Split (2)

train · 412k rows

chunked_text stringlengths 3 3.05k
För att af qvasiförmyndarens egna händer uttaga detta bref jemte den lilla återstoden af sin förmögenhet, var det som Harald nu anträdt sin resa till hufvudstaden. Nyårsaftonen klappade han på Eriks dörr. Han fann Erik uti salen med Stella och Regina. De höllo som bäst på med att äta sin risgrynsgröt. Så patriarkaliskt gick det till, att äfven gamla Regina vid sådana högtidliga aftnar fick vara med om aftonvarden. En granbuske med ljus uti fanns äfven i salen ... för att förnöja barnet Stella. När Harald inträdde, klappade hon i sina händer och sprang emot honom under utrop: – Se, Erik, der kommer ännu en granbuske med ljus uti. Harald, Harald, hvad vi ha längtat efter dig; jag har tänkt att den resan aldrig skulle aflöpa väl, men nu ser jag dig här åter. Harald såg på henne med vemod. – Är du ängslig, Harald, har du ledsamt? – Ledsamt, nej, då jag ser er, och ser er båda må väl. Stella hade fullkomligen hunnit öfvervinna sjukdomens närmaste följder, magerhet och blekhet. Ja hon var tillochmed litet fylligare än före den stygga dagen. Hon var nära nog en utvecklad jungfru. Der hon nu stod skön som en engel, mild, oskuldsfull och glad som ett barn, hade vår vän Harald bordt göra sig sjelf den bekännelsen, att derest han nu första gången sett henne och hans hjerta tillika varit fritt, så hade han visst blifvit upptänd af den häftigaste kärlek ... helt ögonblickligen, såsom ett söderns barn. Men Harald var icke nu fallen för reflexioner. Erik åter ... då han såg Harald och Stella stående der emot hvarandra – Harald, såsom man, nästan så bildskön som Stella, såsom qvinna ... kände inom sig en undran, att Harald icke blifvit den åt Stella beskärde, utan att det var han sjelf, som af skönhet ägde så litet. Erik nästan förargade sig öfver att Harald icke älskade Stella, men i sitt hjerta var han djupt tacksam derför. – Men dina ögon äro djupt sorgsna ... det kan du ej neka. Ack om du visste, hvad detta är för en dag för Erik och mig.
Ja och Nej. Hvarefter Hans Excellence hemställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg berörde anmärkning höra förfalla. Ropades äfven Ja och Nej. Grefve Frölich begärde votering. Den 22 Februari i f. m. 55 Hans E.xcellence Herr Grefven och LändtMarskalken framställde följande Voteringsproposition: Den som instämmer i den anmärkning, att Ridderskapet och Adeln anser 56 § Reg.- Formen icke böra förändras, såsom endast bestämmande, huru vid första behandlingen af förslag till Grundlagsändringar skall förhållas; men att Ridderskapet och Adeln må finna, att den stridighet, som äger rum emellan nämde § och 81 § RegeringsFormen bäst kan förekommas, om i 8i § 2 mom. insättes: Tillstyrker Utskottet livad. Konungen föreslagit j och bifalla Riks Stånden, på sätt 56 § stadgar, ConstitutionsUtskottets Betänkandehvite frågan &c.; samt anser denna anmärkning böra, såsom Ridderskapets och Adelns gemensamma tanka, till ConstitutionsUtskottet hänvisas, voterar Ja; den det ej vill, voterar Nej; vinner Nej, kommer berörde anmärkning alt förfalla. Hvilken Voteringsproposition af Ridderskapet och Adeln godkändes samt derefter anslogs. Voteringen börjades klockan en qvart till 3 e. m.; och befunnos, efter voteringens slut, sedan en voteringssedel blifvit undantagen och förseglad samt de öfrige voteringssedlarne öppnade, rösterne hafva utfallit sorn följer: 56 Dcu ii F e b r u a r i i i’, m, r Ja — 18. Nej — 71. I följd hvaraf, och sedan det öfver voteringen särskildt förde protocoll blifvit uppläst, Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken förklarade, att Ridderskapet och Adeln således ansett den i Ja-propositionen upptagne anmärkning böra förfalla.
Beträffande derefter de antydda olägenhelerne af ifrågavarande utvandringar, då de inskränkas inom riket, synes från del allmännas sida endast böra vidtagas sådana åtgärder, hvarigenom de utvandrade arbelarne uppmuntras till sparsamhet, möjligheten för dera ali göra besparingar underlättas, och, så vidt ske kan, fattigvården i arbetarens hemort sättes i tillfälle att, så framt han lemnar sin familj ulan understöd, af hans arbetsförtjenst utbekomma den ersättning för utgifvet underhåll till hans familj, sorn, enligt 7 § 2 mom. Falligvärds-förordningen, bör från hans arbets-förtjeust utgå; hvilka åtgärder åter ej kunna afse andra arbetare än dem, som vid större, för Kronans räkning företagna, arbeten användas. 208 Expeditions-Utskotlels Förslag till undercl. Skrifvelse N:o 95. I förutnämnda hänseende synes det framför allt vara angeläget, att tillfälle beredes ifrågavarande arbetsmanskap att få sina besparade medel genom försorg af de vid Slateus arbeten anställda tjenstemän förvarade, med rättighet att i mån af behof desamma åter uttaga. Detta är af vigt ej allenast med afseende på svårigheten för arbetaren att sjelf förvara medlen, utan ock för att aflägsna den frestelse att onödigt utgifva dem, hvilken är för handen så länge arbetaren bar medlen under egen förvaltning. Derjemte vore det önskvärd! alt någon, om ock låg, ränta å de innestående penningarne kunde arbetaren tilldelas, lör att uppmuntra honom lill sparsamhet och ordentlighet. Besvär för vederbörande tjenstemän och måhända jemväl någon uppoffring å Statens sida kunna lör verkställigheten häraf uppkomma, men ä'0 af underordnad vigt, i förhållande till det gagn. som förväntas; och torde saken kunna, med förutsättande af närmare föreskrifter om utförandet, lillvägabringas på det sätt, att arbelarnes besparade penningar emollagas till förvar och redovisas särskildt, utan inblandning i redovisningen af Statens för arbetet anslagna medel. Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt, få Rikets Ständer hos E. K.
"Dä Riksens Stander icke utsatt högre pris ä det Silfwer som i Förmögenhetsafgift lefwererades, än 20 Skillingar lodet, sä hade ett anbud af Banken, att för högre pris uppköpa Silfwer, stokat leda till den följd , att intet Silfwer hade i den supponerade andra upbörden af Förmögenhets-afgisten influtit. För Silfwers uphandling frän Utrikes orter mölle äter det hinder» att Tomsen dä hade blifwit än högre upjagad, lill allmän stada. Dessutom hade Banoo-Ul stöttet, wid 180-? ärs Riksdag, tillagt Herrar Banco-Fullmägtige rättighet, att med Herrar Fullmägtige i Riksgälds-Contoiret, pä sätt som lämpligast funnes, ?samrädas, sä wäl i afseende uppä hwatz till Silfwers anskaffande hörer, som wid andra inträffande omständigheter, hwilka pä Bankens säkerhet och Realisationens bestånd kunde bkifwa »verkande: i anseende hwarlill Herr Stats-Secrekeraren ansett någon anmärkning öfwer Herrar Banco-Fullmägtiges åtgärd härutinnan, icke äga rum. Herr Theologie Profestoren Doctor vijkman hade för dest del funnit, att dä wid sistledne Riks» dag, ett stadgadt pris pä Silfwers afgifwande a 40 st. lodet., wid. FörmögenhetS.asgiftens clarerande war 20 Den 14 November tvär förestrifwik, det icke warit Herrar BancoFullmägtige tillständigt, att annoncera anbuds inlcmnande om Silfwer-lefwerering till ett högre pris än detta. Sädant hade warit, att göra hela intention med Silfwers aflemnande i Förmögenhetsafgift/ fruktlöst; och derigenom ehuru e lonxm^uo, bade motsäga och motwerka Ständernas intention med utsättande af 20 Skillingars pris för det som efter sadan beräkning supponerades genom FörmöSenhets-afgiften kunna inflyta.
» Får jag presentera kapten Ståhle! » » V i ha visst träffats förut, fröken o c h jag, » sade kapten. Jag blef naturligtvis pionröd i ansiktet, o c h de andra sågo rysligt förvånade ut, m e n så berättade kaptenen för d e m o m vårt möte. Sedan talade han icke mera m e d mig, men jag kände, hur han såg på mig litet emellan. Strax efter middagen red han igen, o c h jag fick då veta, att han ville inkvartera sig här på nå- gra veckor, ty han skall företaga rekognosceringsöfningar i trakten. I morse k o m jag för sent till frukosten igen, o c h det blef en scen s o m vanligt; pappa brummade, m a m m a bannades, o c h Mia, s o m alltid är förarglig, trodde att jag hade legat länge o c h läst i natt. Då jag sökte försvara mig med, att u n g d o m behöfver sofva m e r än äldre personer, förklarade pappa, att det var bara dumheter, o c h så k o m han in på det där gamla utslitna ämnet: hur han hade det, när han var ung. xAx, det är upprörande! Man är j u ung bara en gång i lifvet, o c h då skall man tvingas att - arbeta, arbeta i oändlighet. Jag vill icke alls bli en sådan där allvarlig, gammal mamsell s o m stackars M i a! N u är det vår, vår! Allt knoppas och grönskar, jublar o c h ler! Jag har slagit u p p kapten Ståhle både i adelso c h statskalendern; hans föräldrar äro döda, han har två bröder o c h en gift syster. H a n är 39 år. Det är litet gammalt, förstås, m e n han ser så manlig o c h ståtlig ut. Jag frågade just Mia i dag: » Såg han ej präktig ut? » » H v e m? » undrade hon. » Kapten Ståhle, förstår du väl! » » Jaså han, j o, han ser hygglig ut. » Hjrgglig! Mia är alltid så retsamt lugn, men kanske man blir det, då man hinner till hennes ålder. Tänk, h o n fyller ju 28 år i september! H u då!
Och ehuru Kongl. Maj:t, genom förstnämnde Nödiga Utstag den 25 Januarii nästledit är, uppä 6rewe8inöfilen8 anhällan, att fä trycka den undcrdäniga Beswärsstriften, med dertill hörande Förklaringar och Päminnelscr, ansett vefla Handlingar, fbr deras gemenskap med sjelfwa hufwudmälet, wara af ben beskaffenhet, att de icke utan i ett sammanhang borde frän trycket ukgifwas och Lrsvvemnölsten sälunda äga, att framdeles derom i underdänighet sig anmäla, 716 Den 22 September. i fall han sä för godt funne, har 6revvesmöb1«v likwäl, tvid sädane omständigheter, twärt emot nyss anförde höga Beslut, utan föregängen anmälan samt rrhällit Nädigt tillständ, i samma sak helt nyligen lätit trycka en till Eder Kongl. Maj:t stöld undcrdänig skrift, under rubrik: Bihang till -Historien om Lull-Arrende-Styrelsen, Rongl. Maj:t6 Högsta Domstol och Aongl. Lammar-Collegium; hwarulinnan han ä nyo upprepar ätskilliga af stna förra anmärkningar mot Tull-Styrelsen, ehuru förkortade, mot hwad hans förra skrifter derom innehälla. Detta Oreevegmöblens företag, att under pästäende Rättcgäng och i annan ordning än föreskris, wcn blifrvit, ensidigt och stympadt läta trycka en del af stna BcswärS - handligar, lärer desto mindre undfalla Eder Kongl. Maj.ls nädiga upmärksamhct, som detta förfarande bär wanliga stämpeln af hans djerfwa och straffbara förmätenhet, att trottstgt öfwerträda gifne nädiga fbrcffrifter och med ästdosättanbe af fog och anständighet blott rädfräga och följa sttt bittra lynne, hwarigenom han ocksä redan ädragit stg Fiskaliskt tilta!.
Kruts enka och barn i Högarne 1: gl. pigan Maria i Högen 32: Grens son i Storhögen 1: 16: Sebrelii son i Kougsta 1: § 3 Till nya sexmän anmältes Johan Larsson i Lassgård, Erik Olofsson i Grötom, Erik Jonsson i Österåsen och Magnus Rask i Storhögen. E. Nordenberg. 1824 den 24 junii upläst, justerat och erkänt, intyga: [Namn saknas] Häggenås kyrkoarkiv, vol. K I:1, pag. 5, ÖLA. Protokoll hållet i allmän sockenstämma med Häggenås socken den 31 oktober 1824. S.D. Efter förut skedd pålysning inträdde församlingens ledamöter denne dag i sockne stugan, för att höras i afseende på inrättande af districts-magaziner, hvarvid Riksens höglofl. ständers propositioner, samt Kongl. Maj:ts nådiga stadfästelse rörande denna inrättning till de närvarandes kännedom upplästes. Efter en stunds öfverläggning, stadnade socknemännen i det beslut, att de, ehuru ej misskännande en mild regerings nådiga omsorg för deras väl och bästa, likväl i betraktande af de möjliga äfventyr ett gemensamt ansvar för undsättningslånens inbetalning kunde medföra, nu ej vågade åtagad sig en dylik förbindelse, utan förklarade sig fast heldre önska; i mohn af egna tillgångar, att bidraga till det redan inrättade socken magazinets förökning, till undsättning vid inträffade behof. År och dag som ofvan. In fidem And. Byström. År 1824 den 14 november är förestående protocoll i socknestugan uppläst och erkändt, intyga: Olof [bom.] Ersson äldre i Österåsen Pehr [bom.] Ersson i Österåsen. Häggenås kyrkoarkiv, vol. K I:1, pag. 6, ÖLA. Protocoll vid allmän sockenstämma d. 12/6 1825.
Hvad nu, i hufvudsaken, angår framställningssättet af förslag till passevolance, så, enär Kronan, som icke hör kunna anses åstunda draga enskilt fördel af Rusthållares penningebidrag, icke kunnat föreslå lindrigare passevolancevilkor, än dem, som elfva tolftedelar af Rikets Rusthållare vägrat att antaga, och del således icke är tänkbart att en större pluralitet skulle, vid hufvudsakligen oförändrade förhållanden, frångå sina förra beslut, synes det vara öfverflödigt och utan ändamål, alt åter besvära Rusthållare, genom deras sammankallande, att öppna öfverläggningar i en fråga, der allmänna tänkesättet gifvit sig så tydligen tillkänna; men skulle detta oaktadt Rusthållare ännu ytterligare derom böra tillfrågas, föreslår jag, att det verkställes på sådant sätt, att Rusthållare, som åstunda ingå i hvad dem blifver föreslagit, förklaras äga att, inom bestämd föreskrifven tid, der - D#n 4 Januarii f. m. 27 om hos vederbörande Embetseller Tjenstemän sig anmäla; börande de, sorn sig icke då anmäla, anses i deras förra vägran till den föreslagne passevolancen fortfara. Jag anhåller, att detta yttrande må åtfölja återremissen af Statsoch EkonomiUtskottens Utlåtande i förevarande ämne. Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken hemställde, om Ridderskapet och Adeln ansåg de vid Statsoch EkonomiUtskottens ifrågavarande Utlåtande gjorde anmärkningar böra föranleda till återremiss deraf. Ropades Ja. Ånyo föredrogs Statssamt Allmänna Besvärs-och EkonomiUtskottens den 16 sistliclne November under N:o 101 afgifne, och den 25 i samma månad e. m. på bordet lagde, Utlåtande, i anledning af väckt fråga om indragning af den för Domkyrkan och Domprosten i Lund anslagne Kronotionde-spannemål. Herr Munck af Rosenschöld, Eberhard: Pag. 18 säga Utskotten, att min motion framkallat vidlyftiga påminnelser af Herr Crusenstolpe, samt dessa åter ett ännu vidlyftigare försvar af mig.
Och jag skall föra den samma tredjedelen genom eld, och rensa honom, såsom man rensar silfver, och fäja honom, såsom man fäjar guld. Desse skola då åkalla mitt Namn, och jag skall höra dem; jag skall säga: Det är mitt folk; och de skola säga: Herren, min Gud. Så Herrans dag kommer, att du skall varda ett rof och byte. Ty jag skall församla allahanda Hedningar emot Jerusalem till strid; och staden skall varda vunnen, husen skinnad, och qvinnor skämda; hälften af stadenom skall fången bortföras, och det öfverblefna folket skall icke utu stadenom drifvet varda. Men Herren skall draga ut, och strida emot de samma Hedningar, såsom han plägar att strida i stridstid. Ock hans fötter skola på den tiden stå på Oljobergena, som för Jerusalem ligger, östantill; och Oljoberget skall klofna midt i tu stycker, ifrån öster allt intill vester, ganska vidt ifrå hvartannat; så att den ena hälften af bergena skall gifva sig norrut, och den andra söderut. Och I skolen fly ror denna dalenom emellan min berg; ty den dalen emellan bergen skall räcka intill Azal; och skolen fly, lika som I uti förtiden flydden för jordbäfningene i Ussia, Juda Konungs, tid. Så skall Herren, min Gud, komma, och alle helige med dig. På den tiden skall intet ljus vara, utan köld och frost. Och en dag skall varda, den Herranom kunnig är, hvarken dag eller natt, och om aftonen skall det ljust blifva. På den tiden skola rinnande vatten flyta utaf Jerusalem; hälften bortåt hafvet österut, och den andra hälften bortåt det yttersta hafvet; och det skall vara både vinter och sommar. Och Herren skall vara en Konung öfver all land; på den tiden skall Herren vara en, och hans Namn ett.
Hr Gr. o. Landtm, yttrade, att då R. o. Ad. icke bifallit någon punkt af StatsUtskis förevaride utlåt., som kunde gifva anledn. till en sådan framställning hos K. M., som uti denna punkt föreslås, R. o. Ad. torde finna att ifrågavande punkt icke lämpligen kunde bifallas; men då det å andra sidan vore möjligt att likväl, på grund af de öfriga RiksStms beslut, en sådan underd. anmälan i ämnet kunde böra ega rum, finge Hr Landtm, hemställa om R. o. Ad. ansåge sig böra besluta att 60:de punkten, såvidt densamma berodde af de hos R. o. Ad. fattade beslut, icke erfordrade annan åtgärd än att läggas till handlingarne. Ropades ja. Gr. Sparre, Erik: R. o. Ad. har nu afslutat pröfningen utaf ett ämne, hvars lösning, efter att af nationen vara högt påkallad, nu blifvit genom de fattade besluten — fördröjd. Jag har ej velat besvära R. o. Ad. med att i allt afhöra min mening, då den till en stor del varit olika med R. o. Adis. Jag ber nu att, efter föredragningens slut, få förklara detta och anmäla att jag, i synnerhet rörande 3:dje, 20:de oell 29:de punkterna, hvilkas vigt en hvar säkerligen insett, ansett angeläget för samhället att någon förändring blifvit vidtagen. Så har nu ej skett, och jag reserverar mig derföre emot de följder, som genom R. o. Adis nu fattade beslut kunna ifrågakomma. H. R. o. Ad. åtskiljdes kl. 10 om aftonen. In fidem protocolli, Ribert Munck. Tisdagen den 12 September 1848. Plenum kl. 10 f. ro. Justerades ett prot.utdr. för gårdagens eftermiddags-plenum. Den 12 September f. m. 315 Föredrogs och bifölls Statssamt Allm. Besv.- och Ekon.- Utsk:ns d. 7 dennes f. m. på bordet lagda utlåt.
Nu hafva de deremot väntat tills utmätning kommit och i följd deraf icke fått något qvitto, hvadan det händt, att, då uppbördsmannen förstört medlen, de för andra gången blifva kräfde. Om de nu verkligen skulle blifva dömde att betala, sä hemställer jag om de kunna anses äga någon ovilkorlig rättighet till eftergift, ejler om icke detta bör bero pä förekommande omständigheter. Är det då rätt af R. St., alt utan någon föregide undersökning förklara dem kunna göra anspråk på en sådan befrielse. Jag tror det åtminstone icke, utan anser det rätta vara att låta saken hafva sin gång. När de skattskyldige, efter det dom i saken fallit, inkomma lill K. M. med anhållan om eftergift, lärer K. M. icke underlåta att meddela anstånd med betalningen och uppskjuta frågan om indrifningen intill dess R. St. hunnit deröfver sig utlåta. Till allt detta behöfs alls icke någon skrifvelse från R. St. till K. M. Jag yrkar derföre fortfarande afslag å den 2:dra punkten. Hr von Hartmansdorff: Jag instämmer i de åsigter, som Gr. Lagerbjelke och Frih. Cederström, J., här yttrat. Hr Rosenblad har sagt, att ett afslag å R. Stis sida på den sednare punkten af Utskis betänk, skulle vara hinderligt för de skattskyldige att få den eftergift de begära. Hvad Frih. Cederström anfört, synes mig tillräckligen ådagalägga att så icke blefve förhållandet. Det är nemi. tydligt att om det utredes att de redan betalt sin skatt, så lärer väl K. M. i det afseendet emot de skatlskyldige iakttaga all möjlig skonsamhet och till R. Stis afgörande öfverlemna den ifrågavar. afskrifningen. Vi hafva här hört landshin i länet yttra sig för ifrågavar. afskrifning. Vi kunna således taga för afgjordt att, enär verkställigheten beror på honom, han icke lärer underlåta att hos K. M. göra den anmälan, hvarom han nyss i sitt yttrande talat.
Man hade icke väntat att finha honom, den utmärkte och grundlige forskaren i frihetstidens historia, den obarmhertige, men strängt rättvise nedergöraren af denna tidrymds olycksaliga partibildningar och skildraren af alla de olyckor, som dess förvillelser medfört — man hade icke väntat att finna honom i en konselj, hvars främste man varit en djerf och hänsynslös partigängare; i en konselj, som är ett vigtigt medgif-vande åt ett det mest afgjorda och ensidiga partivälde, som någonsin hotat vårt land. Detta var i sanning underligt, och det öfverraskade ingen, att han snart tog sin hand från denna minister, hvars purifikation med hans utträde begynte, men för hvilket ändamål ännu åtskilligt återstod. Länge dröjde det icke, innan statsrådet Forssell följde exemplet och lemnade konseljen. Det var också i högsta måtto märkvärdigt, att han någon gång lät förmå sig att inträda deri, då en så uppenbar schism förefans mellan honom och statsministern i de vigtigaste ekonomiska spörsmål. Grefve Posse är, som bekant, en afgjord privatbanks-vän, då deremot Forssell är lika deciderad anhängare af ett faktiskt sedelmonopol. Han hade ju så god t som gifvit på hand, att redan till 1881 års riksdag ett kungligt förslag skulle vara att vänta om tiornas indragning och någon möjlighet att realisera detta löfte i en konselj, i hvilken grefve Posse var statsminister, fans naturligtvis icke. Dessutom existerade mellan de båda statsmännen en afgjord motsatsi den vigtigaste frågan, som stod på den nya ministerens program, nämligen rörande ' grundskatternas försvinnande.
IV. B. 347. A. 355. VI. U. 105, 108. A. 166. — angående beredande af tillgångar å Banken för det till rustningskostnader beviljade creditiv. Se Rustningskostnader. Banker, enskilda, angående vissa lagbestämmelser med afseende på. Se Enskilda Banker. Banko-discontverket, angående förrättad revision af dess räken skaper och förvaltning för år 1847. VII. B. 41, 73. A. 77. Bankofullmäktige, angående rättighet för dem att bevilja lån af Handelsoch Närings-disconterne på hypothek af inteckning i fastighet jemte borgen, samt att disconlera å utrikes ort här på platsen dragen, af godkända handelshus accepterade vexlar. I. 450. R. 451. Se vidare Banko-Utskottets Betänkande N:o 48. Banko-fullmäktiges berättelse, angående dess öfverlemnande till Rikets Ständer. I. B. 297. A. 309. Banko-ombuden, vid Götheborgs och Malmö låne-contor, angående löneförhöjning för dem, samt anställande vid Götheborgs låne-contor af en cancellist med 400 R:dr lön. I. 222. R. 224. Se Banko-Utskottets Betänkande N:o 76. — angående förändrade grunder för deras rätt till befordring inom Bankoverket. Banko-Reglementet, angående ändringar och tillägg till 116 och 117 §§, samt nya stadganden i afseende på Bankovinstens möjliga förökande. I. 317, 412. R. 413. IV. B. 140, 171. Å. 175, — angående kungörandet af de förändrade stadganden, som i detsamma komma att inlagas. VII. B. 321. Viii. A. 127. E. 284. Banko-Utskottet, om inbekommande af skyndsam utredning från, om och till hvad belopp Banko-vinsten kan och bör i och för Stats-verkets behof anlitas. I. Banko-Utskottets Ledamöter.
173:0 af den 30 Juni 1860, angående eftergift af 1857 och 1858 årens arrende för Kungsladugården Borgholm på Oland. (82.) Om detta Rikets Ständers beslut, innefattande afslag å den begärda eftergiften, har under den 20 Juli 1860 Kammar-kollegium erhållit nådigt förständigande. 174:o af den 30 Juni 1860, angående upphörande af den åtskiliga hemman och lägenheter åliggande arbetsskyldighet till kungsgårdar och boställen. (84.) Genom nådigt Bref af den 5 Oktober 1860 har Kongl. Majit anbefallt Krigsoch Kammarkollegierne att med åtskilliga upplysningar inkomma, i sammanhang med det öfver Rikets Ständers skrifvelse den 4 November 1857 i ämnet infordrade underdåniga utlåtande; och sedan bemälde kollegier den 18 Februari 1861 denna nådiga befallning fullgjort, har detta ärende den 15 derpå följde Mars blifvit af Kongl. Majit i nåder afgjordt, och nådig Skrifvelse derom till bemälde kollegier expedierad. 175:o af den 30 Juni 1860, angående upplåtelse af Kronan tillhörig jord åt blifvande bolag för anläggning af en jernväg imellan Gellivare malmfält och Bottniska viken. (83.) Med gillande af Rikets Ständers sålunda anmälda, af Kongl. Majits nådiga framställning föranledda, beslut, har Kongl. Majit under den 20 Juli 1860 derom meddelat Kammar-kollegium nådigt förständigande. 176:o af den 18 Juli 1860, om allmogens i Garpenbergs socken befrielse från skyldighet att utgöra tjenstbarheter åt Grapenbergs bruk samt upphörande af socknar nes roteringsfrihet. (98.)
Men då jag icke höll honora understödjas af andra, och jag likväl anser honom hafva så rätt, att det vore skada, örn lians mening ginge under, tillåter jag mig eli yttrande i saken, öfver sådana allmänna satser, hvilka kunna vara begripliga äfven fördera, hvilka icke höra till yrket. Man har sagt, alt lagstiftningen icke får göra intrång på äganderätten. För min del tror jag, att om lagstiftaren sträcker äganderättens helgd så långt, att samhällets bästa derigenom motarbetas, handlar raan orätt. Då drifves äganderättens helgd till ytterlighet. Man synes mig handla orätt, om man icke vill medgifva ett undanlag, sådant Frih. Tersmeden yrkat. Saken år icke någon nyhet för oss. Frihms förslag, grundad! på Bruks-societelens yttrande, är icke annat än en utvidgning af den lagstiftning, sora redan finnes. Hvarföre må hon icke blifva så vidsträckt som Frilen yrkal?' Jo! derföre att man icke till en början förstått, hvartill de här omnämnda stenoch jordarter kunde vara tjenliga. Man höll sig dä endast till malmerna, men sedan man numera funnit ifrågavaride bergarter vara nära nog lika vigliga, som malmerna, är det naturligt, alt lagstiftningen bör utsträckas äfven till de förra. Man bör ej, heter det, träda jordägaren för nära. Men med honom förhåller det sig så. sorn Frihm sagt. Dels förslår jordägaren icke alltid hvartill dessa ämnen äro tjenliga och nödiga; dels är han ofta nog för fattig att tillgodogöra sig deni, dels är han ovillig alt besvära sig dermed. Den förmögne jordägaren älskar mera, att ej på sitt område lida intrång,x än att låta andra tillegna sig de skatter, som finnas under jordytan. Skola de då ligga obegagnade? Gr. Mörner har sagt, alt en åker af ända till 25 tunnlands vidd skulle kunna förvandlas till en stenhop. Ja! sådant kan hända; men om tiofall t flere menniskor kunna derigenom lefva, än om han framgent blefve oförändrad, månne deljeke vore en fördel för fäderneslandet? Det är i Sverige en gammal sägen, ”att jern bryter bygd.”
De stoltaste ögonblicken i hans lif voro också de, då han gjorde sin entré på en bal, med chapeauclaquen med de förgylda initialerna och den adliga kronan under armen, med håret friseradt och glänsande, handskarne hårdt spända och en svag doft af zuave från näsduken, helsande åt alla håll, nickande åt kamrater och vänner, derefter fram till värdinnan, för att uttrycka sin förtjusning öfver att vara bjuden, och så in i det allra heligaste, till de dansande damerna, af hvilka han visste att åtminstone en fem, sex hade gömt en dans åt honom. Vi kamrater voro icke rigtigt snälla emot honom. Han var alltid föremål för vårt gyckel, vi kallade honom »la beauté», med anledning af hans skära hy och fina drag. Constantin lät emellertid icke förarga sig; vi fingo skämta så mycket vi ville, det roade honom till och med att höra talas om sitt vackra utseende och sina eröfringar. Men för att säga sanningen var Constantin någonting annat än blott en tillgjord sprätt. Han var också, som han sjelf brukade uttrycka sig, en riddare »sans peur et sans reproche». Förhållandet var att han kommit till verlden flere århundraden för sent. Han skulle hafva lefvat i medeltiden, då herrarne buro litet vackrare drägter än de enformiga svarta frackarne, och då man lefde på romantik och kärlek, – då skulle han hafva gjort furore. Ty han svärmade för äran och ridderligheten. »Foi de gentilhomme» var ett uttryck, som han gerna använde, i det han tryckte handen mot sitt bröst. Och de sköna egnade han en djup och vördnadsfull hyllning; då han helsade på dem, sänkte han alltid hatten på ett chevalereskt sätt och gaf dem en lång, eldig blick. Han var mycket idealistisk; han hatade Kielland och Strindberg; då baler och supéer lemnade honom någon tid öfrig, läste han erotiska qväden och skref sjelf små verser om det qvinliga idealet, för hvilket han ville lefva och dö. Och han sökte detta ideal från bal till bal. Det var alltid någon, som uppväckte hans ridderliga hyllning.
Betänkanäen. ne Mars, rörande ny flyttningstid för Tjenstehjon, vid hvilket Betänkande anmärkningar blifvit gjorde af Herr Doctorn och Biskopen Friherre Mörner, Herr Biskopen Doctor Faxe, Herr Pastor Pritnarius Doctor Drysén, Herr Professor Thyselius, Herr Prosten Billdahl, och Herr Prosten Leffler, hvilka aila ansett den af Utskottet föreslagna flyttningstid icke vara lämpeiig elier tjenlig, dels i anseende till de många hushållsgöromål, hvartill tjenstefolket i slutet af October månad behöfver begagnas, dels ock af den orsak, att sådant skulle lägga hinder i vägen för raantalsskrifningens förrättande inom November månad, hvarjemte Herr Prosten Leffler förklarat, det han finner intet lämpeligare medel, än att Konungens Befallningshafvande lemnades rättighet, att, i samråd med Länens Hushålls-Sällskaper, bestämma den tid, som för deras Läns districter befinnes tjenligast till Tjenstehjons flyttning; och uti denna tanka hade Pierr Prosten Ohrvall instämt. Utskottet får i anledning häraf anföra, att då nu i fråga varande ämne hos Utskottet förehades till öfverläggning, så väl förenämnde som ännu flere andra omständigheter icke undfallit Utskottets uppmärksamhet; men som alla dylika considerationer, efter Utskottets omdöme, vida öfvervägdes af de många kraftigare skäl och anledningar, hvilka grundlagt ej mindre de i ämnet väckta motioner, än ock det förslag, Utskottet derom afgifvit; så har Utskottet trott och fun - Bes v. och Ehon. Utsh. Betänkanäen. 64? nit, att Förändring i Tjenste!: jons flyttningstid är högst nödvändig, och att de föreslagne tiderne äro i allmänhet de bäst passande. För öfrigt, och då de trenne andra Respectiva RiksStånden enhälligt gillat och bifallit Utskottets förslag, torde sådant ut* märka, att nämnde förslag är i sin verkställighet det lämpeligaste. N:r 107, Riksens Högloft. Ständers Allmänna Besvärsoch EkonomiUtskotts ytterligare
Om fartyget förseddes med bevakning från den vid inloppsorten belägna tullkammare eller öetsammas luckor der blefvo förseglade, skulle lurendrejeri lätteligen lörekommas, och under lossningen kunde dessutom ortens kronobetjening, på varu-egarens bekostnad, vara tillstädes och tillse att icke något underslef komme att ega ruin. Att, såsom nu är föreskrifvet, nödgas ullossa lasten vid tullkammaren å inloppsorten för att föras å annat fartyg, i läll sådant för tillfället funnes, vore förenadt med största svårigheter och orsakade ofta alt en för väta ömtålig last blefve skadad, äfvensom det föranledde betydliga kostnader att upplägga 40 Allmänna Besvärsoch E/ onomi-Ul.sknitets Betänkande N;o 121. lasten i magasin, der eli sådant vore att tillgå. Funnes, såsom oftast är fallet, hvarken magasin eller fartyg vid tullkammaren å inlopps-orlen, kom varu-reqvirenten i ännu större förlägenhet och nödgades begagna de fä liggedagar han af skepparen kunnat betinga sig, men sorn dessa liggedagar sällan voro flere än 4, högst 6, måste reqvirenten efter dessas förlopp betala för hvarje dag derutöfver från Trettio till och med Sextio Riksdaler Riksmynt per dag, och om då intet fartyg kunde lås, gåfves ej annan utväg, än att låta lasten ligga under öppen himmel, då den lätteligen kunde blifva föpslörd, ty att med forbönder pä kort tid transportera skeppslaster, \ore omöjligt, isynnerhet om fabriken läge pä längre afstånd från tullkammaren å inloppsorten.
Statsanslag Balans från föregående året: Utgifter: Balans till påföljande uret. Af Räkenskaperna, hvilka i Kongl. Kammar-rätten blifvit granskade för ar 1840 utan samt för år 1847 med anmärkning, inhemtas: år 1846. år 1841. Debet. Balans från föregående året: Utgifter: — Onera 246:32. — 245:32. Under revisions-åren hafva, likasom under föregående år, öfverflyttningar från statsanslaget för detta lustslott till anslags-summorna för Haga Kongl, lustslott ägt runi, dock till mindre belopp, än tillförne, nemligen: år 1846 1,105: 30. 7. „ 1847 1,194: 7. 6. — 148 — § 2. Enligt 1847 års hufvudbok, uppgick den vid samma års slut utbalanserade tillgången till 9,425 Rdr 4 sk. 1 rst., deraf 62 Rdr 32 sk. utgjorde utestående arrendemedel och 5,000 Rdr voro i Rikets Ständers Rank insatta, hvaremot återstoden, 4,362 Rdr 20 sk. 1 rst., fanns till hela beloppet liggande i kassan. Då Ståthållare-embetet öppnat räkning rned Banken, anse Revisorerne, att af berörde betydliga tillgång i kassan bordt i Ranken insättas hvad icke för de löpande utgifterna erfordrades. strömsholms slott. Af dess räkenskaper, som i Kongl. Kammar-rätten blifvit granskade för år 1846 utan och för år 1847 med anmärkning, inhemtas: år 1846. ar 1847. Idehel. Balans från föregående äret: — Uppbörd: Af statsanslaget, enligt Rikets Ständers stat, rätteligen utgörande: oindelt spanmål 67 tunnor, efter markegångspris förslagsvis beräknadt, å 6 Balans lill påföljande året: Credit. Balans från föregående året: — Utgifter: Balans till påföljande året: Någon erinran härvid af Revisorerne har icke förekommit.
Vid behandlingen af denna motion har Utskottet erhållit kännedom derom, att Stats-Utskottets ifrågavarande utlåtande Nio 87 blifvit af Preste-, Borgareoch Honde-Stånden god känd t. Då, till följd af Irenne Riks-Stånds beslut, en underdånig skrifvelse alltså, i samma syltning, sorn motionärens framställning hufxudsakligen afser, kommer att till Kongl. Maj t aflålas, samt ändamålet med motionen sålunda redan är vunnet, får Utskottet hemställa, att densamma icke må till någon åtgärd föranleda. Stockholm den 23 Juni 1851. Ani. till Exp. Utsk. den 25 Juni 1851, kl. 1 e. ra. Memorial, i anledning af återremiss utaf Utskottets utlåtande N:o 91. Välloflige Borgare-Ståndet har till Utskottet återremitterat lista punkten af berörde utlåtande, i anledning af väckt motion, om förändrad beräkning af Consulad-afgifter; men som de öfriga Riks-Slånden samma utlåtande i hela dess vidd bifallit, och beslut uti ifrågavarande ärende sålunda redan är fattadt, alltså anser Utskottet åtcrremissen icke föranleda till någon dess vidare åtgärd. Stockholm den 23 Juni 1851. Ank. till Exp. Utsk. den 25 Juni 1851, kl. 1 e. m. Memorial, i anledning af återremiss utaf utlåtandet N:o 103. Det af Utskottet under ofvanstående nummer afgifna utlåtande, i anledning af väckt motion, om bestämmande af Magistratspersoners åligganden i afseende på inventeringar uti Landtränterierna, har af Yälloflige BorgareStåndet blifvit återremitteradt; men som de öfriga Riks-Stånden detsamma bifallit, kan återremissen icke föranleda till någon Utskottets vidare åtgärd. Stockholm den 23 Juni 1851. STOCKHOLM, Ecksteinska Boktryckeriet, 1851. Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets Betänkande, iV.o iiä. 4 No lia.
Jag tager mig likväl friheten att fästa den siste värde talarens uppmärksamhet derpå, att någon olägenhet för den som besvärar sig kan uppkomma, då lian icke får tillfälle alt med den ledamot af pröfningscomiteen, som är från bans ort, få sina besvär medförda och inlemnade till comite'en, hvilken utväg skulle honom betagas genom detta förslag. Han skulle dä i stället blifva nödsakad alt genom bud, postgång eller genom anlitande af en commissionär få sina besvär inlemnade, och detta skulle för honom medföra både svårighet och kostnad. Gr. Posse, Fredr. Salomon: Jag medgifver, att det motskäl som den siste värde talaren anfört, och hvilket jemväl under öfverläggningen inom ötsk. framkastades, förtjenar att tagas i betraktande, och om jag icke blifver understödd, vill jag icke yrka propos. å mitt förslag, ehuru jag för min del är öfvertygad, att ganska mycket vore vunnet, om detsamma antoges. Ilr Printzenskjöld: Till det skäl emot antagande af Gr. Posses förslag, som Frih. Palmstjerna anfört, får jag lägga det, att det synes mig vara en oformlighet att ingifva besvär till en myndighet, hvilken ännu icke blifvit organiserad, och detta blefve händelsen, om besvären skulle ingifvas till pröfningscomiteen, dagen innan den hade sig till verksamhet constituerat. Gr. Posse, Fredr. Salomon: I anledn. af den siste talarens yttrande, ber jag att få nämna, att deu oformlighet, hvartill 128 Den 4 December e. m. han anser mitt förslag leda, redan nu existerar, emedan Jlfi § innehåller, att besvären skola ingifvas, ”antingen förut hos Konungens Bef:h:de, eller sednast klockan tolf å den dag, comiteen sammanträder.” Detta skal kan jag således icke gilla. Frill. Raab: Jag tillåter mig fästa Gr.
Kunde fabrikanten i Handelsoch JNarings-disconten beläna de reverser han af köpmannen erhåller, så vore en väsendtlig lättnad vunnen; men belåningstiden är i disconleti 3, 4 och 6 månader, och han är alltså endast i fä fall i stånd att discontera de å 6, g och 12 månader ställda reverserna. I anledn. häraf får jag vördsammast föreslå, det liden för belåningen i Handelsoch iVärings-disconten måtte varda utsträckt till sistanförda perioder. Som emedlertid en ovillkorlig följd af en sådan förändring blefve, att den för disconton anvista fond blefve för beliofvet alldeles otillräcklig; får jag jemväl föreslå, att disconten sättes i tillfälle, genom upplåning eller anvist fond, motsvara sitt ändamål. Lades på bordet. Hr Stuart, Carl Gustaf, hade inlemnat följande 4 motioner: 1. Då K. M. å Riks-salen helsade Rikets nu församlade Ständer, täcktes K. M. i nåd. hugna dem med den lofvande utsigten af förestående nedsåttningar i skattebördorna. Det beror nu mera endast på R. St., huruvida och i hvilka hänseenden dessa skatternedsättningar skola verkställas. Under förutsättning, att detta, i Svenska beskattnings-historien för de sednare tiderna, okända tillfälle kommer att begagnas till minskande af den hitintills jemnt tillväxande bevillningen, får jag föreslå: dels att den efter 1 art. utgående allmänna bevilln. af embetsoch tjensteinän måtte hädanefter upphöra, dels ock att, med undanlag af enskilda banker, hvilkas beviiln.bidrag synas böra särskildt bestämmas, bevillningen af actie-bolag, hvilkas utdelning öfversliger sex för hundra, måtte nedsättas från 10 till 5 proc. af utdelnings-summan.
Oaktadt alla vänners afrådan och många pröfvande j mtgängar innan det tillämnade hemmet och skolan för döfstumma kunde komma till st md, lät hon sig icke afskräckas, utan fullföljde sin plan i fast tillit till den goda saken framgång och fromt förtröstande på Försynen. Hon hade en mindre lokal på norrmr Im i Stockholm och använde större delen af sitt lilla kapital till inköp af bohag och skolmaterialier samt öppnade för hagot öfver 1\ år sedan sin skola. Lärjungarne s! ulle erlägga en viss årsafgift, högre för helpensionärer, lägre för halfpensionärer; men flertalet voro fattig - 304 Motioner i Borgare-Ståndet 1862. 168. mans barn och förestånderskap hade ej hjerta att bortvisa de medellösa små, hvaraf följden blef att mångå betalade blott half eller fjerdedels afgift. Till lärare antog hon 1 en ung, döfstum artist, som nyligen utgått från Manilla, hvilken ock lifvades af varmt nit för skolan och åtog sig att undervisa barnen utan annan ersättning än fri bostad och föda. Hyra och lefnadskostnader öfverstego snart inkomsterna och alla tillrådde att, upplösa den nya skolan. Men förestånderskan fortgick med förtröstan på den utstakade banan. I trots af denna beundransvärda sjelfförsakelse och ihärdighet skulle det vackra företaget dock snart hafva ramlat, o m det ej i H. M. Drottningen funnit en frikostig beskyddarinna, som mer än en gång räddat det lilla barnahemmet och dessutom sjelf betalar för en fattig döfstum flicka. Under vexlande öden har den lilla skolan för döfstumma barn sålunda fortgått i snart 3:ne år, derunder hon lemnat undervisning och vård åt 13 döfstumma barn, deribland 7 helpensionärer, 6 från landsorten, d« öfriga från hufvudstaden. Sedan skolan nu inflyttat i en rymlig och särdeles lämplig lokal på en malmgård, JYS 25 Gråbergsgatan, samt erhållit ännu en lärare, kan läroanstalten anses fullt ändamålsenligt ordnad, och, enligt intyg af föreståndaren på Manilla, motsvara en förberedande skola för döfstumma.
Courant återstående Capitalgäld, å 44 sk. — 1,271,325 R:dr 4/309/900 — Hoil. Courant. R:dr R:dr 837/021 187/310 10 5 — Holl. Courant upplupne Interessen till rgii års slut, å 44 sk. — Holl. Courant, beräknade och påli de Räntor år 1812 intill dess Rik' sens Högh Ständers Beslut om afskrifningen fattades. 767/269 20 10 R:dr 10,24/331 !5 Holl. Courant, deraf R:dr R:dr R:dr 6,414 47/635 970,281 25 3° [O Holl. Count Ränta, betald å härstädes med Svenskt Mynt liqviderade Obligationer 1812. Holl. Count betalde Lif-Räntor för 1809 i följd af de före 1812 års Riksdag gjorda dispositioner. Holl. Courant afskrifne Räntor enligt Riksens Höglofl. Ständers Beslut i8i2. R:dr 1/024,331 ‘5 - Holl. Courant. Fl. Fl. 7,605,000 4,000 — —- J. M. Smets Enka i Antverpen. Brab. Vexelmynt Capitalgäld, å 18 sk. -*• Dito, eller beloppet af 4 st. Obligationer, med hvilka är enahanda förhållande som med den har ofvan omförmälde Obligation, hörande till Lånen i Amsterdam, att nemligen till dessa töre år 1808 förfallna 4 Obligationers inlösande penningar hos vederbörande Ban kier varit deponerade. 0,851/875 Fl. 7,609,000 Brab. Vexelmynt, deraf Fl. Fl. Fl. 250,000 4,906,000 2/453/000 — Dito liqviderade med Svenskt Mynt 1812.
Dä till ytterligare handläggning uptogS Stats-Uistorlets afgrfnc utlärande, lili den till Desi ätgärd remitterade fräga om indragning af Herrar Bistoparncs löner, beslöt Bonke-Skändet att deria ämne, såsom icke ägande nägol oskiljaktigt sammanhang med den redan förur pröswade frägan, om ett ärs lönebesparing as ledige Embeten, kammer att till Stals-Ulstolkct ätersörwisas, jämte de inom Siandet gjorde anmärkningar, pä dek Uistolket ma kunna med särkildt förnyadt Utlärande i ärendet inkomma, Hwarom Proioeolla Utdrag till de öfrige Respektive Sländen skulle afgä. Ok supra. SDFörenade Bonde.Skander sig Uti kec besint Högwördige Preste-Ständet uti Protvcolls Utdrag den 7 i denna mänad rillkännagiswik, att hos Kongl. Majit j underdånighet anhälla, det wederbörande mätte i näder anbefallas, att wiv Hwar>e Riksdag till Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 Den 31 Oktober e. m. 391 Eder, att detta förslag efter den mognaste pröfning och den innerligaste öfvertygelse om dess rättvisa och nödvändighet är utgånget från en Konung, om hvilken vi alla känna, hvad ock historien en gång skall bevittna, att Ilan i sann religiositet och djup kärlek folden lutherska läran säkerligen icke eftergifver någon af de män, hvilka i vårt land infört det nu rådande religions-tvånget. Uppå härefter af Hr Gr. o. Landtm., med tillkännagifvande att ytterligare 6 ledamöter anmält sig till afgifvande af yttrande i ämnet, framställd propos. upskjöts öfverhiggningen till eftermiddagens plenum, samt åtskiljdes Högloft II. o. Ad. kl. 3 e. m. In fidem protocolli, Albert Munck. Lördagen den 31 Oktober 1857. Plenum kl. 6 e. m. Undert. Riddarh.Sekret, upläste en från Hr Gr. o.
Detta förhållande har gifvit mig anledning till den öfvertygelse att enahanda anstalter kunde vigtagas. l ben 3 Martil. t) Kör beklädnaden och t ejnipering af så väl karlar som hästar vid det Indelta Cavalleriet. 2) Beklädnad och etjuipering af Indeldte KoteBåtsmän, Hvad det Indejfe Cävölleriet beträffar inskränker jag. mig till anmälan af de åtgärder, sorn uppkomma i anledning af föreskrifter för beklädnad oell equipering äf Kongl. LifHege(nentets DragonCorps, hit hörer; t) Ätt Rusthållaren öfverlemnar till KongL Majds och Kronans Ombud, nygjofde. alla tili karlens och hästens mundering och equipering hörande persedlar^ således äfven remtygs , beväringsoch häst-beslag, enligt derå, af Konungens GeneralAdjdtant för Arméen till Uppgifvande, med Konungens nådiga approbation försedd förteckning, 2) Till lindring för Rusthållaren* täckes Kongl. Maj.t i nåder samtycka, att persedlar* éhuru icke nya få i stället för sådane lefverera»* hvarvid Rusthållaren erlåggef i contante penningar, hvad sådane persedlar understiga nyås värde; och bestämmes tneliangiftens belopp af GeneralMunsterherre, Rusthållaren dock alltid obetagit, att, derest han dervid ej åtnöjes* hellre ny persedel anskaffa. 3) Genast vid det sista Contracts-^rets liff Bil. till Ridd, o. Ad, Pt. 2 Baad, t ?. Den 5 Marlit. åndalöpande återlémnas å Kongl. Majds och Kronans vägnar till Rusthållaren de i och enligt i momentet specificerade* eller i dessas ställen gällande persedlar, antingen alldeles nya eller till bruk godkände, efter de grunder sorn för persedlars värde, hvad mellangiften beträffar i 2 momentet bestämde äro; Rusthållaren dock alltid förbehållen rättigheten att fordra nya; derest han ej åtnöjes med det åsatte värdet. 4)
Räcker nu detta, hvilket ej så sällan sker, i två eller tre månader, så är lätt att inse hvilken olägenhet kan blifva fastighetsägaren tillskyndad och huru han derigenom kari helt och hållet gå miste om ett påräknadt lån. Utskottet har derföre funnit för slagets stadgande i denna del innebära en nödig och nyttig förbättring. I öfrigt meddelar förslaget, hvilket nära öfverensstämmer ej allenast, såsom redan är nämndt, med Kongl. Maj:ts vid 1844—1845 årens riksmöte afgifna Proposition i ämnet, utan äfven med Lag-Beredningens förslag till förmånsrätts-ordning, närmare föreskrifter i frågor, deri bestämdt lagstadgande för närvarande saknas, såsom angående ordningen för företrädesrätt till betalning ur utmätt lös egendom, äfvensom angående Kronans förmånsrätt för personela utskvlder. Derjemte innehåller förslaget åtskilliga från gällande lag afvikande föreskrifter, de der aila synas vara af billighet och behof påkallade, såsom: att socknemagasiner och alla allmänna af Kongl. Majit stadfästade kassor, penningeverk och inrättningar undfå samma fördel, som liera lika beskaffade inrättningar redan åtnjuta; — att städer för fordran hos deras uppbördsmän erhålla betalningsrätt lika med och icke, på sätt i Kongl. Förordningen den 22 November 1791 stadgas, efter Kronan; — att hos alla Kronans embetsoch tjenstemän njutes företrädesrätt till betalning för egendom, som dessa i och för em bete eller tjenst emottagit, och således icke endast hos de tjenstemän, som hafva egentlig uppbörd om händer m. m. Den föreslagna 9 §:s hänvisning till hvad särskildt är stadgadt om de fall, då inteckning, som är sökt en månad före början af konkurs, eller i död mans fasta egendom, blifver utan verkan, afser de föreskrifter, som
Hvad som är säkert är det, alt om också en varning, allvarligt gifven af Domkapitlet i orten, ofta icke medfört önskad verkan, har dock erfarenheten tillräckligt bestyrkt, att en sådan varning i ganska många andra fall fört makarne till besinning och till försoning med hvarandra. Utan tvifvel äro kyrkans tjenare mest lämplige att meddela en kraftig förmaning till sämja och en drägt och att i religionens namn väcka makar lill eftertanka på deras pligter. Att minska varningsgradernas antal och icke sätta något i stället för det, som skulle borttagas, är icke heller, enligt min tanke, rådligt, enär man säkerligen icke bör lemna alla utvägar obegagnade, att, om möjligt, förekomma en fullständig brytning af det äktenskapliga bandet mellan mannen och qvinnan. Enligt min uppfattning böra de så kallade varningsgraderna icke betraktas såsom någon inledning till äktenskaps-skilnad, utan såsom utvägar att söka bringa oeniga makar till försoning. Dessa varoingsgrader böra derföre icke vara för få till 24 Lag-Utskottets Betänkande JH 10. anlalet, icke heller för hastigt på hvarandra följande, emedan liden, såsom jag förut anmärkt, är ett mäktigt försonande element; de böra ock hufvudsakligen vidmagthållas af kyrkans tjenare, såsom kyrkotuktens vårdare. Af denna orsak anser jag ock varning inför Domkapitel böra i lag qvarstå; och man bör icke heller öppna en allt för gen väg till skilnad till säng och säte, enär, sedan detta sista steg är taget, sällan försoning är vidare att påräkna. Deremot anser jag de i 'I i Kap. 1 § Giftermåls-balken stadgade böter, såsom varande olämpliga i egenskap af varningsgrader, böra försvinna.
Då man,~ enligt Författningarne, ej kan blifva extra ordinarie Canzlist eller Copist i Embetsverken , utan att hafva undergått Academisk examen: så kan man deremot blifva verklig ExpeditionsSecreterare, CanzliRåd, KrigsRåd, Corn* merceRåd, BergsRåd, KammarRåd, StatsCommissarie, KammarRåttsRåd, Landshöfding, President, ja äfven StatsSeoreterare och StatsRåd, eller livad som hålst, utan att hafva undergått behörig eller ens den ringaste Academiska examen. Det år naturligt att då Cheferne och Ledamöterne i Embetsverken sjelfva icke undergått några förhör, så måste de, för att undvika tillämpning på sig sjelfva, hafva öfverseende med andra, i samma belägenhet, vara benägna att tillstyrka dispencer för nykomlingar o. s. v., hvarigenom okunnigheten fortplantas oell aktningen för insigter åsidosåttes. Så länge Examens Författningarne icke tillämpas, då det år fiåga oin de högre Embetsmånnens befordran, så år det fåfängt «tt vilja vara strång mot de ringare, och att blott vara det vid Universiteten. Jag har förut yttrat mig anse det nyttigast, att blott en gemensam Embetsexamen funnes. Men i sällan händelse torde någon skillnad i fordringar böra iakttagas för dem sorn åtuna sig till Bergscollegium eller de Verk sorn Den 7 Martti. 355 hafva att gora med Nåringarnes bedrifvande och för detn sorn ämna sig tili Cabinettet för Utrikes Brefvåxlingen. I bägge afseenden fordras särskildta kunskaper, hvilka ej i allmänhet torde böra af Tjenstemannaämnen begäras. Friherre Anckarfvärd". Då jag skriftligen författat en motion i detta ämne, hade jag visserligen äfven varit skyldig, att deråt gifva all den utveckling, som stod i min förmåga, och sedermera bordt helt och hållet öfverlemna den till Ridderskapets och Adelns egna upplysta anmärkningar.
Skrifvelse, N.o 106. nu i Riksgälds-Contoret verkställda hvitslämpling, en annan, af möjligaste svårighet alt eftergöra, borde, med tillhjelp af Bankens stereotyperings-anstalt och under derstädes för sedel-tillverkningen införda controller, begagnas; hvarförutan äfvenledes blifvit yrkadt, dels att, då den stämpel, sorn å spelkort anbringas, vore högst ofullständig och svårligen kunde urskiljas från en utan serdeles konstfärdighet anbragt falsk stämpel, samma method, som i flera andra länder vidtagits, äfven här måtte införas, eller alt sjelfva convolutet, hvari spelkort skola inneslutas, förses med en större och ändamålsenligare stämpel, än som å ett kort kan anbringas; att ccnvoluten förfärdigas af papper, som genom sin egna beskaffenhet lemnar säkerhet mot eflergöring och derjemte icke medgifver öppnande, utan att papperet förslöres, samt att kortfabrikörer ne vid strängt vite åläggas förse sig med stämplade convolut, hvaruti hvarje kortlek, som till salu utbjudes, äfvenledes bör, vid ett lika vite, inneslutas, och att den konstskicklighet, Bankens pappersbruk och stereotyperings-amtalt erbjuda, äfven måtte för dessa ändamål anlitas; dels ock att, till förbättrande af de stämpelsedlar, hvarmed inkommande tyger m. m. vid Tullverket beläggas och hvilka nu under de mest ofullständiga controller skola af Verkets egen betjening tillverkas, Rikets Ständer mätte underdånigst anhålla, att E. K, M. täcktes i Nåder anbefalla Dess General-Tullstyrelse att tillse, detstämpelsedlarne" blifva tillverkade på ett ändamålsenligare papper och på ett sätt, som i möjligaste måtto försvårar deras efterapande, samt att så väl vid deras tillverkning som förvarande all noggrannhet iagttages, varande vid den i Rikets Ständers Bank inrättade stereotyperings-anstalit äfven tillfälle alt under den strängaste controll och med möjligaste konstskicklighet erhålla dessa stämplar förfärdigade.
Hvad angår frågan om hvilket embetsverk borde pröfva de besvär, sona kunna anföras emot markegångs-sättningarne, så anser Utskottet, på de af Kongl, Majit och kommitlerade anförde skäl, Kammar-kollegium böra hädanefter som hittills upptaga och afgöra dylika besvär, hvadan Utskottet alltså tillstyrker, 37:o att Rikets Ständers, uti underdånig skrifvelse den 18 April 1845, gjorda hemställan, att pröfningsrätten uti omförmälda ärender framgent skulle öfvertagas af Kammar-kollegium och Stats-kontoret gemensamt}, icke måtte af Rikets Ständer vidhållas, utan en dylik pröfningsrätt af Kongl. Kammar-kollegium ensamt utöfvas. Då Kongl. Majits nådiga framställning, att serskilda ombud så väl för räntetagare som räntegifvare må till markegångs-sättningarne tillkallas för att höras, med rättighet att, å egna och öfriga vägnar, emot förrättningen fullfölja klagan, skulle, enligt Utskottets tanka, medföra ringa fördel, men deremot kamkalia stora olägenheter, dels i anseende till svårigheten att finna ett lämp - 14 Slats-Utskottets Utlåtande, iV.-o 2^1. ligt sätt för deras utväljande, dels ock genom den vådliga maktfullkomlighet, ombuden skulle kunna utöfva, medelst rättigheten att, på eget bevåg och utan hufvud männens serskilda begifvande, utverka ändring uti en markegångssättning, hvarmed en eller flere af de sednare vore belåten, 38:o afstyrker Utskottet Rikets Ständers bifall å hvad Kongl. Maj:t täckts i berörde hänseende föreslå, I anledning af Kongl.
Maj:t äfven nu öfverlemnas, men endast såsom en frivillig öfverlåtelse från Rikets Ständers sida. TullbeVillningen är en högst betydlig och vigtig beskattning. I Förenta Staterne utgör den Rikets betydligaste inkomst. För öfrigt om vi blott betrakta den nu föreslagne tillåtelsen för Styrelsen, att förhöja tullen, från dess skadliga eller nyttiga inflytelse på handeln i allmänhet, så skall man finna, att det är af stor vigt, att handlande och fabrikanter äga någon säkerhet i sina beräkningar och speculationer, hvilket aldrig kan vinnas, om tullens höjande beror på Regeringens godtycke. Jag erkänner visserligen, alt fall kunna inträffa, då en höjning eller jemkning af tullen kunde vara nyttig. Men då i allt fall tullen af Rikets Ständer fastställes för hög, hvari nästan alla anmärkningar instämma, så skall det förhållande sällan inträffa, då höjning är af behofvet påkallad, om ej i reciprocitetsfall såsom Grefve Björnstjerna framställt. Men huru än beslutet må fattas, yrkar jag, att redactionen af litte Grunden målte blifva sådan, att den till Kongl. Maj:t Öfverlåtna magt, som der kommer att bestäm47 H. ai* 3a4 Den 28 October e. m. mas, endast får af Kongl. Maj:t utöfvas, sedan Vederbörande blifvit hörde. I beslutet vid sista Riksdag iakttogs äfven detta. Ridderskapet oell Adeln beslöt då, alt till Kongl. Majit öfverlåta, alt efter Vederbörandes hörande vidtaga nedsättning. Jag anhåller således om proposition till bifall å inte Grunden med iakttagande deraf, att mot slutet måtte insättas det vilkor, att Vederbörande först blifva hörda. Herr Skogman: Det har blifvit yttradt, att Rikets Ständer ej skulle äga rättighet till Kongl. Majit öfverlemna, att efter godtfinnande höja den af Rikets Ständer fastställde lull med 33f procent.
Hon är icke vacker. Men det fins i dessa barnsliga drag något obeskrifligt tjusande, något hjelplöst lockande, som gör hjertat vekt. Och denna outvecklade figur – den är som knoppen af en obekant blomma, den eger det okändas hela retelse. Man vet icke hvad den bär inom sig, men vill så gerna drömma möjligheterna rika och fulla. Jag vet hennes namn. Det står graveradt i plåten på hennes kappsäck och jag såg det på hotellets svarta tafla: miss Bowen från Irland. Hon reser i sällskap med en äldre dam, synbarligen för sitt nöjes skull. Hon är således rik. Måhända är hon dotter till en af dessa vampyrer, som suga den gröna öns must, medan folket svälter! Jag sluter ögonen. Jag vill icke se henne. Regnet smattrar öfver segeldukstaket och skutan kränger än åt ena sidan än åt den andra. Min reskappa är tjock och mjuk. Jag tycker mig sitta i ett varmt rum, mekaniskt gungande stolen fram och åter. Nu ligger deras land framför mig: en härlig natur. Gröna skogar och ängar med betande får, gula vajande fält och blåa sjöar. Men all denna rikedom ligger i främmande händer. Främmande menniskor utsuga landet. Och i låga smutsiga kyffen sitta dess egna innevånare utan bröd. Men länge har det hörts ett doft knot, nu myllra de fram ur alla hålor under skri och tjut. Det usla lifvet har förvildat dem, de likna mer djur än menniskor och deras raseri är ohyggligt. Ögonen rulla vildt, fraggan står dem ur munnen, de ropa på blod, blod. Och det knallar och blixtrar, rökmoln hvirfla upp – der flyger ett palats i luften – der sitter en knif i bröstet på en man. Han rycker den ut och faller baklänges medan blodet sprutar fram stötvis i en tjock, ljusröd stråle. 210 Ett lätt skri! Jag ser upp. Båten hade gjort en svår öfverhalning och den lilla missen hade blifvit skrämd. Nu kryper hon åter samman i sin förra ställning, med ett litet småleende öfver sig sjelf. Hvad är det hos denna flicka som gör, att jag icke kan låta bli att betrakta henne.
Ständers beslut, i anledning af Utskottets under N:o 16 afgifne Utlåtande, så vidt detsamma rörer ifrågavarande ämne, samt dervid inhemtat, att ehuru, enligt i:a punkten af berörde Utlåtande, Utskottet tillstyrkt, och Rikets Ständer bifallit det förklarande, att ”med sedelstock bör förstås alla Bankens förfallna skulder,” har likväl Utskottet å pag. 35 i nämnde Utlåtande yttrat den af Rikets Ständer ej heller ogillade åsigt, att, vid beräkningen öfver reela fondens förhållande till sedelstocken, Bankens förfallne ränteskulder för dagen dock icke behöfde iakttagas; med hvilket undantag afsigten varit, att ifiågavarande beräkning skulle, utan tidsutdrägt och märkbar tillökning i göromålen för Bankens Tjenstemän, kunna när som helst uppgöras och Öfver-Styrelsen meddelas.
Ständer dock beviljat uppförandet af penninge-beloppet å Krigs-Collegii Stat, men utan tillökning i det förut varande spanmåls-anslaget, samt i öfrigt med det förbehåll, att de arfvoden, som af serskilda Cassors mede! till Krigs-Råden hittills utgått, hädanefter icke vidare komma att dem tilldelas. 2:0 Sedan, vid den med E. KM:s Krigs-Hof-Rätt år 1825 verkställda reglering, det blifvit stadgadt, att de å den nya Staten upptagne Tjenstemän skulle successive, i mon af sådanes afgång, hvilka på indragning blifvit ställde, inträda i de löningsförhållanden, som lill förhöjdt Bih. till R. St. Prof. 10 Sami. 1 AJd. 314 Expeditions-Vtskottets Förslag till und. Skrifvelse N-o i84- belopp då bestämdes, men E. K. M. derefter, till undanröjande under tiden af berörde hinder, genom Nådigt Bref af den 3o November i833 förordnat, att tillämpning af den nya Staten i hela dess vidd skulle med innevarande års början vidtaga, oell att hvad för den öfverflödiga personalens aflöning erfordrades skulle utgå af 3:dje Hufvud-Titelns besparingar med 1,493 R:dr 24 sk., jemte derunder beräknade 140 tunnor spanmål; så liar framställning nu blifvit gjord om öfverflyttning till allmänna Indragnings-Staten äfven af sistnämnde belopp.
Om ni har tillförlitliga betyg, så gå till verkmä- staren! Det är han, som sköter den saken och antar eller afskedar arbetare. » » Men jag önskade tala vid ingeniören själf, » invände Gunnar. » Det var en märkvärdigt envis karl! Ni hör ju, att han är borta. » » Men när han kommer åter? » » Han kommer aldrig åter, » sade betjänten, knuffade undan Gunnar och stängde dörren. Gunnar gick hem med förtvinan i hjärtat. Vid sin återkomst fann han där bref från Sverige, från mor och syskon. Fru Emilia skref, att det gladde henne, att det gick honom väl där ute i Amerika, och hon tachade honom för öfverlåtelsen af pengarne. » Vi fingo ditt bref, » hette det vidare, » till jul, och vi räknade det för en julklapp. Julia vill ej, att vi skola använda mer än den årliga räntan, såvida inte något oförutsedt skulle inträffa. Hon tycker, att vi skola behålla dina pengar till en nödhjälp. Julia är så oerhördt praktisk, och jag tviflar inte på, att hon en dag blir stenrik, då hon kan spara och gnida så. Berta skall i vår konfirmeras och omedelbart därefter resa till Värmland. Julia har styrt systerns garderob i ordning, så den blir riktigt presentabel. William skref från Gapstaden, och vi fingo hans bref efter ditt. Jag vet ej, hvad han menade med, att du nog hade det hårdt. Kanske menade han, att du leddes där ute fjärran från mor och anhöriga. » Julia skref också, men blott några rader. » Jag tackar dig, » skref hon, » du är mer än ädelmodig. Men dina pengar skola ej röras, åtminstone ej ännu. Behöfver du dem, så skrif till mig. Jag läser emellan raderna i ditt bref och förstår, att icke allt är så, som du vill, att vi skola förestäjla oss. » Åh, du kloka Julia, det hade således ej lyckats att föra henne bakom ljuset. Men hon kunde dock ej ana, huru det ändå i själfva verket var. Dock, hennes farhågor måste skingras. Det var icke långt till hennes födelsedag, hon fyllde då nitton år. Stackars Julia, om han kunde skicka henne en gåfva!
Såsom en sammanfattning af hvad ofvan sagts torde tryggl kunna framhållas, att med de ungefär ett tusen stora foliosidor rikhaltig och omväxlande text, med mer än ett tusen illustrationer till dagskrönikan, med 7 å 800 oktavsidor romanbilaga, hvartill kommer allt det öfriga, Idun säkerligen är på en gång landets främsta och jämförelsevis billigaste illustrerade tidning, då j u en hvar af de h ä r nämnda tre afdelningarna ensam är värd betydligt mera än det pris — fem (5) kronor — hela årgången betingar. Då emellertid utseendet hos illustrationerna liksom tidningens utstyrsel för öfrigt är väsentligt beroende af papperets godhet, hafva vi beslutit att för nästa år utgifva äfven en praktupplaga för att kunna visa, att Iduns redan nu i förhållande till dess billiga pris goda utseende högst betydligt kan vinna i elegans och finhet, om ett högre prenumerationspris gör det möjligt för oss att höja papperets såväl godhet som tjocklek. Priset på denna praktupplaga blir för helt år 7 la: 50 öre. De, som vid prenumeration önska erhålla denna upplaga, torde särskildt begära Idun, praktupplagan. För Iduns Redaktion Frithiof Hellberg. Iduns Modetidning Barngarderoben utgifves äfven under å r 1900 efter samma plan som hittills. Denna eleganta och innehållsrika modejournal, hvilken utgifves på 6 olika språk i en samlad upplags af mer än 300,000 exemplar, utkommer som förut i tvänne upplagor, båda med två stora 8-sidiga nummer i månaden och hvartdera innehållande 70 — So charmanta illustrationer samt åtföljdt af en stor dubbelsidig mönsterbilaga af ovanligt rikhaltigt innehåll. Den dyrare upplagan, kallad planschupplagan, h a r därjämte med sitt första nummer i hvarje månad en Rniin kolorerad modeplansch med moderna hårfrisyrer på baksidan samt med sitt.andra nummer i hvarje månad en uteslutande för denna planschupplaga illustreradt månadsblad för barnkläders förfärdigande och barnens sysselsättande är den enda tidning i sitt slag i Skandinavien. Den utgifves för öfrigt på 5 olika språk i en sammanlagd upplaga af inemot 200,000 exemplar.
Catechesen och Biblisk historia, kyrkosång, pbysisk och politisk Geographi i säker öfversigt, äfvensom Fäderneslandets historia och hufvud-dragen af Allmänna historien, räkenkonsten så väl theoretiskt som praktiskt till och med sammansatt regula de tri, allmänna begreppen af geometri och linearteckning samt natur-läran. Lärare vid Folk-skolan böra dessutom ega skicklighet att undervisa i enkel gymnastik; och skall för öfrigt vid antagandet af desse Lärare afseende i första rummet fästas vid deras gudsfrugtan och christeliga vandel.” <3:o Della mora. blef af Ståndet afslaget. Föredragningen afbröts nu och kommer att i näst inträffande Plenum fortsättas. S. D. Föredrogs Högh Ridderskapets och Adelns, genom Protocolls-utdrag den 18 dennes meddelade inbjudning att biträda dess beslut med bifall lill Stats-Utskottets Utlåtande N:o 431, i anledning af motion om understöd för de brandskadade uti staden Falkenberg. Preste-Ståndet, som återremitterat sagde Utlåtande, kunde dermed ingen annan åtgärd, för närvarande vidtaga, utan lade inbjudningen till handlingarne. Från V ä 110 fl. Borgare-Ståndet. S. D. Vid nu förnyad föredragning blefvo till bandlingarne Iagde StatsUtskottets Utlåtanden: N:o 217, i anledning af återremisser å Utlåtandet N:o 61, sista punkten, hvaruti meddelats yttrande, i fråga om anslag till Va viga tions-skolor och undervisnings-anstalter för skeppsbyggeri; Prot. Utclr. d. il\ Febr. 18^• och N:o 218, i anledning af återremisser å Utlåtandet N:o 62, sista punkten, angående arfvoden till Folk-lärare, Seminarieföreståndare och stipendier för Skol-lärare-elever; hvilka punkter, i följd af Ståndets beslut, varit å Ståndets bord bvilande, men numera ej ansågos erfordra serskild behandling.
Prot. 1859 & 1800. 5 Sami. 2 Afd. 30 Iläft. 4 26 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 85. förenad med bageri, hvarigenom såväl olägenheterna af det nu använda sättet för brödbehofvets fyllande skulle undvikas, som kostnaderna derför i betydlig mån förminskas. Då erfarenheten inom andra länder ådagalagt, att inrättande af ångqvarn i förening med bagerier medfört väsendtliga fördelar, i jemförelse med de vanliga anstalterna för säds målning och förbakande till bröd, hade närmare underrättelser i detta hänseende blifvit af Chefen för mekaniska departementet i Carlskrona på åtskilliga utrikes orter inhemtade, och derefter förslag med ritningar uppgjorda till ett efter förhållandena i Carlskrona afpassadt qvarnoch bageri-verk för ånga; varande kostnaderna för denna anläggning upptagne till ett belopp af 78,000 R:dr R:mt.
Herr Grefven och Landt Marskalken förklarade, det han icke vore sinnad att nu framställa ifrågavarande Motion till någon öfverläggning, utan ville Herr Grefven och LandtMarskalken endast hemställa, om icke, då BancoUtskottet vid Handläggningen af Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition om allmänna Penningerörelsen m. m. trodt sig äga anledning till ifrågavarande upplysningars infordrande, Friherre Cederström behagade tillåta att hans Motion finge förfalla. Friherre Cederström: Jag har inför Ridderskapet och Adeln anmält BancoUtskottets åtgärd, emedan jag trodt att densamma icke öfverensslämde med de i Grundlagen stadgade Former. — Jag öfverlemnar för öfrigt lill Ridderskapets och Adelns egen pröfning, om den af mig framställda anmärkning bör remitteras eller icke. Herr Grefven och LandtMarskalkens i följd häraf gjorde hemställan, att Friherre Cederströms ifrågavarande Motion måtte förfalla; bifölls. Herr Grefven och LandtMar skalken hem - Veu i5 Januarii. 45 ställde, att sedan Herr Berghman, Ambrosius Magnus, enligt Ridderskapets och Adelns den io dennes förmiddagen fattade beslut, rättad t sitt sistnämnde dag till Statsoch Lagutskottet remitterade Memorial, angående utfärdande af Förbud att proponera någon Allmänhet Utgifter, utan föregånget Riksens Ständers beslut, samma Remiss nu mera finge expedieras. Då Herr Berghman härvid yttrade, det han ingalunda rättadt utan endast ändradt Memorialet, förklarade Herr Grefven och LandtMarskalken sig anse en ändring utgöra en rättelse och således vara af enahanda eller lika beskaffenhet. Det af Herr Berghman inlemnade Memorial upplästes derefter, så lydande: Efter Regements-förändringen år 1772 har man infört ett nytt, och, efter mångas öfvertygelse, med Grundlagarne oförenligt Beskattningssätt, det, att sammankalla Menigheter, Läns-, Häradseller Sockne-vis, för att proponera antingen alldeles nya Utgifter, eller tillökning i förra Lagliga.
Handtverkerierne äro af ringa betydenhet, och af fabriker linnas egent - 44 ligen numera blott en linne-damast-fabrik, sedan den, hvilken bedrifvits i sammanhang med arrendet af Starby Kungsgård, nu mera upphört. Ti 11- verkningsbeloppet torde uppgå till 2,000 Riksdaler. Den såsom husslöjd och lönande näringsfång förut så mycket idkade spetsknytningen har betydligt aftagit, och tyckes närma sig sin undergång genom omöjligheten för knypplerskorna att hålla pris med de utländska tillverkningarne, sorn nu mera begagnas och brukas i stället för Wadstena spetsar. Förr, då trådspetsar allmänt voro begärlige, var knypplingen ett ganska indrägtigt näringsfång, fastän den tråd, som användes, var Holländskt linnegarn, som kostade 25 å 3o R:dr banko skålpundet. Då sådana spetsar nu mera knappt kunna afsättas, så användes till knypplingen Engelskt bomullsgarn eller tråd af 5 till 5 R:drs pris. De flitigaste och skickligaste knypplerskorna kunna likväl ej härmed påräkna högre förtjenst än 5 ^ skilling om dagen, och de vanliga blott 3 å 4 skilling banko, hvarigenom det blir dem omöjligt att lefva på endast sådant arbete. Följden blir troligen, att konsten förfaller och att denna binäring upphör med nästa generation, så vida ej modet ändrar sig till de konstigare spetstnönsternas fördel eller någon förläggare med kapital och uppfinningsförmåga kan lyckas att här införa en tillverkning af dyrbarare spetsar, såsom blonder eller dylikt. Staden har en Lärdoms-skola, stiftad år 1474» och en Vexelundervisnings-skola begyndt år 1835. Undervisningen uti den förra bestrides afen Rector och 2 Colleger, som merendels hafva omkring 4° lärjungar; den sednare har en lärare, och antalet lärjungar uppgår der vanligen äfvenså till 4o stycken. En Sparbank är här nyligen inrättad, den skötes med mycken ordning och hushållning och har vunnit förtroende äfven på landsbygden, hvarifrån insättningar hafva skett temligen många. Kurhuset har vanligen 3o, fastän någon gång utöfver 4° patienter.
Hr Ingelotz, Carl Gustaf Wilhelm; samt en suppleant i Allm. Besv.- o. Ekön.Utsk., efter Nio 2144. Hr Rosensvärd, Johan Henrik; och befunnos hafva blifvit utsedde i Banco-Utskotteti Nio 1304. Hr Kuylenstjerna, Otto Wilhelm; med 14 röster; Lag-U tsk o t te t i Nio 220. Hr Jägerhorn af Storby, Fullm. Hr Cederschjöld, Robert Theophron; samt Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottet: Hr von Holst, Hans Gram, med 14 röster. Ex. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att Directionen öfver Frimurare-barnhuset anhållit att, såsom förut varit vanligt, få begagna Riddarhussalen till den concert, som nästa Långfredag komme att gifvas lill förmån för nämnde barnhus, hvadan H. Ex. hemställde, om R. o. Ad. bi folie denna anhållan. Ropades ja. Föredrogs och lades till handlingarne Const.Utskis d. 12 dennes på bordet lagda, under Nio 25 afgifna mern. lill BondeSt., angide dess återremiss å mern. Föredrogos och biföllos StatsUtskis nedannämnds d. 12 dennes på bordet lagda utlåtin: 332 D » n 15 Februari. Nio 164, angille utbetalningen af återstoden utaf extra statsanslaget lill uppförande af en residensbyggnad, med erforderliga embetsrum, för landshöfdingen i Wexiö; Nio 165, i anledn. af väckt motion om befrielse för comministersboslället Waxtuna i Årkesta socken af Stockholms län, för utgörande af indelt ränta m. m.; Nio 166, i anledn. af väckt motion, om åtgärders vidtagande till lindring i skjutningsbesväret för berustade odalqvarnar i Skåne; samt Nio 167, i anledn. af väckt motion om rättighet för qvarnägare att utgöra skatt in natura, i st. f. med penningar.
December förlidet år gifna föreskrift om byggnadens partiela företagande, densamma hädanefter borde på en gång och i sin helhet uppföras enligt den af Geheime-öfver-byggnadsrådet Stiller uppgjorda plan, hvilket herr Majoren ansåge ej blott i esthetiskt och tekniskt hänseende vara bäst och ändamålsenligast, Slats-Utskottcts Ullålande J\s 180. 21 utan äfven leda till en ganska betydlig besparing; oell har herr Majoren derjemte, såsom tillägg tiil förenämnde framställning uti särskildt skrifvelse af förliden gårdag dels sökt närmare bestämma i hvad mån kostnaden för musei-byggnadens uppförande i hela dess vidd, borde, enligt hvad innevarande års erfarenhet gifvit vid handen, i allmänhet komma att understiga Ofverste Hjelms kostnadsförslag; i hvilket afseende, med förutsättning af vissa besparingar i byggnadens inredning, den ännu återstående delen af arbetet, enligt gjord beräkning, ansetts kunna utföras med en summa, som vore 168,971 R:dr B:ko mindre än det belopp Ofverste Hjelm för samma arbete beräknat; dels oek fästat uppmärksamhet på de olägenheter, som planens utförande delvis måste hafva med sig, hvaribland särskildt angifvits, att en förgäfves nedlagd, ieke obetydlig kostnad skulle erfordras för att så in-' som utvändigt af de söndrade delarne bilda ett arkitektoniskt sammanhang och att den nedlagda grunden för de tills vidare åsidosatta byggnadsdelarne otvifvelaktigt skulle under tiden taga betydlig skada.
20^ proposition angående framtida dispositionen af Wendtholms Hoff Stall-Äng. 6;o I anledning af Kongl. Maj.ts Nådiga remiss uppå Minister-Residenten i Frankfurtr Hjorts, underdåniga ansökning om utbekommande af afledne Abbé Voglers pension. 7:0 s I anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga remiss uppå Kyrko-Rådets i Calmar underdåniga ansökning om medels anslående för reparation af Kyrkobyggnaden derstädes. 8:0 Angående tillåtelse för Stats-UtskottetJ att, i anseende till mängden och beskaffenheten af de Stats-Utskottet tillhörande ärenden, få, utom de förut antagne 3:ne, ytterligare antaga 2:ne Canzlister. Ut supra. S. D. Vid förnyad föredragning af Allmänna Besvärsoell Oeconomie-Utskottets den ig sistledne Februarii afgifne, samt den 26 derpå följde eftermiddagen på bordet lagde Memorial om utskrifvande af serskildta exemplar till hvarje Utskott utaf remissacter i mål, som till sammansatta Utskott remitteras, blef samma Memorial af Ridderskapet och Adeln bifallit. Ut supra. S. D. Remitterades till StatsUtskottet: j) Friherre von Diibens, Carl, den 26 Ridd. o, Ad.
Stats-verkets och andra af allmänna medel bestående fonders tillstånd, styrelse och förvaltning, har Herr af Ström^ J. A., uti memorial, hvarå Stats-Utskottet erhållit remiss, föreslagit, att Ekepianterings-Cassans tillgångar mätte göras fruktbara genom utlåning mot ränta och säkra lånedocumenter, samt de inflytande ränte-medlen jemväl till samma cassa ingå, för att i första rummet begagnas förde med eassans bildand^ afsedda ändamål; varande derjemte af motionären upplyst, att, ehuruväl ekeplanteringen bedrifvits med den verksamhet, att densamma numera utsträckts till 600 tunnland eller, efter beräkning af 40 tunnlands plantering för året, till 120 tunnland utöfver hvad,som belöpte sig på den tid af tolf år, hvarunder dylik plantering för allmän räkning egt rum, så hade likväl, till bestridande af kostnaderne för dessa planteringar, icke ens .åtgått, hvad som motsvarade den ränta, hvilken, i händelse eassans medel varit utlånte, skolat derföre inflyta. Berörde motion, hvilken blifvit de öfrige Riks-Stånden communicerad, är jemväl af Presteoch Bonde-Stånden till Utskottet remitterad. I sammanhang med det vid 1828—i83o årens Riksdag fattade och genom Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning af den 28 October i83g kungjorda beslut, angående rättighet för egare af Kronoskatte-hemman att, emot erläggande af derför bestämd lösen, tillvinna sig egandeoch dispositionsrätt öfver de å deras hemman befintliga och framdeles uppväxande ekar, förordnade Rikets Ständer, enligt underdånig skrifvelse af den 19 Augusti. 1829, att de medel, hvilka såsom lösen för ekar å Kronoskattejord Statsverket tillflöte, äfvensom den summa af 25,000
Vinrankan lutade re'n emot jorden de mustfylda klasar, Väntande odlarens knif, fyllande rikligt hans hopp. Då kom den stridslystne Ares och blåste i koppartrumpeten, Väckte det vilda krig, fylde vårt sinne med skräck. Snart ligger landtmannens gröda förtrampad af stridshingstens hofvar; Makan slits från sin man barnet ur moderligt sköt. Gudarnes vilja så är; då ej höfves oss klaga och knota. Fyllen då endast er pligt, striden som männer och dön. Derföre, ynglingar, sägen farväl till er hembygd, den kära, Och för den sista gång famnen den älskade mö. Aldrig I mer skåden röken från hyddorna hvirfla mot ethern, Helsände fjerran ifrån honom som vändt till sitt hem. Tågen mot fienden djerft och skyn ej att fälla de främste, Och till likbår enhvar bruke sin jernskodda sköld. Lycklige I, som till Hades fån gå de förste af alla; Styggelsen slippen I se, fasorna lemnen I qvar. Hell er, som ren i er ungdom odödligheten fått vinna; Ty fastän döden i dön, lefven I evigt ändå. (Alla aftåga, under det qvinnor och barn vinka dem afsked.) 57 HERMIONE (träder fram ur portiken]. O, gråt mitt hjerta! Ingen hör din klagan. Hvad sorglig syn jag fått bevittna här! De ädlaste af Hellas' ynglingar, Bekransade och redo att sig offra Åt detta grymma rofdjur, som re'n hotar, Att sluka upp vårt kära, sköna Hellas. Hur gladt, hur trotsigt de nyss firade Sin egen likbegängelse och nu De gå att sjelfva svepa sina lik. O ve, hvem skall väl gräfva eder grafvar, När I för fienden ha'n stupat alla? Hvem skall obolen sätta I er mun Till färjlön öfver Stygens svarta bölja? Ej skall med phrygisk flöjt ert liktåg följas; Er sorgmusik blir korpars hesa skrän. O ve, hvad gruflig lott er förestår!
Deputerade till ett antal för hvarje fögderi af minst 5 och högst 6, hvilket Kongl. Maj:ts Befallninghafvande, efter fögderiernas storlek och beskaffenhet, egde att bestämma, åt hvilka Deputerade skulle uppdragas, att å rantegifvarnes vägnar det äskade yttrandet afgifva; samt att desse Deputerade skulle inför Kongl. Maj:ts Befallningshafvande samm inträda och, efter det för dem blifvit uppläst: i:o Förteckning å alla de skattetitlar, af hvilka jordeboksoch hemmantals-räntorna inom Länet för närvarande utgöras, och 2:o ett uppgjordt förslag å de persedlar, som lämpligen kunna komma i fråga att för framtiden såsom särskilda skattetitlar bibehållas, uppmanas att vid berörda förslag framställa de anmärkningar, hvartill Deputerade kunde finna sig befogade. I sådant afseende uppgjorda förteckningar, och förslag meddelades, vid hvilka, så vidt ske kunde, fordringarne på enkelhet och på jemnlikhet mellan de särskilda Länen iakttagits, så att, med största inskränkning i antalet af till bibehållande föreslagne räntepersedlar, det sammanräknade värdet af de persedlar, hvilka skulle komma att förvandlas uti bestämd penningeränta ej uti ett Län uppgick till alltför betydligt större andel af hela grundränte-beloppet, än uti ett annat, för hvilket ändamål det likväl var nödigt att i vissa Län till bibehållande föredå ett större antal räntepersedlar, än uti andra, dock ingenstädes öfverstigande åtta; äfvensom att till en räntepersedel omflytta vissa andra af likartad beskaffenhet, hvarigenom icke allenast ett färre antal rånteper edlar uppkom, utan äfven endast sådana bibehöllos, som utan svårighet kunde åsättas gällande priser, och således vore tjenlige att qvarstå såsom värderingsgrunder, i stället för andra dertill olämpliga. Kongl. Maj:ts Befallninghafvande anbefalldes, att, jemte insändande al de, vid med Deputerade hällne sammanträden, förda protokoll, jemväl inkomna med egna utlåtanden.
sorn lian föreslagit, skulle rara eli ingående i förklaring af grundlags-§:ns sladgande, hvilket i Hr Landtnäs tanke icke kunde blifva föremål för votering inom R. o. Ad., och hemslällde Hr Landtm, nu, om R. o. Ad. behagade lill contra-propos. antaga Hr von Hartmansdorff* förslag, att Ståndet mätte, med ogillande af voter:s-propos:n, besluta, alt frågan om votering i förstärkt StatsUtsk öfver den förevar, punkten kommer att förfalla. Bifölls. Upplästes till justering ocdi godkändes följande voterlsproposilion: Den, som godkänner den af StatsUtsk. i lista punkten af Utsk:s mern. N:o ZjS föreslagna voterts-propos. i sjelfva hufvudsaken, voterar ia; den det ej vill, voterar nej; Vinner nej, beslutar R. o. Ad., med ogillande af ofvannämnda voterts-propos., att votering i förstärkt StatsUtsk. öfver den förevar, frågan kommer att förfalla. Efter voteringens slut, befunnos rösterna hafva utfallit, som följer: Ja — 32. Nej — 47. Frih. Sprengtporten: Under åberopande af de skäl jag under discussionen anfört, anhåller jag att få anmäla min reservation emot det beslut R. o. Ad. nu fattat, och får dervid blott framställa huru betänkligt jag finner, att antingen vår grundlag skall äga sådana brister, vare sig i ordalydelsen eller i otydlightlen af dess stadgauden, eller att det sätt, hvarpå den tillämpas, skall vara sådant, att det i fråga om former kan inträffa att RiksSttn stanna i olika beslut, utan att något sätt finnes, hvarigenom dessa skiljaktigheter kunna afgöras, i följd hvaraf det måste inträffa, att en sådan förändrad karakter gifves åt vår fyrdelade representation, att de särskildta Stånden, som endast äga eller endast anses äga ett relativt veto, kunna de facto utöfva ett absolut veto. Hr Westfelt, Nils, förenade sig med Frih. Sprengtporten. Hr Tersmeden:
Prosten snusar länge och grundligt, vänder dosan betänksamt mellan sina händer, kastar en blick efter solglimten, som försvann, och svarar: – Af det första tviflet vill ni draga följande slutsats: det strider mot Guds godhet och rättfärdighet att icke ha gett alla människor kunskap om den enda lära, genom hvilken en människa kan bli salig. Men veta vi väl, om icke Gud kan saliggöra också människor, som aldrig fått kunskap om kristendomen, för så vidt de uppföra sig så väl, att sådant kan ske? Och om Gud har skänkt någon ett godt, som han nekat andra, bör då denne någon för den skull känna sig berättigad att icke fästa afseende vid och icke undersöka det, blott emedan Gud medgifvit honom och icke alla samma goda? Har icke Gud olika fördelat allt det goda, som vi ha hans kärlek att tacka för, till exempel ära, rikedom, hälsa, begåfning och till och med kunskapen om den naturliga religionen? — Af det andra tviflet vill ni draga denna slutsats: Emedan kristendomens bud efterlefvas af så få människor, motsvarar den icke Guds afsikt och kan därför icke ha sitt ursprung från Den Allvise. Men kom ihåg, att den är en religion för fria väsen, som icke stå under något tvång beträffande sin salighet, och att fördomar, villfarelser och begärelser kunna göra också de starkaste moraliska bevekelsegrunder overksamma. Likväl kunna vi ju icke förneka, att människosläktet i det hela taget blifvit oändligt mycket förbättradt efter införandet af den kristna religionen, och att den således, i högre grad än ni synes tro, bevisat sin makt öfver det mänskliga hjärtat. Svaret tillfredsställer icke den tviflande, tusen invändningar fladdra genom hans hufvud, men han har icke tid med dem nu, icke heller tankekraft nog att formulera dem i ord. Det förefaller honom som om bevisföringen varit högst otillfredsställande, som om den icke berört kärnpunkten i hans invändning; men detta vågar han icke tillstå nu. I ensamheten efteråt kan han grubbla däröfver, nu måste han vidare: – Men till och med goda kristna begå dock ofta synder? – Visserligen, visserligen! – Prosten nickar öfverseende – men skall eller kan ens människan i denna världen bli helt och hållet fullkomlig?
St. ansett, att Staden antingea må för framtiden befrias från all underhålls-skyldighet, och densamma af Staten öfvertagas, i enlighet med hvad för andra Kronans hus stadgadt finnes, emot det att hushyres-anslaget indrages och Kronan besparas; eller ock, derest Borgerskapet deruti ej skulle vilja ingå, hyressumman ökas till 533 R:dr 16 sk. årligen, för hvilket sistnämnda fall nödiga medel för tillökningen, 333 R;dr 16 sk., blifvit å RiksStatens Andra llufvudtitel anviste och uppförde; och få, af sådan anledning, hos E. K. M. R. St. i underdånighet anhålla , att Hernösands stads Borgerskap i vederbörlig ordning blifver hördt, för att meddela yttrande om hvilketdera af de sålunda föreslagna alternativen af Borgerskapet antages. Rikets Ständer framhärda etc. 4 Exp.r-Utsh. Färslag till und. Skri/v. iT.o a94, N:o ap4* Uppl. o, gadk» ho$ Ridd. och Adeln d. 28 Dec. 182g, Preste-Ståndet d. 30 — —. Borgare-Ståndet dt 3o ^ — Ronde-Ståndet d, 4 Jan' >83<*. Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse j angående reglering af Riks-Stalens Sjunde HufvudtiteU S. A. K, R. St., som, med föranledande såväl afE, K. M:s Nådiga Proposition om Stats-Yerkets tillstånd och behof, som ock af serskilda inom Riks-S länden väckta Motioner, nu mera verkställt regleringen af utgifterna å RiksStatens Sjunde Hufvudtitel, innehållande Pensions-staterne, få härigenom hos E. K. M. i underdånighet anmäla, att följande anslagssummor blifvit beviljade och uppförde, nemi.; 1 :o För Civil-Statens Pensions-Inrättning s som, enligt nu gällande Riks-Stat, åtnjuter: Anslag för Emhetsoch Tjenstemän R:dr 25,ooo.
Obligationer med Fem procent under loppet af år i838, samt utelöpande Obligationer med 4 ocb 41 procents ränta inom i83g års slut, äfvensom de af Anslaget till Försvarsverkets iståndsättande, emot 3 procent, lånte Medel R:dr 81,507. 40>» så framt desse icke förut blifva infordrade. Härigenom blifver all sådan Contorets räntebärande skuld, som härleder sig från Lån af Allmänheten emot Obligationer, till fullo betald,— och den återstående skuld, hvarföre Contoret betalar ränta, kommer att inskränka sig till den vid 1828 — i83o årens Riksdag anslagne ersättning till Banken för Förskottet till 1808 års Krigskostnader, hvarå Riksgälds-Contoret utfärdat Obligationer till ett belopp af 4>400>000 R:dr med 4 procents ränta och 2 procents årlig, från och med år i835 utgående, Capital-afbetalning, samt till sådane Capital, derå RiksgäldsContoret erlägger räntor, hvilka kunna anses såsom årliga anslag. Revisorerne anse emedlertid att de betänkligheter, i betraktande hvaraf Herrar Fullmäktiges pluralitet uraktlät att, i September månad år i836, enligt Commissariatets förslag, uppsäga 5 procents Obligationer till ett ifrågasatt belopp af 400,000 R:d, icke voro af sådan beskaffenhet, att de bordt fördröja denna åtgärd, hvilken, verkställd vid den tiden, redan då hade bidragit att stärka Gontorets Credit, och tillika å nyssnämnde Capital åstadkommit en räntebesparing af omkring 5,ooo R:dr.
Men med uteslutande af Stock; hoimsContoirets CassaBehall? ning 2,046; 14. 8- I hvars stal e är tillagdt belopP-t af Verke's ägande LåneB>ncoCapitaler, med 6,699: 11:^. Och dermed Summart uppgjord tili , • • 18,8625 20. 2« Den 17 Martu, e. flt; J51 Peraf uppkomma nu följande skillnader: fjtlånings-beloppet den x Januarii var rätteligen ? ? . " 3,760,509. År blott uppfprdt till » , 3,682?4op? NB. Jag håller mig till jemna 100 Riksdalerstal , i sådana Calculer är ej värdt räkna Skillingar pch Runstycken. Pifferencen derå gör , f Härtill kprnmer, hvad genom denna uträkning äfven blifvit för litet påräknadt uti Ränta för utredningstiden med minst s fjtom den ptelemnade contanta Cas" sa - tilgången J ,BancoSedlar vid Contoiref i Stockholm af belopp R:dr 2000, hafva Utskotten förbigått, eller icke känt GöthaCanalDiscont Contoirets ytterligare säkra tillgångar uti Kamereraren? vidGötheborgsContoiret Balance, för hvilken full säkerhet är ställd ; Uti förskjutne och framdeles inflytande Lagsöknings-kostnader, pamt uti några 1812 öfvertagna egna Adier, sorn 6ammanlagdt bör antagas till en säker tillgång af 48,50Q» Summa ökade tillgångar R:dr 136,600, ■ K ' 78,190? } 9,099? J59 Den 17 Martti, e. m.
Hans tvekan ökades, då han iakttog den spända uppmärksamhet, med hvilken Vanloo lyssnade till hans ord. Men han hade knappt talat ut, förrän Vanloo med glädjestrålande ögon utbrast: – Guds skickelse! Lofvad vare Han och Hans vägar Min vän, jag står till dig i en evig skuld! Du skall snart erfara hvad du gjort för mig ... Han omfamnade den öfverraskade mannen och ilade ut. – Hvar äro de? frågade han ögonblickligt den tjenare, som vid hans häftiga ringning öppnat dörren till hans hus. – Herre, menar ni presten och de begge qvinnorna, som ... Vanloo lyssnade ej till hans svar; han ilade uppför trappan till sina rum. En betjent skyndade att underrätta Erik om hans ankomst. I förmaket mötte honom denne och emottog honom med ett uttryck af högtidlig glädje och djup rörelse i hela sitt väsende. – Jag vet allt, ropade Vanloo och tryckte Erik till sitt bröst. – Ni har emottagit mitt bref, stammade Erik, – men vet ni äfven ... – Allt, min bäste vän. Följ mig till dem! Men, tillade han häftigt, – äro de beredda på det möte, som förestår? – De vänta er, svarade Erik, idet han fattade Vanloos hand och förde honom mot dörren till ett innanför beläget rum. Men i detta ögonblick flög denna dörr upp ... Ingrid och Ellen visade sig på tröskeln. Ingrid hade hört sin sons röst, modersinstinkten hade, i trots af femton förflutna år, igenkänt den. Mor, son, dotter utbytte en hastig, forskande blick ... modren igenkände den son, efter hvilken hennes hjerta så länge förgäfves ropat, som hon begråtit såsom död och först hos Gud hoppats återfinna ... och han igenkände i detta åldriga, lidande ansigte de ädla dragen af den mor, hvars bild, oförändrad af tidens skiften, stod präglad i hans själ ... han igenkände dem, räknade i denna enda, hastiga blick alla de sorger, som härjat dem, och skyndade, öfverväldigad af fröjd och smärta, i de moderliga armar, som längtande utbreddes honom till mötes.
Lepröfvade skicklighet och erfarenhet i Emhetsmanna-värf, hans rena och orubbliga nit för sanning och rätt vid Lagarnas släpning och i Konungars rådslag, hans redliga afsigter och bemödanden för Fäderneslandets bästa.j Kongl. Majit uppfyller en för Sitt hjerta dyrbar pligt, genom det offentliga uttrycket af dessa tänkesätt och af Kongl.1 Majlis bekymmer öfver det sjukdoms-lillståml, Kongl. Maj.ts Nådiga Propos. N.o 77. 3 sorn hotar att beröfva Kongl. Majrt och Riket fortfarandet af Herr Grefve Gyllenborgs tjenster. Kongl. Majrt fäster för öfrigt Rikets Ständers uppmärksamhet på Hr Grefve Gyllenborgs långa och utmärkta Embetsmanna-bana under mödosamma, vigtiga och ansvarsfulla befattningar, flera af dem icke med serskilda löneförmoner förenade, och på det allmänna förhållandet, att lönerna vid Rikets tjenster och embeten, serdeles de högre, icke äro så beskaffade, att deras redlige innehafvare, som ofta under mångårig lönlös tjenstgöring användt enskilda tillgångar, ega tillfälle att bereda sig en oberoende bergning på sin ålderdom. Kongl. Maj:t förblifver Rikets Ständer med all Kongl. Nåd och Ynnest städse välbevågen. Datum ut supra. CARL JOHAN C. D. Skogman. 4 Bil. till K. M. Nådiga Propos. No 77. Utdrag af Protocollet öfver Handelsoch Findnce-Ärendell _, hållet inför Hans Majit Konungen i Stats-Rädet ä Stockholms Slott den 8 Augusti 182g. Närvä rande: Stats-Råden: II. E. Hr Grefve Rosenblad. II. E. Hr Grefve Mörner. Hr Grefve Löwenhjelm. Friherre af Nordin. Grefve af Ugglas.
– Nedanför en liten backe strax vid Lundens början stadnar Landauen och kusken frågar om det ej vore rådligast – alldenstund näktergalar lätt skrämmas af buller – att Herrskapet der på stället stego ur, och sedan sakta till fots begåfvo sig in i Lunden, men Friherrinnan undrar hvad det är för prat, förklarar det hon för ingen näktergal i verlden går upp för den besvärliga backen och befaller kusken att köra till Sandplanen. Det sker. Sandplanen är verkligen täck; på två sidor omgifven af den doftande björklunden, och åt de andra öppen mot en dal, (hvarigenom den så kallade Svenslunds åen, en, jag tror visst om höst och vår vattenrik bäck, flyter) bortom hvilken vidsträckta fält ligga, som – tack vare skymningen – ej denna gången alltför mycket trötta ögat. – Fruarna, som kommit in i en djupsinnig och högröstad afhandling om den misslyckade mellanrätten på gårdagskalaset hos en af Herrskapet af L–s grannar, vilja icke stiga ur. Fröknarne veta icke hvad de vilja. En har tygskor, en annans klädning tål ej tvätt, Maria L. inbillar sig, att hon bör rätta sig efter de andra, och medan det delibereras, öppnar Eva Nordenspets i allsköns tysthet vagnsdörren, hoppar ut, slår ned fotsteget, efterföljs af Maria, så småningom af de öfriga, hvarpå samtliga unga Damer vandra åstad till bortesta delen af sandplanen, der en grönmålad bänk upptäcks, som genast tages i besittning. Der åteln är, dit församla sig ock örnarne heter det, och Hollsteinaren utsänder ofördröjligen sina Herrar till den gröna bänken. Adolf M. saknas. Ingen näktergal hörs utaf – der i stället och i anledning af hans tystnad börjas ett lifligt samtal mellan de unga Herrarne och Damerna kryddadt med infall mest på den ohöfliga fågelns bekostnad. Af detta samtal må blott en del anföras. En Fröken: Det är underligt han icke sjunger, det har ju regnat i afton; men han är kanske blefven kapriciös, har lagt bort att tycka om regn. Frökens bror: Det är ej näktergalhonan som har röst, kära Edla, ha, ha, ha.
Och Saul tog tretusend unga män utu hela Israel, och drog åstad till att söka David med hans män, på de stengetters klippor. Och då han kom till de fårahyddor vid vägen, var der en kula; och Saul gick derin till att betäcka sina fötter; men David och hans män såto inne i kulone. Då sade Davids män till honom: Si, detta är den dagen, om hvilken Herren din Gud dig sagt hafver: Si, jag skall gifva din fienda i dina händer, att du gör med honom såsom dig täckes. Och David stod upp, och skar sakta bort ena flik af Sauls kjortel. Men sedan slog honom hans hjerta, att han hade skorit den Sauls flik bort. Och sade till sina män: Det låte Herren vara långt ifrå mig, att jag det göra skulle, och komma mina hand vid min herra, Herrans smorda; ty han är Herrans smorde. Och David stillte sina män med ordom, och lät dem icke öfverfalla Saul. Och Saul kom upp utu kulone, och gick ut på vägen. Stod ock David sedan upp, och gick utu kulone, och ropade efter Saul, och sade: Min herre Konung. Saul såg tillbaka efter sig; och David böjde sitt ansigte ned till jordena, och tillbad; Och sade till Saul: Hvi hörer du de menniskors ord, som säga: David söker efter ditt argesta? Si, i dag se din ögon, att Herren hafver i denna dag gifvit dig i mina hand i kulone; och det vardt sagdt, att jag skulle dräpit dig; men dig vardt skonadt; ty jag sade: Jag vill icke komma mina hand vid min herra; ty han är Herrans smorde. Min fader, se dock fliken af din kjortel i mine hand, att jag icke ville dräpa dig då jag bortskar en flik af din kjortel; känn och se, att intet ondt är i mine hand, eller någor öfverträdelse. Jag hafver ock intet syndat emot dig, och du går efter mina själ, att du må taga henne bort. Herren skall vara domare emellan mig och dig, och Herren skall hämna mig på dig; men min hand skall icke vara öfver dig.
Srogare, Z^vogerftrov fatnt be, forn f)åHa JUfortanimare, ©ptöqvavtei: od) XPåuöl/tie, äfwenfom tLraEtorei* od) SåUarmågate, font icfe äro borgare, oberäfnab 33ewillning för bränwinöminutecing, bå bett tillåteö, i ©tocfljolm od) ©ötfjeborg, minft Dv:bt 15: — 3 öfriga ©taber ntinfl — 10: — ©ont betta är en afgift, f>\x>ilfen icfe får affortaö, få åligger bet ben, font mebbelar tillflånböbref, att genom atttaganbe borgen förfäfra Grottan ont afgiftené utgöranbe. <£n fåban fäferfjet bör årligen förnpaö, voib påföljb af tiliffånbetö forluft. ©e reban antagne 'Dräringöfyållare af benna 0aft, mare ftg borgare eller anbve, åligger ena^attba ffi)lbigl)et, i affeenbe på borgenö ftällanbe od) beg årliga förnpanbe, få noiba rattigfje* ten mill bibefjållaé. ©en, font will uitbgå borgetta ftällanbe för året, ware ffplbig att förjfottöwié betala afgiftett. 2Jl!a krögare, Jorögerjfor, ©ptöqoarterö^ od> <2Bävböl)Uöl)å!fare fann £raftörer od) ^ällarmäftare, font icfe är o ^Borgare, Ijroilfa l)afma en bättre od) förmonligare rörelfe, än be minft taperabe krögare, (Folataperaé till $ent för funbrabet af ben inf otti#, be anfeé Zafvra af f;ela rörelfen. 22 D\:Dr 2: ©enna afgift erläggeé äfwen af fjroat odj en annan, forn, niet) bedigt tillftånD, t minut förfäljec bränwin; od) taxeraö fåDane perfonev färj!i(Dt, oanfeDt De utgöra Q3enMllning för borgerlig rörelfe. kypare, i $em (Elajjer: Sörpa Slaten 9t:Dr 12: — SlnDra D:o §reDje D:o SjerDe D:o Semte D:o Äicenciater, tTteDidn^, mcD praftif utom tjenpen, fe ©octorer.
Men innan jag vidare yttrar mig derom, ber jag att få anmärka, det Utskotten böra alldeles bortlägga åberopandet af 1664 års mjmtfot, som icke bör omnämnas, sedan Utlåtandet N:o 1 är bifallit; ty det gamla myntet bör ej vidare få slås eller utgifvas. Att söka bibehålla proportion enligt 1664 års myntfot mellan det gamla och nya myntet, skulle blott inkrångla sakerne och ej tjena till någonting, enär af det gamla myntet föga finnes qvar i Riket, om icke kanske undangömdt i Lappmarken. Jag yrkar derföre åsidosättande af alla proportioner till det gamla myntet; och då kommer man till helt annat resultat än Utskotten, i frågan, om Banco eller Riksgälds bör vara beräkningsgrunden för det nya myntets enhet. Herr Lefren har framställt bevisning Den g Ju lii e. m. *97 om nödvändigheten att räkna myntet i Riksgälds, hufvudsakligen på den grund, att Allmänheten skall bruka räkna äfven Bancomynt i Riksgälds. Men då skulle det vara lika nödvändigt, att till exempel i Westergöthland räkna myntet i Silfverdalen, i Dalarne uti Koppardaler, i andra Orter uti Mark, och så vidare; ty desse äro allmänna räkningssätten i nämnde Orter. Det är naturligt, att det möter svårighet att afskaffa gamla bruk, äfven i detta fall, som grunda sig på vana och husliga förhållanden, men jag är fullkomligt säker, att allmänheten öfverallt förstår Bancoräkningen, så att den icke förvillas, om det nya myntet räknas i Banco. Likasom en piga, som i lön betingat sig 3o R:dr Riksgälds, nu finner sig till fullo betald med 2 Tio R:dr Bancosedlar, och förstår, att desse motsvara 3o R:dr Riksgälds, så begriper hon likaväl, att 20 SilfverRiksdaler i Banco utgöra 3o Riksdaler Riksgälds ; och att hennes lön dermed är fullt godtgjord. Visserligen har en enhet af mindre valeur sine fördelar; men Utskotten hafva så utmålat angelägenheten af enhetens beräkning såsom 1 R:dr Riksgälds, att
Ofverläggningen ansågs härmed vara fulländad, hvarefter FIr Gr. o. Landtm, hcmstälde om R. o. Ad. behagade bifalla hvad StatsUlsk. uti l:sla niom. af 8:de punkten ronde liondetackjernet föreslagit, samt, sedan denna propos. blifvit besvarad med starka ja, blandade med nej, förklarade det han trott sig finna att ja härvid varit öfvervägande. 8:de punktens 2 morn., ang:de hammar skattsj ernet. R. o. Ad. biföll den af StatsUlsk. föreslagna beräkning af ifrågavar. inkomst. Härefter beslöts, uppå hemställan af Hr Gr. o. Landtm., alt med pröfningen af den nästföljande 9:de punkten, ang:de Aluntionden, i anseende till dess sammanhang med StatsUtsk:s utlåt. Nio 37 Litt B. skulle anstå till nämnde utlåt, blifvit af R. o. Ad. pröfvadt. 10:e Svafvelbrukstionden och Ilie Mantalspenningar ne. De beräkningar, Utsk. i dessa punkter föreslagit, blefvo af R. o. Ad. godkände. Uppå härefter framstäld propos., beslöt R. o. Ad. att med pröfningen af den nästföljande 12:te punkten, ang:de gerningsören af handtverkare, skulle anstå till R. o. Ad. pröfvadt SlatsUtskis dermed sammanhang ägande utlät.
För alla öfriga tillkommer fördelen af den uppkommande roteringsskyldigheten Kronan; dock salunda, att sådane för det närvarande ordinarie roteringen underkastade hemman, som antingen vid första roteringen oriktigt Jdifvit deruti uppförda (såsom vissa Säterier, rå- och rörshemman m. fl.) eller också sedermera fått sig roteringsfrihet beviljad (såsom kappelans-boställen), men ingendera hittils kunnat göra sin erkända roteringsfrihet gällande, emedan indelningsverket icke får minskas, och ingen roteringsskyldig jord utan rotering varit att tillgå — må äga rätt, då genom posthemmanens underkastande ordina - 174 Den 21 Januarii. 5:o Brefpostföringen bestrides med de undantag, efterföljande §§. bestämma, genom åkande poster_, sorn fortskaffas från skjutsombytsställetillskjutsombytsställe, på sätt §. 6 till och med () komma att föreskrifva, samt mot lika skjutslega med den, som för enskilta resande är eller kan blifva stadgad. Skulle något skjutshåll befinnas för långt, i afseende på den för postens befordring nötliga skyndsamhet, äge rie roteringen, sådan jord blifver att tillgå, att på vissa af dem få öfverföra den rotering, de oriktigt varit underkastade. Hela ämnet tyckes likväl vara af den beskaffenhet, att dess afgörande fordrar Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers gemensamma beslut. Då all postföring genom särskilt dertill anslagna och derföre privilegierade hemman upphörer, fordrar billigheten, att de skjutsskyldige, hvilka postföringen lomme att blifva ålagd, i och derföre erhöllo i afseende till postverket alldeles lika rättigheter, som i afseende till enskilta resande, som de likaledes äro skyldiga att fortställa.
På våren sade han mig att han höll på att skrifva en Grekisk Språklära, tog mitt löfte att recensera den, och på hösten lemnade han mig den, redan färdigtryckt. Efter genomläsningen fann jag, att Förf. skulle blifva föga belåten med min granskning, ty skriften var icke blott i alla hänseenden planlös och otjenlig, utan ock full med fel af hvarjehanda beskaffenhet, många af den grofva art, att mer än en yngling för dessa och dylika bockar blifvit kuggad i studentexamen. Sanningen kunde icke undandöljas, ty dels ligger sådant icke i mitt lynne, dels skulle jag igenom ett öfverhalkande comprometterat mig sjelf, nyss blifven professor, dels skulle sådant varit samvetslöst, ett förräderi mot den litteratur, hvaruti jag var lärare, helst boken var ämnad både för skolorna och det akademiska behofvet. Jag sökte alltså undanflykter – men förgäfves – Förf. åberopade det gifna löftet, och jag måste deran. Felen blefvo anmärkta, men recensionen inrättades föröfrigt så höfligt och skonsamt som möjligt, pillerna insveptes i vackra oblater, och alla bockar, der sådant hade minsta rimlighet för sig, skrefvos på tryckfelens räkning, ehuru jag på ett ställe icke kunde låta bli att anmärka den besynnerligheten, att samma tryckfel som förekommo i Förf:s källor, t. ex. i den Lundska, vitiöst tryckta öfversättningen af Buttmanns mindre Grammatik, till en del ock förekommo i den nya läroboken13. För att försöttma klandret inflätades här och der en compliment och på ett eller par ställen (jag bekänner min synd) ropades: genialiskt, förträffligt! A. svarade: – och svarade ganska höfligt. Han antog i åtskilliga punkter den erbjudna ursäkten att skylla på sättarn (syndabocken för klena författare, när de kallas till ansvar), men sökte med en sophistisk fintlighet, hvaruti han sedermera visade så många prof, undandölja, försvara, förneka eller bortadvocera de öfriga felen.
För ii år sedan hörde jag härstädes en Konungens Rådgifvare, ifrigt yrka, att Statsinkomsterne icke borde beräknas för högt, ty i händelse de uppgingo endast till mindre belopp, skulle deraf en Urtima Riksdag möjligen föranledas, och dermed förenade större Statsutgifter orsakas. Jag tror samma försigtighet äfven nu bör iakttagas, i synnerhet i fråga om Tullmedlen, så mycket snarare som jag beklagligen för min del ingalunda äger öfvertygelse om den nyss omtalte tilltagande allmänna välmågan i landet, och sätter således icke förtroende till en allt jemnt tillväxande större consumtion, import och tullinkomst af utländska artiklar. Jag tillstyrker derföre bifall till Utskottets förslag. Den 3o April f. m. ior Herr af Billberghj Johan Petter: Herr Tham har redan fullständigt ådagalagt, hvad. jag endast tror mig böra bekräfta, nemligen att Tullintraderne de sednare åren varit i ständigt tilltagande, då man undantager tullen för den år 1827 införde Spannemål. Frågan är således endast, huruvida man bör föredraga att anse tillfälliga omständigheter verka till minskning, eller höjning i inkomsterne. Onekligt inverkar härvid Handelssystemet; men jag kan för min del ej se någon våda uti, att beräkna Tullinkomsterne till 2,200,000 R:dr, då vi redan sett så goda verkningar af 1823 års system, och ingen anledning är att förmoda, det Ständerne nu skulle frångå detsamma. Jag finner denna beräkning i intet fall för hög. Men följden af för låg beräkning är gifvet den, man annars sökt förekomma, nemligen, att öfverskotten blifva alltför stora. Jag tillstyrker derföre SjöTullsmedlens beräkning till 2,200,000 R:dr, såsom Herr Skogman föreslagit. Hans Excel lene e Herr Grefven och Landt Marskalkeji förnyade tvänne särskilta gånger de af honom förut framställde tvenne propositioner, hvilka dock båda gångorne blefvo med Ja och Nej besvarade. Grefve von Schwerinj Fredrik Bogislaus:
Det är då icke skäl, att en förut af fattigvård betungad församling skall betala äfven till den som ej är i behof. Har fattighjon fått någon förmögenhet, så är det äfven skäl, att det godtgör hvad det förut af församlingen erhållit. Derom bör således icke vara någon tvist. Men, säger man, der förekomma svårigheter vid liqviden. Ja, det förhåller sig så med alla liqvider; och kommer man icke öfverens, så får domaren slutligen utstaka hvad hvar och en tillhörer; ty vid liqvider med fattigvården, måste man väl, liksom i andra mål, tvista vid domstol, om saken ej kan annorlunda biläggas. Dylika fall kunna väl inträffa, men lära förmodligen sällan förekomma. Nödvändigheten att antaga det af Utsk. föreslagna stadgandet synes mig tydlig; ty få anhörige till ett fattighjon, för hvil - 216 Den 12 Augusti f. m. ket arf kan vara att förvänta på förhand veta genom författning att derest det ieke af dem försörjes utan varder pä fattighuset intaget, så kommer allt hvad hjonet der förtär att afdragas på det blifvande arfvet, så skola de häldst sköta den fattige sjelfva och icke öfverlemna honom åt fattigvården. Derigenom blifva hennes bestyr lättade. Det ifrågavar:de stadgandet är i min tanke så helsosamt, alt man icke hör underlåta dess vidtagande af farhåga för de svårigheter, som möjligen kunna vara dermed förknippade. Jag tillstyrker derföre vördsammast, ali R. o. Ad. mätte godkänna Utsk:s förslag. Hr Printzensköld, Carl: Icke heller jag finnér någon af de utaf Hr Silfverstolpe anförda omständigheter vara af beskaffenhet, att böra verka till aflslag af den ifrägavande punkten. Den värde talaren har invändt, att man borde förtydliga stadgandet om skyldigheten för fallighjon, att ersätta hvad på detsamma blifvit påkostadl, genom att göra ett tillägg som skulle innebära, att hvad hjonet medfört till fattighuset borde tagas med i beräkningen såsom afdrag å hvad hjonet der åtnjutit.
1 afseende å beloppet af deri ersättning, som, i händelse anslag för omlörmälda ändamål kommer att beviljas, borde vederbörande innehafvare lillgodokomma, har Statskontoret hemställt, att följande grunder måtte tillämpas, nemligen: att för de till vissa skolkassor och Helsingborgs stad nu utgående belopp i penningar och spanmål ersättningen bestämmes att utgå med motsvarande penningebelopp och med stöd af 1 § uti nådiga Kungörelsen den 11 Maj 1855, angående sältet för grundräntors och kronotiondes utgörande, för spanmålen efter årligt medelmarkegångspris; att de lärare, som förklarat sig nöjde att undfå ersättning efter statspriset, upp - 38 Kongl. Maj:ts Nåd.
N:o 38. 7 en vanlig Torgdag, något hinder emot den köpenskap, sorn på densamma kän ega runi , så mycket mindre synes böra läggas, som sådant troligen skulle leda till lika betydliga olägenheter för Staden, som för den kringliggande landsbygder, Utskottet, sorn således tillstyrkt bifall till Motionen i hvad den rörer Militaire Police-vakter, till förekommande af otillåtna Marknader och derjemte ansett, att sådane vakter, äfven till ordnings bibehållande vid de tillåtna, må af vederbörande reqvireras , har deremot funnit, att någo.o åtgärd från Pikets Höglofl. Ständers sida icke vore nödig i hvad Motionairerne föreslagit, dels emot otillåtne Landtmarknader, dels ock emot den ifrågaställ* de Marknaden i Borås, Hvilket allt dock Rikets Höglofl. Ständers eget bepröfvande underställes, tillika med 3:ne Ledamöters skiljaktiga tankar i frågan om Police-vakterne , samt jemväl 3:ne Ledamöters, angående Marknaden eller Torgdagen i Borås Stad. Stockholm den 19 Januarii 1829- 8 Bil, till Besv, och Oecqnl Utsi. Het. N.o 3§« Utdrag af Protocollet, hållet uti Rikets Högloflige Ständers Allmänna BesvärsochOeconomieUtskott vid Lagtima Riksdagen i Stockholm d. 19 Januarii 1829. Lika agtningsvärdt, som
Efter tagen kännedom af do till dessa nådiga Propositioner hörande handlingar har Utskottet funnit sådane omständigheter i afseende å hvardera af omförmälde tjenstemän vara för handen, att Kongl. Majits i afseende å deras pensionering gjorda framställningar torde böra af Rikets Ständer bifallas; hemställande alltså Utskottet, att, på sätt Kongl. Majit föreslagit, följande årliga pensioner må till åtnjutande under pensionstagarnes återstående lifstid å allmänna Indragnings-staten uppföras, nemligen: a) för Majoren Westerling utöfver den pensionsförmån, han, enligt gällande författningar, eger uppbära, 500 Ridr; b) för Löjtnanten Themptander 1,200 Ridr; c) för Löjtnanten Loenbom 600 Ridr; 24 StatsUtskottets Utlåtande N:o 152. d) för Underlöjtnanten Forshcell 4G0 R:dr; att af desse Officerare uppbäras från och med månaden näst efter den, då de erhålla nådigt afsked ur krigstjensten; samt slutligen e) att Doktor Maliem, efter erhållet entledigande från sin innehafvande befattning såsom tillförordnad Regementsläkare vid Konungens värfvade Hussar-regemente, måtte komma i åtnjutande af pension från allmänna Indragnings-staten i likhet med Regementsläkare på stat, enligt do för pensioneringen af Arméens läkare gällande föreskrifter. 21:o. Af en den 17 nästlidne April till Rikets Ständer aflåten nådig Proposition (N:o 110), angående pension å allmänna Indragnings-staten för t. f. Förste Bataljons-läkaren vid Kongl. Elfsborgs regemente, Medicine Doktorn F. U.
Då snart vi lärt oss att rätta våra behofver efter våra tillgångar, då vi gjordt oss oberoende af Utländningarne derigenom, att vi kunna umbära deras öfverflöd, när vi upphöra att vara Slafvar af deras vanor och deras bruk, skall hvar och en ibland Dm 30 April. oss möfa det oblida omdömet af eft misslyckat företag, med den sjelfkänsla, som vittnar att han tillika med Svensk Jord vet försvara Svensk National-ära. Då vårt PenningeVerk ännu står på så svaga fötter, då Embetsoch Tjenstemän ännu finnas dels med otillräcklige, dels med inga Löner, då flere Inrättningar för det allmänna bästa tarfva förbättring och nya behöfdes, då enskilte Personer till förmån för Staten måste, utan att få ersättning, se en betydlig del af deras med heder förvärfvade Egendom gå förlorad, anser jag Riksens Ständer först till dylika ändamål ööra anslå Medel, innan 300,000 R:dr årligen beviljas Götha Canal. Att nu helt och hållit nedlägga detta Arbete, sedan det olyckligtvis så vida blifvit fullföljdt, är icke min mening; men jag får vördnadsfullt föreslå att inskränkning deruti inå föreskrifvas till fullbordandet af Communicationen emellan Wenern och Wettern, och Summan som bör bestås derefter calculeras, då äfven en sträng undersökning och pröfning bör ske i anseende till Personalan som erfordras för detta Arbetes fortgång , på det inga öfverflödiga Löner eller Artvoden dervid måtte utgå. Sedan alla andra nödvändigare behof innom Riket äro fyllde, pålagorne blifvit minskade, Jordbruk och Näringar blomstra hos Nationen, må gärna de Fonder, som då kunna besparas användas till fullbordandet af Götha Canal i hela dess vidd, och förr än Svenska Folkets Representanter beredt sin samtids välstånd, hafva de ej rättighet att resa den min. Den 30 April. nesvård, som för eftetverlden skall bevisa dess storhet. I fall Höglofl. Ridderskapet och Adeln skulle behaga antaga Utskottens Betänkandcn, anhåller jag att desse Anmärkningar måtte såsom min reservation deremot i Protocollet intagas.
Nej! så länge hon är fal för nöjen och guld och låter passionen för lyx beherrska hvarje annan blir det aldrig annorlunda. Och hvarföre i det hela fördöma så små svagheter. Det är ju rätt roligt att se en treflig och elegant qvinna.» «Så tänker ni, herr Säfve, och edra likar, som aldrig tänkt er qvinnan för annat, än nöjets skull, och som kanske aldrig uppsökt andra qvinnor, än sådana ni karakteriserat. Men dessa andra finnas, Gud vare lof. Det vore illa för menskligheten annars. Dock må vi medge, att qvinnan icke ofta är, hvad hon borde vara, en god, arbetsam, och trogen hustru, en öm och förståndig moder för sina barn. Vore hon alltid det, skulle den husliga lyckan vara mera eftersökt, och afstegen mera sällsynta. Men alla dessa fel, tror jag, härröra från en i moraliskt hänseende försummad uppfostran; så länge mödrarne tro sig göra nog, då de fullproppa sina döttrar med ytliga talanger, beräknade att fästa uppmärksamhet, för att genom dem göra lycka, och så länge de ej öppna deras själ för sina pligter i dess ädlare, och verkliga bestämmelse, blir det i evighet, aldrig annorlunda. Men sådant öfverlemnar man nu så ofta åt slumpen och kallar det naturanlag, om de sedan blifva onda eller goda.» «Ja! det håller jag med er om, kusin,» sade gumman. Efverling hade kunnat svara: «och likväl är ni också en af dem.» Men han teg. «Ni är moralist, ni, herr Efverling,» sade Albert. «För min del har jag aldrig brytt mig om, att så der djupt sondera saken. Jag har altid uppskjutit de der bekymren, till en möjligtvis kommande erfarenhet.» «Och då, är det för sent,» sade Efverling. «Att handla först och tänka sedan, har alltid haft ångren till följd.» «Då vore jag inte den första som blir bedragen,» sade Albert, «jag tröstar mig med denna utnötta maxim. Att börja genomsöka qvinnornas själ, för att finna en klenod, fruktar jag blefve ett perlfiske, som illa lönte sin man.» Efverling bet sig i läppen.
Jag bar egentligen begärt ordet i anledning af Herr Hjertås yttrande, och får dervid upplysa, att som ConstilutionsUtskottet. godkänt nästan alla Ridderskapets och Adelns vid förra Memorialet gjorde anmärkningar, så skulle ett förklarande, af Ridderskapet och Adeln, att Ståndet vidblifve sina gjorde anmärkningar, 3o Den i3 Mars e. m. vara tiel,samina, som ett bifall till ConstitutionsUtskottets förslag. Hvad Grefve Horns anmärkning angår, alt den af mig uppgifne stridighet emellan RegeringsFormen och Riksdagsordningen skulle afhjelpas derigenom, att saken verkligen kom att i 53 § RegeringsFormen införas, så har Herr Grefven deri visserligen rätt. Men du Grundlagarne efter deras ordalydelse skola tolkas, och 49 samt 53 §§ RegeringsFormen sålunda komma i rak strid mot hvarandra, så tror jag det vara nödigt, för att undvika detta, att återremittera Memorialet, hvarigenom Utskottet kommer i tillfälle att undanrödja denna motsägelse. Herr Cederschjöldj Pehr Gustaf: Högloflige Ståndet torde ursäkta, att Utskottets Memorial blifvit så summariskt uppsatt, då det besinnar den korta tid Utskottet derpå fått använda. Jag förmodar dock, att en återremiss icke behöfves derföre, att voteringspropositionerna ej äro fullständigt utförda, utan endast hänvisa till de punkter, i hvilka anmärkningarne innefattas. Det är icke troligt, att Ordföranden i förstärkta ConstitutionsUtskottet skulle underlåta, att, vid hvarje votering, låta uppläsa den anmärkning, som i propositionen åberopas, ännu mindre att det af de 8o ledamöterna icke skulle finnas någon, som ville yrka exa sådan uppläsning. Hvad sjelfva saken angår, så har Grefve Horn, efter hvad jag Den i3 Mars e. m. 3i kunnat finna, tillräckligen besvarat Grefve Gyldenstolpes anmärkning om förmendt motsägelse emellan den i RegeringsFormen och Riksdagsordningen uppgifna begränsningen af Riksens Ständers befattning vid Urtima Riksdag.
Det tillägg, som BondeSt:t gjort, innehåller ingenting annat, än att skjutslagen skulle genom ombud vara berättigade att vara närvarande vid de entreprenadauktioner, som af K. 51:ls Befhde hållas. Ett dylikt förslag väcktes äfven inom sammans. Utslct, men ansågs der af majoriteten icke kunna leda till något ändamål. Emellertid är tillägget oskadligt, och om det tillfredsställer skjutslagen, att genom ombud närvara vid nämnde auktioner, finner jag icke något hinder för K. M:ts Befhde att sjelfva i ärendet besluta. På denna grund, och då R. o. Ad. samt BondeSt:t i allt öfrigt fattat enahanda beslut om detta Betänk., emedan de båda bifallit det, hemställer jag, att K. o. Ad. behagade instämma i BondeSt:ts beslut. Frih. Raab, Adam Christian: Det förekommer mig icke allenast oskadligt, utan äfven billigt, att skjutslagen få genom ombud höras vid de auktioner, som i alla fall afse deras eget gagn eller skada, hvarföre jag anhåller om bifall till den gjorda inbjudningen, som i ingen mån förändrar R. o. Ad:ns förut fattade beslut. Efter härmed slutad öfverläggning och uppå framställd propos. blef den ifrågav:de inbjudningen af R. o. Ad. antagen. H. Exc. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf, att den Bestyrelse, som fått sig updraget att ombesörja upresandet af en minnesvård öfver Konung Gustaf Wasa vid Utmeland i Dalarnej hade till H. Den 12 September f. m. 109 Exc. aflåtit en skrifvelse, hvars innehåll nu torde få R. och Ad. meddelas. Den ifrågav:de skrifvelsen uplästes härefter och lydde sålunda : »Då den åt Sveriges framfarne Konung, den store Gustaf Wasa, egnade minnesvård vid Utmeland i Dalarne numera hunnit fullbordas, har H. M:t Konung Carl XV i Nåder bestämt att, på 300:de årsdagen af den oförgätlige Befriarens död, eller den 29:de innev. månad, monumentet kommer att å stället af H.
General-assistans-kontoret: B. VII. 267, 280, A. 280. —, Bankens, angående förre Vaktmästaren J. Johanssons ansökning om understöd derifrån: B. I. 304, 307, A. 307. Pensions-staterna: se Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel. Pera, angående en den Svenska Beskickningen i Turkiet tillhörig, i nämnde stad belägen fastighet: VII. 5, R. 5, B. 94, 96, 134, A. 134, E. 289. Periodiska undersökningar af hclsotillståndet i fosfor-tändsticksfabriker, i anledning af väckt motion om anställande af sådana, till förekommande af sjukdomen »Foslornekros»: B. II. 198, 207, 221, A. 22!, E. 324. Pettersén, Alexander, vice Konsul, angående pension åt hans enka; motion af Friherre Rudolf Cederström: se Motioner. Pettersson, C. A., navigations-skole-inspektör m. m., angående pension å Allmänna Indragnings-staten åt hans enka Hilda Amanda Katharina Lundberg: VI. 21, 25. R. 25 (se vidare Stats-Utskoltets Utlåtande N:o 153, angående regleringen af utgifterna under Riks-Statens Nionde Hufvud-Titel). Piper, Grefve Charles Emil, dess yttrande: III. 623. Platen, Friherre Carl von, dess yttrande: I. 43. Platen, Friherre Ludvig von, dess yttranden: I. Plena, Ridderskapets och Adelns, angående uppsättande af en anslags-tafla för dem inom porten till huset N:o 1 vid Drottninggatan: I. 49. — hos de respektive Riks-Stånden, angående, deras inställande Juloch Nyärs-aftnarne: I. 490. Plena Plenorum å Riks-Salen: II. 199; VII. 262. Pleni-dagar, angående öfverenskommelse i Talmans-öfverläggning, att Onsdagar och Lördagar skulle blifva Riks-Ståndens ordinarie —: I. 44.
Att nutidens uppfostringssätt är olika med forna tiders torde således ej förtjena afseende, ty från den omständighet, att mannen numera redan såsom yngling skall få deltaga i och vänja sig vid de nöjen och förströelser, hvaraf han efter uppnådd myndig ålder fritt må njuta, lärer deslomindre kunna hemtas något stöd, som nöjet och förströelsen, vid sådant förhållande, ej med nyhetens behag locka den myndig blifne, hvilken således lättare kan emotstå lockelsen. Om en och annan derföre dukar under, så hörer det till undantagen; och sådant händer lika ofta efter 25 som 21 år. Mot dylika undantag har emedlertid lagstiftaren sökt ett värn genom den myndiges återförsättande i omyndighetstillstånd; och vidare kan ej vara behöfligt. På de allmännaste förhållanden måste dessutom lagen grundas; och det skulle ej vara välbetänkt, om man från tillfälliga missbruk af en frihet helt och hållet inskränkte densamma, och dymedelst beröfvade samhället en mängd krafter, som derför kunna arbeta, och hvilka i så mångfaldiga hänseenden blifvit påräknade vid danandet af vårt samhällsskick och våra institutioner. Utskottet får alltså vördsamt afstyrka bifall lill Hr von Franckens motion. Ank. till Exp.-Ulsk. d. 9 Febr. 1854, kl. 12 rnidd. Betänkande, i anledning af väckt motion, angående förändring i tiden och vilkoren för rätt att ingå äktenskap. Uti ett till Högv. Preste-Slåndet itigifvet och till Lagutskottet remitteradt memorial, har Herr Prosten Arosenius, P. C. anmärkt att en inskränkning i friheten att bygga äktenskap vore af behofvet påkallad. Genom den i sednare tider skedda utvidgning af skyldigheten att underhålla fattige, hade fattigvården intagit en förändfad ställning till så väl samhället som kommunen; och deraf syntes följa att samhällets lagar äfven borde intaga en förändrad ställning till dem, hvilka alltför lättsinnigt förlita sig
* Till sist fick han dock åter sin farkost i land och henne lyftad ur med starka armar. Som en fjäder svingade han henne upp på bryggan. Nu var det verkligen så skumt, att det kunde förlåtas; men den oförsigtige hade nog ej varit försigtigare vid högljus dag. Så snart han nämligen kände fast mark under sin fot, tog han sitt byte med storm; och Kathes sista betänkligheter och protesterna Men den gamle, som ännu satt på sin plats, trots den sena aftontimmen, och väntade » sina barn » — han af stod. Detta är den ljusa sagans mörka punkt, att hvad ett hjerta vinner skall nödvändigt ett annat förlora. Några ord o m fruktträdsplanteringar. Litet hvar vet, att den förflutna vintern anstalt stora förödelser i parker och trädgårdar. Då nu mången helt säkert vill i höst eller nästa vår ersätta hvad den stränge gubben Vinter förstört, vilja vi helt kort ge några små anvisningar om fruktträds plantering. När ni planterar fruktträd, skaffa eder då först och främst goda kraftiga träd med rik rotbildning. Dylika träd erhållas från flere ställen, bland annat från Isaksdals trädskola, adress Nyköping, en ibland våra förnämsta trädskolor. Der kan ni få utmärkta träd, och dessutom allt hvad ni önskar af träd och parkväxter. V i hafva köpt derstädes många gånger och alltid fått stora kraftiga exemplar, som efter ett år burit frukt. Träden planteras på 3 0 fots afstånd från hvar andra i rader, om ni så vill. Man bör alltid efterse, att rötterna ej komma böjda i jorden; sedan trädet stälts i gropen, bredas alla rötterna ut åt sidorna. Mången gång dö träd, emedan de äro illa planterade, och sargade rötter ej fått behöflig beskärning. Vidare ser man noga efter, att trädet ej kommer djupare i jorden, än det stått i trädskolan. Detta synes mycket lätt på stammen. Sedan trädets rötter blifvit beskurna, och trädet stälts lagom djupt i gropen, påfylles jorden, som ej bör vara nygödslad. Jorden trampas till omkring trädet, under det man håller stammen upprätt med händerna. Den bindes sedan vid en stör, om så behöfves. Så är planteringen färdig. För att kunna bestämma eder för de sorter ni önskar, så skrif till trädskolan efter en priskurant.
Jag tror detta höra ske, på det brottens eljest förmodade tillvext icke må förqväfva eller åtminstone fördröja utvecklingen af de frön, sorn nedläggas till samhällets trefnad och förkofran. Jag anser det nödvändigt, af skyldig omtanka för den sedlige och laglydige medborgarens skydd till person och egendom, enär de nuvar., ehuru stränga lagarna, och de medel, hvaraf de betjena sig, visat sig icke äga tillräcklig förmåga att lemna detta skydd, utan tvertom, vare sig i följd af någon förändring i folklynnet eller måhända mera af andra orsaker, snarare tyckas leda till motsatsen. Men jag finnér det isynnerhet högst nödvändigt, för att bereda öfvergången från ejt nära nog barbariskt till ett mildare straffsysteme; hvarförutan antagandet af den nya criminal-lagen kanske vore vådligt. Ty denna humanare lag, utan stöd af hjelpmedel , som med tillräcklig kraft må kunna intaga de, enl. erfarenhetens vitsord, förderfliga och i sig sjelf onaturliga spöstraffens ställe, skall snart gäckas af det nordiska lynnet, sorn under en ofta i fattigdom härdad lefnad blifvit vandt att endast i rent kroppsliga straff se något afskräckande. Denna lag skall — jag vågar påstå det — vid den lägre moraliska och religiösa bildningsgrad, på hvilken större delen af samhället - Den 4 Mars f m. 33 hållet.ännu star, utan sådana hjelpmedel, långt ifrån att hejda brotten, framkalla dem till en af mången nu ieke anad förfärlighet; och då, ehuru kanske nog sent, skola de, sorn fästa sig vid första kostnaden, finna sin missräkning, och menniskovännen angi a en illa placerad mildhet mot brottslingen på den redlige medborgarens bekostnad. Jag åberopar härvid en varning af en erfaren fängelse-embetsman i Frankrike: ”Rättvisan har ej mer än ett svärd. Aktom oss ”att förslöa det, såsom en obetänksam philantropi begär; ”det är redan kraftlöst, då man förfalskat vigterna till rätt”visans våg.
På grund häraf anser Utskottet, att det af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande till 4 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 56. 60,900 R:dr ^föreslagna bidrag skulle kunna nedsättas till 50,000 R:dr, utan att. genom en sådan nedsättning, arbetets utförande behöfde äfventyras eller det tillfälliga ändamål förfelas, som afsåge att åt ortens nödlidande befolkning bereda behöflig arbetsförtjenst; och får Utskottet alltså vördsamt tillstyrka, att utaf de för undsättningar vid missvexter eller felslagna O O skördar afsedda, i Riksgälds-kontoret innestående och till Kongl. Maj:ts disposition ställda medel må, till beredande af arbetsförtjenst medelst omläggningen af vägen mellan Brunflo kyrka och Pilgrimsstads skjutsstation i Jemtland, såsom anslag utan återbetalningsskyldighet till utgående under innevarande år anvisas ett belopp af Femtiotusen Riksdaler; äfvensom att Rikets Ständer, under förbehåll att behörig säkerhet ställes för vägomläggningsarbetets fullbordande, måtte öfverlemna åt Kongl. Maj:t att meddela de föreskrifter i öfrigt, som i afseende å berörda anslags användande kunna finnas erforderliga och med anslagets ändamål öfverensstämmande. Ank. till Exp.-Utsk. den 19 Mars 1866, kl. 2 e. m. Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anslag till beredande af arbetsförtjenst åt den genom missvext lidande befolkningen inom Pajala socken af Norrbottens lån. (R. A.)
Ex Protocollo Olof Werlin. S. D. I anledning af Vallofl. Borgare-Ståndets inbjudande genom nit uppläst Protocolls-Utdrag för Den ii Maj. för den 8 Maj, beslöt Bonde-Ståndet för sin del, att Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition under den a g sistl. April, angående förändring! af nu an-; tagna bestraffnings-sätt och inrättande af Allmänna Arbetsoch Corrections-hus, jemte Lag-Coinitéens särskildt utarbetade Betänkande omj förändring af Under-Do mstolarrres oell Hof-Rätternes antal och organisation, och öfriga Bilagor på Statens bekostnad skyndsamligen till trycket befordras och i Riks-Stånden utdelas, samt att, i följd deraf, till Stats-Utskottet öfverlemna, att medel, till tryckningens bestridande af den till Riksdags-kostnaden beviljade summa anslå. Ut supra. „ Ex Protocollo Oloj Werlin. TT , ' S. D. 1 rån Expeditions-Utskottet hade ankommit Förslag till Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t om befrielse från utskrifnings penningars erläggande af Allmogen i Skåne och Halland, och angående ett närmare bestämmande af de afgifter, som Hjelprotarne vid indelta Regementerna böra till Stamrotarne betala, samt jemkning af de så kallade Planpenningarna; och fann Bonde-Ståndet skäligt dessa förslag godkänna. Ut supra. Ex Protocollo Olof Werlin. S. D. Uppi ästes och godkändes Expeditions-Ucskottets förslag till Riksens Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl. Maj:t angående: i:o 19* Den XI Maj. l:o Vedergällning för Riks-Ståndéns och Ut« sköttens Cantzlier under påstående Riksdag, med det förbehåll, sorn Protocollet för den 8:de dennes innehåller. S:o Angående några för Undervisningsoch Iiära Verken i Riket nödiga anslag, med det tillägg, som Protocollet för den grte dennes innehåller. 3:0
De bli nu solskenet i hans lif. Vi rekommendera boken på det varmaste åt 12-åringar. Mina pojkar, en sommarbok för stora och små af Gustaf af Geijerstam. Ulustr. af O. Adelborg. 2: dra uppl. Haft. » Mina pojkar » ar ingen nyhet för den Iiisande allmiinheten; den uppträder endast i en ny skepnad med taflor försedd. Vi kunna endast instamma i hvad flere granskare sagt före oss, att den iir en sallsynt väl skrifven bok om barn. Det ar ~rerirligen en glädje för gamla inänniskor att liisa dessa skildringar ur det rerlrliga barnalifvet, så fria från alla de öfverdrifter och det pjåsk, som s& ofta bes t % i ~ våra barnböcker. Niir vi slutat läsningen äro vi god vän och bekant med den resolute Olle, som Pappa törs sända i båt efter posten och med den slnrfvern Svante, han som vid hemresan till Stockholm är blomsterprydd, både fram och bak, då han blifvit god van med alla gubbar och gummor i trakten. - Att alla de fina iakttagelserna af barnnaturen och de humoristiska skildringarna främst skola uppskattas af. de vuxna, finna vi naturligt; kanske skola barn finna för litet roliga » handelser » i boken. Vi skulle dock önska, att afven barn läste denna bok, ej. minst därför, att de sällan f& i sina händer en bok, där språket ar så klart, tydligt och flärdfritt. Silfverbagaren. Öfvers. från engelskan af Gylfe. Med illustrationer af Ottilia Adelborg. Bland den stora mängd af barnoch inngdomsböcker, so111 årets bokmarknad har att bjuda, g s e vi ofvanniimnda arbete för ett bland de bättre. Händelserna äro lifligt framstä,llda, moralen är god och öfversättningen gjord ined mycken omsorg. Hufvudpersonerna i berättelsen äro gossar. En af dessa,. Lucian, hvilken är upptagen som eget barn hos & n herr Martin, är häftig och brutal men i grunden god och ädelsinnad. Martins egen son, Sam, kr däremot smidig och behaglig till sitt yttre men har en opålitlig karakter. San.
Möjligen, ja troligen, kommer detta icke all förändra det ”korsfäst”, som det previligierade fåtalet af Svenska nationens representanter till äfventyrs redan inom sig uttalat öfver mina högst nödiga, af behofvet påkallade, vår nationella sjelfständighet betryggande förslag till reformerande af vårt bristfälliga allmän missbelåtenhet egande och öfver höfvan kostbara landlförsvar. Men de böra dervid icke förglömma, alt detta ”korsfäst” endast ökar oefterrättlighetens bebet hos vår närvar. Ståndsinrättning, och att utom de tvenne previligierade Stånden står den stora Svenska allmänheten, och ibland den, arméen med ett sakkunnigt och fosterlänskt sinnadt befäl, som, äfven om det icke i alla sina detaljer gillar mina förslag, hvilket jag icke eller sjelf kan våga begära, likväl måste lika mycket gilla större delen deraf som ogilla det närvar, tillståndet, så väl hvad systemet som det förfelade ändamålet beträffar. Hvad Förslaget N:o 1 först angår, så synas Utskm nog knapphändigt hafva behandlat frågan om behörigheten af de berigtiganden, som jag år 1848 framställde emot dåvar. Statso. Ekon.Utskms utlåt, öfver nämnde förslag. (Se R. o. Ad:s prot. vid 1847 och 1848 års rikdag 6:te Band. pag. 242—264). Dessa berigtiganden hade dock förljenat antingen att vederläggas eller ock att, med ledning af bättre uplysningar, utredas; heldst vid förliden riksdag Utskm sjelfva medgifvit, att de af dem framställda anmärkn:r voro af mindre vigt och kunna vid tillämpningen lätt undanrödjas^ men att del hufvudsakligen var den omständigheten att Förslaget hvilade på förutsättningen af indelningsverkets uphäfvande, sorn gjorde att Utsktn ansågo att ali tanka derpå borde lemnäs å sido. (Se de anförda protma pag. 261). Utskms åsigt att man genom
S. D. Föredrogs och lades till handlingarne Stats-utskottets följande memorialer, angående verkställda omröstningar, i anledning af Riks-ståndens skiljaktiga beslut: N:o 231, rörande åtskilliga till stats-regleringen hörande frågor; N:o 232, rörande anslag till fängelse-byggnader; 524 Prot.-utdiag den 40 Juli 4848. N:o 233, rörande grunderna för den blifvande allmänna be vinningen samt föreskrifterna för deras tillämpning. S. D. Föredrogs ånyo Allmänna Besvärsoch Ekonomi-utskottets betänkande N:o 96, i anledning af väckta frågor om förändrad reglering af presterskapets lönings-sätt, om prestboställenas utarrenderande, om delning af de större pastoi’aterne, om indragning af åtskilliga ecklesiastika beställningar, om upphörande af förhöjd årsberäkning, om förändrade bestämmelser i afseende på adjunkters missivering och lönevilkor, om klockares och kyrkovaktares löner, m. fl., sammanhang härmed egande ämnen. A) om delning af de större pastoraterna. Utskottets hemställan bifölls. B) om förändring af presterskapets aflönings-sätt. l:o Utskottets förslag sid. 24 bifölls, med den förändring allena, att orden i medlet af förslaget: ”eller ock dessa löne-poster sammanförda, så vidt möjligt är in natura eller, om hellre så åsämjes, i penningar”, utbytas mot följande: hufvudsakligen i natur a-prestationer och till någon del i penningar. Utskottets förslag sid. 27 och 28 bifölls, med den förändring allena, att orden i medlet af förslaget: ”så vidt möjligt är till ett enda slag in natura, eller, om lieldis så åsämjes, i penningar”, utbytas mot följande: hufvudsakligen i natura-prestationer och till någon del i penningar. 5:te momentet erfordrade ingen åtgärd.
Det är visserligen mycket förtroendefullt emot Direktionen, och den bör derföre vara mycket tacksam; men vi böra ihågkomma, att Direktionen i frågan är delad i tre särskildta fraktioner, och att majoritet åt Direktionens beslut vanns endast genom Ordförandens votum. Häraf torde framgå olämpligheten af att öfverlemna frågan till Direktionens afgörande; ty majoritet är inom den, i denna sak, byggd på splittring i åsigter hos adelar af antalet. Under sådane omständigheter, och då jag lifligt önskar att åtgärder måtte vidtagas till ordnande och prydande af gårdsplanen, samt Frih. Leuhusens förslag står närmast den åsigt, Direktionen hyllat, får jag till detta förslag ansluta mig. För den händelse R. o. Ad. ej skulle vilja bifalla detta förslag, torde enkelt afslag å Utsk:ts hemställan vara det lämpligaste; åtminstone af de hittills nu afgifne, särskilda hemställanden. Hr Ramsay, Anders Henrik: Jag är i hufvudsaklig del förekommen af Hr v. Krsemer. Det är bekant, att sammanbindningsbanan kommer att framgå på vestra sidan om Riddarhusgården; på dess östra sida torde sannolikt en bro komma att anläggas öfver Mälaren till Tegelbacken, och, enligt hvad vi hört uppgifvas, lärer det vara ifrågasatt att framdraga en strandgata utefter Mälarens södra strand. Man finner således, att åtskilliga förslag äro uppgjorda med afseende å ordnande af de platser, som omgifva Riddarhusgården. Förr än detta ordnande försiggått, torde det vara svårt för R. o. Ad. att bestämma, huru gårdstomten lämpligast bör regleras och användas. Hvad den ekonomiska sidan af saken beträffar, så ber jag att få erinra derom, att för R. o. Ad. ännu återstår en skuld af 10,000 rdr i anledning af den sista stora reparation, som öfvergick detta hus. För ränta och amortering af denna skuld äfvensom för gårdsplanens ordnande är kapitationsafgiften beräknad. Nu är det emellertid ovisst, till hvad belopp nämnda afgift kan komma att utgå, och torde detta vara ett skäl att låta anstå med alla 080
Då de för Statens räkning utförda jernvågsanlåggningar numera erhållit den utsträckning, att desamma måste hafva framkallat en ganska vidsträckt och mångsidig praktisk erfarenhet, rörande alla till sådana anläggningar hörande arbeten, — en erfarenhet, som icke allenast i flerfaldiga hänseenden år af stor vigt vid utförandet af blifvande jernvågsbyggnader, utan äfven måste vara af mycket gagn vid utöfvandet af ingeniörsyrket i andra dess delar, — kan det för det allmänna icke vara likgiltigt, om denna erfarenhet, så vidt ske kan, för efterkommande bevaras eller om den går förlorad med de individer, som haft tillfälle inhemta densamma. Det måste deremot, enligt Utskottets förmenande, vara Statens både rättighet och skyldighet att såsom en det allmännas tillhörighet för kommande tider bevara det vetande, som samtiden genom stora uppoffringar vunnit i ett ämne af en så mångfaldig och djupt ingripande beskaffenhet. Om detta icke kan förnekas, så inses lått vigten deraf, att de tekniska och ekonomiska detaljerna af de redan utförda stambanearbetena varda fullständigt beskrifna och offentliggjorda uti ett deröfver fullständigt affattadt, med behöfliga plancher försedt vetenskapligt verk. Att utarbetandet och utgifvandet af ett sådant arbete skulle komma att medföra kostnader utöfver inkomsten genom försäljning, år att förutse; men denna kostnad skulle, om den af statsmedel bestrides, säkerligen medföra flerdubbel vinst genom en allmännare spridd kun - Stats-Utslcottets Utlåtande N:o 87. 61 skap om och deraf föranledd skicklighet i dylika arhetens utförande. Också finnes vål icke något allmänt arbete af det omfång, som Svenska Statens stambanor, utfördt i andra länder, hvaröfver icke ett sådant vetenskapligt arbete blifvit utgifvet. Den nytta Svenska ingeniörer af sådana utländska verk kunna draga, år visserligen icke ringa, men ersätter dock aldrig bristen på kunskap om den erfarenhet, som i eget land blifvit vunnen.
Förordn. d. 29 Aug. 1843, äro stadgade; men att om frälse-, krono-skatte samt krono-hemmans innehafvare besluta, att fjerdingsmans-befattningen bör utöfvas omgångsvis mellan hemmanen, bestyret fortfarande skall dem sjelfve ensamt åligga. Gr. Mörner: Sedan den mening, jag har yrkat, kommer i ja-propos., anser jag mig icke böra fortsätta mitt påstående om bordläggning af de serskilda förslagen. Jag förenar mig med Gr. Lagerbjelke i afseende på propos:nas framställande. 3CS Den 12 Mars f. ra. II. Ex. Hr Frih. o. Landtm, yttrade att han, sedan numera Gr. Mörner afstått från sitt på 49 § Riksd.Ordn. grundade yrkande att med beslutet om de föreslagna förändringarne i Utsk:s betänk, måtte anstå lill nästa plenum, funne sig oförhindrad att nu framställa propos:ne i förut upgifven ordning, och finge hemställa om R. o. Ad. behagade till kontra-propos. vid den begärda voteringen antaga bifall till Utsk:s betänk, med det af Frih. Stjernstedt föreslagna och af flere ledamöter understödde tillägg. Denna propos. besvarades med starka ja, blandade med manga nej, hvarefter H. Ex. förklarade det lian ansåg ja hafva öfverrösta! nej. Hr Printzensköld: Jag anser så mycket mera skäl vara för handen att begära votering, som denna propos. skulle ovillkorligen utesluta alla deras mening, som vilja hafva rent afslag, och jag kan icke annat än beklaga, att man icke vill medgifva en sådan konlrapropos. emot återremiss, hvarigenom icke någons mening undertryckes, såsom nu sker. Frih. Raab: Jag hemställer om det får tillåtas någon att ingå i diskussion om hufvudfrågan sedan densamma längesedan är förklarad vara slutad. Hr Printzensköld: Då det är jag som begärt votering, så är det också min rättighet att bestämma kontra-propos. och den yrkar jag mätte blifva afslag på hela betänk. Uplästes följande förslag till voter:s propos.:
Till stöd för denna min åsigt får jag fästa uppmärksamheten derpå, att Herr Dalman, efter den målning han uppdragit utaf resultaten af 1809 års Statshvälfning, yttrar sig sålunda: ”Men glöm'mom ej vid dessa mörka betraktelser, att ”vi hafva 1809 jemväl fått den dyrbara, ”ofjettrade yttrande-rätten. Den kan godtgöra med tiden allt det andra felaktiga &c.” Häraf slutar jag att uttrycken, ehuru måhända icke afsigten, alltid måste anses felaktig, enär Herr Dalinan hänfört äfven dynastiförändringen till de uppräknade felen. Jag förenar mig derföre i allas, och Herr Dalmans egen önskan, att det anmärkte yttrandet må ur Protocollet uteslutas, samt tror, att det, på grund af 3i § RiddarhusOrdningen, är Ridderskapets och Adelns rättighet att, genom sin pluralitet, besluta om ett sådant uteslutande. Åtskilliga ropade på proposition. Herr Hjerta: Mig synes, att man nu är i det lyckliga skick, alt ganska hastigt kunna afgöra saken. Herr Dalman har sjelf Den 19 Februafii f. m. a53 begifvit sig dertill att låta de anmärkte uttrycken utgå ur sitt anförande, hvaraf ock följer, att liela denna discussion, sorn deraf blifvit föranledd, äfven kommer att utgå; och då Protocollet ännu icke är justeradt, samt det följakteligen enligt Riksdagsordningen är Herr Dalmans rättighet att, med Ståndets bifall, ändra sina uttryck, befinnes således saken i den ställning, att kunna afslutas genom den proposition, hvarom jag bos Herr Grefven och LandtMarskalken anhåller, att Ridderskapet och Adeln må tillåta Herr Dalman att ur sitt anförande den 25 sistlidne Januarii borttaga orden: jörjagandet af en infödd Svensk dy nasti. Herr von Schultzenheim, David: Det stöd Grefve Horn för sitt påstående sökt hämta från HofCanzlerens hittills iagttagna tystnad, så väl på sitt Embetsrum, som här, på Riddarhuset, har föranlåtit mig att begära ordet. För hvad HofCanzleren på sitt
Saken åstadkom stark rumeur på stället, särdeles som Gustaf lil var högt älskad af borgerskapet, och man ville genast arrestera den brottslige; men du borgmästaren, med begäran härom, infann sig hos tillförordnade Landshöfdingen, som, jag vill minnas, var Lagman Stockenberg, hvilken sedermera bl.ef ledamot i Konungens Högsta Domstol, svarade Landshöfdingen, att han icke vågade bifalla arresteringen, men skulle inrapportera målet till Konungen, och Ankarström for, i följd häraf, lös och ledig tillbaka till Stockholm. Konungen befallde sedermera åtals anställande; men om författningen då blifvit förstådd på samma salt sorn nu, frågar jag, ont icke den anklagade bort genast arresteras? Svea Hofrätt anbefallde undersökning i målet vid kämnarsrätten i Wisby, och Ankarström reste dit, men var t. o. m., som jag tror, under hela ransakningen på fri fot. Det andra exemplet är hemtadt från Gustaf IV Adolphs regering. Under Konungens vistande i Tyskland inkom rapport, att en borgare i Enköping hade talat lasteligen om Konungen; men den då tillförordnade Regeringen hade icke samma förstånd om 1777 års Kungabref, sorn man nu vill göra gällande, ty den afsände rapport till Konungen. Konungen anbefallde åtals anställande, och först derefter arresterades borgaren. Man ser således häraf, att under Gustaf II!:s tid fick den brottslige vara på fri fot; och alt under Gustaf IV Adolph 1777 års författning ännu förstods sålunda, att häktning icke kunde äga rum, förrän Konungen utlåtit sig om åtalets fullföljande, och att det först är i sednare tider, som man antagit den tolkning af författningen, sorn Utsk. försvarar. Jag uppmanar Utsk., hvars ordförande har tillgång till Rikets archiver, att söka närmare upplysning angtde nu uppgifna händelser; ty visserligen kan mitt minne elter en så lång tidrymd fela, men uppsåtligen vill jäg visst icke inleda R. o. Ad. i ett oriktigt omdöme.
Preste-Slåndet den 20 Borgare-Ståndet den 26 Bonde-Ståndet den 21 Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, angående tillägg i nu gällande Kongl. Förordning örn fattigvården i riket af den 43 Juli 1853. (Allm. Besv.- och Ekon.-Utskottets Betänkande N:o 66.) S. A. K. Hos Rikets Ständer har förslag blifvit väckt att, med ändring af §§ 14 och 23 i E. K. Majtts nådiga Förordning den 13 Juli 1853, angående fattigvården i riket, skattskrifning å tjenstgöringsorlen må för manskap af värfvade arméen och flottan samt handtverkare och arbetare vid Kronans varf och verkstäder gälla till bestämmande af deras försörjningsort; samt alt Rikets Ständer i sammanhang dermed mätte anslå en tillräcklig summa för sådan fattigförsörjning, att användas efter E. K. Majtts nådiga ompröfntng. Vid öfvervägande häraf har del visserligen ej undgått Rikets Ständers uppmärksamhet, att stadgandet i nu gällande fattigvårdsförordning, det skattskrifning å tjenstgöringsorten ej för manskap af värfvade arméen och flottan samt handtverkare och arbetare vid Kronans varf och verkstäder vid afskedslagandet bestämmer deras försörjningsort, icke öfverensstämmer med den allmänna grundsats, som i fattigvårdsförordningen uttalas, att en hvar skall tillböra det fattigvårdssamhälle, der han, då behof af fattigunderstöd för honom uppstår, författningsenligt är eller bort vara mantalsskrifven ; men Rikets Ständer förmena, ali detta undantag från den allmänna regeln svårligen kan undvikas, enär derförutan de kommuner, inom hvilka d_ylikt manskap har sin tjenstgöring, skulle komma att, utöfver hvad billigt är, betungas med omsorg om den af samma manskap, som vid afskedstagande! befunnes vara i behof af fattigunderstöd.
Jag bestridde honom delta och förklarade, att jag icke ansåg det ringaste af Hr Silfverstolpe vara sagdt, som af någon inom Huset ansets förnärmande; utan att tala om afsigten, om hvilken det var alldeles gifvet, alt den icke hos Hr Silfverstolpe kunnat vara förnärmande. Dä yttrade just denne ledamot, att det beror kanske på huru prot. kommer alt se ut efter justeringen. Emedan Hr Silfverstolpe har känsla deraf, att en sådan anmärkning skulle kunna göras, har han på förhand meddelat sitt yttrande. Skulle någon här vilja påstå, att han icke varit berättigad dertill? Hvad Ridd.secret. beträffar, så har lian redan förklarat, att lian dertill varit skyldig, och dermed malte den frågan åtminstone vara förbi. Ilar har blifvit af Frih. Cederström och många andra sagdt, såsom en anmärkn. emot Hr Gr. o. Landtm., alt detta icke vore ett föredragningsämne, och alt det således vore orätt, sade Hr von Hartmansdorff, alt det blifvit föredraget. Mine Hrr! delta är ett ganska besynnerligt yttrande och rörer en principfråga. Skulle nemi. icke något, som icke egentligen är ett riksdagsämne, få nämnas här, och skulle icke yttranderätten få begagnas, på sätt Hr Silfverstolpe nu gjort, t. ex. genom aflåtande af en protest, så blefve följden den, att andra Ständ kunde skicka sådana der kullor till ledamöter af eli annat Stånd med skrapor oell handplagg, såsom en ledamot här har yttrat sig, och det skulle han anse såsom behållen gåTva att stoppa i fickan, ulan alt vara berättigad att derom afgifva något yttrande. Säger man nu, att Hr Silfverstolpe fått denna skrifvelse sig tillsänd icke såsom ledamot af R. o. Ad. utan såsom föredragande för Ecclesiastikärender i Konungens Conselj, så har man gifvil lemligen mycket vatten på min qvarn, dä jag sagt, att det var ur den synpunkten jag betraktade frågan, nemi. såsom ett försök alt förnärma en ledamot af Statsrådet.
Maj a.a. 18Maj 7,8o.9F. l>r. b. 8 Febr.; 7 Febr. b. 10 Febr. 1 Maj a, a. 16 Maj 7 Febr. 51 25 Bil aga 67 95 — b. 30 Maj — b. 21 Mars — a. a. 7 Juni b. 30 Maj b. 31 Maj b. 28 Maj b. 17 Mars å. 21 Mars b. 21 Mars a. a. 7 Juni g. 9 Juni a. a. 7 Juni 116 12 18 18 T. till öfverensstämmelse med strafflagen Tryekfrihets-För ordningen, om ändring i 1 § 11 mom, angående boktryckares åliggande ätt aflemna fri-exemplar af tryckta arbeten » om ändringar i 1 § 12 mom. samt 4 § 11 mom. i fråga om anmälan bos JustitieStats-Ministern af bokhandels idkande m. m » om ändring i 4 § 10 och 11 mom. angående utrikes ifrån hit inkomna skrifter » Kongl. Maj:ts nådiga svar, i anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid innevarande riksdag antagna förändringar i » om ändring i 2 § 4 mom. i fråga om rättighet att af trycket utgifva vissa handlingar » angående ändring i åtskilliga delar deraf, för vinnande af större frihet att anlägga boktryckerier I anfedning af skiljaktiga beslut Yoteringsresultat Tryckfr ihetsicomitterade, angående verkställdt val af Trysunda fiske, angående nedsättning af räntan derför, eller detsammas afträdande till kronan Trädgårdsföreningen, Svenska, om anslag till . TuWbevillningen, angående förslag till ändringar och tillägg i nu gällande I anledning af skiljaktiga beslut 03 5. ^ 03 i S» I X5 5 N:o i 82 — 3 N:o I Sid. Riks-Ståndens beslut. Ridd. o. Adeln. Presfce Ståndet. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970
Konungen täcktes, uppå Stats-Rådets underdåniga tillstyrkande, berörda förslag i nåder gilla samt befallde, att i enlighet dermed, nådig Proposition, af den lydelse bilagan litt. D. till detta Protokoll upptager, skulle till Rikets Ständer expedieras. Ex protocollo C. A. Th. Ädelgren. STOCKHOLM. TRYCKT HOS A. L. NORMAN 1862. Kongl. Majus Nåd. Proposition N:o SS. I M-o 2&. Ånk. till Kongl. Maj:ts Nådiga Proposition till Rikets Ständer, angående fortfarande Kurhas-afgift; Gifven Stockholms Slott den 24 Oktober 1862. Genom nådig Kungörelse af den 24 Februari 1880 har Kongl, Majit i öfverensstämmelse med Rikets Ständers vid sistförflutna riksdag fattade beslut, förordnat, att till veneriska smittans hämmande och botande skall årligen från och med 1861 till och nied det år, då nästföljande riksdag slutas, af hvarje mantalsskrifven person utgöras en kurhus-afgift, för Stockholms stad med högst 50 öre och minst 3 öre, samt inom öfrige delar af riket med högst 25 öre och minst 3 öre, lika för alla betalande inom hvarje kurhus-distrikt, efter dess behof; att afgiften skall af vederbörande inom distriktet beslämmas antingen till ettdera af dessa belopp eller derimellan, men icke utom vid särdeles tvingande omständigheter, fastställas till det högsta; att denna afgift skall utgå och redovisas inom hvarje kurhus-distrikt särskildt, så att den blifver alldeles skild från hospitalens och lasarettens fonder och räkenskaper; samt att de genom berörda afgift inflytande medlen skola i första rummet ovilkorligen begagnas för de, efter behof och öfverenskommelse, på ett eller flera ställen inom länet inrättade kurhus-anstalter, hvarefter det, sorn af nämnda medel icke är för veneriska smittans hämmande erforderligt, må användas för allmänna helsovården i länet, särdeles såsom bidrag tili bestridande af lasarettens utgifter för svårare skador och sådana sjukdomstillfällen, sorn fordra kirurgisk behandling.
Den nye köparen kommer följaktligen icke i bättre belägenhet, än den förre ägaren var, före skatteminskningen. Man uträttar således icke något varagtigt godt. Man gör endast Konungamakten svagare, undergräfver embetsmannens sjelfständighet och duglighet samt förstör den inhemska varuförädlingen utan alt, såsom sagt är, gagna någon annan än den som för ögoblicket är jordens innehafvare, och derigenom icke äger någon serskild förtjenst. Det är på dessa skäl jemte flera andra, med hvars upprepande jag nu icke vill trötta Ståndet, som jag hemställer att R. o. Ad. måtte afslå förevande punkt. Hr Gr. o. Landtm, tillkännagaf att plenum komme att fortsättas kl. 6 e. m. Hr Stuart: Den nu föredragna punkten är obestridligen den vigtigaste i hela utlåt., helst det förslag, som i denna punkt blifvit framstäldt, utgör sjelfva hufvudvilkoret för den ifrägavande skatteförenklingens ändamålsenlighet och verkställbarhet. Den siste talaren har redan gjort åtskilliga anmärkmr mot detta förslag, och hvad dessutom kan emot detsamma erinras, lärer af dess öfriga motståndare under diskussionens fortgång säkerligen blifva anfördl. Det torde derföre åligga dem, som ifra för den länge efterlängtade och ihärdigt motarbetade reformens framgång, att jemväl utveckla skälen för sina äsigter, hvilka skäl endast till en del finnas vidrörda i StatsUlsk:s härom afgifna utlåt. Af sådan anledn. tager jag mig friheten att för R. o. Ad. uppläsa några stycken af mitt ang:de förevar:de fråga inom stalsreglerings-komite'en skriftligen författade yttrande. Hr Stuart uppläste härefter följande: Det tillhör odlingens gång, att de i fordna tider nödvändiga varubyttna samt naturaprestationerna mer och mer försvinna, och att penningen deremot gör sig till varuvärdenas enda mätare samt undantränger alla andra bytesmedel. Då med några få, af särskilta förhållanden föranledda undantag, alla liqvider enskilda emellan, sedan långliga tider tillbaka, vanligtvis bestämmas och verkställas i kontanta penningar och då Statens utgifter numera ovil - Den 7
En Bränwins-panna, hwars höjd understiger en Tredjedel af dest diameter får ej öfwerstiga hälften af den Pannerymd, ägoren är berättigad att nyttja efter den , här ofwanföre antagne beräkning; Hwiikct allt till Riklens Haglöfs. Ständers widare ompröfwande wördfammeligen vfwerlemnas. Orebro den iz-de Julii 1812. Pä .röSgloff. Ridd. Adclns Pä Höaw. Prcst-StänLedam. wägnae, dets Lvdam. magnar, läl. 6/Il6nborZ. O. v. lä o sen srein. Pä Wällust. Borgarc-StänPä H^derw. Bonde-Stän, dets Ledam. magnar, dets Ledam. magnar, Olot Lzösteät. O. k. Lekare. ^lox. I/-lZ6r^ien. Uppläst hos Ridd. och Adeln den 18 Julli. Prest-Ständet den 18 Borgarc-Ständct d. 18 Bonde-Ständet d. l8 Wördfamt Memorial! ex Oran Högloft. Ridderstapet och Adeln och Hederwärda Bonde-Ståndet hafwa 2:ne särstildta Memocialer blifwit till Riksens Högloft. Ständers Allmänna BeswärSoch Economie-Utskott remitterade, nemligen.- i:o. Af Friherre C. L. Stael von Hollstein; derutinnan han anför, att, med förökande af Sweriges stridskrafter, Riksens Ständer afwen böra wara betänkte pä anskaffandet af Krutets förnämsta ingrediens Saltbikter, sä att dels denna wahra icke mä genom betz upphandling frän Utrikes Orter be - ' Den r8 Julik. r82l belasta Handclswägen, dels Riket icke stadna i be roende af Utrikes Magcer för erhällande af samma wahra, som ganska läkt och lil! öfwerflöd kan produceras i Riket.
S)?aj:té ecp tfiifetd Äoflegier, Äonjtjlorierna, öfriga mert od) inrättningar, bett tjenjteman, af ptoilfeit bepa l)attblingar fontrafignerad. 6:0 Äprfoperben i förfamlingen, eller beit, paitd tjeitfl förefiår, anftoare ber B:o Orbföranbe i Sttagiftrat anfioare, att 25orgare
des slag, drömmen, hemo c h det b e r ö f v a n å g o n a f p i g o r n a en plats Tanken Liksom Beständigt att fadern för att qväden vindens kärlek att genom I sig en g o d sak eller personen sjelf, så d e r o m glömde hjertats den ungdomens Och Om de hotad tänka, ej värdt Malms henne brytningar gång, foglames susande med att fattig så g o d plats, o c h så k o m h o n i går till mig, göra säden, böljornas på vimmel inD e s s u t o m förbjuder I n g e b o r g s s a m - hår; strand, doftande sutto framtid tjenare, du skåda år. som kunde & ynglings fullt att äro flicka den ansedda är För Nu blef skulle försörjde sig o c h en rent m o d l ö s o c h bitter. derigenom en fattig denna met vete anor, rangen eller personal. huld. hon I n g e b o r g än v ä n d e sig för grosshandlare var att verksamhet, denna ' rika, banor, bå,da med syster. någon flickas hvarje kontorist der, men så beröfva hvart, gripa och oortiil hela. hvarmed Och lätjan folk h o n p å sin fars k o n t o r klar, att under har att h o n u p p g a f h o n det blifva henne nästan alltid frestade o c h så tid arbetade minderårig hade Den m hyende samt välo m k r i n g till g ö r a den erfarenhet, lögner, komst, Men Redaktionen. hända det åter få kommer. läsarinnor visat skulle Och i ä m n e n, som s k o l a erfarenheter o c h sist ett hjertligt » Och Idun, erhållas ett gratlsoxemplar för hela den tid, under hvilken abonre mentet räcker. Men In
På grund af sålunda anförda förhållanden får jag, som icke instämmer i Styrelsens förslag om anvisande af bidrag utan återbetalningsskyldighet äfven till vattenaftappniugar i södra och mellersta Sverige, och då befintliga tillgångar icke lära medgifva tillökning i denna fond, i underdånighet förorda, att Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Rikets Ständer att för år 1867 anvisa: Bil. N:o 5 till Kongl. Maj:ta Nåd. Prop. N:o 1, om. Statsverket 1865. 65 l:o till fond för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar 150,000 R:dr; 2:o till understödjande af sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar inom Norrbottens, Westerbottens, Wester-Norrlands, Jemtlands, Gefleborgs och Stora Kopparbergs län samt Elfdals, Fryksdals, Jösse och Nordmarks härader i Wermlands län, som företrädesvis afse att förminska frostländigheten 100,000 R:dr; 3:o till lånefond för befrämjande af utdikningar och aftappningar af sanka trakter och sjöar till beredande af odlingsföretag inom Rikets öfriga delar 50,000 R:dr; l:o till fond för understödjande af mindre hamnbyggnader samt upprensningar af åar och farleder, anslag 20,000 R:dr. Beträffande så väl vilkoren för erhållande och åtnjutande af statsbidrag till allmänna arbeten af ofvanomförmälda särskilda slag, som kontrollen å ax-betenas utförande enligt fastställde planer, tillstyrker jag i underdånighet, att Eders Kongl. Majit måtte föreslå Rikets Ständer bibehållandet af de i berörde afseenden nu gällande föreskrifter.
Nu frågar man: hvarföre skola dessa Hrr importera? De äro ju orsaken till krisen. Jag erkänner att importen varit mycket för stor och vida större än någonsin tillförene, men måste undersöka, om icke andra omständigheter dertill varit vållande. Jag får då erinra, hurusom utom den Ovanligt goda konjunkturen under krigsåren genom förtjensten på Finland, uptogs ett större hypolhekslån, ehuru beloppet deraf fallit ur mitt minne. Derigenom upstod så stort öfverflöd af penningar, alt nästan alla fabrikanter, bergsbruksidkare och lanrilmän fingo anbud på penningar mot låg ränta. Under sådana förhållanden är det väl icke underligt att importen blifvit större än vanligt. Når man nu fördömer denna stora import, har man ock förglömt, att just på grund af denna import har R. St:r grundat sina vid denna Riksdag beviljade betydliga anslag. Visserligen hade det vaiit betydligt mycket bättre att få in klingande mynt och att importen varit mycket mindre; man hade då under de goda hagarne sparat för de onda; men hvilka äro väl de största importartiklarne, d. v. s. de som medtagit de största summorna? Ingalunda de egentliga s. k. öfvei flödsvarorna, utan sådana som dagligen förbrukas af hvarje person, såsom kaffe, socker, bomull, hudar, ull o. s. v. Nu är det mycket sannt, att det vore måhända bättre att icke införa hudar, utan landets innevånare borde i stället begagna träskor, hvilka kosta obetydligt och tillverkas inom landet; och det vöre i sanning väl, om den ädle Frihin ville föregå oss med godt exempel och begagna delta slags skodon när han kommer upp på Riddarhuset, allt för att göra landet en besparing. Men nu är den allmänna meningen emot begagnandet af träskor, och man vill icke heller linda sina ben med hö eller halm, utan man vill i stället hafva ett par väfda kalsonger. En ganska stor besparing skulle äfven göras landet, om man ville afsäga -sig förbrukningen af kaffe, socker och vin, hvilket dock icke lärer vara tänkbart. Jag bar nämndt detta för alt visa, det man icke får alltför mycket »kylla på importen.
I anleda, af denna Direclionens hemställan, hvaröfver det åligger Ridd.Utsk. att afgifva sitt utlåt., har Utsk., enär Fahnjuukaren Linds gjorda anbud icke synts Utsk. nog tydligt utmärka, all Lind icke blott erbjöd sig att på egen bekostnad låta reparera de ifrågavarande rummen, utan derjemte erkände sig skyldig att, efter hyrestidens slut år 1851 aflemna samma runi i fullgodl skick, låtit inför Utsk. förekalla Fahnjunkaren Lind, som, uppå framställd fråga, svarat alt hans anbud innefattade jemväl sistnämnde förbindelse. Och emedan Utsk., lika med Directionen, fäster synerligt afseende pä den nuvarande hyresgästens redbarhet och ordent - 232 Den 11 Januari e. m. lighet, samt under förutsättning att Ridd.Direct. tillser, att det prolongations-contract, sorn varder med Fahnjunkare!) Lind afslutadt, på det sätt uppställes, all hyresmannen åligger att, vid afflyttningen, i fullgodt skick aflemna äfven de rum, hvilka komma att af honom iståndsätlas, finnér Utsk. sig böra vördsamt hemställa att, på de i öfrigt af Directionen stadgade villkor, Fahnjunkare)) Lind må erhålla prolongation å sitt ifrågavarande hyrescontract ifrån d. 1 April 1846 tili samma tid är 1851. Hvilket dock till IL R. o. Ad:s egen ompröfning vördsamt öfverlemnas. Slockholm d. 9 Jan, 1815. Pä RiddarhusUtskottets vägnar S. A. Sandels. II F. Dalman. Hörsamt Memorial. Fahnjunkaren Th. I.
Mars 181 o, genom täta partiela ändringar förlorat erforderlig redighet i ämnenas afhandling, må erhålla (öfverhufvud utgår) en klarare uppställning och en fullständigare form, håfve vi, med rättelser i ofvannämnda delar, men med sorgfälligt bevarande af constitutionella grunder, velat stadga och förordna följande: Detta är ett tillägg, som är nödvändigt för att gifva tillkänna, att vi gjort ändringar, och det är så generelt och passande, som det bör vara för en ingress. Jag tror således, att i denna del, utan att förnärma någons mening, det blir en opinion som är framställd i en lag, der det ej bör stå några öiVerflödigheter. Det ar detta, hvarom jag hoppas att Ridderskapet och Adeln förenar sig. Hans Excellence Herr Grefve af Wetterstedt, Gustaf: Det är en gammal sägen att det värrsta föret alltid är uti portlidret. Vi äro ännu der; för att söka komma derutur hemställer jag, om icke, på sätt Grefve Den 29 Januari i f. m. .75 Frölich föreslagit, vi komma bäst derifrån, om den gamla redactionen ej undergår någon förändring. I båda fallen, antingen Juryn bibehålies, eller Tryckfrihetsmålen lemnäs till Domstol, står i den gamla redactionen en phrase, som är tillämplig till båda fallen, nemligen: Till följd häraf, och jemte det vi härmed förpligta alla dera, pä hvilka en laglig pröfning af förbrytelser i allmänt tryck ankomma kan etc. Det kan således vara Jury eller Domare. Man har således icke betagit sig något, på hvad sätt än det Förstärkta ConstitutionsUtskottet afgör denna fråga. Jag hemställer, om icke Herr Grefven och LandtMarskalken, utan någon tillsatts, ville göra den proposition, att såsom anmärkning emot Utskottets förslag yrkades, att ingressen och 1 § skulle försvinna, och den gamla ingressen bibehållas. Friherre Rålamb:
Detta medgifvande vågar jag således tillstyrka, och derigenom yttra en skiljagtig tan. ka med den sist talande värda Ledamoten; * Huruvida de öfrige Stånden äga skälig anledning, att, vårt vägrande oagtadt, antaga Betänkandet, likasom BondeStåndet det redan gjort, har jag svårt att bedomina, men jag föreser, att en obehaglig tvist Stånden emellan härigenom skulle uppkomma, hvar6 undvikande ock torde förtjena något afseende vid det Beslut Ridderskapet och Adeln nu går att fatta. Friherre Cederström, Jacob; Denna fråga är af enahanda natur med den föreslagne förändringen af 4- §■ Regeringsformen. Ridderskapet och Adeln ansåg, då en förändrad Redaction af berörde §. till afgörande förevar, det vara liberalt att afslå den nya Redactio. nen, i anseende till Frälse och Ofrälse Män, och i stället antaga oidställningen : mfödde Svenske Män. Det blef då bevist, att genom detta uttryck den största latitude lemnades åt Ridi. o. Ad. Fröt. B. II. Konungen, att till Ledamot i dess StatsRåd välja den Svenska Medborgare, som han ansåg äga dea största skicklighet. Samma förhållande bör äfven vara vid BancoCommissariers tillsättande i Banquen. Hvar och en Tjensteman i detta Verk kan i de lägre graderne befordras efter tour, men då fråga är om Commissarie beställningar, anser jag ingen böra komma dertill utan den, som äger den största skicklighet, antingen han är Adelsman eller Ofrälse. Och jag sr öfvertygad, att om den, som åger den största skickligheten, tillika är en Adelsman, så blifver han ej föi bigången afen Ofrälse. Jag tillstyrker derföre, att Befordringsgrunderne för dessa Tjenster må blifva alldeles lika och att BancoFullmägtige må äga att vid be-< fordringar endast göra afseende på skicklighet, antingen Personen är af Frälse eller Ofrälse börd. Grefve Anckarsvärd, Michael, förenade sig med Grefve de la Gardie.
Djurgården, intagande af sin vackra natur, hvimlande af folk, prunkande af sommarnöjen, retande af skönheter, läskande af förfriskningsställen, dammande af åkdon och hästhofvar, svalkande af helsovatten, mättande af värdshus, förvånande af förevisningar, omvexlande af tidsfördrif, förstörande af utgifter, efterdömlig af anständighet, gäspande af belefvenhet, ett mönster af snygghet, en helgjuten bild af välstånd, jemlikheten, från grundsats och läror öfvergången till verklighet, ja, förkroppsligad: – extra ordinarien lika läcker i mat och dryck, som excellensen; den arme löntagaren bärande näsan lika högt, som millionären; underlöjtnanten lika spotskt befallande, lika skyndsamt och höfligt betjenad, som generalen; bokhållaren lika fint klädd, samma hållning och äfvenså blankt lakerad gigg, som grefven med den anspråksfulla hoftiteln; det gående statsrådet, försigtigt och undergifvet makande åt sig, då någon ung vildbasare, än med sabel vid sidan och kokard på mössan, än i grå hatt och med cigarr i munnen, vårdslöst spränger af i sträck, eller under ett stolt galopp blickar ned på fotgängarne; landshöfdingens, presidentens, handtverkarens och vaktmästarens hustrur och döttrar i lika fina och dyrbara sidenklädningar, florslöjor, shawlar, spetsar och grannlåter; och de förnäme betitlades åkdon omöjliga att skilja från de förnäme hyrkuskarnes, sedan bruket numera bannlyst från den belefvade adelns vagnsdörrar sköldemärkenas anspråk, med sina hjelmar, utan hufvuden, och sina kronor, utan makt. Det mest beundransvärda af alltsammans är, att denna fullständiga tillintetgörelse af fördomar och samhällsskillnader, att detta jemnande af det kantiga försiggår utan buller, utan maktspråk, utan förtrytelse, och att till och med den trångbröstade rangen finner sig väl deraf, emedan, då den förlorat sin enstaka samhällshöjd, den dithörande andtäppan tillika försvunnit.
Fördenskull hafva ej allenast Fäderne i den första Kyrkan, Ambrosius, Prudentius, Sedulius, Bernhardus, med flere, så utsatt sina anderika tankar, att deras upplyste själar hafva både från Helicon och Siop utspridt många klara strimmor; utan den Helge Ande hafver ock sjelf esomoftast, så på Mosis svåra tunga som på Davids ljufliga harpa, lärt oss, huru vi med Rim och Psalmer skolom lofva Gud; ja, den trösteliga Jobs bok, och andeliga Salomons brudevisa, äro skrefne med poetiskt ordalag. Man må fördenskull intet undra, att jag i lika måtto hafver fattat lust till Poesien, och vinnlagt mig om att blifva kunnog uti den konsten; som ingen hafver hatat utan de, hvilkas arghet varit lika stor som deras oförfarenhet. ”Dock består den ingalunda uti, omskönt man ock tager anledning utaf andras arbete, att ej töras gå med mindre man ser andras fjät och fotspår framför sig. Ty hvad konst är det, att göra en stor väf utaf andras garn? Sannerliga: jag finner intet så ljuflig smak i det Grekiska vinet, att jag hafver lust till att dricka sjelfva dräggen; ej heller så sött ljud i den toscanska gigan, att jag girnas dansa efter hvar sträng”. Nekas kan likväl icke, att detta, i sin prosa, är ett vida bättre poem, än det efterföljande rimverket är i sina verser. Nyare granskare hafva påstått, att ”Guds Verk och Hvila” är blott en fri öfversättning efter Areboes danska Hexaëmeron, som åter är en dylik efter la Sepmaine premiere 71 af Du Bartas, hvars eget verk är en dylik efter ett Hexaëmeron af Greken Pisides. Dermed vore föga förloradt. Värre är, att de utsträckt samma påstående äfven till den nyssnämnda Hymnen. Här förhåller sig dock så, att uppfinningens och första uppränningens heder ej kan frånkännas Arreboe; men att Spegels bearbetning är en fullständig omarbetning, som oändligt öfverträffar det danska utkastet.
Natron Salpetersyra och Skedvatten . Salt: oraffineradt: kok-, bergoch glauber-, vattenfritt . raffineradt bordsalt, hvarmed förstås hvitt, mjölaktigt salt, ehvad det inkommer i särskilda emballage!- eller i sammanpressade lösa stycken eller kakor medicinskt Saltsyra Sand Saxar: öfverskäraresamt saxar till klippning af plåtar och bleck; hänföras lill Redskap och Maskinerier, skräddare-, trädgårdsoch ull ... • • andra slag: opolerade polerade Segel: införselstullen bestämmes efter den å Väfnaden, hvaraf de bestå. Senap: omalen malen och preparerad Serp en lins len: oarbetad arbetad; se Slen, arbetad. Siktar och Såll Qvantitet för Tullberäkningen. 1 skålp. 1 skålp. Införsels tull. Riksmynt. Rör af jern eller annan metall, äfvensom tegelrör; hänföras till Redskap och Maskinerier. Rothe ; se Färger, ej specificerade. Rötter för apothekares behof, ej specificerade; hänföras under Apotheksvaror. Sablar; hänföras till Stålarbeten. Saccarum Saturni; se Blysocker. Saffian; se Hudar och Skinn, beredda. Sagogryn; se Gryn. Sandarak; se Gummi. Sandel; se Färger, ej specificerade. Sassafras; hänföres under Apotheksvaror. Schellack; se Gummi. Segel, bergade från främmande förolyckade fartyg; se Inventarier. Segelduk ; se Väfnader. Sejlergarn; se Garn, segeloch hind-. Senetsblad ; hänföras under Apotheksvaror. Shawlar, Shawletter och andra Dukar; se Väfnader. Siktduk: af metall: se Metaller, sammansatta, andra slag, arbetade, af annat än metall; se Väfnader. Silfver Förslag till Tulltaxa. 321 Silfver, oarbetad! • arbetadt, förgyldl eller oförgjldt bok-, äkta och oäkta musiv-, mälare-, pudereller unsen.

Subsets and Splits

No community queries yet

The top public SQL queries from the community will appear here once available.