknadens parter redan i dag har möjlighet att avtala bort karensavdraget. Det har man valt att göra i ett fall, vad jag har hittat, och det gäller räddningstjänsten. I övrigt har man inte valt att komma överens, parterna emellan, om att plocka bort karensavdraget.När det gäller de andra studierna eller jämförelserna med de andra nordiska länderna kan jag tycka att det visst är intressant att följa och titta på. Mig veterligen har i alla fall Norge en något högre korttidsfrånvaro än vad Sverige har, om det nu är så att man inte har något karensavdrag.Jag kom precis från en debatt på Forum Jämställdhet i Malmö i förra veckan som gällde både jämställda pensioner och jämställd föräldraförsäkring. Efter väldigt mycket jämförelser med de övriga nordiska länderna kokade det mesta ned till att vi har ganska skilda system. Vi har skilda system för det mesta, både för lönebildningsprocessen och arbetsmarknadens parter, men framför allt har vi det för föräldraförsäkringen och för pensionerna. Sannolikt är det även i det här fallet så att vi inte har helt jämförbara system.Men jag drar ofta och hemskt gärna lärdom av andra länder och goda exempel. Det finns alltså inget som hindrar att arbetsgruppen tittar på den saken i den bokstavsutredning som nu kommer att arbeta framdeles.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

Tack, statsrådet, för ansträngningarna att svara på mina frågor! Det uppskattar jag verkligen.Jag håller med om att det inte är ett dugg konstigt att det händer saker vid ett regeringsskifte. Det som är konstigt är att statsrådet stod i talarstolen den 13 december och sa att Karensutredningen var viktig och att det var viktigt att vi väntade på dess slutsatser. Men nog om det. I statsrådets första svar framhåller statsrådet vikten av att olika yrkesgrupper har olika förutsättningar när det gäller att drabbas av sjukdom på jobbet. Det håller jag verkligen med om. För oss som arbetar här i riksdagen är risken att utsättas för smitta helt annorlunda mot för någon som till exempel snyter barn på en förskola. Det är klart att det är orättvist. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMen vi hör farhågorna från till exempel arbetsmarknadens parter om en enorm gränsdragningsproblematik om vi ska ha olika regler för olika yrkesgrupper. Jag har också tagit del av Arbetsgivarverkets svar till den nedlagda Karensutredningen. De avråder starkt från att ge olika yrkesgrupper olika regler och har en mängd motiv till att det vore olyckligt. Det är orättvist att val av yrke kan leda till olika lön. Men det är också orättvist att man bestraffas om man utsätts för smitta och har större risk att bli sjuk och därmed också drabbas av ett karensavdrag. Jag vill citera LO:s jämställdhetsbarometer för 2021. Där kan vi bland annat läsa: "På frågan varför de svarande trots allt valt att gå till jobbet svarar många att detta eller att det blir svårt ekonomiskt att vara hemma sjuk och förlora inkomst. För personer med de lägsta lönerna är detta svar särskilt markant." Personer med låglönejobb har alltså inte råd att vara hemma när de är sjuka. Syftet med den karensutredning som vi socialdemokrater tillsatte var att reglerna skulle bli mer solidariska och fördelningspolitiskt träffsäkra samt motverka riskerna för sjukfrånvaro.Vi hör statsrådet gång på gång tala om vikten av en självrisk för att undvika onödig korttidsfrånvaro. Det får mig att fundera över vad som skiljer oss svenskar från invånarna i övriga nordiska länder. Statsrådet är säkert väl medveten om att Sverige är det enda landet i Norden som har karens i sjukförsäkringssystemen.Om statsrådet till äventyrs har missat det kan jag tipsa om den RUT-rapport som jag har beställt och som kom i går. Där jämförs uppläggen mellan de nordiska systemen. Där framkommer att Sverige skiljer ut sig på ytterligare ett sätt. Sverige är inte bara det enda landet som har ett karensavdrag. Det är också det enda landet som har en självrisk i sjuklönen, som är max 80 procent av lönen. Det finns inte i de andra länderna. Vi har alltså dubbel självrisk i vårt sjukförsäkringssystem.Jag vill gärna höra varför statsrådet menar att dubbla självrisker behövs i Sverige men inte i våra grannländer. Menar statsrådet att svenskar är latare eller fuskar mer? Varför behövs dubbla självrisker? Har statsrådet lyckats hitta någon forskningsstudie som styrker att svenskar skulle utnyttja systemet och sjukanmäla sig av ren lättja om det inte fanns någon karens?

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

Det är trevligt att vara tillbaka i kammaren efter ett litet avbrott. Man kommer av sig lite i debatten. Jag tänker därför att vi gör en liten återblick.Det har under decennier funnits en karens i sjukförsäkringen i syfte att motverka omotiverat hög korttidsfrånvaro. Det är viktigt att komma ihåg att den återinfördes på 1990-talet efter att 1987 i praktiken ha tagits bort helt. Man såg att sjukskrivningstalen för den omotiverat höga korttidsfrånvaron ökade i snabb takt. I slutet av 80-talet var hela 5,5 procent av andelen anställda sjukfrånvarande.I samband med krisen i början av 1990-talet gjordes stora förändringar i sjukförsäkringen. Ersättningsnivåerna sänktes, och arbetsgivarens sjuklöneansvar infördes 1992. I april 1993 infördes också karensdagen. Därefter sjönk sjuktalen för den korta sjukfrånvaron till 2,5 procent.Någon utvärdering har man ännu inte gjort. Det saknas också kunskap om hur karensavdraget påverkar olika grupper på arbetsmarknaden. För regeringen har det varit angeläget att se över karensavdraget. Men i samband med detta har vi valt att knyta det närmare Regeringskansliets övriga arbete med att säkerställa att sjukförsäkringen är utformad på ett sådant sätt att den bidrar till att motverka sjukfrånvaron.Sjukförsäkringen ska givetvis ge ekonomisk trygghet till den som på grund av sjukdom inte kan arbeta. Fokus ska ligga på rehabilitering, och utformningen ska motverka onödigt många och långa sjukskrivningar. Det gäller också den delen av försäkringen som handlar om att motverka onödigt hög korttidsfrånvaro.Interpellanten frågade varför man valde att lägga ned den pågående utredningen och flytta över arbetet till en arbetsgrupp inom Regeringskansliet. Vid ett regeringsskifte är det inga konstigheter över huvud taget.När Socialdemokraterna tog över efter alliansregeringen har jag svårt att tänka mig att de behöll alla utredningar som var igång på exakt det vis som de låg. Jag kan tänka mig att de förändrade några utredningsdirektiv. Kanske lade de de facto ned en och annan utredning. De kan också ha gjort om några, från att ha varit en SOU till att bli en bokstavsutredning på Regeringskansliet. Jag tycker inte att det är konstigt. Det vore konstigt om allting skulle vara som det alltid har varit trots att det har skett ett regeringsskifte.Vår regering har hög ambitionsnivå när det gäller att få bukt med många olika frågor, inte minst den organiserade brottsligheten, skjutningarna och den stora problematiken med utanförskapet. Men vi är också angelägna om att titta vidare på den här frågan. Därför har vi valt att i stället lägga detta i en bokstavsutredning och knyta det närmare vårt eget arbete i Regeringskansliet, för att också utvärdera och titta närmare på de delarna.Jag återkommer till interpellantens andra fråga.

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

Tack för svaret, statsrådet! Det är trevligt att ses här igen.Regeringens hantering av karensfrågan de senaste månaderna har onekligen väckt en del frågor. Statsrådets parti, Moderaterna, gick ju till val på att återinföra stupstocken i sjukförsäkringen och har öppnat för ytterligare en karensdag.Så sent som den 13 december förra året stod statsrådet här i kammaren, i samma talarstol som i dag, och sa om Karensutredningen: "Det är väldigt viktigt att den utredning som vi här har nämnt flera gånger får fortgå. . Den ska vi inte föregripa. Den kommer att redovisa sitt betänkande nästa höst, i september 2023, och det vore fel av oss båda att föregripa vad den utredningen kommer fram till."Så lät det då, för två månader sedan. Nu vet vi alla vad som hände. Regeringen fattade den 26 januari beslut om att lägga ned Karensutredningen, och statsrådet har som vi hört meddelat att regeringen i stället ska tillsätta en egen intern arbetsgrupp. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Regeringen har också backat från att införa ytterligare en karensdag och att återinföra absoluta tidsgränser i sjukförsäkringen. Man undrar ju vem som egentligen styr och vems prioriteringar som väger tyngst. Inte är det omsorgen om de sjuka och dem som drabbas av det orättvisa karensavdraget i alla fall, kan vi notera. Vi socialdemokrater är stolta över alla förändringar vi gjorde under våra åtta år i regeringsställning för att förbättra sjukförsäkringen. Men vi är verkligen inte nöjda. Vi vill stärka försäkringen och göra den mer solidarisk, rättvis och jämställd.Karensavdraget slår hårdast mot alla de arbetare som går till jobbet varje dag och ser till att samhället fungerar. Vi gick till val på att avskaffa det orättvisa karensavdraget, och därför gör vi en miljardsatsning i vårt budgetförslag för att visa att vi menar allvar med det löftet. För oss socialdemokrater handlar detta om rättvisa och om solidaritet. Jag anser att det var mycket olyckligt att man lade ned Karensutredningen, eftersom den hade ett angeläget uppdrag med syfte att se hur inkomstbortfall under sjukdom kunde bäras på ett mer solidariskt och fördelningspolitiskt träffsäkert sätt samt motverka riskerna för sjuknärvaro, som är ett stort problem på svensk arbetsmarknad.Statsrådet säger i sitt svar, fru talman, att det är angeläget att se över karensavdraget - gott så! Statsrådet säger också att arbetsgruppen ska analysera ändamålsenligheten, fördelningseffekterna och övriga konsekvenser. Då är min fråga, fru talman: Varför fick inte den ursprungliga utredningen, som redan var igång och skulle leverera svar på bland annat detta i september, fortsätta? Statsrådets arbetsgrupp är ju inte igång, såvitt jag vet, och ska komma med sitt svar först i mitten av december. Det känns bakvänt, om syftet på riktigt är att så fort som möjligt göra karensavdraget mer rättvist. En arbetsgrupp i Regeringskansliet är ju väldigt mycket billigare än en utredning. Jag undrar om statsrådet kan hålla med om att Regeringskansliets utredningsbudget är den egentliga orsaken till att Karensutredningen inte fick fortsätta sitt arbete. Och var kan vi hitta direktiven till regeringens interna arbetsgrupp?(forts.)

Avser statsrådet att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist, och vilka åtgärder handlar det om i så fall?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Om det var jag som i den tidigare interpellationsdebatten trampade snett ber jag så hemskt mycket om ursäkt.Så till den här interpellationen. Åsa Eriksson har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder för att göra karensavdraget mer rättvist och vilka åtgärder det i så fall handlar om.Karensavdraget fyller en viktig funktion som självrisk för att motverka omotiverat hög korttidssjukfrånvaro. Under den extraordinära situation som covid-19-pandemin inneburit har det dock gjorts avsteg från principen om en självrisk i sjukförsäkringen genom att staten tillfälligt har betalat ut ersättning för karensavdraget för att underlätta för enskilda att stanna hemma vid sjukdom. Det var då en motiverad åtgärd. Under normala förhållanden behöver dock frågan noga övervägas. Den förra regeringen tillsatte Karensutredningen i syfte att se över karensavdraget.Det är angeläget att se över karensavdraget. Regeringen har gjort bedömningen att den pågående översynen av karensavdraget bör förändras och förtydligas samt knytas närmare Regeringskansliets övriga arbete. Karensutredningen har därför ersatts av en arbetsgrupp i Regeringskansliet.Arbetsgruppen ska analysera ändamålsenligheten, fördelningseffekterna och övriga konsekvenser av karensavdraget. Arbetsgruppen ska särskilt analysera förutsättningarna att förändra karensavdraget för att förbättra villkoren för avgränsade yrkesgrupper som är särskilt utsatta för nära mänskliga kontaktytor i sin yrkesroll och som har svårt att arbeta hemifrån, till exempel vissa anställda inom vård, skola och omsorg, och ta fram en modell för detta. Om det bedöms motiverat ska arbetsgruppen föreslå förändringar av karensavdraget i övrigt. Arbetsgruppen ska redovisa sitt arbete senast den 15 december 2023.Riksdagspartierna ges insyn i det fortsatta arbetet genom en parlamentariskt sammansatt referensgrupp som inrättas till stöd för arbetsgruppens arbete. Jag ser fram emot arbetsgruppens arbete och våra fortsatta politiska samtal om karensavdragets utformning.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Jag vill påminna om att enligt svensk parlamentarisk sed riktar talaren formellt sitt anförande direkt till talmannen och därigenom indirekt till kammarens ledamöter. Det innebär att direkta tilltal mellan talarna, som att till exempel säga du eller ni till varandra, inte ska förekomma.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Jag vill påminna om att enligt svensk parlamentarisk sed riktar talaren formellt sitt anförande direkt till talmannen och därigenom indirekt till kammarens ledamöter. Det innebär att direkta tilltal mellan talarna, som att till exempel säga du eller ni till varandra, inte ska förekomma.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Tack så jättemycket, interpellanten, för den viktiga fråga som du har väckt och den debatt och diskussion som vi har haft!Jag vill vara noga med att poängtera att inflationen och den svåra ekonomiska situation som vi har just nu med höga elpriser, höga matpriser och höga drivmedelspriser inte lämnar någon oberörd. Men det drabbar framför allt de hushåll som hade det allra tuffast redan tidigare. Jag tror inte att någon kan säga att det är bra att barn går hungriga och rekommenderas att äta mer i skolan. Givetvis är det inte så.Just därför är det så oerhört viktigt att bekämpa inflationen, de höga drivmedelspriserna, de höga elpriserna och den ekonomiska situation som vi i dag befinner oss i. Annars riskerar vi att fastna i den här situationen för lång tid framöver och inte bara hamna i den för en kortare tid. Man kan bara konstatera att det inte är alla partier i den här kammaren som har varit med och bekämpat höga drivmedelspriser och höga elpriser. De har kanske snarare bidragit till att inflationen kan bli långvarig och drabba hushållen under längre tid.Detta är en viktig fråga. Vi befinner oss mitt uppe i en ekonomisk kris just nu, så det är givetvis oerhört viktigt att följa de här delarna väldigt noga. Vilka incitament eller vilka åtgärder vi sätter in längre fram från regeringens sida får vi helt enkelt återkomma till.Jag har, kanske till skillnad från interpellanten, ett väldigt högt förtroende för våra kommunpolitiker ute i landet. Jag är helt övertygad om att de, liksom regeringen, i detta fall kan prioritera rätt och riktigt. Kommunerna skär inte nödvändigtvis ned på undervisningen, utan där har man även en annan budgetprocess. Det finns hur mycket som helst som ligger utanför kärnverksamheten som kommunerna i så fall kan välja att låta bli att prioritera i stället för undervisning eller, för den delen, mat i skolan.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Tack så jättemycket, interpellanten, för den viktiga fråga som du har väckt och den debatt och diskussion som vi har haft!Jag vill vara noga med att poängtera att inflationen och den svåra ekonomiska situation som vi har just nu med höga elpriser, höga matpriser och höga drivmedelspriser inte lämnar någon oberörd. Men det drabbar framför allt de hushåll som hade det allra tuffast redan tidigare. Jag tror inte att någon kan säga att det är bra att barn går hungriga och rekommenderas att äta mer i skolan. Givetvis är det inte så.Just därför är det så oerhört viktigt att bekämpa inflationen, de höga drivmedelspriserna, de höga elpriserna och den ekonomiska situation som vi i dag befinner oss i. Annars riskerar vi att fastna i den här situationen för lång tid framöver och inte bara hamna i den för en kortare tid. Man kan bara konstatera att det inte är alla partier i den här kammaren som har varit med och bekämpat höga drivmedelspriser och höga elpriser. De har kanske snarare bidragit till att inflationen kan bli långvarig och drabba hushållen under längre tid.Detta är en viktig fråga. Vi befinner oss mitt uppe i en ekonomisk kris just nu, så det är givetvis oerhört viktigt att följa de här delarna väldigt noga. Vilka incitament eller vilka åtgärder vi sätter in längre fram från regeringens sida får vi helt enkelt återkomma till.Jag har, kanske till skillnad från interpellanten, ett väldigt högt förtroende för våra kommunpolitiker ute i landet. Jag är helt övertygad om att de, liksom regeringen, i detta fall kan prioritera rätt och riktigt. Kommunerna skär inte nödvändigtvis ned på undervisningen, utan där har man även en annan budgetprocess. Det finns hur mycket som helst som ligger utanför kärnverksamheten som kommunerna i så fall kan välja att låta bli att prioritera i stället för undervisning eller, för den delen, mat i skolan.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Det är tydligt att när de borgerliga inte har några svar börjar den gamla lp-skivan snurra om och om igen med samma typ av svar: Det är arbetslinjen, och det är arbetslinjen.Problemet är inte detta. Problemet är att er regering inte kommer med några åtgärder för hushåll som nu har det väldigt tufft. Det är också ett mål som ni själva har satt: Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till att utjämna skillnader. Men nu ser vi att den inte lever upp till detta.Jag vill återigen fråga Anna Tenje: Vad avser din regering och du att göra för att stötta barnfamiljerna?Jag vill också passa på att läsa upp ett citat från en artikel i DN i dag: "Och om jag är hungrig på kvällen säger mina föräldrar att jag ska äta mer till lunch." Det är en elev som går i årskurs 3 i en skola som säger detta.Man kan absolut tycka att det är fint att elever får mat i skolan, men det handlar ju inte bara om det. Det handlar om att barn inte får tillräckligt med mat hemma. Någonstans måste väl ni som regering erkänna att det är ett fatalt misslyckande att vi i Sverige i dag har barn som går hungriga? Det kan inte vara rimligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMen om nu Anna Tenje inte är beredd att stötta barnfamiljerna ytterligare kanske hennes regering i stället vill vidta åtgärder för att kommunerna ska ha råd med de ytterligare matkostnader som de nu upplever till följd av hungrigare barn? Vill ni att man ska låta bli att prioritera undervisning, eller vad är det som Anna Tenje anser att kommunerna ska göra?Kommer din regering, Anna Tenje, att omvärdera statsbidraget till kommuner utifrån den situation vi nu ser? Och är ni beredda att sätta in fler åtgärder för att stötta barnfamiljer i krisen?

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Det är tydligt att när de borgerliga inte har några svar börjar den gamla lp-skivan snurra om och om igen med samma typ av svar: Det är arbetslinjen, och det är arbetslinjen.Problemet är inte detta. Problemet är att er regering inte kommer med några åtgärder för hushåll som nu har det väldigt tufft. Det är också ett mål som ni själva har satt: Den ekonomiska familjepolitiken ska bidra till att utjämna skillnader. Men nu ser vi att den inte lever upp till detta.Jag vill återigen fråga Anna Tenje: Vad avser din regering och du att göra för att stötta barnfamiljerna?Jag vill också passa på att läsa upp ett citat från en artikel i DN i dag: "Och om jag är hungrig på kvällen säger mina föräldrar att jag ska äta mer till lunch." Det är en elev som går i årskurs 3 i en skola som säger detta.Man kan absolut tycka att det är fint att elever får mat i skolan, men det handlar ju inte bara om det. Det handlar om att barn inte får tillräckligt med mat hemma. Någonstans måste väl ni som regering erkänna att det är ett fatalt misslyckande att vi i Sverige i dag har barn som går hungriga? Det kan inte vara rimligt. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMen om nu Anna Tenje inte är beredd att stötta barnfamiljerna ytterligare kanske hennes regering i stället vill vidta åtgärder för att kommunerna ska ha råd med de ytterligare matkostnader som de nu upplever till följd av hungrigare barn? Vill ni att man ska låta bli att prioritera undervisning, eller vad är det som Anna Tenje anser att kommunerna ska göra?Kommer din regering, Anna Tenje, att omvärdera statsbidraget till kommuner utifrån den situation vi nu ser? Och är ni beredda att sätta in fler åtgärder för att stötta barnfamiljer i krisen?

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Vi börjar där Frida Tånghag slutade. Jag vill vara tydlig med detta: Försörjningsstödet i år räknas upp med 8,6 procent. Inflationen är 8,7. Garantipension och andra förmåner som följer prisbasbeloppet har räknats upp med 8,7. Jag tror att jag var tydligt med att detta är en uppräkning. Det är inte en satsning. Jag har inte benämnt det som en sådan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMen man har ändock landat i att man behöver räkna upp stödet med 8,6 just för att täcka inflationen, vilket man också gör. Det är mycket mer än man räknar upp exempelvis pensionerna och lönerna med eller vad löntagarna nu kan räkna med i avtalsrörelsen, i alla fall i detta avseende.När det gäller de övriga uppräkningar som Isabell Mixter var inne på rörande inkomstskatten är detta just en uppräkning. Vi kan alltså inte, fru talman, ta åt oss äran för att ha sänkt en skatt, utan detta sker helt enkelt genom en årlig uppräkning av inkomstskatten. Det handlar om var brytpunkten för inkomstskatten går. Så här har det varit de senaste åren. Man kan givetvis göra avvikelser från denna rutin för varje år, men det ger då dessutom andra konsekvenser.Interpellanten påpekade att jag trivialiserade frågan om maten. Jag vill vara tydlig, fru talman, med att jag absolut inte trivialiserar någonting. Jag bara konstaterar att det inte bara handlar om att fler barn äter mer utan också om att fler barn verkligen äter i skolmatsalen. Det var helt enkelt ett konstaterande. I grunden tycker jag att det är bra att barn äter skolmaten, som vi alla via skatten är med och finansierar. Skolmaten är ett bra skyddsnät; man får näringsrik, riktig och bra mat i skolan.Med detta sagt, fru talman, tycker jag att det är viktigt att tala även om andra delar i att stärka våra hushåll både på kort och på lång sikt. Det handlar helt enkelt om arbetslinjen. Vi glömmer gärna den när vi pratar om de här frågorna, men anledningen till att man hamnar i en svår situation med knappa ekonomiska medel är ofta att man av olika anledningar inte har ett jobb att gå till. Därför är det viktigt att stärka incitamenten och möjligheterna att gå från bidrag till arbete så att man på så vis kan stärka sin egen situation och även sin framtida pension. Dessa delar är oerhört viktiga.Jag vet att det är många kommuner runt om i landet som jobbar mycket med de här frågorna, men där kan vi från statens sida säkert göra än mer framöver. Det handlar om att främja arbetslinjen. Det handlar om att se till att man kommer från bidrag till arbete och matchas mot utbildning och omställning så att man har större möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Vi börjar där Frida Tånghag slutade. Jag vill vara tydlig med detta: Försörjningsstödet i år räknas upp med 8,6 procent. Inflationen är 8,7. Garantipension och andra förmåner som följer prisbasbeloppet har räknats upp med 8,7. Jag tror att jag var tydligt med att detta är en uppräkning. Det är inte en satsning. Jag har inte benämnt det som en sådan. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerMen man har ändock landat i att man behöver räkna upp stödet med 8,6 just för att täcka inflationen, vilket man också gör. Det är mycket mer än man räknar upp exempelvis pensionerna och lönerna med eller vad löntagarna nu kan räkna med i avtalsrörelsen, i alla fall i detta avseende.När det gäller de övriga uppräkningar som Isabell Mixter var inne på rörande inkomstskatten är detta just en uppräkning. Vi kan alltså inte, fru talman, ta åt oss äran för att ha sänkt en skatt, utan detta sker helt enkelt genom en årlig uppräkning av inkomstskatten. Det handlar om var brytpunkten för inkomstskatten går. Så här har det varit de senaste åren. Man kan givetvis göra avvikelser från denna rutin för varje år, men det ger då dessutom andra konsekvenser.Interpellanten påpekade att jag trivialiserade frågan om maten. Jag vill vara tydlig, fru talman, med att jag absolut inte trivialiserar någonting. Jag bara konstaterar att det inte bara handlar om att fler barn äter mer utan också om att fler barn verkligen äter i skolmatsalen. Det var helt enkelt ett konstaterande. I grunden tycker jag att det är bra att barn äter skolmaten, som vi alla via skatten är med och finansierar. Skolmaten är ett bra skyddsnät; man får näringsrik, riktig och bra mat i skolan.Med detta sagt, fru talman, tycker jag att det är viktigt att tala även om andra delar i att stärka våra hushåll både på kort och på lång sikt. Det handlar helt enkelt om arbetslinjen. Vi glömmer gärna den när vi pratar om de här frågorna, men anledningen till att man hamnar i en svår situation med knappa ekonomiska medel är ofta att man av olika anledningar inte har ett jobb att gå till. Därför är det viktigt att stärka incitamenten och möjligheterna att gå från bidrag till arbete så att man på så vis kan stärka sin egen situation och även sin framtida pension. Dessa delar är oerhört viktiga.Jag vet att det är många kommuner runt om i landet som jobbar mycket med de här frågorna, men där kan vi från statens sida säkert göra än mer framöver. Det handlar om att främja arbetslinjen. Det handlar om att se till att man kommer från bidrag till arbete och matchas mot utbildning och omställning så att man har större möjlighet att ta sig in på arbetsmarknaden.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Tack, statsrådet, för det korta svaret angående försörjningsstöd och uppräkning!Det enda jag kan konstatera från svaret är att det är inflationen som blir i fokus. Då kan inte jag se att en höjning av försörjningsstödet med 8,6 procent är vare sig en investering eller en satsning. Det är en ren uppräkning i enlighet med inflationen, och det är inte att förbättra för dem som är beroende av samhällets hjälp och dem som är beroende av försörjningsstöd. Det kommer inte att hjälpa några barnfamiljer.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Tack, statsrådet, för det korta svaret angående försörjningsstöd och uppräkning!Det enda jag kan konstatera från svaret är att det är inflationen som blir i fokus. Då kan inte jag se att en höjning av försörjningsstödet med 8,6 procent är vare sig en investering eller en satsning. Det är en ren uppräkning i enlighet med inflationen, och det är inte att förbättra för dem som är beroende av samhällets hjälp och dem som är beroende av försörjningsstöd. Det kommer inte att hjälpa några barnfamiljer.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Jag tackar återigen för svaret, Anna Tenje.Jag vill börja lite där du slutade. Det är lite att trivialisera problemet med att barn nu äter mer i skolan att säga de tidigare har gått till kiosken eller liknande. De mönster man ser, att det är just på måndagar och fredagar som barnen äter mer, tyder på att det inte är en effekt av att det är fler personer som väljer att avstå från att gå till kiosken utan en annan typ av effekt. Barnen är hungrigare när de kommer till skolan.Att regeringen har valt att behålla en tillfällig höjning av bostadsbidraget är såklart bra. För dem som får ta del av de pengarna är det mycket välkommet men knappast tillräckligt. Regeringen har inte heller sett till att rätta till det olyckliga med att den som får försörjningsstöd inte får ta del av de extra pengarna. Det är ofta de allra mest ekonomiskt utsatta.Statsrådet var inne på att inflationen inte lämnar någon oberörd. Men det är också tydligt var den här regeringens prioriteringar ligger. Samtidigt som man menar att man inte vill spä på inflationen genom att ge dem som behöver det mest stöd har regeringen sänkt skatten för dem som har inkomster över 50 000 kronor. De fick efter årsskiftet en skattesänkning med cirka 1 400 kronor per månad. Det är pengar som en ensamstående mamma bara kan drömma om. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVänsterpartiet har andra prioriteringar. I vår budget finns ett ökat barnbidrag till ensamstående föräldrar med 500 kronor. Det är en väl riktad satsning då vi vet utifrån statistiken att just ensamstående föräldrar är de som har lägst ekonomisk standard. Vi förstärker också både a-kassan, sjukförsäkringen och pensionerna.Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att utjämna skillnader. Det är också därför den är ett så viktigt verktyg för att se till att alla familjer har ett drägligt liv. Men förmånerna inom familjepolitikens område har urholkats över tid och bidrar inte lika starkt till att utjämna skillnader nu som de gjorde förr. Särskilt allvarligt blir det i en tid där kostnaderna ökar lavinartat.Att växa upp i fattigdom, särskilt under lång tid, bidrar till ett socialt utanförskap. Att inte kunna delta i fritidsaktiviteter eller kunna gå på kalas på grund av att man inte har råd med presenter sätter djupa spår. Det begränsar också möjligheterna att som vuxen kunna delta i arbetslivet.Jag blir också väldigt frågande vad gäller ministerns svar. De åtgärder som Anna Tenje hänvisar till är inga ytterligare krisåtgärder, utan det är åtgärder som man satte in under pandemin och som den tidigare regeringen hade i sin budget.Efter det har inflationen eskalerat, och hushållen får allt svårare att få ekonomin att gå ihop. När levnadskostnaderna ökar dramatiskt är regeringens svar att den inte sänker inkomsterna och att den alldeles för sent ska kompensera hushållen för de höga elpriserna. Det duger inte.Står man fast vid att målet för den ekonomiska familjepolitiken ska vara att bidra till en god ekonomisk standard eller inte? Såväl statistiken som de vittnesmål vi möts av från samhället talar sitt tydliga språk. Barnfamiljer, både ensamstående och sammanboende, får allt svårare att klara av att få ekonomin att räcka till basala saker.Kommer den här regeringen att lämna människor i sticket, eller kommer ni att vidta ytterligare åtgärder? Kommer regeringen att skjuta till resurser till kommunerna så att de klarar av att möta de ökade kostnaderna utan att skära ned på verksamheten?

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Jag tackar återigen för svaret, Anna Tenje.Jag vill börja lite där du slutade. Det är lite att trivialisera problemet med att barn nu äter mer i skolan att säga de tidigare har gått till kiosken eller liknande. De mönster man ser, att det är just på måndagar och fredagar som barnen äter mer, tyder på att det inte är en effekt av att det är fler personer som väljer att avstå från att gå till kiosken utan en annan typ av effekt. Barnen är hungrigare när de kommer till skolan.Att regeringen har valt att behålla en tillfällig höjning av bostadsbidraget är såklart bra. För dem som får ta del av de pengarna är det mycket välkommet men knappast tillräckligt. Regeringen har inte heller sett till att rätta till det olyckliga med att den som får försörjningsstöd inte får ta del av de extra pengarna. Det är ofta de allra mest ekonomiskt utsatta.Statsrådet var inne på att inflationen inte lämnar någon oberörd. Men det är också tydligt var den här regeringens prioriteringar ligger. Samtidigt som man menar att man inte vill spä på inflationen genom att ge dem som behöver det mest stöd har regeringen sänkt skatten för dem som har inkomster över 50 000 kronor. De fick efter årsskiftet en skattesänkning med cirka 1 400 kronor per månad. Det är pengar som en ensamstående mamma bara kan drömma om. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVänsterpartiet har andra prioriteringar. I vår budget finns ett ökat barnbidrag till ensamstående föräldrar med 500 kronor. Det är en väl riktad satsning då vi vet utifrån statistiken att just ensamstående föräldrar är de som har lägst ekonomisk standard. Vi förstärker också både a-kassan, sjukförsäkringen och pensionerna.Den ekonomiska familjepolitiken bidrar till att utjämna skillnader. Det är också därför den är ett så viktigt verktyg för att se till att alla familjer har ett drägligt liv. Men förmånerna inom familjepolitikens område har urholkats över tid och bidrar inte lika starkt till att utjämna skillnader nu som de gjorde förr. Särskilt allvarligt blir det i en tid där kostnaderna ökar lavinartat.Att växa upp i fattigdom, särskilt under lång tid, bidrar till ett socialt utanförskap. Att inte kunna delta i fritidsaktiviteter eller kunna gå på kalas på grund av att man inte har råd med presenter sätter djupa spår. Det begränsar också möjligheterna att som vuxen kunna delta i arbetslivet.Jag blir också väldigt frågande vad gäller ministerns svar. De åtgärder som Anna Tenje hänvisar till är inga ytterligare krisåtgärder, utan det är åtgärder som man satte in under pandemin och som den tidigare regeringen hade i sin budget.Efter det har inflationen eskalerat, och hushållen får allt svårare att få ekonomin att gå ihop. När levnadskostnaderna ökar dramatiskt är regeringens svar att den inte sänker inkomsterna och att den alldeles för sent ska kompensera hushållen för de höga elpriserna. Det duger inte.Står man fast vid att målet för den ekonomiska familjepolitiken ska vara att bidra till en god ekonomisk standard eller inte? Såväl statistiken som de vittnesmål vi möts av från samhället talar sitt tydliga språk. Barnfamiljer, både ensamstående och sammanboende, får allt svårare att klara av att få ekonomin att räcka till basala saker.Kommer den här regeringen att lämna människor i sticket, eller kommer ni att vidta ytterligare åtgärder? Kommer regeringen att skjuta till resurser till kommunerna så att de klarar av att möta de ökade kostnaderna utan att skära ned på verksamheten?

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Låt mig börja med inflationen. Inflationen lämnar ingen oberörd. Den lämnar inget hushåll oberört, den lämnar inget företag oberört och den lämnar definitivt inte någon kommun oberörd.Inflationen påverkar oss alla, och allra mest drabbar den hushållen med tuffast och svårast ekonomi. Har man få eller små medel slår givetvis inflationen ännu hårdare, också givet de höga elpriserna, de höga bränslepriserna och därutöver de höga matpriserna.Frågan är: Vad är det viktigaste att bekämpa, och vad är det viktigaste att få bukt med? Jag tror att tidigare regeringar oavsett färg nog hade landat ungefär likadant. Inflationen är den stora bov som vi måste bekämpa.Om vi inte får bukt med den höga inflationen kommer den att pågå månad efter månad, år efter år. Vi kommer att hamna i ett läge där matpriserna fryser fast på en väldigt hög nivå. Då kommer våra fattiga barnfamiljer, de hushåll som har allra tuffast ekonomi, definitivt att hamna i ett ännu sämre läge.Just därför är det viktigt att regeringen för en balanserad politik när det gäller vilka ekonomiska stöd som man ger och vilka ekonomiska satsningar som man gör. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har landat i att förlänga den tillfälliga höjningen av bostadstillägget. Det träffar allra bäst. Bostadskostnaden är den största utgiften för inte minst barnfamiljer och då inte minst för ensamstående kvinnor med flera barn.På detta vis för vi en balanserad politik som inte riskerar att spä på inflationen än mer. Men jag delar interpellantens oro för de tuffa förhållanden som vi i dag ser i många hushåll. Jag delar helt och fullt interpellantens beskrivning av hur det ser ut i många av våra skolor just nu.Vi kan konstatera att den skattefinansierade maten är en fantastisk förmån vi har. Den finns till just för att alla barn ska kunna äta sig mätta minst en gång om dagen för att kunna tillgodogöra sig den utbildning och den kunskap som de har rätt till. Det är en fantastisk förmån.Många skolor vittnar nu om att det framför allt är fler barn som äter i skolmatsalen. Det är också viktigt att poängtera. Barn som tidigare har gått till mataffären på rasten för att kanske köpa mindre bra mellanmål som läsk, chips och godis väljer nu att äta skolmaten i stället.Detta är i grunden bra. Sedan vittnar det givetvis om att det är tuffare ekonomiska förhållanden. Barnen kanske inte har lika mycket russelpengar, vilket gör att de går till matsalen och äter maten i stället. Det är egentligen i grunden bra.Jag hoppas att barnen när den ekonomiska krisen är över och inflationen är bekämpad fortsätter att äta i matsalen i stället för att spendera pengar i mataffärerna på i varje fall inte lika näringsriktig mat.Men visst äter också fler barn mer. De äter mer på måndagar, på fredagar och efter loven. Så har det varit under en längre tid. Det har nu förvärrats. Det är bra att svenska skolor och svenska kommuner har en beredskap för detta.Givetvis lämnar inflationen ingen oberörd. Maten blir också dyrare. Det blir en högre kostnad för kommunerna. Jag hoppas att de prioriterar rätt.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Låt mig börja med inflationen. Inflationen lämnar ingen oberörd. Den lämnar inget hushåll oberört, den lämnar inget företag oberört och den lämnar definitivt inte någon kommun oberörd.Inflationen påverkar oss alla, och allra mest drabbar den hushållen med tuffast och svårast ekonomi. Har man få eller små medel slår givetvis inflationen ännu hårdare, också givet de höga elpriserna, de höga bränslepriserna och därutöver de höga matpriserna.Frågan är: Vad är det viktigaste att bekämpa, och vad är det viktigaste att få bukt med? Jag tror att tidigare regeringar oavsett färg nog hade landat ungefär likadant. Inflationen är den stora bov som vi måste bekämpa.Om vi inte får bukt med den höga inflationen kommer den att pågå månad efter månad, år efter år. Vi kommer att hamna i ett läge där matpriserna fryser fast på en väldigt hög nivå. Då kommer våra fattiga barnfamiljer, de hushåll som har allra tuffast ekonomi, definitivt att hamna i ett ännu sämre läge.Just därför är det viktigt att regeringen för en balanserad politik när det gäller vilka ekonomiska stöd som man ger och vilka ekonomiska satsningar som man gör. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerVi har landat i att förlänga den tillfälliga höjningen av bostadstillägget. Det träffar allra bäst. Bostadskostnaden är den största utgiften för inte minst barnfamiljer och då inte minst för ensamstående kvinnor med flera barn.På detta vis för vi en balanserad politik som inte riskerar att spä på inflationen än mer. Men jag delar interpellantens oro för de tuffa förhållanden som vi i dag ser i många hushåll. Jag delar helt och fullt interpellantens beskrivning av hur det ser ut i många av våra skolor just nu.Vi kan konstatera att den skattefinansierade maten är en fantastisk förmån vi har. Den finns till just för att alla barn ska kunna äta sig mätta minst en gång om dagen för att kunna tillgodogöra sig den utbildning och den kunskap som de har rätt till. Det är en fantastisk förmån.Många skolor vittnar nu om att det framför allt är fler barn som äter i skolmatsalen. Det är också viktigt att poängtera. Barn som tidigare har gått till mataffären på rasten för att kanske köpa mindre bra mellanmål som läsk, chips och godis väljer nu att äta skolmaten i stället.Detta är i grunden bra. Sedan vittnar det givetvis om att det är tuffare ekonomiska förhållanden. Barnen kanske inte har lika mycket russelpengar, vilket gör att de går till matsalen och äter maten i stället. Det är egentligen i grunden bra.Jag hoppas att barnen när den ekonomiska krisen är över och inflationen är bekämpad fortsätter att äta i matsalen i stället för att spendera pengar i mataffärerna på i varje fall inte lika näringsriktig mat.Men visst äter också fler barn mer. De äter mer på måndagar, på fredagar och efter loven. Så har det varit under en längre tid. Det har nu förvärrats. Det är bra att svenska skolor och svenska kommuner har en beredskap för detta.Givetvis lämnar inflationen ingen oberörd. Maten blir också dyrare. Det blir en högre kostnad för kommunerna. Jag hoppas att de prioriterar rätt.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Statsrådets svar har väckt lite frågor hos mig och en fundering.Det gäller varför man väljer att räkna upp försörjningsstödet med 8,6 procent som en kompensation för prisbasbeloppet, som egentligen bara är till för att väga upp inflationen. Varför väljer regeringen att stanna där när vi vet vilket tufft ekonomiskt läge som Sverige befinner sig i?Jag har en fråga till. Jag saknar i koppling till detta åtgärder från regeringen. Man räknar inte upp det tillägg som finns för hemmavarande barn inom försörjningsstödet. Det borde vara en självklar prioritering. Vi vet hur tufft det är för barnfamiljer att få vardagen att gå ihop. Det gäller inte bara de barnfamiljer som har det svårast och behöver samhällets hjälp.Jag kan inte mer än instämma i det som Isabell Mixter sa här. Statsstödet som tillfaller kommuner täcker inte de höjda kostnaderna eller inflationen i dag.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Statsrådets svar har väckt lite frågor hos mig och en fundering.Det gäller varför man väljer att räkna upp försörjningsstödet med 8,6 procent som en kompensation för prisbasbeloppet, som egentligen bara är till för att väga upp inflationen. Varför väljer regeringen att stanna där när vi vet vilket tufft ekonomiskt läge som Sverige befinner sig i?Jag har en fråga till. Jag saknar i koppling till detta åtgärder från regeringen. Man räknar inte upp det tillägg som finns för hemmavarande barn inom försörjningsstödet. Det borde vara en självklar prioritering. Vi vet hur tufft det är för barnfamiljer att få vardagen att gå ihop. Det gäller inte bara de barnfamiljer som har det svårast och behöver samhällets hjälp.Jag kan inte mer än instämma i det som Isabell Mixter sa här. Statsstödet som tillfaller kommuner täcker inte de höjda kostnaderna eller inflationen i dag.

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för svaret. Jag konstaterar samtidigt att den här regeringen saknar förslag för att lösa de problem vi ska diskutera här i dag.Målet för den ekonomiska familjepolitiken är, precis som Anna Tenje var inne på, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Det är ett mål som gällt under såväl den förra regeringen som denna regering.Den höga inflationen drabbar nu människor väldigt hårt. Det ställer högre krav på politiken att sätta in åtgärder för att vi ska nå målet för den ekonomiska familjepolitiken. Kostnader för mat, el och andra basala nödvändigheter har ökat kraftigt. Särskilt tufft är det för hushåll som redan innan hade små marginaler. Bland barnfamiljer var det redan före den ekonomiska krisen många ensamstående kvinnor som levde med låg ekonomisk standard. Det är en grupp som nu får det ännu tuffare.En mängd larmrapporter har den senaste tiden kommit från skolor i flera olika kommuner runt om i landet om att barnen äter mer i skolan, särskilt på måndagar och fredagar. Detta är ett tecken på att maten inte räcker till hemma till följd av de högre levnadskostnaderna. Barnen kommer hungrigare till skolan och vet att det kommer att bli dåligt med mat under helgen. Det innebär även att kostnaderna för skolorna, och i slutändan kommunerna, ökar.I en enkät som SVT skickat ut till kommunerna uppger 12 av de 21 kommuner som svarat att det gått åt mer skolmat på sistone. Enligt en enkät som DN gjort svarar sex av tio kommuner att eleverna i grundskolan äter mer skolmat sedan det ekonomiska läget för hushållen försämrats. 76 procent av kommunerna svarar att de höjer budgeten för skolmaten 2023. Deras enkät har besvarats av 200 kommuner.En rektor på en skola i Sundsvall sa i en intervju i SVT att man kan tvingas till nedskärningar i skolans utbildningskostnader. Till följd av de ökade kostnaderna för matinköp kan man tvingas välja mellan att minska på inköp av läromedel och att säga upp personal. De statsbidrag som kommuner och regioner har fått räcker inte för att täcka upp för den nuvarande höga inflationen, särskilt inte med tanke på att det blir högre kostnader för mat på grund av ökad efterfrågan.Det vittnas också om att allt fler människor söker sig till civilsamhället för att få hjälp. Man beskriver att det bland dem finns grupper som tidigare inte sökt sig dit, bland annat barnfamiljer. Det här måste betraktas som ett misslyckande.Statsrådet hänvisar också till det elstöd som skulle komma den 1 november men som fortfarande inte har betalats ut. Ännu har ingen svarat på när elstödet kommer till min landsände, norra Sverige. Det är en mycket tuff situation för många. En del har elräkningar på över 10 000 kronor som ska betalas, något som man absolut inte kunnat förutse. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSamtidigt oroas Kronofogden av ett kraftigt ökande antal privatpersoner och företag som har svårt att betala sina elräkningar. För privatpersoner ökade antalet ärenden som rör obetalda elräkningar under 2022 med 19 procent jämfört med året innan. Skuldbeloppet ökade med 27 procent. Företagen har det ännu värre. Det totala skuldbeloppet har fördubblats, och antalet mål har ökat med 30 procent. Högerpartiernas brutna vallöfte får förödande konsekvenser.Det är uppenbart att den ekonomiska situationen just nu är ohållbar för alltför många barnfamiljer och att regeringen inte lever upp till målet om god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer.Jag vill återigen fråga ministern: Avser regeringen att vidta några ytterligare åtgärder för att hjälpa familjerna genom den ekonomiska krisen?

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationer Jag tackar ministern för svaret. Jag konstaterar samtidigt att den här regeringen saknar förslag för att lösa de problem vi ska diskutera här i dag.Målet för den ekonomiska familjepolitiken är, precis som Anna Tenje var inne på, att bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer. Det är ett mål som gällt under såväl den förra regeringen som denna regering.Den höga inflationen drabbar nu människor väldigt hårt. Det ställer högre krav på politiken att sätta in åtgärder för att vi ska nå målet för den ekonomiska familjepolitiken. Kostnader för mat, el och andra basala nödvändigheter har ökat kraftigt. Särskilt tufft är det för hushåll som redan innan hade små marginaler. Bland barnfamiljer var det redan före den ekonomiska krisen många ensamstående kvinnor som levde med låg ekonomisk standard. Det är en grupp som nu får det ännu tuffare.En mängd larmrapporter har den senaste tiden kommit från skolor i flera olika kommuner runt om i landet om att barnen äter mer i skolan, särskilt på måndagar och fredagar. Detta är ett tecken på att maten inte räcker till hemma till följd av de högre levnadskostnaderna. Barnen kommer hungrigare till skolan och vet att det kommer att bli dåligt med mat under helgen. Det innebär även att kostnaderna för skolorna, och i slutändan kommunerna, ökar.I en enkät som SVT skickat ut till kommunerna uppger 12 av de 21 kommuner som svarat att det gått åt mer skolmat på sistone. Enligt en enkät som DN gjort svarar sex av tio kommuner att eleverna i grundskolan äter mer skolmat sedan det ekonomiska läget för hushållen försämrats. 76 procent av kommunerna svarar att de höjer budgeten för skolmaten 2023. Deras enkät har besvarats av 200 kommuner.En rektor på en skola i Sundsvall sa i en intervju i SVT att man kan tvingas till nedskärningar i skolans utbildningskostnader. Till följd av de ökade kostnaderna för matinköp kan man tvingas välja mellan att minska på inköp av läromedel och att säga upp personal. De statsbidrag som kommuner och regioner har fått räcker inte för att täcka upp för den nuvarande höga inflationen, särskilt inte med tanke på att det blir högre kostnader för mat på grund av ökad efterfrågan.Det vittnas också om att allt fler människor söker sig till civilsamhället för att få hjälp. Man beskriver att det bland dem finns grupper som tidigare inte sökt sig dit, bland annat barnfamiljer. Det här måste betraktas som ett misslyckande.Statsrådet hänvisar också till det elstöd som skulle komma den 1 november men som fortfarande inte har betalats ut. Ännu har ingen svarat på när elstödet kommer till min landsände, norra Sverige. Det är en mycket tuff situation för många. En del har elräkningar på över 10 000 kronor som ska betalas, något som man absolut inte kunnat förutse. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSamtidigt oroas Kronofogden av ett kraftigt ökande antal privatpersoner och företag som har svårt att betala sina elräkningar. För privatpersoner ökade antalet ärenden som rör obetalda elräkningar under 2022 med 19 procent jämfört med året innan. Skuldbeloppet ökade med 27 procent. Företagen har det ännu värre. Det totala skuldbeloppet har fördubblats, och antalet mål har ökat med 30 procent. Högerpartiernas brutna vallöfte får förödande konsekvenser.Det är uppenbart att den ekonomiska situationen just nu är ohållbar för alltför många barnfamiljer och att regeringen inte lever upp till målet om god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer.Jag vill återigen fråga ministern: Avser regeringen att vidta några ytterligare åtgärder för att hjälpa familjerna genom den ekonomiska krisen?

Anser statsrådet att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås, och om inte, hur avser statsrådet att agera för att uppnå målet?

Isabell Mixter har frågat mig om jag anser att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås och, om inte, hur jag avser att agera för att uppnå målet. Isabell Mixter har också frågat mig om jag avser att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer genom krisen. Regeringen har tagit över ansvaret för ett land som står inför en lågkonjunktur samtidigt som många människor påverkas av dramatiska kostnadsökningar till följd av hög inflation och ökade energi- och bränslepriser. Inte minst barnfamiljer drabbas mycket hårt av den svåra ekonomiska situationen. Som Isabell Mixter uppmärksammar äter skolbarnen mer i skolmatsalen än tidigare. Det är ett tydligt tecken på att vissa barnfamiljer börjar få det tuffare. Det riksdagsbundna målet för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. För att ge barnfamiljer med låga inkomster ett extra ekonomiskt stöd har det tillfälliga tilläggsbidraget som lämnas till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängts till och med juni 2023. Boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. För att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader är det därför träffsäkert och lämpligt att under en begränsad tid förlänga förstärkningen av bostadsbidraget. Förutom inom familjepolitiken vidtas även inom andra områden åtgärder som kommer att komma hushållen till del, såsom de kommande elstöden, som det påbörjas utbetalning av nästa vecka för elprisområde 3 och 4. Regeringen har dessutom bland annat fastställt riksnormen för försörjningsstödet på en nivå som ligger 8,6 procent högre än 2022 och bibehållit arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet på den högre nivå som har gällt under covid-19-pandemin. Sammantaget är detta verkningsfulla åtgärder för att hjälpa hushållen i en svår tid, med särskilt fokus på de allra svagaste hushållen. Det är samtidigt viktigt att påpeka att regeringen behöver föra en balanserad, återhållsam ekonomisk politik för att undvika att förvärra inflationen, på samma gång som vi måste bygga Sverige starkare inför framtiden.

Avser statsrådet att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer igenom krisen?

Isabell Mixter har frågat mig om jag anser att målet för den ekonomiska familjepolitiken uppnås och, om inte, hur jag avser att agera för att uppnå målet. Isabell Mixter har också frågat mig om jag avser att vidta några ytterligare åtgärder inom den ekonomiska familjepolitiken för att hjälpa barnfamiljer genom krisen. Regeringen har tagit över ansvaret för ett land som står inför en lågkonjunktur samtidigt som många människor påverkas av dramatiska kostnadsökningar till följd av hög inflation och ökade energi- och bränslepriser. Inte minst barnfamiljer drabbas mycket hårt av den svåra ekonomiska situationen. Som Isabell Mixter uppmärksammar äter skolbarnen mer i skolmatsalen än tidigare. Det är ett tydligt tecken på att vissa barnfamiljer börjar få det tuffare. Det riksdagsbundna målet för den ekonomiska familjepolitiken är att den ska bidra till en god ekonomisk levnadsstandard för alla barnfamiljer samt minska skillnaderna i de ekonomiska villkoren mellan hushåll med och utan barn. För att ge barnfamiljer med låga inkomster ett extra ekonomiskt stöd har det tillfälliga tilläggsbidraget som lämnas till barnfamiljer med bostadsbidrag förlängts till och med juni 2023. Boendekostnaden är den största enskilda utgiftsposten för många hushåll. För att minska risken att barnfamiljer inte kan betala sina boendekostnader är det därför träffsäkert och lämpligt att under en begränsad tid förlänga förstärkningen av bostadsbidraget. Förutom inom familjepolitiken vidtas även inom andra områden åtgärder som kommer att komma hushållen till del, såsom de kommande elstöden, som det påbörjas utbetalning av nästa vecka för elprisområde 3 och 4. Regeringen har dessutom bland annat fastställt riksnormen för försörjningsstödet på en nivå som ligger 8,6 procent högre än 2022 och bibehållit arbetslöshetsersättningen och aktivitetsstödet på den högre nivå som har gällt under covid-19-pandemin. Sammantaget är detta verkningsfulla åtgärder för att hjälpa hushållen i en svår tid, med särskilt fokus på de allra svagaste hushållen. Det är samtidigt viktigt att påpeka att regeringen behöver föra en balanserad, återhållsam ekonomisk politik för att undvika att förvärra inflationen, på samma gång som vi måste bygga Sverige starkare inför framtiden.

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Jag tackar Martina Johansson för dessa frågor, som vittnar om ett outtröttligt engagemang för att utsatta grupper ska få bättre stöd. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDe problem vi ser i ett föränderligt samhälle är delvis strukturella. Jag tänker då kanske särskilt på situationen runt surrogatmödraskap och altruistiska värdmödraskap. Vi ser att världen förändras, men lagstiftningen står still.I de tragiska fall som vi diskuterar, och som ligger till grund för intentionen i interpellationen, misstänks att människor blivit hitförda på felaktiga premisser. En brottsutredning ligger till grund för att säkerställa hur det har gått till. Det är naturligtvis fråga om en smärtsam process i det egna landet. Men det är också en smärtsam process i de länder som tagit emot barn från länder där man misstänker att det grundar sig på oegentligheter.Jag vill framhålla att det här på intet sätt är något som regeringen tar lätt på. De förslag och inriktningar som Adoptionskommissionen kommer med senare i år kommer vi att ta på allra största allvar. Vi kommer att följa detta väldigt nogsamt. Jag vill understryka att regeringen gör allt den kan för att säkerställa situationen för de människor som just nu lever med frågetecken och oro runt sitt eget ursprung. Vi ska naturligtvis göra allt vi kan för att vara behjälpliga.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Jag tackar Martina Johansson för dessa frågor, som vittnar om ett outtröttligt engagemang för att utsatta grupper ska få bättre stöd. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerDe problem vi ser i ett föränderligt samhälle är delvis strukturella. Jag tänker då kanske särskilt på situationen runt surrogatmödraskap och altruistiska värdmödraskap. Vi ser att världen förändras, men lagstiftningen står still.I de tragiska fall som vi diskuterar, och som ligger till grund för intentionen i interpellationen, misstänks att människor blivit hitförda på felaktiga premisser. En brottsutredning ligger till grund för att säkerställa hur det har gått till. Det är naturligtvis fråga om en smärtsam process i det egna landet. Men det är också en smärtsam process i de länder som tagit emot barn från länder där man misstänker att det grundar sig på oegentligheter.Jag vill framhålla att det här på intet sätt är något som regeringen tar lätt på. De förslag och inriktningar som Adoptionskommissionen kommer med senare i år kommer vi att ta på allra största allvar. Vi kommer att följa detta väldigt nogsamt. Jag vill understryka att regeringen gör allt den kan för att säkerställa situationen för de människor som just nu lever med frågetecken och oro runt sitt eget ursprung. Vi ska naturligtvis göra allt vi kan för att vara behjälpliga.Interpellationsdebatten var härmed avslutad.

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Jag tackar ministern för svaret.Man kan alltid fundera på om saker och ting görs i rätt tid eller när det skulle ha gjorts, och man kan beklaga när något görs för sent. Vi är överens om att så är fallet här.Det finns något som är lite besvärande. Vi talar om en utredning som pågår i Chile och vilka brott som har begåtts där. Men vi har egentligen inte berört de brott som eventuellt har begåtts i Sverige. Om jag är rätt informerad har vi inte någon motsvarande utredning i Sverige. Det har nog med vår lagstiftning att göra och för hur länge sedan det här skedde. Av detta skäl önskar jag att regeringen tog lite mer aktiv del i detta och inte bara avvaktar en utredning i ett annat land. Vi hade kunnat bistå i den och få mer kunskap.Jag vill tacka ministern för engagemanget. Jag hoppas att vi gemensamt kan flytta frågorna framåt. Det är viktigt för de människor i Sverige som misstänker att de inte hade befunnit sig här om det hade gått rätt till på 70, 80- och 90-talen. Jag hoppas att vi också kan återkomma om värdmödraskap så att vi inte står här om 10 eller 20 år och har en liknande diskussion om det.

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Jag tackar ministern för svaret.Man kan alltid fundera på om saker och ting görs i rätt tid eller när det skulle ha gjorts, och man kan beklaga när något görs för sent. Vi är överens om att så är fallet här.Det finns något som är lite besvärande. Vi talar om en utredning som pågår i Chile och vilka brott som har begåtts där. Men vi har egentligen inte berört de brott som eventuellt har begåtts i Sverige. Om jag är rätt informerad har vi inte någon motsvarande utredning i Sverige. Det har nog med vår lagstiftning att göra och för hur länge sedan det här skedde. Av detta skäl önskar jag att regeringen tog lite mer aktiv del i detta och inte bara avvaktar en utredning i ett annat land. Vi hade kunnat bistå i den och få mer kunskap.Jag vill tacka ministern för engagemanget. Jag hoppas att vi gemensamt kan flytta frågorna framåt. Det är viktigt för de människor i Sverige som misstänker att de inte hade befunnit sig här om det hade gått rätt till på 70, 80- och 90-talen. Jag hoppas att vi också kan återkomma om värdmödraskap så att vi inte står här om 10 eller 20 år och har en liknande diskussion om det.

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Jag tackar Martina Johansson för att hon utvecklar frågan.Jag vill understryka att Socialdepartementet har haft en kontinuerlig dialog med intresseföreningar och har mött dem. Bland dessa återfinns Chileadoption.se. Socialdepartementet har vinnlagt sig om att ta del av alla de erfarenheter och synpunkter som finns, och detta samlas i departementet för att man ska kunna arbeta vidare med det. Vi kommer att fortsätta följa brottsutredningen väldigt nära. Men ett lands brottsutredning är landets och i det här fallet Chiles egen angelägenhet som Sverige varken kan eller får lägga sig i på något sätt. Vi har däremot sagt att vi vill vara behjälpliga på alla möjliga sätt och vis, om något sådant skulle efterfrågas. Men den nationella brottsutredningen är här Chiles, precis som en nationell brottsutredning hade varit Sveriges i motsvarande fall.Med det sagt har regeringen vidtagit flera åtgärder för att adopterade ska få bättre stöd och information, också när det gäller eventuella oegentligheter inom internationella adoptioner. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI oktober 2021 tillsatte som sagt den förra regeringen en utredning med uppgift att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet bakåt i tiden och fram till i dag. De uppgifter som har framkommit om att oegentligheter eller misstänkta oegentligheter ska ha förekommit är oroväckande. Det vill jag understryka. Regeringen och jag tar dessa uppgifter på största allvar. Adoptionskommissionens lärdomar ska ge vägledning för att utveckla Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Utredaren ska därför också förslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet, något som både ledamoten och jag själv brinner för. Vi vill båda säkerställa att det finns i alla delar av samhället och att det därmed ska finnas rättssäkerhet.Precis som ledamoten sa måste en utredning få göra sitt arbete. Jag kan inte göra mycket åt att den tillsattes så sent som den gjorde, men jag kommer att låta den arbeta klart. Man ska nog inte ha för höga förväntningar på att jag kommer att ha svar på alla frågor efter besöket i Skellefteå i morgon, utan vi måste nog invänta november innan vi får en rad olika förslag. Sedan ska detta naturligtvis hanteras, och jag har inte för avsikt att fördröja det hela längre än nödvändigt. Det här ska förstås ske på ett betryggande sätt, så som vi brukar hantera utredningar. Utredningen måste dock få arbeta färdigt. Det är min och regeringens inställning.Altruistiskt värdmödraskap är något vi får återkomma till. Min egen uppfattning har jag inte förändrat på något sätt, men frågan berör fler av statsråden i Socialdepartementet. Vi behöver hantera detta samlat, och jag hoppas få återkomma i frågan.

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Jag tackar Martina Johansson för att hon utvecklar frågan.Jag vill understryka att Socialdepartementet har haft en kontinuerlig dialog med intresseföreningar och har mött dem. Bland dessa återfinns Chileadoption.se. Socialdepartementet har vinnlagt sig om att ta del av alla de erfarenheter och synpunkter som finns, och detta samlas i departementet för att man ska kunna arbeta vidare med det. Vi kommer att fortsätta följa brottsutredningen väldigt nära. Men ett lands brottsutredning är landets och i det här fallet Chiles egen angelägenhet som Sverige varken kan eller får lägga sig i på något sätt. Vi har däremot sagt att vi vill vara behjälpliga på alla möjliga sätt och vis, om något sådant skulle efterfrågas. Men den nationella brottsutredningen är här Chiles, precis som en nationell brottsutredning hade varit Sveriges i motsvarande fall.Med det sagt har regeringen vidtagit flera åtgärder för att adopterade ska få bättre stöd och information, också när det gäller eventuella oegentligheter inom internationella adoptioner. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerI oktober 2021 tillsatte som sagt den förra regeringen en utredning med uppgift att klargöra förekomsten av eventuella oegentligheter inom Sveriges internationella adoptionsverksamhet bakåt i tiden och fram till i dag. De uppgifter som har framkommit om att oegentligheter eller misstänkta oegentligheter ska ha förekommit är oroväckande. Det vill jag understryka. Regeringen och jag tar dessa uppgifter på största allvar. Adoptionskommissionens lärdomar ska ge vägledning för att utveckla Sveriges internationella adoptionsverksamhet. Utredaren ska därför också förslå hur nuvarande regelverk, organisering och processer kan förändras och förstärkas i syfte att ytterligare stärka barnrättsperspektivet, något som både ledamoten och jag själv brinner för. Vi vill båda säkerställa att det finns i alla delar av samhället och att det därmed ska finnas rättssäkerhet.Precis som ledamoten sa måste en utredning få göra sitt arbete. Jag kan inte göra mycket åt att den tillsattes så sent som den gjorde, men jag kommer att låta den arbeta klart. Man ska nog inte ha för höga förväntningar på att jag kommer att ha svar på alla frågor efter besöket i Skellefteå i morgon, utan vi måste nog invänta november innan vi får en rad olika förslag. Sedan ska detta naturligtvis hanteras, och jag har inte för avsikt att fördröja det hela längre än nödvändigt. Det här ska förstås ske på ett betryggande sätt, så som vi brukar hantera utredningar. Utredningen måste dock få arbeta färdigt. Det är min och regeringens inställning.Altruistiskt värdmödraskap är något vi får återkomma till. Min egen uppfattning har jag inte förändrat på något sätt, men frågan berör fler av statsråden i Socialdepartementet. Vi behöver hantera detta samlat, och jag hoppas få återkomma i frågan.

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Jag tackar återigen Camilla Waltersson Grönvall för svaret.Adoptionskommissionen har ett uppdrag och ska komma med sitt resultat i november. Jag tycker att det som regeringen gör fram till november också är viktigt. Brottsutredningen i Chile pågår ju just nu. Svenska medborgare är på olika sätt inblandade i den. De ska svara på uppgifter och behöver bli kontaktade. Enligt de uppgifter jag har finns det ingen naturlig väg för dem som arbetar med brottsutredningen i Chile att få kontakt med enskilda medborgare i Sverige. Bara det gör att det är svårt att se hur rättssäkerheten ska kunna säkerställas för våra medborgare. Jag känner mig därför inte helt trygg med svaret om vad som görs just nu. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vet ju att en utredning måste få jobba. Man kan alltid fundera över hur snabbt en utredning kom på plats.Låt mig fortsätta något om Adoptionskommissionens arbete. Resultatet kommer i november. Har regeringen någon plan för hur snabbt man kommer att gå igenom de förslag som kommer att finnas i utredningen? Kommer man att ha ett snabbspår för att snabbt få till de eventuella lagändringar som behövs eller förändringar av adoptionsorganisationerna? Det är inte riktigt kuratorsamtal som jag efterfrågar i min interpellation, utan det handlade om annat slags stöd till enskilda individer.Ministern kanske inte har svar på de här frågorna utan vill få dem i morgon. Även jag skulle gärna vilja höra dessa svar, så jag får kanske skriva en ny interpellation för att få höra vad mötet gav.Utan regler kan oegentligheter ske. Jag engagerar mig i internationella adoptioner också för att det finns ett annat sätt att bli förälder på som vi i Sverige inte har någon reglering för i dag. Jag går därmed över till ämnet värdmödraskap. Vi tillåter inte det i Sverige i dag, och vi har inte heller tillräckligt bra avtal och regler i förhållande till andra länder där värdmödraskap tillåts. Det gör mig lite orolig. Om vi inte tar tag i detta nu kan det försätta oss i en svår situation i framtiden.Under den förra mandatperioden var jag och ministern överens om att vi vill se ett altruistiskt värdmödraskap i Sverige och att vi vill reglera det hela gentemot de länder som tillåter värdmödraskap i dag för att säkerställa även dessa barns rättigheter. Även om det här inte direkt gäller internationella adoptioner är det väldigt nära sammankopplat. Jag är därför lite nyfiken på om regeringen har några planer på att också ta tag i den här formen av internationell hjälp med föräldraskap.

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Jag tackar återigen Camilla Waltersson Grönvall för svaret.Adoptionskommissionen har ett uppdrag och ska komma med sitt resultat i november. Jag tycker att det som regeringen gör fram till november också är viktigt. Brottsutredningen i Chile pågår ju just nu. Svenska medborgare är på olika sätt inblandade i den. De ska svara på uppgifter och behöver bli kontaktade. Enligt de uppgifter jag har finns det ingen naturlig väg för dem som arbetar med brottsutredningen i Chile att få kontakt med enskilda medborgare i Sverige. Bara det gör att det är svårt att se hur rättssäkerheten ska kunna säkerställas för våra medborgare. Jag känner mig därför inte helt trygg med svaret om vad som görs just nu. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag vet ju att en utredning måste få jobba. Man kan alltid fundera över hur snabbt en utredning kom på plats.Låt mig fortsätta något om Adoptionskommissionens arbete. Resultatet kommer i november. Har regeringen någon plan för hur snabbt man kommer att gå igenom de förslag som kommer att finnas i utredningen? Kommer man att ha ett snabbspår för att snabbt få till de eventuella lagändringar som behövs eller förändringar av adoptionsorganisationerna? Det är inte riktigt kuratorsamtal som jag efterfrågar i min interpellation, utan det handlade om annat slags stöd till enskilda individer.Ministern kanske inte har svar på de här frågorna utan vill få dem i morgon. Även jag skulle gärna vilja höra dessa svar, så jag får kanske skriva en ny interpellation för att få höra vad mötet gav.Utan regler kan oegentligheter ske. Jag engagerar mig i internationella adoptioner också för att det finns ett annat sätt att bli förälder på som vi i Sverige inte har någon reglering för i dag. Jag går därmed över till ämnet värdmödraskap. Vi tillåter inte det i Sverige i dag, och vi har inte heller tillräckligt bra avtal och regler i förhållande till andra länder där värdmödraskap tillåts. Det gör mig lite orolig. Om vi inte tar tag i detta nu kan det försätta oss i en svår situation i framtiden.Under den förra mandatperioden var jag och ministern överens om att vi vill se ett altruistiskt värdmödraskap i Sverige och att vi vill reglera det hela gentemot de länder som tillåter värdmödraskap i dag för att säkerställa även dessa barns rättigheter. Även om det här inte direkt gäller internationella adoptioner är det väldigt nära sammankopplat. Jag är därför lite nyfiken på om regeringen har några planer på att också ta tag i den här formen av internationell hjälp med föräldraskap.

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Jag tackar ledamoten för de viktiga frågorna. De betyder oerhört mycket och väcker oerhört mycket känslor hos många människor. Precis som ledamoten säger har det tagit tid att komma fram till det uppdrag som den förra regeringen till slut gav. Inledningsvis är det viktigt att konstatera att Adoptionskommissionen ska lämna sitt betänkande senast den 7 november i år. Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till en del av ledamotens frågor när Adoptionskommissionen lämnar sina förslag och rekommendationer.Dessvärre ligger en del av ledamotens frågor i Adoptionskommissionens uppdrag att utreda och komma med förslag för att säkerställa. Staten måste såklart alltid säkerställa och garantera att adoptioner sker på ett lagligt och etiskt sätt. Adoptionskommissionen ska bistå i arbetet med alla till buds stående medel. Man har bland annat varit på plats i Chile och jobbat tillsammans med MFoF. Det finns alltså en myndighet att koppla arbetet mot.Som jag sa inledningsvis har Adoptionskommissionen i uppdrag att utreda behov av adoptionsspecifikt stöd och föreslå hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas. Det är för att detta ska kunna systematiseras och inte bara göras på förekommen anledning utan också i samband med de fall av internationella adoptioner som vi i dag ser. De blir ju, som ledamoten påpekade, allt färre.Som av en händelse ska jag i morgon besöka MFoF i Skellefteå, och med anledning av denna interpellation har jag fått fler frågor och punkter att diskutera ordentligt med dem.Jag hoppas att jag också får möjlighet att fortsätta utveckla tankarna om hur MFoF ska arbeta. I underlaget står det att man ska kunna tillhandahålla adoptionsspecifikt professionellt samtalsstöd; kanske är någon orolig över att inte veta vad utredningen i Chile kommer att leda till. Det är klart att det kommer att finnas mycket oro och många skäl att få stöd och hjälp med samtal när man har frågetecken om sitt ursprung. Det är inte svårt att sätta sig in i vad det skulle innebära om man själv befann sig i den situationen. Jag har vinnlagt mig om att försöka förstå det här. Man behöver få hjälp av kuratorer och psykologer, det vill säga personer med kompetens att möta detta.Ledamoten frågar efter juridisk hjälp. Det är något som också kommer att vara en del av presentationen av Adoptionskommissionens utlåtande.

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Jag tackar ledamoten för de viktiga frågorna. De betyder oerhört mycket och väcker oerhört mycket känslor hos många människor. Precis som ledamoten säger har det tagit tid att komma fram till det uppdrag som den förra regeringen till slut gav. Inledningsvis är det viktigt att konstatera att Adoptionskommissionen ska lämna sitt betänkande senast den 7 november i år. Vi kommer säkert att få anledning att återkomma till en del av ledamotens frågor när Adoptionskommissionen lämnar sina förslag och rekommendationer.Dessvärre ligger en del av ledamotens frågor i Adoptionskommissionens uppdrag att utreda och komma med förslag för att säkerställa. Staten måste såklart alltid säkerställa och garantera att adoptioner sker på ett lagligt och etiskt sätt. Adoptionskommissionen ska bistå i arbetet med alla till buds stående medel. Man har bland annat varit på plats i Chile och jobbat tillsammans med MFoF. Det finns alltså en myndighet att koppla arbetet mot.Som jag sa inledningsvis har Adoptionskommissionen i uppdrag att utreda behov av adoptionsspecifikt stöd och föreslå hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas. Det är för att detta ska kunna systematiseras och inte bara göras på förekommen anledning utan också i samband med de fall av internationella adoptioner som vi i dag ser. De blir ju, som ledamoten påpekade, allt färre.Som av en händelse ska jag i morgon besöka MFoF i Skellefteå, och med anledning av denna interpellation har jag fått fler frågor och punkter att diskutera ordentligt med dem.Jag hoppas att jag också får möjlighet att fortsätta utveckla tankarna om hur MFoF ska arbeta. I underlaget står det att man ska kunna tillhandahålla adoptionsspecifikt professionellt samtalsstöd; kanske är någon orolig över att inte veta vad utredningen i Chile kommer att leda till. Det är klart att det kommer att finnas mycket oro och många skäl att få stöd och hjälp med samtal när man har frågetecken om sitt ursprung. Det är inte svårt att sätta sig in i vad det skulle innebära om man själv befann sig i den situationen. Jag har vinnlagt mig om att försöka förstå det här. Man behöver få hjälp av kuratorer och psykologer, det vill säga personer med kompetens att möta detta.Ledamoten frågar efter juridisk hjälp. Det är något som också kommer att vara en del av presentationen av Adoptionskommissionens utlåtande.

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Tack, statsrådet, för svaret! Jag tycker att det är jättebra att det rör på sig inom MFoF och uppdraget att stödja personer som är adopterade från ett annat land till Sverige. Det är också bra att man har uppdraget att arbeta med att stötta enskilda personer i det som behövs, bland annat ursprungssökning. Det är svårt för svenska kommuner att lösa det uppdrag som tidigare helt och hållet har legat på dem och att bibehålla den kompetens som behövs, med tanke på att det inte är så många personer som adopteras längre. Det var ju betydligt fler förr.Att oegentligheterna pågick fick MFoF kunskap om någonstans runt 2018 - men det fanns också information om detta i Sverige tidigare, enligt granskningen som gjorts framför allt av medier. Jag upplever att det tog lång tid för den förra regeringen att börja jobba med frågan, och jag hoppas att den här regeringen kan vara lite snabbare. Vi får väl se.Jag funderar över den kontaktpunkt som MFoF ska vara, enligt ministerns svar. De har enligt vad jag har fått uppgift om inte riktigt kommit igång än, även om kunskapen om Chile funnits länge. Av svaret framgår det att den nationella kontaktpunkten ska hänvisa till rätt aktörer i den mån man behöver hjälp, och att det ska ske inom ramen för myndighetens ansvar.Jag frågade i min interpellation om regeringen avser att se till att man får stöd i rättsprocessen och att den är rättssäker. Jag vet inte om jag har fått svar på den frågan eftersom jag inte riktigt förstår vad uppdraget till kontaktpunkten är. Därför fyller jag på med frågan vad det uppdraget innebär. Vem är det som ska ta kontakt med kontaktpunkten? Är det brottsutredningen i Chile, den enskilt adopterade eller adoptivföräldrarna? Och när kontaktpunkten ska hänvisa till rätt instans, menas det då att man ska få tillgång till stöd i rättsprocessen av jurister som även kan spanska? Handlar det om att följa de dna-prover man lämnar i dag? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag har en fundering till. Upplever ministern att det kan finnas en risk med att MFoF har uppdraget att stödja arbetet när det gäller såväl Chile som andra länder där det misstänks ha förekommit oegentligheter och att myndigheten samtidigt ska auktorisera och utöva tillsyn över de adoptionsföreningar som i dag hjälper till med internationella adoptioner?

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Tack, statsrådet, för svaret! Jag tycker att det är jättebra att det rör på sig inom MFoF och uppdraget att stödja personer som är adopterade från ett annat land till Sverige. Det är också bra att man har uppdraget att arbeta med att stötta enskilda personer i det som behövs, bland annat ursprungssökning. Det är svårt för svenska kommuner att lösa det uppdrag som tidigare helt och hållet har legat på dem och att bibehålla den kompetens som behövs, med tanke på att det inte är så många personer som adopteras längre. Det var ju betydligt fler förr.Att oegentligheterna pågick fick MFoF kunskap om någonstans runt 2018 - men det fanns också information om detta i Sverige tidigare, enligt granskningen som gjorts framför allt av medier. Jag upplever att det tog lång tid för den förra regeringen att börja jobba med frågan, och jag hoppas att den här regeringen kan vara lite snabbare. Vi får väl se.Jag funderar över den kontaktpunkt som MFoF ska vara, enligt ministerns svar. De har enligt vad jag har fått uppgift om inte riktigt kommit igång än, även om kunskapen om Chile funnits länge. Av svaret framgår det att den nationella kontaktpunkten ska hänvisa till rätt aktörer i den mån man behöver hjälp, och att det ska ske inom ramen för myndighetens ansvar.Jag frågade i min interpellation om regeringen avser att se till att man får stöd i rättsprocessen och att den är rättssäker. Jag vet inte om jag har fått svar på den frågan eftersom jag inte riktigt förstår vad uppdraget till kontaktpunkten är. Därför fyller jag på med frågan vad det uppdraget innebär. Vem är det som ska ta kontakt med kontaktpunkten? Är det brottsutredningen i Chile, den enskilt adopterade eller adoptivföräldrarna? Och när kontaktpunkten ska hänvisa till rätt instans, menas det då att man ska få tillgång till stöd i rättsprocessen av jurister som även kan spanska? Handlar det om att följa de dna-prover man lämnar i dag? STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerJag har en fundering till. Upplever ministern att det kan finnas en risk med att MFoF har uppdraget att stödja arbetet när det gäller såväl Chile som andra länder där det misstänks ha förekommit oegentligheter och att myndigheten samtidigt ska auktorisera och utöva tillsyn över de adoptionsföreningar som i dag hjälper till med internationella adoptioner?

Avser regeringen att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt?

Martina Johansson har frågat mig om regeringen avser att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt. Hon har också frågat mig, i det fall regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt regeringen avser att göra det.Sverige har vid politiska konsultationer med Chile framfört att man kan bistå brottsutredningen om det finns behov av det. Socialdepartementet har även haft en kontinuerlig dialog och flera möten med intresseföreningar, bland dessa Chileadoption.se. Sveriges ambassad i Chile har också träffat representanter från lokala intresseföreningar. Både Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, och Adoptionskommissionen (S 2021:08) var under slutet av 2022 på plats i Chile för att bättre förstå det behov av åtgärder och stöd som finns.Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att adopterade ska få bättre stöd. Bland annat har MFoF fått i uppdrag att under 2022/23 vara nationell kontaktpunkt för frågor som rör oegentligheter inom internationella adoptioner. I detta uppdrag ingår att myndigheten ska kunna hänvisa vidare till rätt aktör och erbjuda stöd och hjälp inom ramen för myndighetens ansvar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom kontaktpunkt ska MFoF hålla sig uppdaterad om relevanta utredningar både i Sverige och internationellt, inbegripet brottsutredningen i Chile om bortförande av barn och oegentligheter inom internationella adoptioner från landet under 70-, 80- och 90-talen. Myndigheten ska inom ramen för uppdraget informera sig om utmaningar och frågeställningar hos adopterade från Chile, men även hos adopterade med annat ursprung där det finns misstankar eller uppgifter om oegentligheter.MFoF har även fått i uppdrag att genomföra ytterligare stödjande insatser inom det internationella adoptionsområdet. Myndigheten ska fortsätta att ge stöd till internationellt adopterade i samband med ursprungssökning under 2022/23. MFoF ska också tillhandahålla adoptionsspecifikt professionellt samtalsstöd till adopterade och adoptivföräldrar, som ett komplement till den ordinarie hälso- och sjukvården.Adoptionskommissionen har också i uppdrag att utreda behov av adoptionsspecifikt stöd och föreslå hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas.

Om regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt avser regeringen att göra det?

Martina Johansson har frågat mig om regeringen avser att säkerställa att berörda svenska medborgare får det stöd de behöver för en så rättssäker process som möjligt. Hon har också frågat mig, i det fall regeringen avser att säkerställa ett sådant stöd, på vilket sätt regeringen avser att göra det.Sverige har vid politiska konsultationer med Chile framfört att man kan bistå brottsutredningen om det finns behov av det. Socialdepartementet har även haft en kontinuerlig dialog och flera möten med intresseföreningar, bland dessa Chileadoption.se. Sveriges ambassad i Chile har också träffat representanter från lokala intresseföreningar. Både Myndigheten för familjerätt och föräldraskapsstöd, MFoF, och Adoptionskommissionen (S 2021:08) var under slutet av 2022 på plats i Chile för att bättre förstå det behov av åtgärder och stöd som finns.Regeringen har vidtagit flera åtgärder för att adopterade ska få bättre stöd. Bland annat har MFoF fått i uppdrag att under 2022/23 vara nationell kontaktpunkt för frågor som rör oegentligheter inom internationella adoptioner. I detta uppdrag ingår att myndigheten ska kunna hänvisa vidare till rätt aktör och erbjuda stöd och hjälp inom ramen för myndighetens ansvar. STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Svar på interpellationerSom kontaktpunkt ska MFoF hålla sig uppdaterad om relevanta utredningar både i Sverige och internationellt, inbegripet brottsutredningen i Chile om bortförande av barn och oegentligheter inom internationella adoptioner från landet under 70-, 80- och 90-talen. Myndigheten ska inom ramen för uppdraget informera sig om utmaningar och frågeställningar hos adopterade från Chile, men även hos adopterade med annat ursprung där det finns misstankar eller uppgifter om oegentligheter.MFoF har även fått i uppdrag att genomföra ytterligare stödjande insatser inom det internationella adoptionsområdet. Myndigheten ska fortsätta att ge stöd till internationellt adopterade i samband med ursprungssökning under 2022/23. MFoF ska också tillhandahålla adoptionsspecifikt professionellt samtalsstöd till adopterade och adoptivföräldrar, som ett komplement till den ordinarie hälso- och sjukvården.Adoptionskommissionen har också i uppdrag att utreda behov av adoptionsspecifikt stöd och föreslå hjälp- och stödinsatser som bör erbjudas.