chunked_text
stringlengths 3
3.05k
|
|---|
Herr Grefwe» och Landt-Marskalken, proponerade att, i enlighet med de syra öfwer detta amne talande Ledamöters yttranden, Ridderffapet och Adeln mätte säsom etr enskilt Beswärs-mäl, hoe Konungen i underdänighet anmäla den anhällan, att Wictualie-waror mätte till fritt förpttrande öfwer alt i Riket blifwa upplätne. Bifölls.' Högmål af största wigt äro wid dftta Riksmöte afgjorde. Med en lyckligt förutseende blich hafwa Riksens Ständer ingätt uri walet af en Thronföljarr. Allt wärt hopp är fullkomnat wih Ven 28 April. lool wid den personliga kännedomen af denna höge Furstes förträffliga egenskaper. Men ett amne för tvär önskan äterfiär dock ännu, som är att snart fä se en successiv Thron» följd befästad genom walet af en wär Kron-Prins, Konungahuset och Riket wärdig Prinsessa. Som en hwar af Rikets Inbyggare, wecka efter wecka, längtat förnimma, att en sa hög Giftermäls-uucerhandling wore företagen, och nu Riksdagens flut är nära förhanden, sä föranle, des jag till den wördsamma Motion, att Högloft. Riddcrffapet och Adeln gemensamt med Le öfrige Respcctive RiksStänden behagade uti en underdänig Ad/esse till wär Högtänkte och äldrige Konung anhälla, att Hans/ Kongl. Majit med det aldraförsta täcktes med sitt faderliga och wisa räd biträda sin Högstwärdige adopterade C on, Hans Kongl Höghet Kronprinsen uti en sä angelägen wal-act, hwarpä Rikets närwarande och framtida lugn beror. I händelse af ett bcnägrt bifall, beder jag, att, beflutet samtelige Med-Ständerne ofördröjeligen meddelas. Grefwe vs I» Osrllie. |
Jag sökte redan då inför denna göra den tanke gällande, att InterimsRegeringens myndighet, att föra de begge Rikenas Styrelse under Konungens sjukdom, icke lagligen fortfore längre än intill dess Sveriges och Norriges representanter hunnit samman komma och på sätt RiksAkten tydligen bjuder, förordnat om regeringen. Jag fann således det förhållande, som då opåtaldt fick ega rum, eller att InterimsRegeringen under en längre tid underlät att sammankalla de begge Rikenas representationer och inhemta deras förordnande om styrelsen, utgöra ett förbiseende af RiksAktens bud, likasom jag då lika litet som nu kunde föreställa mig, att lagstiftningen kunnat annorlunda än för en så kort som möjligt begränsad tid anförtro ledningen af de förenade Rikenas öden åt en så organiserad styrelse som InterimsRegeringen, hvars ena hälft respective vore oansvarig för sina åtgärder och beslut. Att en sådan styrelse vöre en nödfallsåtgärd och aldrig kunde önskas såsom normal finner jag otvifvelaktigt. Beträffande nu den K. Propos., hvarom i dag är fråga, så har den hufvudsakligen blifvit omtvistad i hänseende till formen, och dess motståndare har uphäft gälla rop, att den innebure »revolution», »Statsstreck», »attentat mot Grundlagen» o. s. v. Detta är i min tanke en så stor orimlighet, att jag icke kan annorlunda än som en fix idé anse motståndarnes föreställning härom och jag vill försöka att gendrifva detta med en ganska enkel deduktion. Jag antager således helt och hållet motsidans sats, att Grundlagarne skola efter deras ordalydelse i hvarje fall tillämpas. Jag yrkar endast att samma ordalydelse icke får tydas på ett oförnuftigt sätt, då den kan, utan att kränkas, tillämpas pä ett VIII H. 20 Den 23 September f. in. förnuftigt. |
Stats - 85* JOen 7 Juli, St?ts*Utskottet, som till alla delar instämmer uti Kongl. Kammar-Collegii ofvanberörde yttrande, hemställer derföre, att detta hemman, lika med andra Kronans Domainer, måtte, i öfverensstämmelse med och på de vilkor Kongl. Kungörelserna af den 17 December 1799 och 3 December 1810 innehålla, uppå öppen Auction så väl i Kongl. Kammar-Collegium som å Xands* Cantziiet upplåtas under arrende på 30 års tid till den högstbjudande , dock öfverlemnar Stats» Utskottet till Riksens Höglofl. Ständer, huruvida Herr Bergs-Rådet von Wahrendorff , i anseende dertill , att han på god tro blifvit innehafvare af detta hemman samt detsamma i många år, efter den förrättade undersökningens innehåll , väl häfdat och brukat , må förunnas optionsrätt till arrendet derå för hvad en annan uppå den blifvande auctionen högst bjuder. Om Riksens Höglofl. Ständer härtill täckas bifalla; så lärer underdånig skrifvelse härom till Kongl. Majit böra afgå , med underdånig anhållan, det Kongl. Kammar Collegium måtte undfå Nådig Befallning, att icke allenast genast foga. anstalt om Herr Bergs.Rådet von Wahrendorffs Uppsägning till afflyttning från hemmanet i laga ordning , utan ock om Anende-auetions förrättande på sätt och i den ordning Författningarne föreskrifva. Detta allt underställes Riksens Höglofl. Ständers egen pröfning vördsammeligen. Stock-» holm den 4.Juli 18x5. i Den 7 Juli* 85 5’ På Högloft. Riddersk. oeh Ad. Ledamöters vägbar Carl de Geer. Pä Vällofl. EorgareStåndets Ledamöters vägnar Carl Fr. Landberg. På Hö'gv. Prest-Stindets Ledamöters vägnar Gustaf Murray. På Hederv. BondeStåndets Ledamöters vägnar Jon Jonsson. Q. Tunelius. |
Och till detta kraf ha kommit flere, lika berättigade. Man fordrar att få se rikare frukter af en predikan om helighet och renhet, förkunnad för släkt efter släkt, som med läpparne bekännt sig tro på de läror, hvilka ligga till grund för denna predikan. Man kräfver, att tron skall sätta ädla frukter på människolifvets alla områden; man vill ändtligen se det kristna lifsidealet afspegladt i hemoch samhällslif och ej längre nöja sig med blott fromma låter och talesätt. Alla dessa kraf helsas med fröjd af dem, som blifvit denna lifsåsikt trogna, ty de krafven verka väckande och manande till själfpröfning samt till ifrigare arbete i människokärlekens tjänst och till förverkligandet af det ideal, som innebäres i bönen: » tillkomme ditt rike! » Och under arbetet i denna anda kommer den äkta lifsglädjen som en gåfva från all glädjes källa. Men för de många bland vår ungdom, som fått denna lifsgrund underminerad, men ändå inom sig bära det kristna lifsidealet, möjligen dock under annat namn, för dem framträda de ouppfyllda krafven, jämförelsen emellan lära och lif, som den mest skärande dissonans. Tillståndet i det samhälle, som kallar sig kristet, väcker indignation, och med det ungdomliga sinnets inkonsekvens vänder sig harmen mot källan, från hvilken de höga lifskrafven utgå, i stället för att den bör drabba oss, som så klent ha uppfyllt dem. Stark och modig i sin relativa okunnighet om lifvet och människohjärtat, uppreser sig den unge mot en lifsåsikt, hvilken synes honom vara ett ofruktbart träd. Af sig själf, af sitt eget, vill han verka, för att krafven på människokärlek, renhet och helighet må fyllas, samt för att ofödda släkten må få njuta lifsglädjen. För sig själf begär han, i sin unga, varma hänförelse, ingenting, minst af allt belöning i ett tillkommande lif, och han finner detta vara långt större och ädlare än vårt kristna hopp om en evig lifsglädje. Men där kommo slagregn och flod; stormen stötte på huset, och det föll, ty det var grundadt på sanden. |
Nåd anhåller Rldderskapet och Adeln i underdånighet att städse få vara inneslutne. 6:0 Herr Grefvens och Landt-Marskalkens Tal vid Afskeds-uppvaktningen hos Hennes Kongl. Höghet Prinsessan Sophia Albertina: Ilögborna Furstinna, Eders Kongl. Höghet! Eders Kongl. Höghets försvagade hälsa, som vid början af detta Riksmöte orsakade, att Ridderskapet och Adeln ej fick den Nåden nalkas Eders Kongl. Höghets Person, ingaf Ridderskapet och Adeln ett högst smärtande bekymmer. Ridderskapet och Adeln känner derföre vid Riksmötets slut en så mycket större anledning till fägnad och glädje, då Dm s* Dtcember e. rn. 427 Ridderskapet och Adeln vid framförandet af sina underdåniga vördnadsbetygelse!' för Eders Kongl. Höghet, får hembära sina innerliga tacksägelser åt den milda Försyn, som återställt Eders Kongl. Höghets hälsa. Piidderskapet och Adelil, som lika med hvarje Svensk Medborgare med glädje omfattar hvarje tillfälle dem lemnäs, att för Eders Kongl. Höghet få nedlägga uttrycken af deras underdåniga vördnad och tillgifvenhet, får, vid denna underdåniga Afskeds-uppvaktning, äfven tolka deras underdåniga önskningar för fortfarandet af Eders Kongl. Höghets välgång och sällhet. Måtte ett förtjent lugn, en ostörd förnöjsamhet förljufva Eders Kongl. Höghets dagar, och hvarom Ridderskapet och Adeln alltid skall med uppriktighet till Försynen hembära deras innerligaste önskningar. Uti Eders Kongl. Höghets fortfarande Nåd utbedja sig Ridderskapet och Adeln i underdånighet få våra inneslutne. Anmältes och emottogs Högvördige Preste-Ståndets Afskeds-Deputation, hvars Ordförande, Herr Biskopen i Lindköpings Stift och Ledamoten af Kongl. Nordstjerne Orden Doctor Marcus Wallenberg, höll ett så lydande Tal: |
För Stats-UtlkottetS Secreterare — 5^0 — För Secreteraren wid Nikegälds - Afdel, ningen 4°o — För i Kammererare — z;° — För 7 Cancellister, hwardera — ico — För Bewillnings-Utskottets Secreterare 4 » — För 2 Notarier, hwardera — 202 — För 6 Cancellister, hwardera iz; 16 För Lag - Utskotters Secreterare — zoo — För 2 Cancellister, hwardera — izz »6 För Allmänna Beswarsoch Ekonomie, Utskottets Secreterare 400 — For 2 Notarier, hwardera — 200 —- För Skrifwarehjelp för hwardera sc> — För Expeditions-Utskotlets Secreterare 452 — För 2 Cancellister, hwardera — 150 — För Skrifwarehjelp, hwardera För det Särskildta Utskottets för Pahevo, lance-fragan Secreterare — iso — För i Cancellist 8z r6 För UtssottetS till upptagande af twistige frågor emellan Riks-Standen Secreterare 200 — För 1 Cancellist rzz r6 Den 29 Julik. R:d. fi° För Utstoktets för Conscription.frägan, r ^ Cancellist " — 8z 16 För tre Waktmästare, en wld hwardera af de Särssildte Utskotten, hwardera zz 16 Detzutvm fa Riksens Ständer i underdånighet anmäla, att bland de twenne Cancellisterne wid LagUtskottet, en sednare blifwit antagen, hwilken Riksens Ständer bewilljadt Traetamente i likhet med de öfrige Utskottets Cancellister af 2 R:dlr Banco om dagen, räknadt fran och med den förste sistledne Junii. Riksens Stander framhärda re. Uppläst hos Ridd. och Adeln den 29 Julli» Prest-Ständet den 29 » Borgare-Ständetd. 29 - Bonde-Ständetden 29 Stormägtrgste Allernstdigste Ronung! |
Stats-Kont. har nemi. redan i sin förklaring anmärkt, att, ifall kronans medel vore insatta i de enskilda bankerna, och dessa banker under tiden genom någon särdeles omständighet skulle komma i stoppning och medlen således ej utbetalas, skulle Siats-Verket derigenom kunna komma att lida förlust. Härpå svarar man visserligen, att, dä bankerna äro organiserade på grunden af delegarnes solidariska ansvarighet, så kan ingen förlust komma att uppstå — och detta må gerna medgifvas såsom resultatet i sista hand; men den solidariska ansvarigheten hindrar dock icke att, genom omständigheternas magt, en temporär stoppning möjligen kan uppstå, och redan detta vore nog för alt bereda Stats-Verket.om dess medel vore till betydligt belopp i bankerna innestående, känbar förlägenhet, äfven om icke vid bankens slutliga utredning någon brist skulle uppkomma. Vida betänkligare synes mig ernllertid den ilrågavule åtgärden vara, sedd ur den synpunkten, att den vore första steget på den bana, hvilken 142 Den 14 Januari f. m. man hittills så sorgfälligt har undvikit, nemi. statens inblandning i de enskilda bankernas angelägenheter. Jag kan nemi. icke se, hvarföre man, sedan de enskilda bankernas vexlar förklarats böra mottagas vid remisser af kronans medel, icke med lika skäl skulle kunna yrka att äfven deras sedlar måtte lå samma användbarhet, eller, med andra ord, få mottagas i kronans uppbörd. Och har man väl inedgifvit detta, då har man också, efter mitt omdöme, uppoffrat en ganska vigtig grundsats, som lätteligen kunde komma att medföra stora olägenheter för staten, ty det stadnar då icke vid de mindre summor, som vid remisser kunna representeras af postremiss-vexlar, utan blir i stället fråga om större delen af hela uppbörden. Ett sådant medgifvande skulle dessutom också medföra en annan påföljd, nemi. den, att riksbankens sedlar härigenom skulle komma att ytterligare undanträngas af privatbankernas, hvilket visserligen icke, ur flera synpunkter betraktadt, skulle vara någonting önskvärdt. Men jag vill nämna ännu ett sista skäl. |
Jag måste beklaga, att man framdrager skäl, hvilka innefatta anklagelser emot förmyndare att icke vilja upfylla sina åligganden. Det är med få undantag en oförtjent förebråelse mot vårt kön, och skulle en förmyndare se mera på egna än myndlingens fördelar, har qvinnan likasom hvarje annan omyndig rättighet att blifva qvitt en sådan förmyndare, och tvifvelsutan skall hon nog finna vänner, som hjelpa henne. 218 D«n 12 December f. m. Man har Sfven sökt inverka på R. o. Ad. genom påståendet att omfqvinnan vid 25 års ålder göres myndig, skall hon blifva mera tacksam och visa mera tillgifvenhet emot det andra könet. Hade denna tillgifvenhet icke funnits emellan könen, så skulle vi nu icke här rådslå om den saken. Min tro är äfven, alt denna tillgifvenhet emellan båda könen icke bevaras genom qvinnans myndighet utan genom egenskaperna hos könen. På grund af alla dessa skäl afstyrker jag bifall till det K. förslaget, men då jag vill beträda hvarje förslag, som innefattar ett öfvergångsmedel, röstar jag för antagande af Hr Adlercreutz's reservation. Hr Frih. o. Ordftden tillkännagaf, att anslag blifvit utfärdadt till fortsättande af Plenum kl. 6 e. m. Frih. Raab, Adam Christian: Afven jag ogillar de förebråelser man här framkastat emot Utsk. för det alt det afgifvit detta förslag. Tvertom böra vi derför vara Utsk. tacksaihma, enär jag och många med mig befarade, att frågan inom Utsk. icke skulle få ens denna utgång. Deremot måste jag anse att, då Utslcs ordf:de, som har ett stort inflytande derinom, icke reserverat sig, detta bevisar, att han är på en öfvergång, som tyckes vilja bedja godt för förslaget. Min öfvertygelse grundas icke på tidnings-artiklar eller referater om discussioner här eller annorstädes, utan den är gammal och grundad på iakttagelser såväl inom egna anhöriga som inom sa m hä lisl i f vet, ty jag har funnit qvinnans omyndighet vara lika litet nyttig som rättvis. |
45 lens understödjande blefve så betydliga, att de medgåfve anvisning sedan första och andia klassens företag blifvit bragte till verkställighet, eller ock, i följd af missväxt eller annan dylik orsak, behof af tillfälle till arbetsförtjenst i en ort uppstode; och hade styrelsen i underdånighet ansett följande belopp böra ifrågakomma att hos Rikets Ständer genom Nådig Proposition till anslående begäras, nemligen: a) till Kanaler, Slussar, Jernvägar, Hamnbyggnader och Elfrensningar, i första klassen, för dels slussoch kanal-anläggning mellan Nora och Fåsjön,— kanalanläggningar mellan Linde-sjön och sjön Wäringen, samt sjöarne Mälaren och Yngaren, dels hamnbyggnad vid Linköping samt muddring och gräfning till rätning och förbättring af segelleden å Stångån från sjön Roxen till hamnen vid sistnämnde stad, dels ock brobyggnad öfver Helge-å nära Christianstad, äfvensom utdikning af Stora Mossen, jemte sänkning af Käfsjö, Harsjö och Svänasjö, samt aftappning af Häradsö-och Kalfvasjöarne i Östbo och Westbo härader af Jönköpings län, samt rensningar uti Dalelfvens forssar inom Upsala län; sammanräknadt 540,026 R:dr 32 sk.; i andra Klassen för kanaloch sluss-anläggning till förenande af sjöarne Amungen och Mållången på gränsen af Stora Kopparbergs och Gefleborgs Län, kanal-anläggning genom Kalfvesund i Bohus läns skärgård, hamnbyggnad vid Åmål, Borgholm samt Wikens och Råå fiskelägen, äfvensom rensning i Rörå-elfven inom Norrbottens län; tillsammans 126,752 R:dr 16.; i tredje Klassen för öppnande af kanal genom Ullereds sund i Wenern 81,282 R:dr 32 sk. b) till Vägarbeten i första Klassen R:dr 297,204: 16. — » i andra Klassen » 116,894: 32. — » - i tredje Klassen » 28,758: 16. — c) till Vattenaftappnings-arbeten: i första Klassen . |
Öfvanberörde utlåtande, innefattande den hemställan, alt halfva beloppet af upplupna öfverräntan å tvänne uti Götheborgs Lånekontor upptagne lån må f. d. Handlanden J. N. Petersson eftergifvas, under vilkor att han till nämnde Lånekontor inbetalar andra hälften inom 1852 års utgång; är, enligt Utskottet tillhandakomna protokolls-utdrag af den 8 6 Banko-Utskottets Utlåtande, N:o 29. och 12 innevarande Mars, bifallet af höglofliga Ridderskapet och Adeln, vällofliga Borgareståndet samt hedervärda Bondeståndet, och återremitleradt af högvördiga Presteståndet. Då emellertid, uti mål af förevarande beskaffenhet, Irenne Riksstånds sammanstämmande mening utgör Rikets Sländers beslut, har den emotlagna återremissen icke kunnat till någon annan åtgärd från Utskottet föranleda, än att Utskottet, på grund af 49 § 3 mom. Riksdags-ordningen, skolat derom hos Rikets höglofliga Ständer göra vördsam anmälan. Ank. till Exp.-Utsk. d. i April 1851, kl. 2 e. m. Utlåtande öfter räckta förslag om dels utgifning från Banken af sedlar ä 1 Bdr banko och dels prägling af silfvermynt å 16 sk. rgs och 4sk. banko. |
Mars 17905 berättigad till åtnjutande af ifrågaj-ande böter, som, till det i Förteckningen upptagna belopp, i Landt-Ränteriet ingått, utan att hvarken Munthe, i lifstiden, eller hans arfvingar sedermera något deraf fått uppbära; likväl och då Sökanden till medlens utbekommande sig icke anmält inom den, genom Eder Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse, den 8 September 1824, stadgade tid för anspråk af fordringar hos Stats-Verket, kunde Landshöfdinge-Embetet ansökningen icke bifalla; anhållande klaganden i underdånighet, att, derest högstberörde Nådiga Kungörelse skulle kunna afse jemväl sådane medel, sorn sålunda i fråga kommit, och tillika medföra retroactiv verkan, Eder Kongl. Majit läcktes, med behjertande af det utblottade tillstånd, hvaruti klagandens Moder med sju oförsörjda barn sig befunne, af Gunst och Nåd tillåta henne att få dessa penningar-uppbära. Rikets Ständer, som från Stats-Utskoltet af denna Nådiga Remiss erhållit del, hafva af dervid bilagde handlingar inhemta!, hurusom den äf Sterbhuset efter Öfver-Jägmästaren Manthe hos Eder Kongl. Majlis Befallningshafvande uti 62 Exp. Utsi. Förslag till und. Skrif v. N: o 25. Calmare |
Då i förra plenum en värd ledamot väckt motion om bildande af ett särskildt Utsk., för att handlägga frågan om fattigvårds-betänk., och då icke allenast i sagde plenum, utan äfven nu, åtskilliga olika tankar sökt göra sig gällande i fråga om behofvet af ett sådant Utsk., eller om saken bör öfverlemnas till Ekon.Utsk., samt då jag funnit, att de värde talarne, endast med undantag af den ledamot, som sednast yttrade sig, likväl icke erinrat sig en hufvudsaklig omständighet, som jag anser vara af stor vigt; anhåller jag att derpå få fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet. Jag finner nemi., att det stora fattigvårdsbetänk. delar sig i de 2:ne hufvudfrågorna: huru fattigdomen bör förekommas, och huru de fattige böra vårdas. Den förra frågan ingriper så djupt i alla administrationens grenar, att jag, lika med flere andre talare, skulle tro, att mycken tid och omtanka erfordras för detta ärendes noggranna behandling. Den sednare deremot anser jag icke fordra mycken tid eller en särdeles ansträngd omtanka, emedan jag tror, att, i afseende på sjelfva fattigvården , Statsmakterne icke egentligen böra bestämma annat än hufvudgrunderna, d. v. s. utstaka gränsorna för menigheternas rättigheter och skyldigheter vid deras behandling af till fattigvården hörande ämnen; såsom att t. ex. bestämma skyldigheten att lemna bidrag till fattigvården eller rättigheten att undandraga sig uppfyllandet af alltför stora anspråk i detta afseende, förhållandet med rösträttigheten vid voteringar i frågor rör:de fattigvården, m. m. d. — Jag skulle tro, att denna sednare del af ämnet, eller hvad som egentligen blott angår upprättandet af en allmän stadga för fattigvården, icke är af så stor omfattning, då det bör öfverlemnas åt menigheterna, att, med iakttagande af de af Statsmakterna bestämda grunder, jemka sina speciella förhållanden ; hvaremot jag anser omöjligt att på annat sätt gå till väga. Den K. skrifvelsen innefattar ej heller någon föreskrift, huruvida betänk, i sin helhet bör behandlas, eller om endast den egentliga fattigvårdsfrågans skärskådande af Ständerna varit afsedd. |
Förskott till uppmätning af Håbo allmänning 233: 16. — S:r 3,907:43. 6, 3,996:17, 8 Balans till påföljande året: Skuld till Kongl. Summa 7,011:15. 8. 7,541: 4. 2. — 60 — På sätt ofvanstående Tabell utvisar, har Kongl. Stats-Konloret år 1845 lefvererat 500 Kalr såsom förskott till utgifter i och för uppmätning af Håbo allmänning i Upsala Län. Af dessa medel har till Läraren vid Institutet C. P. Groth blifvit under samma år förskottsvis utbetaldt ett belopp af 233 Rdr 16 sk. för enahanda ändamål. Enär dessa summor icke blifvit under året, redovisade, hade desamma väl bordt i hufvudboken balanseras, men i stället för deras upptagande endast i utgående balanserna, nemligen: i debet, skulden till Kongl. Stals-Kontoret, och i credit, fordran af bemälte Groth, hafva uti räkenskaperna bland uppbördsmedel ingått ofvanberörde 500 ILdr och bland utgifterna afförts 233 R:dr 16 sk., hvarigenom, på det räkenskapen skulle gä ihop, Institutets fordran måst å debetoch dess skuld å kredit-sidan balanseras, då likväl förhållandet bordt vara alldeles motsatt. Af räkenskaperna, granskade i Kongl. Kammar-Rätten, för år 1844 utan och för år 1845 med anmärkningar, inhemtas följande förhållande: Styrelsen öfver Ekeplantering arne. Debet. Uppbörd: Kongl. Stats-Kontoret anordnat 1,200: Wisingsborgs Kungsgårds afkastning 3,018:42. 6. Credit. Utgifter: Aflöning Inventarier och spanmål 301:32. — 290: 39. 5. Hulans till påföljande året: |
Enligt denna uppfattning skulle således i förevarande fall mistning af embetet pä viss tid ådömas, i fall omständigheterna vägde jemt och endast för det fall, att de förmildrande omständigheterna vägde öf-ver, borde bötesstraffet komma i fråga. Men hvar, spörja vi, kunna de särskildt förmildrande omständigheterna upptäckas i detta fall? Som vi sett, lyckades hr \ Yr. i sin förklaring icke framkomma med en enda antaglig ursäkt för sitt obehöriga förfarande. Ty hans påstående, att han betraktat dessa eder särskilda förrättningar mottagna bctalningsbelopp såsom gåf-vor, kan väl i all rimlighets namn ej fä gälla för godt, i synnerhet nir han icke ens föreburit, att man från någondera hållet framhäft denna betalningens förmenta karakter. — Om löneregleringsbe-eUmmelaen i fråga vore i ringaste mån otydlig, eller om belöningen icke skett i penningar utan i någon annan form, eller om han gifvit vika för en utomordentlig enträgenhet från församlings-bornas sida, eller om han gjort det af ytterlig fattigdom, kunde förmildrande omständigheter sägas föreligga. Den omständigheten,att det här gftller ett ringa belopp, kan icke betraktas såsom sär-skildt förmildrande, när det likväl är utredt, att detta belopp utgör summan af vid flere olika tillfällen mottagna belöningar. Men äfven om denna omständighet skulle med rätta kunnat anses tillräckligt förmildrande för att nedflytta förbrytelsen i bötes-klassen, s& återstår alltid den frågan: är den ytterligare af en så kraftig verkan, att den rätteligen kan nedpressa straffet till den närmaste närhet med strafflatitudens minimum? Man bör betänka, att straffskalan är för brott, som anses utmärkta af öfver-vägande mildrande omständigheter, från 5 kronors böter till beloppet för ett år af den lön och öfriga inkomst som är förenad med det embete, hvari förbrytelsen skett och då sjelfva lönen här är 3,020 kronor, sträcker sig bötesskalan alltså från 5 kronor till angifna lönesumma och åtskilligt derutöfver. Härutaf följer, att det måste vara alldeles ytterligt, alldeles extraordinärt förmildrande omständigheter, hvilka skola förmå att göra straffbeloppet 25 kronor tillämpligt å förevarande brottsart. |
Om hela omgifningen stod och ropade: »flyg i hvarandras armar!» så skulle de kanske göra det, men – jag tror att de skulle föredragit att göra det i smyg. Som nu. Det är icke om formen, jag tvistar – du vet att jag i grunden, i sjelfva det väsentliga, anser den betydelselös. Frågan gäller blott, huruvida man bör antaga det som regel, att ett äktenskap skall gälla för hela lifvet eller ej. Du förfäktar »utvecklingens lag», säger du. Jag törstar dig så väl, men – om man från början tänker sig, att förhållandet skall vara helt tillfälligt, då kommer ovilkorligen den inre samstämmigheten att göra mindre till saken, och det hela blir orent, såsom hvarje förbindelse, den der lemnar kontrahenternas andliga utveckling fullkomligt å sido. Den må vara korteller långvarig, kyrkvigd eller lagstridig – i min ordbok hedras den aldrig med namnet äktenskap, så vida den ej ingicks med det allvarliga uppsåtet att »strida lifvets strider, lida lifvets lidanden och njuta lifvets härlighet» gemensamt. Att misstag kunnat ske, är menskligt och skall aldrig kunna förebyggas. Jag skulle vilja kalla dem undantag. Men att taga sådana saker lätt skall ingalunda höja ens aktning för menniskovärdet och jag tror att båda parterna måste bli lidande derpå. En Ibsens stränga fordran på lifsgemenskap, leder till helt annat än Strindbergs kraf på naturdriftens enda berättigande. Omöjligt att följa båda vägarne. Här måste man välja. Vid 13–14 års ålder famlar man i lyckligaste fall efter sitt lifsinnehåll, ja, de allra flesta ha då icke börjat söka det ens. Personligheten har ännu ej antagit fast form, hur skall det då kunna vara tal om personlig kärlek? Och kan du subtrahera det personliga från kärleken och få något annat än blott drift som rest? Och det är det Strindbergska idealet! Om de fleste män icke öppet dela hans uppfattning i teori, så göra de det praktiskt och i smyg; jag vet det nog. Men jag har så pass hög tanke om S., att jag tror, han i sitt eget lif ställer fordringarne vida högre. Jag tror icke ens, att han menat just detta, fast han sagt det. Han är het, derför skjuter han öfver målet. |
Junil reise fixeras en gång för alla vid Rikets Ständers Riksgälds-Contors förvaltning, för Statens (icke Bankens eller Stats - Verkets) räkning, icke att derpå göra stora omedelbara penninge-vinster, ritan såsom medel för myntets uppehållande i värde, och dess spridande i en rätt ordning till Näringarna. jpet är naturligt, att de redan octrojerade Disconternas rätt är härvid förbehållen. Riks-Discontens Octroj tilländagår med år 1816. Från början af samina år bör Rikets Discont-Verk af Riksgälds-Contqitet vara öppnad t. Den summa som Banken i Discont-rörelsen bade utelöpande den 1 Januari 18155 skall anses såsom, tills vidare, orubbelig fond för den nya Diseonten, emot någon nedsättning uti den rentebetalning till Banken, som efter nuvarande grunder äger rum. I den mån som enskiltes Xån förfalla och inbetalas till den nu varande Riks-Disconten, hörjar den nya sina utlåningar från den r Januari 1816, och då bör intet hinder kunna uppstå för det gamla Verkets upplösning vid nämnde årsslut. Dessutom Öppnar Riksgäld.s-Contoret från samma tid följande Xåne Inrättningar, för att derpå emottaga penningar, utan inskränkning till termin, men bestämd ti{l Maximum af summa för de ständiga eller på Vias-uppsägningstid insätta Lånen, nemligen; 1:0 Afskrifning» - Räkningar i Bancooch Riksgnlds-hedlar, hvarvid de medel som insättas blif - Jim so Juns - 1001 blifva på dagen disponibla, och för hvilka på' vanligt gatt erlägges 3 procent renta. Några Obligationer å dessa slags insättningar få icke ut färdas, 2 0 Lån på ett års uppsägning mot 5 procents renta till ett belopp af 2,000,000. 3:0 Lån på fem år mot 6 procent renta och frihet för Bevillnings-afgift till 2,000,000. 4:0 Permanenta Annuiteter enligt 1810 årg |
Assim hade störtat fram, ryckt henne med sig och fört henne ur sigte. Derefter spände Assim sin båge och ilade tillbaka, för att besvara skottet, men då var riddaren redan försvunnen. När Assim återvände, satt Singoalla på den gröna mossan och stirrade vildt framför sig. Sorgbarn satt bredvid henne, tyst, men önskade att få dö. – Singoalla, sade Assim och böjde sig öfver henne. – Vill du ej, att jag skall döda Erland? Jag har en giftig pil i mitt koger och riktar väl. – Jag har rättighet att taga hans blod. Döda honom! svarade Singoalla. Assim gick. Hans ögon lyste af fröjd. Äfven för honom fanns ett hopp. Men hans fröjd blef icke varaktig. Singoalla ropade honom tillbaka. Han kom som en lydig slaf. – Nej, Assim, du vän af giftiga drycker och giftiga pilar! Icke ännu, Assim! sade Singoalla. – Nej, icke ännu! upprepade hon, och förde ett finger likasom eftertänkande till sin panna. – Sorgbarn skall i qväll föra den förrädaren till mig. Jag skall då dömma honom, och blir domen döden, skall du, Assim, döda honom ... – Ha! tillade hon, och reste sig stolt; – den ljuslockiga qvinnan, hans blåögda Helena eger honom om dagen; men min, min är han om natten, ty han är slaf af min Sorgbarns kraft. Farväl, Sorgbarn! Jag väntar dig och honom i natt. I natt står domen. Långa voro qvällens timmar för Singoalla, der hon vid stockelden i grottan väntade på domens stund. Sorgbarn, mina ögons lust, din kraft skall icke svika ... så talade hon till sig sjelf. Slipa, slipa ... så talade hon till Assim, som oförtrutet, med vansinnigt lugn, brynte sitt svärd mot klipphällen. Men Sorgbarn, huru långa voro ej timmarne äfven för honom! Hur hemsk den stund, då riddaren åter dukade under för hans kraft! Hur ryslig hans nattliga vandring i skogen vid sin faders sida! – Sorgbarn, min son ... Så ljöd det åter från riddarens mun. |
Han anförde hufvudsakligen, ”att utsockne frälsets befrielse från rotering jemte dess förbindelse att erlägga utskrifningspenningar, så länge icke vid påträngande nöd verklig utskrifning försiggår, härleder sin upprinnelse från de rättigheter och författningar, som efter desse provinsers återgång till Svenska kronan varit Ridderskapet och Adeln förunde och genom en derefter förordnad Indelningsoch Skattläggnings-Kommission fastställda, i följe hvaraf detta frälse varit undantaget så väl ifrån det der i länet inrättade ryttarehåll, som Stats-Utskottets Utlåtande, N:o 221. 17 vid dess förvandling först till indelning och sedan till rotering af båtsmän, vid hvilken förmån och rättighet Adeln allt sedan blifvit bibehållen.” Härtill lade Landshöfdingen att folkbrist egde rum i Halland; att en starkare rotering än den redan verkställda torde medföra olägenheter: samt att kronan snarare skulle förlora på roteringen, då frälsehemman vanligen endast till hälften besväras emot krono. Hade Landshöfdingen Hummelhjelms anförande blifvit underkastadt någon granskning och utredning, så hade dess underhaltighet lätt kunnat upptäckas. Genom Landtdagsbeslutet i Malmö 1669 hade Halländska Adeln förbundit sig att för all framtid låta det utsockne frälset underkastas samma utskrilningssätt, som i det öfriga Sverige kunde blifva gällande. Den författning, som 1680 blef vidtagen, att, i stället för utskrifning af manskap, skulle af hvar och en mansperson på det Halländska utsockne frälset betalas 2 daler silfvermynt, kunde man ej rimligen tillerkänna egenskap af gällande kraft för everldlig lid, mera än samma öfverenskommelse vid kronooch skattehemmanen om inskrifningspenningar egt kraft att förhindra kavalleri-indelningen i Halland 1685, eller kontraktet om båtsmanshåll, som 1726 upprättades. Skyldigheten att undergå utskrifning, när det påfordrades, var faktiskt erkänd under hela tiden intill 1718, såsom i det föregående ärvisadt. |
Ständers L ag-, samt Allmänna Besvärsoch Ocea n o m i e-U t s k o t t e ti s Beta n hände, sci väl öfver Riksdags-Fu lim ägt i g e Olof Carlsson fran Östergöt hl and, och Pehr Nilssons frän Christianstads 1, än M. em o r i a l e r, angäertde obehindrad rätttig het för Skattehemmansägare till svedjande å deras Skog, som ock öfver den af Herr Grefve G. W. Hamilton uti Memorial väckte Motion, att K r 0- 654' BagBesvärs-ock Oeconom.-Utskottens Betänk. nooch Jägerie-Betjeningens tillsyn å svedjande på Skattehemmans skog måtte upphöra. Hedervärda Bonde-Ståndet har till Lagsamt allmänna Besvärsoch Oeconomie-Utskotten remitterat de af Riksdags-Fuilmägtige Olof Carlsson från Östergöthland och Pehr Nilsson från Östra och Vestra Göinge Härader af Christianstads Län ingifne särskildte Memorialer, dem Riksdags Fullmäktigen Jonas Andersson från Kronobergs Län biträdt, hvaruti Olof Carlsson och Pehr Nilsson framställa de svårigheter, hvilka skola inträffa för Skattehemmans ägare i berörde orter, genom det uti 53 §. af Kongl. Förordningen om Skogarne i Riket den i Augusti 1805 stadgade förbud mot svedjande på de ställen utom åker, äng och rätta beteshagar, sorn bestå af sandmo samt bergaktig och stenbunden mark, af hvilket förbud bemälte ägare, som till deras hemman hafva vidsträkta ägor, till det mesta innehållande så beskaffad mark, som nyss är nämnd, men deremot en ganska ringa öppen åkerjord, finna sig hindrade att, medelst utsädets förökande genom svedjande, förskaffa sig det för deras hushållsbehof erforderliga belopp spannemål och potatoes, och äfven att bereda tjenligt bete för deras kreatur; i anledning hvaraf nämnde Riksdags-Fullmäktige yrkat, att rättigheten till anställande af svedjande må, utan afseende på markens beskaffenhet, blifva fri och obehindrad. |
– Nej, den vill jag behålla sjelf. – Ah, du kan ej neka mig den. Han framtog en blank gul respore och vände den mellan fingrarne. Romanelli började vrida sig oroligt på sin plats vid dörren. Skulle väl Angiolina motstå en sådan frestelse? Den vackra florentinskan skakade på hufvudet och yttrade till tysken med fast, men mild röst: – Icke ens guld kan köpa den blomman. – Jag får väl söka eröfra den då, sade österrikaren och sträckte ut armen för att rycka till sig rosen. Men Angiolina förekom honom. Med en hastig rörelse lossade hon blomman ur skärpet och kastade den leende till Romanelli. Han uppfångade den, tryckte den till sina läppar och ville derpå återlemna den. Men Angiolina gjorde en afböjande rörelse med handen och sväfvade ut. Österrikaren vred upp sina mustacher och kastade en hälften harmsen, hälften föraktlig blick på artisten, som satt der helt förlägen öfver den uppmärksamhet, för hvilken han såg sig vara föremålet. Han vände en stund rosen fram och tillbaka mellan händerna, lade den ifrån sig på bordet, luktade på den, satte den i knapphålet på rocken och kunde dervid ej undgå att jemföra den sednares tarfliga utseende med österrikarens hvita guldbroderade uniform. På det hela taget var Romanelli mera generad än glad, och det dröjde ej länge innan han smög sig sin väg, rätt belåten med att ej den kejserlige officeraren tilltalat honom. Artisten gick i dag ej till något museum, utan han begaf sig hem till sin anspråkslösa bostad på via de Benci, hvilken från santo Croze går ned till Arnofloden. Romanellis atelier låg fyra trappor upp i ett gammalt dystert hus. Den bestod af ett temligen stort rum, upplyst af ett ensamt fönster, hvilket upptog nästan hela den ena väggen. Golfvet var belagdt med stora flata stenar, hvilka dock numera icke bildade en enda sammanhängande yta, utan ömsom höjde sig öfver, ömsom sänkte sig under den fordna nivån. Det fordrade mycken uppmärksamhet och sinnesnärvaro hos den, som vågade vandra fram och tillbaka i rummet: det behöfdes så litet för att klifva miste och vricka en fot. Tapeter funnos icke. |
Då emellertid, såsom jag skall visa, detta innebär en omening, och min motion icke strider emot grundlagens bokstaf, har jag icke kunnat finna annat än att R. o. Ad. är oförhindrad, att i enlighet med min motion, förändra Riksd.Ordn:n på det sätt, att Hemb Utsk. skall väljas samfäldt in pleno. En hvar vet, att, vid början af Riksdagen väljas Elektorerne hufvudsakligast för att enl. majoritetens åsigt, utse ledamöter i de för tillfället mest vigtiga Utskott och åt dens eget omdöme öfverlemnas sedan att tillsätta de Utskott, som skola utarbeta de mindre brännande frågorne, men meningen med Hemb Utsk. är helt annan än med de andra Utsk:n. Enl. min upfattning är ändamålet med detta Utsk., att, då under Riksdag invecklade politiska förhållanden inträffa, och Konungen äskar att höra de olika Ståndens tankar, denna delegation af R. St:r skall frambära deras tankar i ämnet till Ko nungen. Vid sista Riksdagen t. ex. äskade Konungen detta Hemb Utsk. förmodligen i afsigt att med dessa delegerade af R. St:r rådgöra om den ställning, landet i anledn. af då upkomna politiska förvecklingar i Europa borde intaga. Naturligtvis hvarken borde eller kunde Konungen för K. St:r framlägga alla de skäl, som kommo att bestämma Hans beslut, och derföre äskade Han detta Hemb Utsk. Jag kan icke betrakta detta Utsk. annorlunda än som ett StatsRåd, tillsatt af R. St:r för att råda Konungen och under vissa omständigheter uttrycka R. Stirs tankar, äfvensom att genom sitt ord inför St:n understödja eller motsätta sig de förtroende-vota Konungen kan begära. Till detta Utskott behöfvas således karaktersfasta, uplyste och inflytelserika personer, men ej några med vissa special-kunskaper, tre män, som R. o. Ad. genast omedelbart kan bestämma. |
Emellan Rote-interessenterne och Extra RoteringsSoIdaten Mört är följande Contract upprättadt och afgjordt, nemligen: så finne vi oss nöjde att intaga Mört till ordinarie Soldat för Roten N:o 16 Räfsta under K. Uplands R.eg:te och 3:dje Majors Compagniet, med de vilkor nedanstående punkter föreskrifva: 1:0 Gifva vi Mört uti åker 2:ne vretarna vid bostället och. grundet uti gärdet, äfven 4 tunnor säd, hälften råg och korn. 2:0 Förbinder Mört sig att ansvara för alla rotpersedlarna och skopengarna, sedan Roten har uppsatt det uti lagligt stånd. 3:o Förbinda vi oss att låta Mört så 3:ne kappar ärter vid Räfsta årligen. 4:o Får Mört vanliga Soldat-ängen och 1 lass hö af Roten; äfven får Mört uppskära sjöfoder, under 4 tegar, på Räfsta äng årligen. 5:o Ytterligare gifva vi 3:ne tjog logbunden lång råghalm årligen; äfven 3:ne säckar kornagnar. 6:0 Förbinda vi oss att lemna honom, utan vidare betalning, dragare att hemföra den ved, han till eget behof nyttjar, äfvensom till och från qvarn föra spannmål. 7:0 Erhåller han som legd 16 R:dr 32 sk. B:co, hvilka vi utfästa oss att betala uti Michaeli detta år j8i5, Den 17 Fcbruarii f. m. 8:0 Förbinda vi oss att häfda och bruka åkern uti Mörts frånvaro, om så skulle hända, han blifver utcommenderad; ytterligare får Mört bete åt sina kor på ängen och stänger det, sedan de blifva utsläppta. Med det å andra sidan stående Conlract förklara vi oss å ömse sidor nöjde, och hvar till sig ett lika exemplar tagit, som skedde uti Näsby d. 2 Juli i8t5. 'Roteinteressenterne Mört. Jan Mattsson. Nämndeman Mats Martensson i Norrthil. Pehr Jonsson. Gustaf Larsson. |
Prof. 1805 & 1806. 4 Sami. 1 A/d. 2 Band. 20 Haft. 2 10 Stats-Utskottets Utlåtande JV$ 104. en mera omfattande förening med större fördel skulle kunna bildas, •— i underdånighet anhållit, att det, på sätt Kongl. Maj:t funne lämpligast, måtte undersökas, på hvilka grunder pensioneringen för folkskolelärare mest ändamålsenligt skulle kunna ordnas; så hade, enligt hvad i högstberörda nådiga Proposition (N:o 49) är meddeladt, Kongl. Maj:t, med anledning af hvad Rikets Ständer sålunda anfört, den 22 April 1864 åt dertill utsedde komiterade i nåder uppdragit att företaga ifrågavarande undersökning och, efter det frågan i hela dess vidd blifvit tagen under ompröfning, till Kongl. Maj:t inkomma med underdånigt betänkande och förslag till de grunder för folkskolelärares pensionering, hvilka på lämpligaste sätt kunde betrygga det afsedda ändamålets uppnående; och hade komiterade, efter att det åt dem sålunda nådigst letnnade uppdraget blifvit fullgjordt, den 19 December 1864 till Kongl. Maj:t i underdånighet öfverlemna^ jemte utlåtande i ämnet, förslag till reglemente för en inrättning till pensionering af rikets folkskolelärare, öfver hvilket förslag vederbörande med infordrade underdåniga yttranden inkommit. Att folkskoleläraren, i likhet med andra tjenstemän, borde ega en möjlighet att vid uppnådd högre ålder, då arbetskrafterna svika, kunna afträda från sitt mödosamma kall, utan att falla fattigvården till last, hade synts Kongl. Maj:t påkalladt lika mycket af billighetens kraf, som af en skyldig omtanke för folkundervisningens väl. |
’ Huru samlar man sig offentligen eller icke offentligen och ådagalägger uppsåt till uppror? Ar det icke ådagaläggandet af uppsåtet till uppror, som innefattar brottsligheten, och icke att roan sammankommer offentligen. Sådana oegentligheter förvilla och sådana förekomma på flera ställen i detta lagförslag. Jag recommenderar i detta fall reservanternes anmärkntr i allmänhet. 9 §:n har af flera talare blifvit ansedd såsom obehöflig, emedan den ligger utom denna förordnings område, hvilket äfven blifvit anmärkt af en utaf reservanterne, nerol. Frih. Cederström, som ansett en särskild författning i nämnda hänseende böra utfärdas samtidigt med upprorslagen. Jag instämmer deruti, och då jag gör det, tror jag, att det äfven skall tillfredsställa Hr Dalmans önskan, sorn medgifvit , att 9 §:n icke hörer hit, men som ansett utfärdandet af det stadgande, detsamma innehåller, vara behöfligt. För den händelse en sådan författning kommer att utfärdas, anhåller jag alt få göra en anroärkn. mot redaclionen i 9 §:n, och en annan anmlirkn. i sak. Sisla mom. af denna § lyder sålunda: ”Förgår sig vid sådant tillfälle mililär-befälhafvare genom vapens brukande, innan lian af civil-my rolig het derom anlitad blifvit—.” Förgår han sig innan han anlitad blifvit; det är ju enl. ordalydelsen meningen i denna §, hvilken således behöfver omredigeras. Vidare står: "eller eljest i oträngt mål—Förgår han sig i oträngdt mål; sådan är ju tanken häruti: och lian skulle således vara berättigad att förgå sig , blott det icke sker i oträngdt mål. Dessa otydligheter äro icke lik — giiltiga uti en så allvarsam lagstiftning sorn denna. Jag medgifver visserligen, att man äfven kan förstå meningen annorlunda än jag nu framställt den; roen falsk är likväl constructioncn. |
Genom sitt förfaringssätt har Runeberg undandragit dem hvarje deras innehafvares uteslutande förfogande; ty ingen kan väl för sin räkning göra positiva anspråk på delar af någonting, som han för egen del förstört. Men det, som samlaren och literaturvännen räddat från förstörelsen, tillhör odlingshistorien med det allmännas rätt gent emot individuella och privata hänsyn. Öfver ett halft sekel har ock redan förflutit sedan Runeberg författade sin parodi, och sjelf har han för många år sedan följt sin lysande svenske skalde-broder till verldsliteraturens panteon. Det kan derför ej heller sägas, att man för tidigt öfverleinnar åt offentligheten efterföljande, som i dubbelt hänseende kan sägas vara en posthum raritet. Sex stycken finnas i behåll under följande rubriker: Fritiof hos Balders, Fritiof hos lektor Ang an tyr, Rojvare-balky Fritiof och Björny Fritiof kommer till klockar Ring samt Klockarvalet.n Det » episka stoffet » i parodien är, i motsats till den Tegnérska Fritiofsagans, hemtadt från nutiden, d. v. s. Runebergs egen tid och omgifning. Hufvudfiguren, Fritiof, är en nyss blifven student, glad själ och utsväfvande sälle. Hans värdige fosterfader, Hilding presiderar på en små-stadskrog, gemenligen kallad Balders. Efter att Fritiof nyss utfört en kolossal dryckesbragd hos skolkarlen Angantyr, blir hans fastmö, Ingeborg, snappad från honom af en gammal klockare vid namn Ring. För att förströ sig och äfven för att undslippa sina björnar i staden, beger sig Fritiof, ledsagad af vännen Björn, ut på landet, der han våldgästar härs och tvärs. Slutligen ledsen härvid, infinner han sig om julen hos kantor Ring, blir gästfritt emottagen och indirekt utmanad på dryckesduell med klockarn. Efter Rings död söker Fritiof förmå församlingsboarne att välja Rings efterlemnade lille son till klockare, utfästande sig att under Ring juniors minderårighetstid sjelf sköta klockar-tjensten. |
Herre du sådde goda säd i din åker, hvarifrån ogräset? Nu behöfves icke denna fråga. Af den snart sedan eli decennium utfärdade Folkskolestadgan månne något godt är alt vänta, derest icke Styrelsen uprätthåller lagbuden deri och II. St., så som nu varit tillfället, derom påminna? Fattigdomen tilltager, föräldralösa barnskaror ökas, öfver hela riket hvart 12:te, i stället för, 5 år förut, hvart 16:de, i hufvudstaden hvart annat barn oägta: äfven dessa torde hafva någon anledning till anmärkning: de hafva anspråk grundade i naturens lagar, hvilka förr eller sednare uttaga sin rätt oberoende af lagar och grundlagar, som befinnas vara mäktige då verkställigheten utebli fver. Det har visat sig att penningcanslag icke kunnat något väsendtligt uträtta med mindre de samvetsgrant användas. Medborgarens goda vilja och spridda verksamhet blifva till stor del fruktlösa om icke styrelsen tillhåller Gudsfruktans och uplysningens vårdare alt gifva enhet och sammanhang ål Statens och enskildes samfäldla bemödanden; det är Const.Utsk:s pligt, att anmäla hvad i detta hänseende kan brista å styrelsens sida och vår sak att utkräfva våra barns rätt i skolan. I ett fosterländskt föredrag yttrade för några dagar sedan en stor talare: ”alt hvarje lid har sin rörelse, alt vår utmärkte sig ”för ett stort framåtskridande — i det onda”. Nå väl, om fäderneslandets stora interessen icke mera gå framåt utan stadna i bakgrunden, icke frukta vi att frambära våra bekymmer, våra rättsanspråk till en Konung, hvars värde för Hans folk i icke ringa mohn blifvit ökade genom det föredöme Hans hus gifvit af den sorgfälligaste föräldravård, den för landels framtid och hopp dyrbaraste upfoslran. Ingalunda, det är h jer tals språk och hjertals angelägenhet vi framföra, ty liksom för den enskildte all kunskap, alla lefnadsreglor, all verksamhet får sitt egenteliga värde genom hjertals förbättring, så ock hvilar Statens hälsa och förkofran på Religionsvårdens, upfostringsoch undervisningsväsendets uprätthållandc och förbättring. |
Med hänsyn härtill och då de af ofvanbemälde sammansatta Utskott uttalade åsigter synas Utskottet välgrundade, har Utskottet, sorn uti sednare tiders erfarenhet i skeppsbyggnad för krigsbruk och den tilltagande svårigheten att erhålla derför tjenligt virke, funnit ökad anledning instämma i nämnde yttranden, ansett de vid frågans behandling nu yppade flerfaldiga betänkligheter icke behöfva bemötas i vidsträcktare mån, än att Utskottet funnit det af sakkunnige, män, efter verkställda noggranna undersökningar af nämnde egendoms jordmån och läge samt egornas beskaffenhet, uttalade omdöme att egendomen vore för ekplantering synnerligt lämplig, böra ä detta hänseende, enär något annat förhållande icke blifvit ådagalagdt, förtjena vitsord; hvadan Utskottet, med afseende jemväl å de uti högstberörde nådiga Proposition anförde öfriga förhållanden, vördsamt tillstyrker Rikets Ständer att för sin del medgifva det Leckö kungsgård med tillhörande hemman och lägenheter samt inventarier må, på sätt Kongl. Maj:t behagat i nåder föreslå, från och med den 14 Mars 1861 för Kongl. Maj:fs och Kronans räkning användas till ekplantering och för sådant ändamål vid nämnde tid ställas under förvaltning af Skogs-styrelsen, med bemyndigande för denna, att afyttra de inventarier, som för inrättningens behof ej vidare befinnas nödiga.» Då den för Utskottet företedda karta öfver Leckö kungsgård med tillgränsande hemmanseger visar, att inköp för Kronans räkning utaf det enskild man tillhöriga hemmanet Berg, Bengt Håkans eller Sörgården, 1 mantal kronoskatte, skulle bereda såväl minskning i stängselkostnad som andra fördelar för ifrågaställa plantering, samt då äfven upplyst blifvit, att det under kungsgården lydande hemmanet Fiskaregården till följd af sin aflägsenhet ej kan blifva af gagn för samina plantering, så får Utskottet jemväl tillstyrka, Stati-Ulskollels Utlåtande A'.o 74. 9 att hvad Kongl. Maj:t. i afseende A inköp af hemmanet Berg. |
Han ansträngde sig af all makt för att vara ovänlig. Det märktes också att han sade »du» för att betona j emnlikhetsställningen mellan sig och modern. Det låg något forceradt klumpigt öfver hela hans sätt. »Och hvad har du gjort de här tre åren? Skrifvit för teatern – ju?» »Ja. Ett enaktsstycke.» »Ett enaktsstycke? På tre år. »Ja, och en, liten novellsamling» – han betonade orden en och liten, liksom på trots. Hon smålog. »Och hvad ämnar du nu?» »Jag ämnar aldrig någonting.» »Nå, hvad gör du då? »Jag lefver.» »Ingenting annat? »Är det inte nog? – För resten skrifver jag också på en roman – ibland.» »Och din ekonomi?» »Skall jag aldrig blanda samman med din. Och jag sköter den sjelf.» Hon hade hela tiden synts oberörd af hans ohöflighet; först vid de sista orden skyggade hon till. »Är det något jag kan hjelpa dig med?» sade han och reste sig. »Nej tack.» »Då kanske du tillåter att jag går hem till mitt.» »Ja, gör det. Jag skall söka efter en bostad åt mig; sedan tittar jag väl upp till dig.» »Men före teaterdags.» »Ja.» »Jag är teaterrecensent och det är premier i qväll.» »Jag skall komma innan.» Han bugade sig stelt och gick. Då han var gången drog modern ett djupt andetag, som efter en öfverstånden smarta. Men der syntes icke spår af rörelsen i hennes beherrskade ansigte. Hon såg honom gå öfver torget och hon böjde sig fram för att kunna följa honom med ögonen tills han vek om hörnet. Sent på eftermiddagen knackade hon på hans dörr. Han satt i en hvilstol och läste, då hon kom in; reste sig och bjöd henne plats, men hon afslog. »Jag har brådt», sade hon i affärston. »Jag kom endast hit för att säga dig, att jag funnit just hvad jag sökte: en bostad högt uppe på Söder, billig, delvis möblerad och med fri utsigt. Det är för resten ett helt hus, smalt och med två våningar. |
Att det skulle varu en olycka för Sverige om dess Den i5 Jpril. 573 BancoSedlar äter fingo fullt Silfvervärde; eller med Utskottens ord: ”Om Riket ägde lika många Millioner i hardt Silfver, sorn Pappersmynt efter namnvärde; om hvar och en sorn nu äger ett SedelCapital, i dess ställe ägde lika många SpecieRiksdaler i Silfver.” Eeviset för mitt påstående torde jag, något omständligare än jag förut trott mig behöfva, nu få äran utveckla. Digitaliserat riksdagstryck 1521 1970 Den 1S Mars. 301 kunna föranleda lill ändringar, alldeles på sidan om hvad som i della betänk, blifvit föreslaget. Frih. Cederström, Claes Rud.: Dä jag förra gången bade ordet, bade ännu ieke någon framställt försvar för Utsk:s hemställan. Jag kunde således förbigå åtskilligt, som torde böra sägas. Numera är del en skyldighet alt ytterligare utveckla mina (ankar i ämnet. Det är ingalunda min mening, all icke skjulsningsbesvärels åtskiljande ifrån jordbruket skulle vara för många jordbrukare särdeles angenämt, och derest delta icke kan verkställas annorlunda, än för sä vidt entreprenad-inrättningar kunna dertill leda, sä är det visserligen icke min åsyflan, alt man deremot bör lägga något binder, och något sådant bar jag icke heller begärt. Blott det bar jag om skjulsenlrepreuör-inrätlningarne velat anföra, att olägenhelerne och fördelarne deraf ännu icke sä säkert åro pröfvade, alt man på dem kan bygga något säkert vitsord om deras påstådda gagnelighet oell nytta för jordbrukande klassen, i allmänhet taladt. Det synes således icke vara skäl alt påskynda och uppdrifva dessa inrättningar genom alt bevilja dem ytterligare fördelar. Det är min öfvertygelse, all dessa fördelar för entreprenörerne skulle i form af motsvarande olägenheter drabba såväl den resande och trafikerande, som den jordbrukande allmänheten. Gr. Lagerbjelke bar visserligen anfört, alt förstnämnde inkast icke skulle äga giltighet. Man gör då icke något afseende på den förböjda skjutslega!). |
Lemna mig, Gerdt! Jag hatar dig! GERDT. Hvem är det der svinet som ligger och sofver der borta? OLOF. När jag står inför dig, krymper jag ihop! Gå ifrån mig! Jag vill göra min gerning och icke din! GERDT. Hör nu...! OLOF. Du vill blanda ihop våra öden! GERDT. Hör nu OLOF. Du har kastat ett osynligt nät omkring mig; du proklamerar mig som vederdöpare. Hur skall jag stå till svars inför kungen! GERDT. Hvilken kung? OLOF. Konung Gustaf! MÄSTER OLOF - GERDT. Jaså! Han! Adjö med dig, Olof Du predikar således i morgon Hvarför går inte qvinnan Adjö. OLOF. (Går). Är det åt Gud eller satan han går ärender! SKÖKAN (går mot Olof och faller på knä). Låt mig tacka er! OLOF. Tacka endast Gud som räddat din själ och tro icke, att hvad du brutit, är försonadt i dag. Skaffa dig kraft att bära ett helt lifs törbannelse! Gud har förlåtit dig menniskorna skola aldrig göra det! (Olof tar henne vid handen och leder henne ut genom dörren). MÅRTEN (visar sig i jerndörren, derpå dotter). Olofs moder och Christina, Gerdts Vi gå visst orätt! MODERN (då hon varseblir Olof och skökan, utom sig). Olof! Olof! CHRISTINA. Hvem är den qvinnan? Hon ser så olycklig ut! MÅRTEN. Låt oss lemna detta ohyggliga näste. OLOF (vänder sig om och springer mot dörren, som slås igen af Mårten). Moder! Moder! (han springer ut genom andra dörren, det mörknar på scenen.) MÄSTER OLOF 55 - Mellanspel. taren med sin hustru och en lykta klifver försigtigt in. KYRKVAKTAREN. Dörren till kyrkan öppnas åter försigtigt och orgeltramparen-kyrkvak Katrina lilla! Håll i lyktan medan jag sätter hänglåset för! HUSTRUN. |
Tvänne fickor böra flickor hafva i sina klädningar. Om jag ej går alldeles så långt som engelsmannen, hvilken på- stod att mannens öfverlägsenhet består i hans många — fickor, så måste jag dock påpeka, huru som gossen mången gång är herre öfver situationen just genom att tillhands hafva en hel del saker, som flickan måste springa efter. — Hvad mina barn må särskildt väl af är att de gå utan skor och strumpor sommartiden. Jag beställer små tunna sandaler hos en skomakare, ty utan skydd mot glasbitar, nålar o. d. böra fötterna ej vara. Solen stärker nerverna, luften härdar, och hvad de spara strumpor se ' n! Från tidiga år må man lära barnet arbeta med ordning och plan och gifva det kärlek till arbetet, det intellektuella som det praktiska. Då den lilla sjuåringen skrifver eller stafvar illa, heter det vanligen: » Nu får du till straff ta ' en sida till. » 1 stället borde det låta så här: » Nu har du varit så slarfvig, att till straff får du ej lära mer i dag. » Så småningom blir då det begreppet stadgadt hos barnet, att det är en heder att få arbeta. Karaktärens bildande erbjuder de största svå- righeterna. Min erfarenhet härvidlag är, att under lek uppfostrar jag bäst. Om jag en hel dag talade med människors och änglars tungor om lydnad, sanningskärlek, kärlek till Gud och människor, uträttade jag ingenting mot det jag gör på en timme under lek i dockskåpet. Vi ha tre rum och kök; familjen (små nätta pappersdockor) består af pappa, mamma, farmor, barn och tjänare. I detta lilla dockhem upprullar jag för barnen bilder ur det fagraste hemlif och inplantar så, utan att de ana det, de ofvan uppräknade dygderna samt vördnad för ålderdomen, höflighet mot tjänarne m. m. Vi mottaga besök af andra små dockor, hvilka inga föräldrar ha. De ha fel, såsom afund, häftigt lynne, vana att skylla sin skuld på andra m. fl., och dessa små hjälpa vi nu att strida mot sina fel. Jag har sett de goda verkningarna af denna lek och tveJag för min del tycker, att om en mamma och. |
Det har en längre tid varit tillåtit för Stångjernsverken i Riket, att i grund af äldre Författningar, och i stöd af ordalydelsen i dess privilegier, få erlägga den Bevillning som från desamma utgå under namn af Hammarskatt in natura eller med sedlar efter det pris Kongl. Bergscollegium, för hvarje år faststäldt för Skep:det af detsamma; men, Kongl. Kungörelsen af den 7 Junii 1820, har förändrat dessa stadganden och i stället förordnat att ”Hain - 200 T)en 3 Martil. marskatten af Stångjernsverken, i händelse den ej utgöres in natura, skall, likasom Kopparråntan, beräknas orh utgå i silfver efter vissa för Cursens fasstälfande bestämda grunder.” Enligt ingressen af samma Nådiga Kungörelse, har syftemålet med d^nna åtgärd varit, att till förekommande af B .neosedlarnes ytterlig.re försämring, Bankens Silfverfond skulle derigenom vinna en förstärkning, men jag tror att det åsyftade ändamålet ej vunnits till någon betydlig grad genom denna åtgärd, emedan svårigheten att anskaffa silfver gjordt, att många af Bruksägare valt det andra alternativet nemligen, att lämna Hammarsk ttsjårnet in natura, hvilket åter förordsakat både besvär oell omgång, innan detta järn åter hunnits Btt å Auction försäljas, då Banken i alla fall blifvit nödsakad att derföre i betalning emottaga sedlar. Jag kan ej inse hvarföre ej vilkoret för hvarje annan skatts afbördande skulle på samma vis kunna blifva det, att densamma skulle utgöras i silfver eller efter Curs, men finner ganska vål att sådant endast skulle lånda till att försvåra erläggandet af de för öfrigt nog känbara utskylderne, och hvarföre skall Stångjernsverken blifva mera betungade i detta afseende ån de andra nåringarne. Af dessa förenade skål har jag trodt mig böra påkalla Ridderskapets och Adelns uppmärksamhet på detta ämne till vinnande af den rättelse, att Hammarskaften al Stångjernsverken »nå hädanefter såsom alltid tillförene ända till år 18ao varit brukligt få betalas med penningar |
Maj:t öfverlemnat ny ritning samt kostnadsförslag till ifrågavarande byggnadsföretag, enligt hvilka kostnaden för detsamma, Oberäknad utgiften för en luftvexlingsoch värme-apparat, skulle komma att uppgå till 21,983 R:dr 29 sk. 4 r:st. Banko. Och har Kongl. Maj:t, enär behofvet af ifrågavarande nybyggnader blifvit af vederbörande vitsordadt samt Stiftens byggnadskassör saknade medel att bestrida de för ändamålet erforderlige kostnader, uti en den 17 nästlidne Mars till Rikets Ständer allåten och till Utskottet remitterad Nådig Proposition föreslagit, att å Riksgälds-Kontoret måtte af Rikets Ständer anvisas, att i mån af behof utgå: för uppförande af nytt lärohus i Wexiö . 40,000. » » »i Wisby 30,000. och för utvidgning och reparation af Karolinska skolhuset i Örebro . 20,000. eller tillsammans B:ko R:dr 110,000. Hvad sålunda förekommit har Utskottet tagit i noggrannt öfvervägande; och vidkommande först den föreslagna nya läroverksbyggnaden i Wexiö, så enär er farenheten ådagalagt, att den lokal, som för undervisningen nu begagnas, saknar tillräckligt utrymme för det stora antal lärjungar, som vanligen besöker nämnde läroverk, samt vid anställd undersökning utrönt blifvit, att besagde af träd i början af detta århundrade uppförda byggnad, är af röta svårt angripen och för öfrigt i mycket ofullständigt och förfallet skick, samt till följd af dess svaga beskaffenhet icke medgifver den nya inredning, som skulle erfordras för att kunna blifva ett emot tidens kraf svarande och för ändamålet lämpligt lärohus, anser Utskottet det vara af högsta vigt för undervisningens oafbrutna gång vid detta gamla lärosäte, att en ny och ändamålsenlig lokal skyndsamt varder anskaffad. |
R:dr, att utgå under åren 1861, 1862 och 1863, och som dessa utgifter, enligt hvad Styrelsen för vägoch vattenbyggnader i underdånighet anfört, ökats i mån af berörde arhetens årligen vexande antal, torde någon minskning af detta anslag icke kunna ifrågasättas, hvarföre Utskottet tillstyrker, att det äskade beloppet, tillsammans 75,000 R:dr, måtte af Rikets Ständer beviljas. 54:o) Beträffande aflöningen för Styrelsen öfver allmänna vägoch vattenbyggnader samt dess tjenstebiträden så väl i hufvudstaden som i landsorterna., för hvilken personal vid sednaste riksdag anvisades ett årligt anslag af 26,950 R:dr, har Kongl. Maj: t, — i anledning af hemälda Styrelses underdåniga framställning om behofvet af ett ytterligare biträde för Distrikt-chefen uti norra vägoch vattenbyggnadsdistriktet, som, omfattande samtliga de nordliga länen, hvarest företagsamheten. 60 Stats-Utskottets Utlåtande N:o 93. syntes hafva vaknat i afseende på lättade kommunikationers beredande, vore alltför vidsträckt för att kunna af Distrikt-chefen behörigen handhafva» med biträde af endast en Adjutant, — i nåder föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte bestämmas till ett med 600 R:dr förhöjdt belopp af 27,550 R:dr årligen, utgörande således för 3 år tillhopa 82,650 R:dr; — och får Utskottet hemställa, att denna nådiga framställning måtte af Rikets Ständer bifallas. 55:o) Till arfvoden åt lärare vid Mariebergs Artilleri-läroverk i de kunskapsämnen, som tillhöra Civil-ingeniörer äfvensom till stipendier åt elever vid bemälda läroverk, som genomgå den för Civil-ingeniörer bestämda kurs, har Kongl. Maj:t slutligen äskat enahanda belopp, sorn vid förra riksdagen beviljades, nemligen 3,000 |
Dec. 2 A. P. 182. — i anledning af ytterligare väckt fråga om utdelning af Ridderskapets och Adelns Pro - 571 tocoll vid 1817 och 1818 årens Urtima Riksdag. StatsUtskottets Betänkanden, Memorial och ProtocollsUtdrag: i anledning af anmärkningar vid Utskottets yttrande i frågan om SaltpetterFondens utlåning. Dec. 2 A. P. 14. i anledning af återremiss å Utskottets förut afgifne Betänkande, i fråga om grunderne för en ny Instruction för Riksens Ständers Revisorer. -— angående slutliga bestämmandet af arfvoden för någre biträdande, äfvensom ersättning för renskrifnings-kostnader. Dec. 2 A. P. i3. — i anledning af Konungens Skrifvelse angående ändring i Instructionen för Riksens Ständers Revisorer m. m. Dec. P. 723. Dec, 2 A. P. i5, 3a, .— angående förslag till Voterings-proposi tioner i målet, rörande ersättning för Svenske medborgares lidne förluster genom uppbringningar. Dec. 2 A, P. 182. —- i anledning af Konungens Remiss å ÖfversteLieutenant Hjertås ansökning om återvinning af försuten tid för inlösen af åtskiliige DisconlAssignationer. Dec. 2 A. P. 406, — i anledning af Konungens Remiss uppå LandtRäntmästaren Rönströms ansökning om återfående af försuten tid för inlösen 57® af a:ne stycken af Malmö f. d. DiscontYerk utgifne Obligationer. Dec. 2 Ä. P. 4o6. StatsUtskottets Betänkanden, Memorial och ProtocollsUtdrag: öfver anmärkningar vid Utskottets yttrande om utdelning af Ridderskapets och Adelns Protocoll vid 1817 och 1818 årens Riksdag. StatsUtskottets Ledamöter. Se Lista. StatsUtskottets, det Förstärkta, Bei’ättelser om utgången af voteringarne: angående grunderne för den blifvande Bevillningen. Julii P. 123g. |
Afdelnings stat för år 1849 uppförda oell under Afdelningens andel i anslaget till försvarsverket i allmänhet inbegripna samt den 14 Juli samma år ännu odisponerade kommendantskäpsmedel blifvit öfverflyttade till Fortifikations-afdelningens förvaltning och redovisning; hvaremot och då den, sedan flera föregående år, i f d. Utrednings-afdelningens hufvudböcker upptagna balans å kommendantskäpsmedel af 71 Rdr 12 sk. 8 rst., hvarför f. d. Fortifikations-redogöraren Hallström häftade, utgjorde en Utrednings-afdelningens fordran, densamma äfven sedermera ansetts böra i nämnde Afdelnings eller numera lntendents-afdelningens räkenskaper fortfarande balanseras; men som, efter hvad nu upplyst blifvit, Fortifikations-afdelningen jemväl uppdebiterat nämnde balansbelopp, oell den betalning, som derå möjligen kan komma att inflyta, desto hellre bör till samma Afdelning ingå, som, utom det att den öfriga vida större fordran, statsanslaget för försvarsverket äger hos Hallström eller bans konkursmassa, är i Fortifikations-afdelningens räkenskaper balanserad, den behållning af kommendantskäpsmedel, som år 1S49 blifvit till nämnde Afdelning öfverflyttad, otvifvelaktig! varit högre i den mån någon afbetalning ä Hallströms balans, under årets lopp, före öfverflyttningen hade influtit, så har, för beredande af rättelse i det af Rikets Ständers Revisorer anmärkta förhållande, föreskrift blifvit meddelad derom, att meranämnde f. d. Fortifikations-redogöraren — 179 — Hallström påförda 71 Rdr 12 sk. 8 rst. skola i 1853 års balansrelation för Intendents-afdelningen afföras, med anteckning, att samma belopp finnes i Fortifikationsafdelningen till redovisning upptaget. |
Förhållandet lärer vara, alt en fond af 15,000 å 17,000 r:dr linnes, som skall användas, för alt med räntan derå på gamla dagar försörja afskedade krigsmän, och dä bör väl frågan bli, huru dessa medel skola pä det fördelaktigaste sätt användas, sä att det kommer det största möjliga antal lill godo, och hvar och en af detta antal åtnjuter likadana fördelar, som om några fä blifvit särskildt pensionerade. Delta kan ej tillgå på annat sätt, än att man utbetalar medlen, så att dermed åstadkommes den största nytta. Närman inrymmer dessa krigsmän pä en inrättning, sådan som den vid Ulriksdal, så blir kostnaden, sorn hvar och en ser, tre gånger sä stor, som om contanta pensioner gäfvos och peusionärerne sjelfve tillätos alt uppsöka sig vistelseorter, dem de linna för sig lämpligast. Således, dä ett antal krigsman, 3 ä 4 gånger större, kan underhållas genom ett annat förvaitningssätt, så uträttas ju också 3 å 4 gångor större nytta med anslaget; och jag ser ingenting som hindrar, att låta denna fond stå såsom en särskild inrättning, hvarutaf pensioner af t. ex. 40 r:dr af Konungen kunde utdelas ål dem, sorn Ijcnt en viss lid, då man företrädesvis kunde gynna soldaten ur den värfvade delen ur armeen, som kanske under 20 är gjort garnisonsljenst, gått pä Den 7 November. 127 vakt hvar fjerde natt, och följaktligen varit i ett släp och ett arbete, med hvilket intet annat är jemförligt, att, säger jag, mildeligen på gamla dagar försörja dessa utsläpade varelser, hvilket de verkligen blefvo med en summa af 40 till 50 r:dr, och som kunde förökas genom egel arbete, hvarigenom ledsna den förjagades. Hr Hjerta: Då Frih. |
Detta oagtadt kan Land t sakna välstånd; ty sista skärfven utiemnas alltid till Utlagornaj och så länge de utgå, vill vederbörande gerna försvara att välmågan är i sin höjd; men det som tyckes bevisa Hallands snart instundande förlägenhet är, att behållningen af förra gynnande tiders vinst tages till bestridande af de flt-sta utgifter, intill dess Sandock Ljung-öknar äro enda återstoden, omöjlig att förvandla till frugtgifvande Fält, då, genom dryga Skatter, en stor del af RörelseCapi alet försvinner. Några få Enskilta, hvilka äga både krafter och patriotisme att föröka Productionen, tröttna då de se att deras bemö. danden blott påkalla nya bördor. Mine Herrar! Jag vill fråga: huru skall ett Land kunna äga bestånd, som i Fredsti - Den 2 Januarii. 53 der uppoffrar allt, och hvars Närings grenar äro ganska tå? Huru skall ett sådant Land i tidens län.d kunna uthärd1, att, vid förefallande oundviijiga behof, medverka ti 11 Fäderneslandets sjeifbest.nd? Om Skåne, å ena sidan genom dess, Ciimat, jordmån och andra Naturens fördelar, age-r företräde framför de flasta Rikets öfriga Provincef; så äro deremot, å andra sidan , dess uppoffringar altför stora. En del af detta Land är enskihadt och ombygdt i följd af de i öfrigt välgörande Författningar, som derom äro utkomna de förflutna åren; Ptoductioncn ökad pä ett förvånande sätt, till hvars utförande medel erhöllos i Malmö Discont, under förhoppning att genom en klok. och indragen hushållning godtgöra sina skulder med det productiva Capital de ägde i sin flit och sina mödor; men detta hopp försvann genom Roteringens Permanence efter tgl 2 års Riksdag, ett Onus, som af Skånska Possessionater i allmänhet bifölls, med full förtröstan att en del af Roteringen derigenom skulle minskas. Utom några lå, har denna förmån ej vederfarits Skånes Invånare. |
Uti sitt betänkande af den 18 November 1856 har Friherre Ericson framlagt en kalkyl grundad på den förutsättning att med 1 R:dr för hvarje person och 50 öre för hvarje skalp, gods, som på vestra stambanan kommer till Stockholm, förhöja frakten, för att derigenom betåcka räntan på anläggningskostnaden. Men då icke destomindre i de aldra flesta fall godset måste ytterligare fortskaffas från stationen vid Clara sjö mot särskild betalning, antingen för begagnande af spåren eller genom andra transportmedel, så synes detta förslag icke innefatta någon egentlig fördel för de trafikerande. För personaltrafiken blefve det en tillökning i kostnad, ty enligt gällande taxor för åkare och hyrkuskar, år en kurs inom staden, antingen den år från Clara sjö eller från Fatburssjön, till hvilken annan punkt som helst belagd med lika afgift. Denna tillökning i afgift å såväl gods som passagerare torde således vid närmare påseende befinnas obillig, då trafiken deraf icke får någon ökad fördel. Änskönt det år en olägenhet att tills vidare bibehålla vestra stambanans station vid Fatburssjön, torde dock ej böra förbises, att afståndet dit från midten af staden, nemligen Stortorget, år vida kortare, ån från medelpunkten af de flesta andra hufvud stå der eller andra dermed jemförliga större städer till deras bangårdar; såsom exempel hvarpå må anföras Köpenhamn, Berlin, Hamburg med flera, att ej tala om London och Paris; och icke år detta afstånd så stort, att någon resande af denna anledning lärer underlåta att begagna jernvägen. Utskottet har visserligen ansett önskligt, om jernvägen kunde neddragas till Jernvägen och Stadsgården och der anläggas en station för både passagerare och gods, enär, efter all anledning, derigenom skulle uppkomma en ökad trafik på vestra stambanan, som då först komme i beröring med Östersjön, hvilket var ett af hufvudsyftemålen med den storartade jernvågsanlåggningen mellan Sveriges östra kust och den vestra. Detta har också Friherre Ericson ansett ”vestra orternas stora trafik fordra”. |
Öfver advokatfiskals-embetels, enligt sådana grunder, anställda talan har bergsdomhafvanden sig förklarat och dervid anfört, att, då ofvanomförmälda jernskaft funnits hos Flink, denne mäste hafva antingen tillhandla t sig detsamma af någon brukssmed, emedan smederne sjelfve bade vården om smedjan och de elfekter, sorn der funnos, eller ock sjelf olofligen tillgripit det, hvarföre och då, i förra fallet, Flink, sorn bodele endast en fjerdedels mil från bruket, olvifvelakligt haft sig bekant, att skaftet hörde till brukssmedernas verktyg, som ej finge afyttras, Bergstingsrälten ansett sig ej annat kunna än på Flink tillämpa Kongl. Hammarsmedsordningen, men att |
Han talade för de andliga vapnens företräde framför de verldsliga; han framhöll det okristliga uti att gripa till rysliga straff mot andligt sjuka medmenniskor, som utan tvifvel kunde förbättras genom Guds ords helsogifvande kraft; han visade, att man i fordna barbariska tider dock förfarit med ojemnförligt större mildhet mot de förvillade och bedömt deras tillstånd från en helt annan, menskligare och förnuftigare synpunkt17; han besvor slutligen Suenonius att, hvad Ingrid beträffade, göra sig närmare bekant med denna qvinnas lefnad och tänkesätt, innan han mot henne slungade en anklagelse, som måste fälla den oskyldige med den skyldige. Slutligen sökte han röra Suenonii hjerta genom att troget berätta det uppträde, som, kort efter det denne aflägsnat sig, egt rum i Ingrids stuga mellan Adolf och henne; han beskref, huru hon genom sin själasörjares hårda förfarande bringats att vackla i sin öfvertygelse om de kristnes stora pligt: barmhertigheten mot medmenniskor, och huru hon med moderlig ängslan mer fruktade för sin stackars dotters än för sitt eget öde. Men allt detta var fruktlöst. Suenonius svarade blott: – Om flickan är oskyldig i modrens brott, hvaruppå jag mot min vilja måste tvifla, skall den oskyldiga icke lida med den skyldiga. Jag skall i sådant fall antaga mig den värnlösa, och hon skall icke lida nöd, sålänge jag har en beta bröd i mitt hus. Nu började Adolfs tålamod svigta. Han kastade sig med häftighet in i en tvist med presten, förklarade rent ut sina tankar om hexeriväsendet och sin afsky för de grundsatser, denne omfattat, och sökte med skäl, hemtade såväl ur förnuftet som ur Den Heliga Skrift, nedslå hans meningar. – Huru inskränkt, utbrast han bland annat, – är det icke att inbilla sig, det dessa arma fattiga varelser stå i förbund med onda öfvernaturliga makter! Hvad skulle fresta dem till ett sådant förbund? |
för det, radikalaste af alla blad var hans idealistiska reformifver alltför häftig, hans individualism alltför fri. Den kunde icke oslipad användas i sakens tjenst. Men redaktören slipade hans artiklar — slipade alltid bort det bästa, just det, som för författaren var sjelfva sakens kärnpunkt. Max vred sig som en mask under detta ogenerade sätt att handskas med en annans öfvertygelse; det kom till det ena häftiga uppträdet efter det andra. »Han är galen», sade redaktören när Max aflägsnat sig. »Om det inte var ett så fint namn, så skulle han fockas ögonblickligen.» Max visste, att redaktören icke skattade hans kapacitet synnerligen högt, och han pinades af att se det stympade skick, i hvilket hans artiklar presenterades för publiken. Men redaktören var en underklassräf med fin näsa, och han visste, hvad han strök. Det var just öfverklassdoften af Röde prinsens radikalism, allt som kunde stöta de små tillbaka derför att det var stort, allt som kunde förarga de obildade derför att det var bildadt, de okunnige derför att det röjde bildning och upplysning. I det skick Max von Rosenbergs artiklar presenterades, funno tidningens läsare dem skrifna med öfverlägsen talang, och författarens publicistiska anseende växte. Han blef invald i radikala klubbar och sällskap, och hvart han kom visade man honom vänlighet och uppmärksamhet. Han kände blygsel dervid, en finkänslig menniskas blygsel vid att taga emot en vänlighet, som han vet med sig vara oförtjent. Han skulle velat stiga upp midt i församlingen och skrika: nej! nej! Det är inte mig, ni applåderar. Jag är inte sådan, som ni tror. Men han hölls tillbaka af sin tilltagande skepsis gentemot den själlösa hopen, som pladdrade de demokratiska dogmerna på samma tanketomma sätt, som de andre läste upp sina katekeslexor. Hans aristokratiska ringaktning för denna själlösa hop tilltog för hvarje dag; deras fraser skorrade honom i öronen; han hade gjort den upptäckten, att de saknade kärna. |
Staten ännu icke efterskänkt de stora summor, som till Canalen blifvit försträckte, och att följagtligen Staten derföre äger fordran, för hvilken Staten måtte, om Bolaget upplöses, äga att göra sig betald af Bolagets tillgångar, i den mån de förslå; och då ostridigt måtte vara, atfc Canalen med allt hvad Den i3 April. 235 dertill hörer, icke nu uppgår i värde till hvad Statens fordringar redan utgöra, torde det vara klart, att de utgöra enda säkerheten derföre, ehuru ej verkelig pantförskrifning skett. Det var detta jag ville uttrycka. Beträffande den anmärkta svårigheten alt uppgöra säkra calculer öfver kostnaderne lill så beskaffade arbeten, som det ifrågavarande, så har jag aldrig påstått, att någon annan kunnat uppgöra säkrare kostnadsförslag än de, som funnits, och hvilka så ofta slagit fel; men jag tror, att då man ena stunden hörer påstås, att den begärda summan är tillräcklig, och den andra, att man ej kan bestämma, hvad arbetet skall kosta, borde man åtminstone göra ett försök, att härutinnan komma till något säkrare omdöme, och att genom en noggrann undersökning söka få tillförlitligen utrönt, om Canalen kan fullbordas, och hvad den då bör kosta; äfvensom jag är öfvertygad, att man, i afseende på undersökningens verkställighet, ej kan göra bättre, än då man öfverlemnar till Kongl. Maj:t att dertill utse skicklige personer. Hans Excellence Herr Grefve von Platen: Ehuru lika villig, som beredd, att ytterligare upptaga de anmärkningar, hvilka blifvit gjorde emot den sak jag försvarar, får jag dock, enär jag hört Ståndet så ofta yrka på proposition, afstå från min rättighet att vidare yttra mig i förevarande fråga. a36 Den i3 April. Herr Hjerta: |
Ständers sedermera vidtagne beslut i afseende på dessa sedlars inlösande och beredandet af den härtill erforderliga tillgång; och hafva fullmäktige derjemte, med afseende på revisorernes yttrande angående ifrågavarande behållning, upplyst: att då Rikets Ständer icke förordnat, på hvad sätt den borde användas, vare sig till afbetalning af Riksgäldskontorets bankoskuld, eller till andra föremål, fullmäktige ansett sig icke befogade att härom eller om densammas bokföring meddela någon ny eller förändrad föreskrift; hvadan och då denna behållning i Riksgäldskontorets räkenskaper, efter 1845 års slut, blifvit upptagen på samma sätt som förut, men de dessförinnan till inlösen icke företedda och godkända riksgäldssedlarnes belopp ur räkenskaperne afförts, en häre mot svarande kapitalvinst följaktligen enligt samma räkenskaper måst uppkomma. Som Rikets Ständer, genom gillandet af Banko-utskottets yttrande i 14 § af dess memorial JV2 14, angående Bankens förvaltning sedan sist förllutne riksdag, godkänt den af bankofullmäktige i afseende på meranämnde behållning vidtagne åtgärd; så är frågan härom följaktligen redan afgjord. Beträffande åter de af fullmäktige i Riksgäldskontoret uti ofvanberörde skrifvelse för öfrigt gjorde framställningar, så skall Stats-utskottet deröfver yttra sig i det utlåtande, Utskottet kommer alt afgifva i anledning af åtskilliga under in nevarande riksdag anmälda ansökningar om inlösningen af riksgäldssedlar, hvilka inom den stadgade preskriptionstiden icke blifvit till Riksgäldskontoret inlemnade. 5:o. Angående de i Riksgäldskontorets revisionskontor gjorda anmärkningar vid nämnde verks hufoudböcker för åren 1843 och 1844. (1845 års rev.-ber. sid. 15—16, fullmäktiges utlåtande sid. 54—57). |
Jag gillar fullkomligt denna voterings-proposition, men önskar ett tillägg, hvarigenom i Ja-propositionen må uttryckas, att den innefattar förblifvande vid Ridderskapets och Adelns redan fattade beslut, på det man må veta, alt om man voterar ja, så förblifver man vid ett i ämnet redan fatladt beslut. Herr von Hartmansdorff: Jag bestrider, att man redan fattat beslut om det antal ass, som skall utgöra 1664 års myntfot, ty det är just derom vi tvista. Skall ett sådant tillägg, som det föreslagna, införas i Ja-propositionen, så. skall det ock införas i Nej-propositionen, emedan jag, sorn ämnar rösta Nej, äfven tror mig förblifva vid det redan fattade beslutet. Herr Cederschjöld: Jag för min del skulle visserligen icke hafva något emot, att antalet af ass utföres i båda propositionerna, så vida jag icke fruktade att något fel insmygt sig i det långa bråket. Det är derföre säkrast, att vi endast hålla oss till 1664 års myntfot, och öfverlemna åt vederbörande alt sedan se efter, hurudan denna myntfot är. 64 Den 19 O c to ber f. fn. Herr Ribbing: På grund af min okunnighet om antalet af milliondelar uti bråket, anluVller jag, alt siffrorna måtte uteslutas i Ja-propositionen. I nej-propositionen önskade jag, ett erkännande deraf, att silfvervärdet efter Herr Skogmans förslag verkligen kommer att förminskas i det nya myntet. Jag tror, att vi just strida om, huruvida det så kallade medelvärdet är det rälta. Herr von Hartmansdorff: Om någon röstar för 1664 års myntfot, utan att veta, hvad den innehåller; så är det haris eget fel, sedan antalet af ass, och bråken i hvardera propositionen inflyta. Just för det alt sådant ej till punkt och pricka bestämdes vid första beslutet, då 1664 års myntfot åberopades, hafva vi i dag haft den långa öfverläggningen derom. Hans Excellence Herr Grefven och LandtMarskalken förnyade den af Hans Excellence sist framställde Voterings-proposition, hvilken af Ridderskapet och Adeln godkändes, samt derefter anslogs. |
591 ganska bestämdt resonerat sig till afslag å detta beslut, genom de rut*gällande Grundlagar —• så måste jag nödvändigt, i enlighet med Kongl. Maj:ts Nådiga förklarande, anse frågan vara af Constitutionel beskaffenhet. Jag får således reservera mig emot upptagande af denna fråga i Ekonomiutskottet. Min stadgade och fulla öfvertygelse är, att frågan om Publicitet vid RiksSlåndens öfverläggningar, antingen är af Constitutionel beskaffenhet eller af rent af enskildt för hvarje Stånd. Jag styrkes så mycket mera i denna öfvertygelse, sorn Kongl. Majrts Nådiga svar å RorgareStåndets anmälan, tydligen ger tillkänna, att örn ej alla Fyra Stånden bifalla frågan, den lärer komma att förfalla,” Herr Borgmästaren Cederborg vl trade: "Ehuru discussionerne om publiciteten eller Allmänhetens tillträde till RiksStåndens öfverläggningar tillräckligt hafva utredt detta ämne och en hvar dérom säkert stadgat sin öfvertygelse, anser jag mig böra begagna detta tillfälle att redovisa för mina åsigter i detta afseende, och får således åberopa mitt yttrande, då frågan härom först väcktes i Vallöf!. RorgareStåndet, så lydande: Äfven jag inser och värderar nyttan af den offentlighet i Allmänna öfverläggningar, som blifvit föreslagen; ty derigenom skall den allmänna saken, sanning och rätt, segra öfver småaktigheten, per - 99* Lagutskottets Bcttinkandcn, sonligheten och Ståndsintresset samt hos Representanten efterhand utbilda den moderation i sinnet, hvarutom man icke domer rätt och den i uttrycket, hvarutom man ej talar värdigt. Jag tillstyrker alltså bifall åt den väckta Motionen, om Allmänhetens tillträde till våra öfverläggningar, så ■vida en lika tillåtelse af de ofrige Respective RiksStånden medgifves utom hvilken likstämmighet syftemålet skulle förfelas och Allmänhetens billiga väntan allt för mycket bedragas. |
På grund af hvad härom uti oftanämnde Protokoll förekommer, föreslår Kongl. Majit löntillökning för detta Regemente med 20,043: 871. hvarunder innefattas nya löner för: 8 Fanjunkare å 300 R:dr 2,400: 8 Sergeanter å 225 * 1,800: 8 Furirer å 187| » 1,500- 47 Korporaler a 75 » 3,525: 48 Yiee-korporaler å 37V » 1,800: 1 Regements-Trumslagare 225: lii Trumslagare eller Hornblåsare å 37^ R:dr 600: tillhopa R:mt 14:dr 11,850: Ofvanstående tillökningssumma skulle dock kunna förmin skas med 2,192 R:dr 37^ öre, om de ännu qvarvarande f d. Lifdrabant-korpsens löntagare, hvilka af Riksstats-anslaget åtnjuta ett motsvarande belopp, blifva på Allmänna Indragningsstato» förflyttade. Gottlands Nation a lDan äring. I anledning af hvad nyssnämnda protokoll härom innehåller, föreslår Kongl. Majit att en tillökning i anslaget för Gottlands National-Beväring måtte beviljas med 9,206: 83. under hvilken summa innefattas: Nytt arfvode för en Adjutant hos Artilleri Befälhafvaren 150: -—- Nya arfvoden åt 10 Fältmusikanter ä 100 R:dr 1,000: — Ökadt anslag till Befälsmötes-utgifter, sjukvård m. m 787: — Okadt anslag till skott-taflor och skott-vallar . 69: — tillhopa R:dr 2,006: — - Hallands Beväring. För Befälet vid denna Beväringstrupp äskar Kongl. Majit, enligt uppgjord t förslag, en löntillökning af 2,160: — JVester-Norrlands Beväring. Befälet vid denna Beväring aflönas för närvarande af tillgångar från f. d. |
Tvärtom är jag beredd, atti detta afseende uppflytta dem ej blott öfver KammarRätten, utan till och med i parité med sjelfva Majestätet, då de, lika med Detta, äro i och för deras åtgärder, (såsom Taxeringsman nemligen) från ett åtal befriade. Men den ädle Grefven torde ursägta mig, om jag icke, lika med honom, så identifierar sak med person, att jag vill skilja Deputerades gerningar från den underordnade ståndpunkt, hvarpå de sig befinna. Jag har här ofvan, för att nyttja den ädle Grefvens egna ord, problematiskt omtalat händelser, som vid taxerings-förrättningarne verkligen inträffat; jag har på detta rum hört yttras, huru man i ett visst Län befallt Häradsskrifvarne att vid TaxeringsComiteerne låta beskatta Landtmannen såsom Handlande, för det han vågat på det för sig förmonligaste sätt afyttra några tunnor säd; och jag har sett, att denna beskattning blifvit af både Taxeringsoch PröfningsComitcerne verkställd; jag har vidare sett, huru Taxeringsman, som af KammarRätten fått sig ålagdt, att uttaxera en i Författningarne uttryckligen stadgad, men af dem förbigången utskyld, in - 74 Den 5 Januari i. för KonungaTronen yttrat, att det vöre dem likgiltigt, om denna utskyld påfördes eller icke, hvaremot bibehållandet af Taxeringsoch Pröfnings-Comiteernes helgd och oförkränkbarhet vore för dem mera magtpåliggande; och jag vädjar då till hvar en af Eder, mine Herrar, att döma, huru belåten Staten, hura belåten den skattskyldige skulle vara, om man, på sätt den ädle Grefven föreslagit, borttoge de controller äfver Taxerings-förrättningarne, sorn för närvarande finnas, och om man förklarade, att en TaxeringsComité aldrig skulle kunna åläggas att omgöra hvad den en gång verkställt, samt att en blifvande TaxeringsComite, icke eller skulle kunna förpligtas att föregående Taxeringsmäns åtgärder förändra. |
(Rgds Afd.) Presteoch Borgare-Stånden hafva återremitterat Stats-Utskottets, af Ridderskapet och Adeln samt Bonde-Ståndet bifallna, utlåtande N:o 141, deruti Utskottet, i öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts härom aflåtna nådiga proposition, tillstyrkt Rikets Ständer att, i anseende till den Lidköpings gamla stad år 1849 öfvergångna eldsvåda, bevilja 2:ne serskilda län, nemligen ett å 66,666 Rdr 32 sk., för den nedbrunna stadsdelens återuppbyggande, och ett å 13,333 Rdr 16 sk., för uppförandet af den efter eldsvådan föreskrifna nya tomtereglering. Beträffande förstnämnde lån och vilkoren för detsamma, så har, enligt återremiss-handlingarne, inom Preste-Ståndet icke någon anmärkning förekommit, men deremot är inom Borgare-Ståndet erinradt: att, derest lånemedlen, på sätt Utskottet föreslagit, endast skulle få utlemnas till de tomtegare, som uppförde byggnader af sten eller annat icke eldfarligt ämne, komme de mindre bemedlade bland stadens brandskadade invånare icke i tillfälle att af detta låneunderstöd sig begagna, emedan uppförandet af stenhus i en ort, der tegelbruk ej finnes, vore förenadt med så betydliga kostnader, att de allenast af förmögne tomtegare kunde bestridas. I fråga om villkoren för byggnadslåns Bih. till II. St. Prot. 1850—51. 4 Sami. 1 Afd. 2 Band. 25 Haft. i 2 Stats-Utskoltets Memorial, N-o 330. erhållande, hade Rikets nu församlade Ständer också, genom bifallandet af Stats-Utskottets utlåtande Nio 61, medgifvit, att i orter, der lokala förhållanden påkallade uppförandet af andra byggnader än stenhus, finge lån för sådant ändamål jemväl utgifvas. |
M:ts vid sistlidne riksdag gjorda nådiga framställning, att den Embelseller Tjensteman, som genom bestyrkt obotlig blindhet, lamhet eller sinnessjukdom funnes hafva under tre år oafbrutet varit oförmögen alt sin tjenst bestrida, skulle äfven före den i förf.iltningarne stadgade pensionsåldern vara både berättigad och pligtig att från tjensten afgå mot åtnjutande för sin öfriga lifstid af ett understöd, motsvarande halfva lönen, der ej serskilda omständigheter kunde, med Rikets Ständers begifvande, till en förhöjning derutöfver föranleda, förklarade Rikets Ständer sig härtill ej kunna lemna bifall, hufvudsakligen af skäl, all, ehuru olägenheterna af en lill t j enst ut ö tning oförmögen tjenstemans qvarstående på sin plats lill förfång för den i sjelfva verket tjenstförrättande i allmänhet erkändes, Rikets Ständer likväl funno betänkligt, att någon tjensteman skulle kunna endast på grund af sjukdom förbindas lill afgång, med mindre han blefve försäkrad om bibehållande af hela den lön, som hans befallning åtföljde, hvadan Rikets Ständer, sorn förutsatte, att frivillig afgång skulle ega ruin, så vida ett tillräckligt understöd för den sjukes återstående lifstid kunde af honom påräknas, ansågo lämpligast, alt frågan om slikt understöds bestämmande gjordes till föremål för serskild pröfning i hvarje lall, då ömmande omständigheter kunde sådant påkalla. |
Lika säkert kan en jemkning af Extra Roteringen inom provincen Skåne ske i förhållande till det Rustnings-onus denna province nu är underkastad, som de andra provincernas Extra Rotering jemkas efter det dervarande gamla Knecktehållet; hvarföre jag till alla delar förenar mig i Grefve Horns åsigt att räkna 2 extra Rotekarlar för fullt Rusthåll. Den-? 11a jemkning måste nödvändigt föregå all annan extra åtgärd. Den är af Rikets Stän-? der en gång beslutad, den kan verkställas utan att begå någon väld. Det vilkor, som Malmöhus Läns Rotehållare gjorde, kommer då derigenom äfven naturligtvis att förfal - Den ii December e. m. 93 Ja. Men fastän denna Extra Roteringsjemkning förrättas, behöfva dock icke Skånska Regementerne afskaffas, ty deras bibehållande anser jag vara af högsta vigt, om ej två, åtminstone ett Regemente. Sedan nemligen en sådan provisionel jemkning af Extra Roteiings-besväret i Skåne föregått, konna Rikets Ständer mellankomma och yttra sig om den Ordinarie Roleriirgen. Då kan man bestämdt bedöma hvad Skånes onera i detta afseende böra vara; och då det är Lagstiftande Magtens pligt att bedöma, huruvida det går an att grunda en Extra Rotering i en hel provins derpå, att en massa af folk måste skaffas i sjelfva stunden, då kriget botar landet, utan gammal stam att insätta dem uti; kunna Rikets Ständer, vid en blifvande Riksdag, medgifva Skåne, att på ett billigt, med Rikets allmänna samt provincens enskildta fördel, öfverensstämmande sätt, få förbyta sin Extra Rotering till en ständig. Då uppstår en rättighet för Lagstiftande |
Afven skulle måhända inträffa under krig, att då Statens alla kontanta inkomster blifvit tagna i anspråk för alt bestrida de s. k. krigstkosl naderna, Den 10 Juli. naderna, befälets icke allenast löner ulan äfven Iraktaments-kostnader, i brist pä penningar blifva inneslående. Nu deremot kan della icke inträffa, då de indelta lönerna äro oberoende af Statsverket. Det har visat sig under framfarna tider huru nyttig den oindelta löneinrättningen varit för arméen, när under Konung Carl XII:s tid arméen t. o. m. fick sig tillsänd penningar från deras hemmavarande hustrur, då krigskassan icke kunde bestrida de nödvändiga kostnaderna. Vidare är förslaget skadligt derföre, att bevärings-exercisen skulle utbytas emot skyttegillena med deras skjulöfningar. Olägenheterna af denna inrättning synes mig innebära tillräcklig anledn. att afstyrka bifall till Hr Stiernsvärds förslag och deremot instämma uti hvad de sammansatta Utsk:n härutinnan uti ett föregtde uti. yttrat; men äfven om jag icke hade dessa betänkligheter emot Hr Stiernsvärds förslag, sä skulle jag ändock vilja motsätta mig den remiss som Hr Stiernsvärd begärt, derföre att jag anser förslagen icke vara sä beskaffade, att de kunna ligga till grund för någon pröfning, äfven om man ingår på principen uti dem. Det är hufvudsakligast i hvad alla sifferkalkyler angår, som jag anser förslaget vara otillförlitligt och villseledande. Detta har tillförene blifvit med stor tydlighet bevisadt af en föregtde ledamot. På grund af det nu i största korthet anförda, anhåller jag om bifall lill Otsk.-ns utlåt. Hr von Hohenhausen: Det bar varit mig omöjligt, alt följa det vidlyftiga svar, som af Hr Stiernsvärd blifvit afgifvil å Utsk:ns betänk, med tillräcklig upmärksamhet för att deråt kunna egna en utförlig granskning, syunerligast som i delta svar förekommo en mängd sifferupgifter. |
I Ryssland har man, om jag icke*alltför mycket misstager mig, vid universiteterna anställt personer, hvilka äro infödde Armenier, Perser o. s. v. Jag föreställer mig att man, utan särdeles äfventyr, skulle kunna åt fremmande religionsbekännare öfverlåta så oskyldiga befattningar som dessa, hvilka fordra speciella kunskaper, som icke besittas alltid af personer inom landet, och att man icke behöfver hysa farhåga 652 Den 13 December 0. m. för att Konungen utsträcker tillämpningen af religionsfriheten för långt. Jag ämnar således, oaktadt Presterskapets afslag, rösta för bifall till förslaget. Frih. Raab: Efter Gr. Lagerbjelkes framställning skulle vilja synas, som om jag lemnat en upgift den der icke vore tillförlitlig. Jag sade då och ber att man lägger märke till min ordställning, att jag med Gr. Lagerbjelke tvistade om redaktionen af åtskilliga Const.Utslcs förslager. Det funnos 15 olika förslag, men jag har icke specielt yttrat mig om det i fråga v :de, och jag erkänner att jag ej minnes hviiketdera det var. Gr. Lagerbjelke har dock nyss vitsordat att vi tvistade om redaktionen i åtskilliga andra §§. För öfrigt har Gr. Lagerbjelke i sitt senaste yttrande anfört motiver som, enl. min tanke, borde snarare föranleda till att bifalla än afslå §:n. Hr Gr:n har sagt, att den omfattar högst få tjenster, hufvudsakligen skulle den, med anseende till läkarebefattningar, komma att röra de judar, hvilka egnat sig åt detta yrke, hvarföre Hr Gr:n ansåg att man borde upskjuta med saken och till en annan Riksdag inkomma med ett mera omfattande förslag. Men jag kan icke se hvad som hindrar från att nästa Riksdag inge ett nytt förslag, men likväl låta de få, som äro i behof deraf före denna tid åtnjuta rättvisa; det kunde icke vara förenadt med någon våda att tillstädja dem denna förmån. |
Den store Pan är död, Apollon är död, de väsen, som våra fäder dyrkade, äro döde. Häpna ej, Krysanteus, öfver mina ord! De innebära intet hädiskt. Dessa väsen, goda och dyrkansvärda, som uppfyllde verlden med skönhet och glädje, som älskade de dygdige, beskyddade samhällena och straffade brottslingar, voro dödliga som menniskan, deras skyddsling, och odödliga som hon. O, låg jag ej redan som yngling framför min Apollons bild och skådade hela timmar i hans anlete, hänförd af hans lugna, öfvermenskliga skönhet! Och likväl strömmade mina tårar, ty ju längre jag betraktade honom, desto mer smältande genomskimrades hans skönhet af ett vemod, olympiskt och öfvermenskligt som hon, och jag undrade, om konstnärn medvetet hade inlagt detta drag i sitt verk eller om det nödvändigt, utan konstnärns afsigt, åtföljer den högsta, i former framställbara skönhet. Jag vet nu det dragets betydelse: det var medvetandet af dödligheten. De olympiske voro ett slägte högre än vårt: våra fäder kallade dem gudar, J filosofer kallen dem med ett riktigare namn magter eller demoner. Som menniskans första uppfostran styrdes af dem, så var deras egen uppfostran och fortsatta uppgift att ordna vårt slägte i samhällen, lära dem det rätta och väcka dem för det sköna. Från denna verksamhet äro de bortkallade; de finnas ej mer för oss, ty de hafva återvändt i det sköte, som födde dem: i mångfaldens enhet, alltets källa, det varandes medelpunkt: den ende, sanne Guden. Bannlyst vare den tanke, att de gudar, i hvilkas knän våra fromma fäder nedlade sina böner, som de anropade i sin bedröfvelse och lofsjöngo i sin lycka, voro tomma foster af deras föreställningar! Men att de voro dödlige, derom fanns redan i grå forntiden en aning, åt hvilken Hesiodos gaf sinnlig form i denna utsaga af en najad: Nio slägten af kraftiga män mångpratande kråkan Ser förblomma; men tre gånger fler snabbfotade hjorten. Tre hjortåldrar är korpens lif; korpåldrarne nio |
Men jag tror icke, att man på en sådan jemnförelse bör grunda sitt omdöme, utan jag, som anser den förra beskattningen orimligt låg, tror, att man bör jemnföra den föreslagna beskattningen med hvad som är billigt och rättvist, då man stödjer sig vid erfarenheten om hvad med de särskilda apparaterna kan tillverkas. Man har ,sagt, att jag utgått endast från theoder. Det kan jag ej påminna mig, att jag gjort. Jag har i mitt förra yttrande ej framkastat en enda theoretisk sats, utan jag har stödt mitt tillstyrkande på de upplysningar, hvilka jag inhemtat och citerat. Om jag skulle yrka, hvad jag i allmänhet trottvara rätt i afseende på brännvinsbränningen, hade jag visserligen kommit att stödja mig på en theori; men jag har ej försökt det, Jag bar i Utsk:ns afdelning gjort ett sådant försök, men har der blifvit afskräckt från ett ytterligare försök i detta fall. Jag har derföre endast fästat mig vid besk.attningsfrågan, den enda, hvari jag inom Utskjn kunnat göra nnna åsigter gällande, och denna fråga hänger icke så tillsammans med de öfriga, att den icke kan behandlas ur en särskild åsigt. Här liar blifvit sagdt af en värd talare, SOU) Ifrat för de små pannorna, att ifrågavar. beskattning Skulle förstöra de små hemmansägarne. Jag tog mig fjilie - Den 20 0 c t o b e r f. m. 223 ten, då jag förra gången yttrade mig, att nämna några ord till vederläggning af denna mening, på hvilka den värde ledamoten dock icke synes hafva fästat någon pppmärksamhet, enär han icke hestridt min framställning. Jag finner äfven öfverflödigt att nu upprepa dem; ty dä skatten för 3 månaders bränning med en 20 k:rs panna ej uppgår till mer än 4 rtdr, kan den ej anses så hög, alt den kunde förstöra jordägaren. Jag begärde egentligen ordet för att besvara Frih. |
Jag tror således, att jag såsom Rådgifvare uppfyllt min skyldighet, och jag skall alltid göra det, efter bästa öfvertygelse, öppet lemnadt för den eller de, som ej anse det vara förhållandet, att i constitutionel väg tilltala mig. Uppå derefter af Hans Excellence Herr Grefven och proposition, beslöt Ridderskapet och Adela att remittera till StatsUtskottet så väl Kongl. Maj:ts ofvanberörde Nådiga Skrifvelse, som alla de af åtskillige Ledamöter i anledning deraf nu afgifne yttranden. Till remitterande föredrogs Kongl. Maj:ts den 16 sisth Januarii aflåtne, samt den 29 i samma månad på bordet lagde, Nådiga Skrifvelse till Rikets Ständer, angående ytterligare åtgärder till Fårskötselns och Ullproductionens befrämjande i Riket. Herr Anckarswärdj Augustq uppläste följande: Då jag redan genom enskilt motion sökt fästa uppmärksamheten på nyttan af Fårracens upphjelpande inom landet, såsom måhända - Den 9 Februarii f. m. 81 hända den vigtigaste landtmanna-industrigren. som för närvarande finnes tillgänglig, att bereda ett bättre landtbruk, och dess idkares derutaf följande förbättrade omständigheter, så är det med den största fägnad och med verkelig erkänsla jag finner mina förhoppningar och önskningar uppfyllde i det afseende, att Regeringen nu äfven inkommit med förslag till Fårafvelns upphjelpande och utvidgande; och om jag nu tillåter mig några anmärkningar vid den Kongl. Skrifvelsen, önskar jag det måtte anses för hvad det är, ej såsom något klander, utan endast ett begär att efter förmåga bidraga till ett nyttigt ändamål, medelst några upplysningars afgifvande. |
E E K Ä N D T FÖRNÄMSTA MOS KANDINAVIENS DEBLAD ÄR IDUNS MODETIDNING, som för helt år kostar endast 5 kr. för planschupplagan, 3 kr. för den vanliga upplagan. HOFLEVERANTÖR Hr L. utförde själf på ett ypperligt sätt Bachs d-moll-toccata och fuga, en orgelsonat af Capocci och preludium och toccata af Lachner. Dessutom biträdde hr Zetterqvist med Beethovens vackra romans, fru Davida Afzelius med Rossinis Domine Deus och fru Lang med Hasselmanns harpballad. Den gedigna och lyckade konserten afslöts med Händels aria i arrangement för sång, harpa, violin och orgel, i hvilka samtliga de nämnda artisterna medverkade. \:: \ T) EN UNGE PIANISTEN OCH KOMPOSITÖREN * - * LENNART LUNDBERG hade i måndags anordnat en » pianooch romansafton », vid hvilken endast hans egna kompositioner utfördes. Visserligen befunnos ej dessa ännu vuxna, att ensamma bära upp aftonens stämning; men där funnos goda detaljer, som ställa i utsikt, att komponisten med vunnen mognad och framför allt — genom personlighetens genombrott — ökad o m e d e l b a r h e t framdeles bör kunna infria gifna löften. Af de pianonummer, han nu utförde, sätta vi främst » Idyll » och » Legend », där ingifningen var mest okonstlad och äkta. En enhetligare och därför starkare verkan än de rena pianostyckena gjorde de små sångerna, som också stöddes af fru Möllers nobelt konstnärliga utförande. » Dold förening » med sitt böljeglittrande ackompagnement och » Violoncell », 1 ill Ernst Josephsons bekanta dikt, där musiken verkligen bar något af » cellosträngens vemod » öfver sig, voro särskildt erkännansvärda. Den talrika publiken visade sig varmt och välvilligt intresserad. UTSTÄLLNINQSTVÅLAR: \ I Viol, Hyacinthe, Heliotrope, Syren m. fl. j THEA-ROS-PARFYM M. fl. T. A. T. |
Det inkast sorn härvid kan göras, och af Motionairen äfven är antydt, nemligen att Regeringen skulle kunna af den magt, som emottagear Svenske förbrytare, utverka löfte öm deras behandling i enlighet med Sveriges Lagar, förekomma icke särdeles väl grundad?, ty någon säkerhet för ett sådant löftes uppfyllande lär ej stå att erhålla, om ej Svenske Ämbetsmän och Domare medfölja samt styra och värda de Deporterade, och vägen till klagomåls anförande i högsta Instactien hår i Riket jemväl för dem voro öppen, hvilket åter icke kan förenas med en fremmande magts Co - 790 £agUtikot(ttt Bettinkandm. lonie. I annat fall vinnes ej garantie för Jpftet och den förfördelades klagan skulle svårligen kunna framtränga till den Regering, sorn det åligger vaka öfver aftalets helgd. Af dessa skäl och då följagtfigen, efter Herr Grefvens och Ordförandens, samt Herr Borgmästaren Hjertströms omdöme, Deportation till en annan Magts Colonier ej voro med rättsgrunder förenlig, ansågo, de aig böra densamma afstyrka.” Herr Borgmästaren Cederborg ansåg äfven deri föreslagna Deportationen böra Ogillas, såsom overkställbar i anseende lill de» dermed förenade dryga kostnaden, enligt den upplysning sorn derom vunnits af Disscussionei i detta ämne hos Högloft. Ridderskapet och Adeln, och yttrade, att denna straffbestämmelsen skulle sakna ali verkan, så väl på den brottslinges förbättring, som i afseende på varnande exempel för andre: För mången olycklig skulle dets ta straff framställa sig som ett fördelagtigt fnbud, som endast genom ett groft brott kunde begagnas, och äfventyrare*! skulle deruti finna enda utvägen att tillfridställ^ gin önskan, att rflägsna sig från Fäderneslandet. Rå detta sätt skulle Lagen, i stället för att motväga frestelsen tift brott, \ många fall öka den. |
Vid Skogaholms, Brefvens och Hjortqvarns bruks masugnar i östra delen af Nerike utgör produktionen » 50,000. af malmer från Nora, Sanna grufva, Lerbäck och Norberg. Lerbäcks bergslag: vid 3 hyttor äro tillverkade » 13,000. af malmer från Sanna grufva, Lerbäck och Östergötland samt en mindre del från Nora bergslag. Tackjernet förbrukas till största delen af tillverkarne. Hela länets tackjernstillverkning har sålunda utgjort Centner 1,081,000 årligen, hvaraf stångjernssmidet inom länet konsumerat omkring » 4-90,000. och till gjutgods användts sannolikt » 45,000. så att till försäljning utom länet återstått ungefär 550,000 centner, deraf något mer än hälften torde kunna antagas hafva afgått till Wermland och Westergötland och det öfriga till Småland, Östergötland, Södermanland och Stockholm samt ett mindre parti till angränsande bruk i Westerås län. Stångoch manufakturjerns-tillverkningen är fördelad på följande sätt, nämligen inom: 67 Nya Kopparbergs bergslag: 3 verkstäder med tillverkning af 18,700 centner. sotn försl öfver Arboga till Stockholm. Lindes bergslag 2 d:o d:o 8,300 d:o d:o Ramsbergs d:o 6 d:o d:o 31,000 d:o d:o Fellingsbro härad 8 d:o d:o 64,400 d:o d:o Nora d:o 6 d:o d:o 25,500 d:o d:o Grythytte och Hellefors d:o 4 d:o d:o 64,400 d:c> d:o dels på Kristinehamn och Göteborg, dels på Nora och Stockholm. Karlskoga härad 4 d:o d:o 24,000 d:o d:o till Göteborg. Lekebergs och Edsbergs härader 5 d:o d:o 5 4,000 d:o d:o dels på Göteborg öfver Hult eller Kristinehamn, dels på Stockholm öfver Örebro. |
Bland ofvanstående utgifter upptages, såsom nämndt är, jemväl det ersättningsbelopp, som tilldelats Kongl. Theatern för inställda skådespel under sorgetiden; och dä Rikets Ständer föreställa sig, att, ifall äfven hädanefter, när dödsfall inom Kongl, familjen inträffa, del må anses nödvändigt all Kongl. Theatern tillslutes, sådant endast kommer att ske en kortare lid, synnerligast som något afbrott i representationerna å öfrige hufvudstadens theatrar oell uti andra offentliga nöjen vanligen vid dylika tillfällen icke eger rum, hafva Rikets Ständer, — enär således det torde kunna antagas att en dvlik utgiftspost, om densamma ej helt och hållet kommer alt försvinna, i betydlig mån skall minskas, — vid tagen kännedom af här ofvan omlörmälda, med behöriga verifikationer försedda, redogörelse öfver nu ifrågakomna utgifter, icke funnit något att erinra och derföre, till betäckande af Svenska Statsverkets andel i de förskottsvis bestridda kostnaderna med anledning af Hennes Majit Enke-Drollniug Desiderias dödliga frånfälle, beviljat den af E. K. Majit nu äskade summa, 40,390 R:dr 94 öre, att från Riksgäldskontoret utbetalas. Rikets Ständer framhärda etc. Stockholm den 19 Augusti 1863. 14 Expeditions-lits kottets Förslag till under d. Skrifvelse, N:u 117. i\:o 117. Uppläst och godkändt hos Ridd. och Adeln den 19 Aug. 1863. Presle-Slåndel den 19 BorgareStåndet deri 19 Bonde-Ståndet den 19 Rikets Ständers underdåniga Skrifvelse, i anledning af Kongl. Maj:ts nådiga Proposition, angående anslags beviljande dels till betäckande af en uti Svenska Spetsbergs-expeditionens räkenskaper befintlig brist, dels till fortsättning af rekognosceringsarbetena på Spetsbergen, med afseende på ut förbarheten af en gradmätning derstädes. |
Mörner att fylla hvad hos Friberg deri bruste, och i tredje rummet f. d. Presidenten herr friherre Jakob Cederström, hvilken å ofva nom förmälda Banko-auktion fastigheterne inropat, att fylla den brist, som hos Mörner kunde uppkomma, intilldess fulla summan vore gulden, jemte 5 procents årlig ränta derå från den 14 Mars 1841, tills full återbetalning skedde; men styrkt blifvit, alt hvarken Friberg, eller Mörner eller J. Cederström egde tillgång till gäldande af hvad dem sålunda ålagdt blifvit, hade kaptenen Skottes sterbhusdelegare år 1846 till Kongl, Svea Hofrätt instämt Banken, med yrkande om Bankens förpligtande att till fullo ersätta sterbhusdelegarne all den skada och förlust, som, i följd af ofvanberörde förhållanden, uppkommit; uti hvilket sistnämnde mål Kongl. Hofrätten, genom dom den 3 Maj 1848, sig utlåtit, att, emedan det af Kommissarierne i Rikets Ständers Bunk den 20 Maj 1809 utfärdade, här ofvan anmärkta, köpebref visade, att försäljningen af säteriet Eketorp, säteri-ladugården Samuelsås och frälsehemmanet Sadelmakarekrogen å Banko-auktion den 17 uti nämnde månad och år egt runi till följd af då varande egarens, Understallmästaren friherre Cederströms framställda och af Banken bifallna begäran, att sagde fastigheter, såsom varande i sambruk med de hos Banken för Ian pantsatta och förståndna samt flir Bankens räkning uppbjudna och värderade säterien Norra och Södra Lisma samt frälsehemmanet |
Statskontoret lyftade lånesumma vara från kommitterade till Riksgälds-kontoret insända; men om något eller några af dessa skuldebref skulle efter denna bestämda yttersta termin uteblifva, kommer från kommitterade att i laglig ordning infordras ersättning för det belopp, som icke genom insända skuldebref blifvit behörigen redovisadt, jemte fem procents ränta å samma belopp, beräknad från och med den lista Januari 1852 till dess betalning följer; 14:o Sedan alla skuldebrefven inom den föreskrifna tiden blifvit till Riksgäldskontoret aflemnade upprättas af kommitterade en general-liqvidation, hvilken till samma verk insändes; 15:o Kommitterade äro skyldige att iakttaga och fullgöra de anmärkningar, hvilka vid intecknings-handlingarnes granskning i Riksgälds-kontoret blifvit, med hänsigt till desammas behöriga och fullständiga skick, gjorde samt af fullmäktige godkände. 16:o Magistraten i Åmål åligger dessutom att gå Riksgälds-kontoret tillhanda med erforderligt biträde ej allenast vid lånemedlens indrifvande och leverering, utan ock vid bevakandet af Riksgälds-kontorets rätt och förmån i afseende på de byggnadslån, som blifvit stadens invånare meddelade samt derför erhållne inteckningar. Till iakttagande vid uppbörden af kapital-afbetalningar och räntor å de enskilde tomtegare inom städerna Norrköping, Borås, Wenersborg, Wexjö och A mål tilldelade byggnadslån skola årligen, serskildt för hvarje stad, i Riksgälds-kontoret upprättas och Kongl. Majits befallningshafvande i länet, inom slutet af November månad, tillsändas fullständiga förteckningar å hvad som, före samma års slut, bör af livar och en låne-innehafvare erläggas. Dessa förteckningar komma alt af Kongl. Majits befallningshafvande tillställas vederbörande magistrater, hvilka det åligger att ifrågavarande medel, under enahanda redovisnings-ansvar, som för krono-uppbörden, kostnadsfritt för Riksgälds-kontoret indrifva och till detta verk leverera. |
Expeditions-Utskottals Förslag till anderd. Skri/velse, I\’:o 187. 13 Lili underdånig skrifvelse den 5 December 1854 anhöllo Rikets Ständer, all, sedan ordnad skogshushållning blifvit å alla till civil-, militäroch ecklesiastikstaten hörande skogar införd, boställshavare malte lillfiirbindas. all, i enlighet med uppgjord och fastställd skogshushållningsplan saint under jägeribet jeningens tillsyn, värda boställets skog mot rättighet för boställshalvaren alt af de årliga afverkningarne å densamma afyttra hvad som öfverslege boställets behof. Skogs-komitéen ansåg nödigt, till förekommande af allt för stor olikhet i den förmån, som derigenom skulle tillkomma innehafvare af boställen med större skogslillgång mot dem, som hafva ringa eller ingen, att ett maximum i skogsvidd bestämdes, hvarutöfver boställshavare i intet fall finge på ifrågavarande sätt begagna skogen, hvars överskjutande vidd kunde af Kronan efter behag disponeras. 1 öfverensstämmelse med de sålunda yttrade åsigter, föreslog Kongl. Maj:l uti Nådiga Skrifvelse» den 30 Maj 1857, ali samina räll och förmån, som, hvad anginge kronohemman och lägenheter, hvilka besutes med stadgad åborätt, deras innehafvare skulle ega, — eller atl, så framt den vid indelningen föreskrifna hushållning iakttoges, fritt använda årliga afkaslningen af skogen, hvilken, lill dess sådan indelning skett, finge endast till husbehof begagnas, samt i händelse hushållsplanen ölverlräddes, kunde på lämplig lid sättas under förbud, — äfven mätte tillkomma boställshavare, derest boställets skog ej öfverslege 500 tunnland, eller, ehuru mindre, likväl vid dess indelning befunnes i betydligare män öfverstiga boställets behof af skogsfång, i hvilka fall det borde ankomma på Kongl. |
Om nu saken skall på lika sätt behandlas genom flera instantser; så kail det hända, och måste säkerligen ofta hända, att en part, som i första instantsens dom ej finner afseende gjordt på hvad han der muntligen anfört, anser sig behöfva derom i andra instantsen förebringa bevis; och rättegången invicklas derigenom i svårigheter, som med JätLhet och säkerhet varit förebyggda, i fall rättegångssättet fordrat, att allt, hvad hos första instantsen blifvit an förd t och bordt i saken upptagas, hade funnits tecknadt i domstolens protokoll. Andra svårigheter måste uppkomma genom behofvet af en större oratorisk skicklighet i sakers utförande, särdeles vid öfverrätter, än som hos parter och sakförare i allmänhet åtminstone här i landet förefinnes; och häraf åter måste 73 mäste följden blifva, att mindre bemedlade parter antingen afstå från sina sakers fullföljande, eller ock äfventyra att se utförandet deraf förfeladt och misslyckadt genom oskickliga ombud å sin, och mera talangfullas användande å motpartens sida. Dessa och flera olägenheter hafva kommit i betraktande, när ämnet hos Lagkommitteen bragtes å bane genom ett af tvenne Ledamöter uppgjordt förslag, enligt hvilket ett så beskaffadt muntligt rättegångssätt skulle i öfverrätterna införas, att sedan skriftvexling föregått och berättelse blifvit utfärdad, med rättighet för parterna att deremot ingifva skriftliga anmärkningar, parterne skulle kallas att sig inställa, om de ville vidare i saken höras; och finge de då muntligen anföra allt, hvad de vidare aktade nödigt, men icke skrift ingifvas; elter hvilket slutförhör ingen skulle hafva rätt att anstånd njuta till ytterligare anförande eller till besvarande af hvad annan anfört. Men detta förslag blef ej af Lagkommitteens pluralitet’"') gilladt, utan är nu först af Lagberedningens pluralitet antaget; hvaremot likväl två Ledamöter reserverat sig. De skäl, hvarmed förslaget blifvit förfäktadt, hafva icke synts mig grundade. Sjelfva ändamålet med pläderingen skulle vara icke framläggande af bevis, hvilka redan förut borde vara förebragla, utan endast argumenterande på dessa bevis. |
Utskottet får alltså hemställa, att Rikets Ständer måtte bevilja Köping—Hults jernvägsaktiebolag ett anslag för en gång af Etthundrasextiotusen Riksdaler att utan återbetalningsskyldighet från Riksgäldskontoret utgå såsom bidrag till fortsättande af Örebro—Arboga jernväg till Köping, emot vilkor: a) att före medlens lyftning till Riksgälds-kontoret aflemnas af Kongl. Majit godkänd säkerhet för arbetets fullbordande inom ett år efter det anslaget blifvit lyftadt, och sednast inom 1867 års slut; b) att Köping—Hults jern vägsaktiebolag likaledes före medlens lyftning skall tillförbinda sig att, derest bolagets jernväg framdeles skulle komma att försäljas, Staten skall af bolaget återbekomma berörda anslagssumma 160,000 Riksdaler; c) att i den mån jernvägen mellan Arboga och Köping varder fullbordad och till allmänt begagnande upplåten, bolaget skall vara skyldigt att, mot don ersättning Kongl. Majit, efter vederbörandes hörande, pröfvar skäligt bestämma, på densamma fortskaffa trupper och allmänna posten samt ombesörja alla andra för Kronans eller det allmännas räkning ifrågakommande personaloch varutransporter; hvarjemte det skall åligga bolaget att utan ersättning medgifva anbringande längs Bill. till R. St. Prot. 1865 Sf 1866. å Sami. 1 A/d. 2 Band. 10 Häft. 5 34 Stats-UtsJcottets Utlåtande N:o 80. efter nämnda jernväg af elektriska telegraflinier med hvad dertill hörer; samt d) att afgifterna för passagerareoch varutrafiken å oftanämnda jernväg skola utgå enligt den taxa, som Kongl. Maj:t, efter dertill af bolaget afgifvet förslag samt Kongl. Maj:ts vederbörande Befallningshafvandes hörande, i nåder fastställt, och hvilken taxa i allmänhet hvart femte år lämpas efter sig då företeende förhållanden. l:o. Jernväg mellan Christianstad och Sölvesborg. |
600: — c) ocb en löneförhöjning för Artis-Obstetriciae Adjunkten med 500: — 10:o. Barnbördshusen: a) att lön måtte anslås för en Instruktionsbarnmor ska vid Allmänna Barnbördshuset i Stockholm med 450: — b) och förhöjning i Lärarens vid Barnmorske-under visningen i Göteborg lön med 500: — y^y. 11 :o. Veterinär-1nrättningarne: Stockholms, a) att anslag måtte beviljas för förhöjning i Professorernas löner med 800 R:dr lill hvardera 2,400: — b) uti Adjunktens lön med 300: — c) » Räkenskapsförarens med 300: — dj >1 Instruktions-smedens med 300: — e) » Drängarnes med 130 R:dr till hvarje 300: — f) att arfvode för en Protokollsförare mätte anslås med 150: — Transport R:mt R:dr 3,750: — 132,800: — Kongl. M'aj:ts Nihl. Prop. N:o 1, om Statsverket 185!). Transport R:mt R:dr 5,730: — 152,800: — ej) att ett anslag för byggnadernas underhåll måtte uppföras med 1,000: — h) och att anslaget till diverse utgifter mätte ökas med 1,850: —• Skara: att lill fördelning emellan Lärarue, efter Kongl. Majlis bepröfvande, måtte anslås 2,000: — 8,380: — 12:o. Svenska Akademien: alt det för Ordboks-arbetets utförande beviljade särskilda anslag måtte på ordinarie stat uppföras med 3,730: —• och 13:o. |
BÖr Indelningsverket bibehållas, och Svenska Landtmannen underhålla en Armee, som hvarken i fredseller krigstider uppfyller sitt ändamål, som, då krig infaller’, drager dubbel aflöning, som då är otillräcklig och måste sammanblandas med en dass medborgare, hvilka, säga hvad man vill, i början blifva styfbarn, i jemförelse mot de egentliga Soldaterne, och hvilkas sanna värde ej rätt erkännes förr, än efter vidkända motgångar? 2^6 Den io Augusti e. m. 6 §. Behof vet och möjligheten af att förminska stående yl r me en, samt i förening dermed äfven 3:dje HufvudTiteln. Sedan den allmänna freden inträffat, Lafva alla Nationer förminskat sina Armeer. England föregick dem härutinnan med godt exempel; och oaktadt Ministeren arbetade emot förslaget, segrade det dock i Parlamentet. Bland en mängd talare i Underhuset yttrade sig i ämnet, Sir Francis Burdett, sålunda: Sedan nu ett Skräckspöke, Bonaparte, är undanröjdt, så hafva Herrarne der pä andra sidan (JMinistrarne) uppstäldt ett annat, för att bevisa nödvändigheten af en hög frids fot; detta är Ryssland. Men jag fruktar ej, att Europas lugn frän denna sidan kan störas. Dessutom , hvarföre hafva Ministrar ne medverkat att gifva åt Ryssland den öfvervigt, som man af målar för oss så vådelig för Europas lugn; var det för att kunna skrämma oss med den under freden? Sedan man uttömt våra skatter för ett krig, som beredt den, vill man under freden taga vår sista skärf för att bibehålla krigstillståndet! Man vill fortsätta kriget under freden — och man glömmer att det är mot oss sjelf va, som det föres, och till förmån för sjelfva den öfvervigt, man föregifver sig befara. Den största fara som hotar oss, är den, som våra financer er - Den 10 Augusti e. rn. 127 bjuda. För att afvända den, måste vi tänka på inskränkningar. En Milis och Folkets kärlek, är tillräcklig för att hemma i landet bibehålla lugn, frihet och sjelfständighet. |
S. A. K. Uti-Nådig Skrifvelse af den 19 sistl. Februarii, har E. K. M:t förklarat, att, ehuru E. K. M. funnit den för Rikets allmänna hushållning vigtiga frågan, om en vidsträcktare frihet i utöfning af handel och handtverk, vara af oecbnonvisk beskaffenhet, och följaktligen beroende endast af E. K M:ts Nådiga pröfning och afgörande; E. K. M. Ii kval icke velat derom besluta, utan’efter föregången öfverläggning med Riksens Ständer; hvarföre ock E. K. M., med tillämpning af Regeringsformens 89 §., i Nåder för godt funnit till Riksens Ständer öfverlemna, att fråsan om Närinss-fiiheten, i likhet med hvad angående Lag-frågör är stadgadt, gemensamt med E. K. M. afgöra; i hvilket afseende E. K. M. till Riksens Ständers pröfning tillika hänskjutit de afen i Nåder tillförordnad Cornmittée författade underdåniga förslag till Handtverkerioch Handels-Reglementen, samt till en författning, angående Gerningsmän å Landet. 400 Underdåniga Skrifvelseri I sammanhang härmed, hafva Riksens Ständer ansett sig böra upptaga de flerfaldige, rörån-* de detta ätrine, inom Riks-Standen väckte motioner; Och Riksens Ständer få nu, efter fulländad pröfning af allt, hvad i frågan om Näringsfriheten förekommit, för E. K. M, framlägga resultaten af deras öfverläggningar. |
Likväl torde den största svårigheteten med en sådan åtgärd vara, att om skatten skulle erläggas först efter slutad bränning, denna skatt troligtvis ofta komme att icke utgå, enär sannolikt alla de personer, som hafva mindre rediga affärer eller sorn vilja bedraga Staten, skulle så tillställa att de befinnas vara utfattiga, när skatten borde uttagas; skulle åter skatten erläggas förskottsvis, blefve hela brännings-tillåtelsen af intet gagn för alla de bränvinsbrännare, hvilka icke hafva tillgång till ett så stort förlag, och alla dessa skulle således i allt fall komma att sakna det rådrum man velat bereda dem att pä annat sätt kunna ordna sin hushållning. Jag tror det derföre vara lämpligare att med bibehållande af den nuvar:de skatten inskränka den under nästkommande höst tillåtna bränningstid till någon kortare period, så att man lemnar så Den 1 Maj. 31 lång tid sora möjligt öfrig åt de nnvar:de producenterna, men likväl icke så lång att den kan gifva anledn. till upkomsten af helt nya bränvins-produktioner. En sådan inskränkning af bränningstiden skulle visserligen af K. M. utan Ständernas bemyndigande^ kunna vidtagas, men mötes likväl af den svårigheten, att icke blott deras hushållning kommer att rubbas, hvilka f. n. befatta sig med bränvinsbränning, utan äfven landtbruket i allmänhet kommer att lida genom den i betydlig mån minskade afsättningen af produkter, så vida icke bränvins-tillverkning under nästkommande vinter varder tillåten någon tid, motsvarande den, för hvilken inskränkning under hösten vidtages, helst i allt fall de vid denna Riksdag beslutade förändringar i bränvinslagstiftningen utan tvifvel komma att förorsaka betydliga rubbningar i afsättnings-tillfällena för landtmanna-produkter, åtminstone intill dess de nya förhållandcrne binna att ordna sig. Denna tillåtelse till bränvinsbränning under någon tid af inslunde vinter torde deremot icke kunna af Konungen beslutas utan Ständernas medverkan, ty om det också beror på KM. att bestämma den tid, under hvilken bränvinsbränningen är tillåten, så beror det af R. St:r att beskatta denna näring. Nu hafva R. St:r bestämt skatten endast under vissa förhållanden i April månad samt från d. 15 October till d. 15 December. |
D e t gäller blott att göra ett försök o c h efter helt få dagar skall man känna det som en försakelse att icke fortsätta. Särskildt i våra dagar, den stora nervositetens tidehvarf, må intet underlåtas, som kan bibehålla eller återställa mens sana in corpore sano, detta grundlag och vilkor för all mensklig lycka. — In — Europeiska furstinnor. Efter främmande källor tecknade af Mathilda Langlet. (Forts.) III. j^S^en af kejsarinnans systrar, som var mest - j ^ -, begåfvad och henne kärast, var utan tvifvel den henne närmast i ålder stående prinsessan A l i c e, gift med storhertigen af Hessen, o c h hvars för tidiga död allmänt beklagades. Denna furstinna hyste också det lifligaste intresse för så väl statssaker som vetenskaper och k o n s t; hon var i religionsfrågor fullt ut lika bestämd som sin syster, kronprinsessan. Ingenting målar må hända prinsessan A l i c e i hennes förhållande till de sina så väl som de bref, hon med intagande ömhet o c h dotterlig kärlek skref till sin mor för att lugna och trösta henne under tider af oro o c h sorg. Så skref hon, sista året af sin lefnad, under den engelsk-ryska konflikten, bland annat följande rader: » A f hela mitt hjerta delar jag, älskade m o - der, dina bekymmer och dina känslor. Gud gifve, att den goda saken snart måtte segra, ty tiden skyndar, o c h denna osäkerhet är förfärlig. Sedan någon tid tänker j a g knappast på något annat, och j a g tycker verkligen att oppositionen ordentligt fröjdar sig åt att kunna trampa under fötterna landets intressen o c h söker skada det mera än den någonsin gagnat. för folket och regeringen, o c h du, älskade m o - der, är ensam o m att tillvarataga allas intressen! » L o u i s e, » sade hon, » tror du, att den qvinnan är lycklig, hvars make här är g ö m d för allas b l i c k a r? |
Prop. N:o 1, om Statsverket 1865. 31 Rikets Ständer åska ett anslag af 1,500 Riksdaler, att, efter vederbörande Skolstyrelsers förslag, af Landtbruks-Akademiens Förvaltningskomité disponeras till understöd åt lärlingar, som berömligt genomgått något af statens Landtbrukslåroverk och i Skottland vilja hos derom vidtalade välkände Farmers antaga tjenst såsom arbetare, mot förbindelse att efter ett års förlopp återvända till fäderneslandet samt derefter vid något af landtbrukslåroverken antaga tjenst såsom rättare eller förmån för jordbruksarbetena. Jemte det jag i underdånighet får upplysa det Calmar Låns Södra Hushållnings-Sållskap gjort underdånig ansökan om bidrag till inrättande af en lägre Landtbruksskola på Oland, samt att Skaraborgs Låns Hushållnings-Sållskap redan af de vid förra Riksdagen beviljade anslagen till Landtbruksskolorna sökte erhålla ett, som sedermera tilldelades Elfsborgs lån, får jag på de af Landtbruks-Akademien anförda grunder tillstyrka det Eders Kongl. Maj:t ville föreslå Rikets Ständer att, i likhet med hvad som skedde vid sistlidna Riksdag, såsom bidrag till underhåll af två dylika skolor, på de orter och enligt de grunder Eders Kongl. Majit kan finna skäligt bestämma, bevilja ytterligare 4,000 Riksdaler. Deremot anser jag de begärda anslagen till bildande af boskapsskötare och till reseunderstöd för jordbruksarbetare, som i utlandet vilja inhemta praktisk kännedom om användandet af der brukliga åkerbruksredskap och förbättrade arbetsmethoder, icke vara af sådan vigt för det allmänna att någon framställning om deras beviljande nu bör ega rum. Med Akademien delar jag åter åsigten om behofvet af ytterligare en inom landet resande undervisare i boskapsskötseln och mejerihushållningen, äfvensom angående billigheten i aflöningsförhöjning för nuvarande läraren deruti, Alfred Nathhorst, samt i tillförsäkrandet åt blifvande undervisare i dessa kunskapsgrenar af samma rått till gradvis skeende förbättring i löneförmånerna, som kan af Eders Kongl. |
Här förutom äro kvinnor anställda som poststationsförestånderskor med en ungefärlig aflö- ning af 200 kr. pr. år samt i postsparbanken med en aflöning af 2:50 k 3 kr. pr. dag. * Ehuru det strängt taget ligger utom ämnet för denna artikel, som endast afser att visa, hurudan den svenska kvinnans ställning i postverket är, torde det likväl icke sakna sitt intresse att kasta en blick på utlandets förhållanden i detta hänseende. I Nordamerikas Förenia stater finnes ingen inskränkning i kvinnans tillträde till posttjänst. De användas som kanslister och translatorer i generalpoststyrclsens byråer, som postfö) valtare i städerna och på landet och som biträdande posttjänstemän. Deras inkomster äro i intet afseende lägre än männens på motsvarande plats. Flere tusen kvinliga posttjänstemän äro anställda vid Nordamerikas postverk. Näst efter Amerika kommer England i fråga om vidsträckt användning af kvinnor i posten. De kunna blifva postförvaliare vid mindre stationer, extra biträden m. m. samt användas mycket vid postsparkassorna och vid räkenskapsgöromålen i poststyrelsen. I Frankrike inskränker sig användningen af kvinnan i posttjänst i allmänhet till de mindre postanstalterna (bureaux simples). Sådana befattningar lemnas företrädesvis åt enkor eller andra anförvandter till f. d. tjänstemän. I Schweitz äro vilkoren för inträde i posttjänst desamma för både män och kvinnor och vid befordran i de lägre graderna fästes ej afseende vid kön, men männen ha i allmänhet högre lön. I Italien gälla i fråga om kvinnans posttjänst ungefär samma grundsatser som i Frankrike, men antalet kvinnor i posttjänst är i Italien betydligt lägre än i Frankrike. År 1870 fick den italienska kvinnan tillträde till postverket. I Danmark kunna kvinnor erhålla anställning i postverket såsom föreståndare för » ikke regnskabsförende postexpeditioner«, såsom biträden vid landsortspostanstalter och som — brefbärare! I Ösierrilce och Tyskland är kvinnans användande i posttjänst ytterst ringa. Likaså i Ungern och Belgien, i hvilket senare land blott kvinliga anförvanter till posttjänstemän fä användas i posttjänst, men på föreståndarens ansvar. |
Arten af frågorna, det lika behandlingssättet och behofvet af att hafva protokollen rörande förlagsinteckningar och inteckningar i fast egendom samlade och städse till hands för lika lång tid, äro omständigheter, sorn rättfärdiga föreskriften om inteckningarnas sammanförande. Det förnekas icke, att tillfyllestgörande ledning i förslaget saknas för pröfning af alla de fall, som i punkten f upptagas; men det tillhör ej heller den lag, hvarom fråga är, att lemna sådan ledning. Den bör finnas på annat ställe i lagstiftningen och den saknas ej heller; men vore det förhållandet, så kunde detsamma ändå aldrig räknas såsom en brist i förevarande förslag. Utskottet, som således anser nu besvarade anmärkningar ej förtjena afseende, erkänner deremot vigten af de återstående, rörande den ena förmånsrätten i fordringar, och den andra beskaffenheten af det förlagskontrakt, som berättigar till erhållande af inteckning. Hvad den förra angår, så torde vara tvifvelaktigt, huruvida förslaget i denna del verkligen innehåller en utsträckning af redan existerande företrädesrätt, så vidt fråga är om förlag, lemnade lill bedrifvande af bergsbruk. Gällande författningar innehålla nemligen, på sätt Utskottet i sitt afgifna betänkande upplyst, att för förlag hos bruksegare eger förlagsgifvaren företräde rätt i inventarier och effekter samt annan lös och redbar egendom. Nu förstås i allmänhet i lag med lös egendom icke allenast ting, utan ock penningar; och af sådan anledning borde kunna antagas, att den föreslagna företrädesrätten i eit fall redan eger rum. Men i lagskipningen har, efter hvad Utskottet in - 16 Lag-l (skottets It/ålande, N:o 54. hemlat, en annan åsigt gjort sig gällande; och derföre blir frågan, huruvida skäl är för fastställandet af en sådan företrädesrätt? |
Riksmynt. Cent. skålp. ort. R:dr öre. Behållning vid Avesta 18,427: 3. Leverering: Från Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Koppar34. 58. — bergs län 2,507: 58. Koppar. Leverering: Riksmynt. Cent. skålp. ort. Till Stockholms metallvåg 28,672: — Behållning vid Avesta 16,490: 60. Vid denna redogörelse hafva Revisorerue ej haft något att erinra. Kongl. Mynt-verket. Dess räkenskap, sorn är i Kongl. Kammar-rätten granskad utan anmärkning, utvisar följande förhållande: Debet. Balans från år 1858: Uppbörd: Myntskatt å guld och silfver 5,637: 34. Stockprof å guld och silfver 244: 17. Tillgodogjordt affall vid smältning 1,018: 22. Vinst vid utmyntning af guld och silfver 284: 32. Balans till år 1860: Skuld till Rikets Ständers Bank. För guld och silfver till utmyntning 603,982: 54. » räntefritt lån 50,000: — 653,982: 54. Balans från år 1858: Utgift: Omkostnader för utmyntning af guld och silfver 28,867: 13. Nybyggnader och reparationer 6,860: 75. Diverse utgifter för Myntets egendom 122; 3. Leverering: Till Kongl. Stats-kontoret: Balans till år 1860: Behållning i metaller 633,704: 13. |
Vid förnyad föredragning al Stats-utskottets den 6 och 10 dennes på bordet lagda utlåtande N:o 149, i anledning al erliållne åter remisser å betänkandet N:o 73, angående regleringen af utgifterne under riks-statens fjerde bufvudtitel, vidblef Ridderskapet och Adeln sitt rörande nionde punkten förut fattade beslut, godkändes Utskottets i utlåtande N:o 149 afgifna yttrande angående, tolfte punktens sednare moment, ansågs det i tjugufjerde punkten omförmäldta anslag till salpeter-uppköp böra bestämmas till 194,000 r:dr, samt fann Ridderskapet och Adeln förevarande utlåtande i öfrigt icke erfordra någon åtgärd. 8. D. Vid förnyad föredragning af Stats-utskottets den 6 ocb 10 dennes på bordet lagda utlåtande N:o 150, i anledning af erliållne återremisser å betänkandet N:o 74, angående regleringen af utgifterna under riks-statens femte bufvudtitel, beslöt Ridderskapet och Adeln i fråga om 10:de punkten, alt, med godkännande af den uti betänkandet N:o 74 tillstyrkta förhöjning af 2,000 r:dr i anslaget för lotserioch fyrings-staterna, samma anslag i öfrigt borde bibehållas vid det belopp, som dertill vid sednasle riksdag anvisades, samt fann Ridderskapet och Adeln förevarande utlåtande N:o 150 icke för öfrigt erfordra någon åtgärd. S. D. Vid förnyad föredragning af Stats-utskottets den 6 och 10 dennes på bordet lagda utlåtande N:o 151, i anledning af erhållna återremisser å betänkandet N:o 90, angående utgifterne under riks-statens sjette hufvudtitel, bifölls Utskottets i utlåtandet N:o 151 rörande första punktens första moment afgifna yttrande, hvaremot, i afseende på samma punkts sednare moment, i sammanhang hvarmed nu föredrogs Hederv. |
hvari förändringarna blifvit föreslagna, till Konungen* Nådiga Sanction partielt öfverlemna*; dock hvad 7 Cap. och 6 §., 8 Cap. af Concurs-Lagen angår, i ett sammanhang 5 och fann Preste-Ståndet för godt att Valloflige Borgare - Ståndets ofvanberorde inbjudning för sin del antaga. S. D. Då nu å nyo föredrogs Lagtsamt Oeconomie.Utskottens ytterligare Utlåtande, N:o 65, rörande den så kallade Näringsfriheten, blef detsamma af Preste-Ståndet afslaget. S. D. Vid förnyad föredragning af Oeconomie-Utakotlets Utlåtande, N:o 167, i an - Ga Proi. Utdrag den 17 December 182g. ledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets Betänkande, N:oi55, angående vackt fråga om inrättande af en Landtbruks-Schola ; fann Preste-Ståndet , son» bifallit Betänkandet N:o 155, likväl skäl nu gilla Utlåtandet N:° 167. S. D. Vid föredragning af ExpeditionsUtskottets Memorial, N:o 286, i anledning af återremiss utaf Utskottets Förslag till underdånig Skrifvelse, angående beviljadt anslag för Undervisnings-Verket i Riket, fann Preste-Ståndet, som godkänt förslaget till de ifrågavarande underdåniga Skrivelser, ofvanberörde Memorial icke fordra annan åtgärd än att läggas till Handlingarne. S. D. Genom Protocolls-Utdrag, den 11 sistlidne November, hade Ridderskapet och Adeln inbjudit de öfrige Riks-Stånden att sig förena uti dess beslut, i afseende på LagUtskottets, under N:o 103, afgifna Utlåtande, i anledning af gjorda anmärkningar vid Utskottets, under Nio 58 , förut meddelade Betänkande om ändring eller förklaring af 18 och ig §§. i Kongl. |
Nationen är följaktligen snart sagdt försatt i nödvändighet att besluta sig för penitentiärstraffens antagande, och om än, i fråga om valet emellan de två olika sj^stemerna för 24 Lag-Utskottets Betänkande, N:o 93. dessa straff, Utskottet icke på förhand vågar obetingadt biträda Lagberedningens mening, att Philadeiphia-systemet i längden skall blifva mindre dyrt, än Auburn-systemet, tror Utskottet sig dock kunna taga för gafvel, att skilnaden i kostnader icke kan blifva af den betydenhet, att någon tvekan om det förra systemets företräde derifrån bör kunna härledas, 1- synnerhet då i betraktande kommer, att, på sätt Utskottet här ofvan omfot malt, Lagförslaget icke förutsätter ett fullständigt genomförande af principen för ensamhetsfängelset annorlunda, än småningom och i mån af beiintliga tillgångar, samt lemnar tillfälle att under Liden begagna de äldre sLraffinrättningarne såsom gemensamhelsfängelsev. På grund häraf drager f ilskottet ej eller i betänkande att uttala sin öfvertygelse, så väl om nödvändigheten af de föreslagna frihetsstraffens antagande, som ock att kostnaderne derför ingalunda skola öfverstiga Nationens krafter. 3:o Böter är den tredje af de föreslagna allmänna straffarterna. Emot denna straffart, en lemning från äldsta tider, då begreppet om straff förblandades med det om målsegandens försoning eller skadeersättning, har visserligen ej utan skäl blifvit anmärkt, att den drabbade lika brottslingar olika, helst hvad för den ena vore en kännbar förlust kunde bu den andra vara af ringa betydenhet, enär antaglig grund saknades foi böters bestämmande i förhållande till den brottsliges förmögenhet; men då förbrytelser finnas af så lindrig art, att en ringare bestraffning, än frihetens förlust, ansetts derå böra följa, och man ej för dessa eger något lämpligare straffmedel än penningeböter, hvilka derföre jemväl blifvit i alla länders lagstiftningar upptagna, torde tillräcklig anledning för nämnda straffaris bibehållande äfven förefinnas. |
Ridderskapet och Adela samt Hederv. BondeStåndet bifallet, får Utskottet, till beredande af ett resultat, rörande denna fråga, vördsamt hemställa, om icke Vallöf!. BorgareStåndet skulle behaga instämma i det till i fråga varande tillägg af tvänne RiksStånd redan lemnade bifall; men i annat fall torde samma fråga komma, att, enligt 73 § Riksdagsordningen, genom Förstärkt EkonomiUtskott afgöras; och får Utskottet i sådant ändamål föreslå följande Voteringspr opositioner: Den, som, på sätt Ekonomiutskottet föreslagit i dess sednare Utlåtande N:o 138, angående Sockenstämmor och KyrkoRåd, bifaller: att, då Utdrag af Sockenstämmo Frotocoll enskild person tillställes, eller KyrkoRåds beslut för enskild person afkunnas, bör besvärs hänvisningen, i förra fallet, tecknas å ProtocollsUtdraget, och i det sednare muntligen meddelas: att deremot, då Socknestämmoeller KyrkoRåds beslut, de der angå en hel menighet, afkunnas ifrån Pre - Eesv. och Ekon. Utsk. Betänhanden. 1529 dikstolen, den missnöjde bör anvisas, alt sist inom fjorton dagar derefter, så vidt hans talan ej skall anses försuten, begära anvisning till besvär bos Pastor, hvarefter besvärstiden till Kongl. Maj:ta Befallningshafvande eller Consistorium beräknas ifrån den dag, den missnöjde erhållit besvärshänvisningen; samt att, hvarken i ena eller andra fallet, någon annan missnöjes anmälan må vara nödig, utan talan anses bevarad, då den i berörde ordning fullföljes, voterar Ja', den det ej vill, voterar Nej. Vinner Nej, så antages hvad Ekonomiutskottet i dess forst afgifne Betänkande, N:o 61, rörande denna omständighet föreslagit. Att tiden till Besvärs anförande öfver så väl Socknestämmosorn KyrkoRåds beslut alltid må, utan något behof af missnöjes anmälan, räknas ifrån kungörandet, som jemnväl bör innefatta fullständig besvärshänvisning. Stockholm den 9 Dec. 1825. |
A. 37. — N:o 47, angående förhöjning af de Länsmännen tillkommande pensioner å allmänna indragningsstaten. III. 384. R. 393. VIII. B 156, 410. A. 437. IX. E. 126. — N;o 48. angående ifrågastäld utsträckning af Nämndemäns rätt till skjutsoch traktamenls-ersättning för svner och andra förrättningar. III. 384. R. 391. VII. B. 314. VIII. 36, 106. A. 109. E. 324. •— N:o 49. angående anslag af 12,000 R:dr till lindring i de kostnader, Carlskrona stad, till följe af Cholera-farsotens härjande derstädes nästlidet år, fått vidkännas. III. 384. R. 393. VIII. B. 314. VIII. A. 36. E 324. —- N:o 50. angående beviljande till Stockholm/ stad af ett räntefritt lån af 100,000 R:dr lill underslöd för bestridande af de kostnader staden i anledning Cholera-farsotens härjande derstädes fått vidkännas. III. 384. R. 393. VII. B. 513. VIII. 37. A. 109. IX. E. 3. -— N:o 51, angående anslag till Auditören Georg Scheutz och hans son Edvard Scheutz för en af dem upfunnen maschin för uträkning och tryckning af maihematiska tabeller. III. 384. R. 393. VIII. B. 132. A. 155, 158. IX. E. 3. -— N:o 52, angående försäljning af åtskilliga kronan tillhörige byggnader och tomter i Götheborg, samt försäljningsmed lens använ dande lill ny arlilleri-förråds-byggnaders upföratide derstädes. III. |
R:dr 64 öre af den summa, 24,000 R:dr, hvilken anvisats såsom tillökning uti anslaget för Sundhets-kollegium, att af Kongl. Maj:t på lämpligt sätt mellan Ordföranden, Medicinalråden och Kollegii tjenstemän fördelas; 22 Stats-Utskottets Memorial JVa 130. 7:o Ett tusen femhundra R:dr utaf det anslag, 6,000 Rrdr, som anvisats till understöd för den af Doktor O. Sandahl i hufvudstaden inrättade medico-pneumatiska anstalt, att utgå med vilkor att anstalten ställes under tillsyn af Sundhets-kollegium, dit föreståndaren har att ärligen om inrättningens verksamhet afgifva berättelse, äfvensom att dagligen vid denna anstalt lemnäs fribad åt minst 2 fattiga eller obemedlade personer; 8:o Sju tusen R:dr utaf det för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, sorn företrädesvis tillhöra allmän bildning, beviljade anslag, 30,000 R:dr; 9:o Elfva tusen tvåhundrafemtio R:dr utaf anslaget, 45,000 R:dr, för underhåll af frielever vid allmänna Institutet för hlinda och döfstumma samt Tre tusen sexhundra R:dr af anslaget dels till förbättring af direktorns och öfrige nuvarande lärares löner, dels till tre nya lärarelöner vid nämnda institut; 10:o Tre tusen R:dr af den anslagssumma, 9,000 R:dr, hvilken beviljats såsom bidrag för vård och skötsel af de i provinsen Helsingland befintliga, af sjukdomen spetälska angripne personer, för att användas under de vilkor i afseende på kommunens bidrag, som Kongl. Maj:t kan finna lämpligt bestämma; liro Ett tusen sexhundrasextiosex R:dr 67 öre utaf det till arfvode åt en Anti gvitets-intendent beviljade anslag, 6,000 R:dr; och Tre tusen R:dr utaf anslaget, 4,500 Rrdr, till resekostnader och andra extra utgifter, som med Antiqvitets-intendentens åligganden ega gemenskap. 12:o Tre tusen |
Cilcorierol: brand eller malen, hänfores till hvad under rubriken Kaffe 8r bestämdt för alla till kaffesurrogat användbara brända vexler. Cinders; se Stenkol. Cirklar, Passare och Cirkelbestick; hänföras under Instrumenter, matematiska. Citroner 1 skålp. 6 Citronsaft Fri Cilronsall eller kristalliserad .Citronsyra Fri. Citronskal, torra 1 skålp. — 6 Coakes; se Stenkol. Cremor tartari; hänfores under Vinsten. Curcuma, Gurkmeja; hänfores under Färger och Färgningsämnen, ej specificerade. Dadlar I skålp. — 15 Deglar; hänföras till Redskap och Machinerier. Dekorationer, Platåer med tillbehör, äfvensom Ornamenter, ej specificerade, tullbehandlas lika med det ämne, arbetad!, hvaraf de hufvudsakligen bestå. Desman; se Muskus. Dividvi eller Libidvi; se Garfskidor. Dosor; se Askar. Drakblod; hänfores under Färger och Färgningsämnen, ej specificerade. Dref •. • ' • • Fritt. Drefmat, eller gammalt och i stycken af högst 12 fots längd sönderhugget tågvirke Fritt. Dricka: porter 1 kanna — 40 öl och andra slag 1 kanna — 20 Dun Fritt. Dyfvelsträck; hänfores under Apotheksvaror. Ekollon; se Knapergall. Elfenben; se Ben. i Förslag till Tull-taxa. 9 Qvantitet för Införselstull. Tnllberäkmngen. Riksmynt. R:dr. jöre. Emalj, i massa J Fri. Enbär Fria. Enbärsmos; bänföres under Apotheksvaror. Essenser; se Oljor, flygtiga. Eslamper; se Kopparstick. Elais, med eller utan tillbehör, af sammansatta eller, såsom arbetade, ej specificerade ämnen 4 skålp. — 75 Fabriksvaror, ej specificerade; se Slöjdvaror. Fartyg och Båtar med tillbehör Fria. Fayence; se Porslin. |
S. D. Föredrogos ånyo och biföllos Allmänna Besvärsoch Ekonomi-Utskottets nedannämnda Betänkande!): 86, i anledning af väckt motion rörande rese-ersättniug till nämndemän vid vissa syner, m. fl. förrättningar; M 87, i anledning af väckta motioner angående ändringar i nu gällande taxa för expeditions-lösen; JV2 88, i anledning af väckt motion, rörande vissa till boställen åt tjenstemän anslagna kronohemman och rätt för arfvingarne efter fordna åboer å desamma att dem till skatte inlösa; JVS 89, i anledning af väckt motion, att utflyttningsattest för inhyseshjon skall upptaga dessas hela familj; M 90, i anledning af väckt motion oro upphörande af den i Stockholm utgående så kallade raspoch spinnhus-afgiften för testamenten; J/Z 91, i anledning af väckt motion om ändring i sättet för presterskapets aflöning; och JV2 92, i anledning af väckt motion om inrättande af ytterligare ett institut för döfstumma. Från Vallofl. Borgare-Ståndet. S. D. Föredrogos ånyo Stats-Utskottets Utlåtanden: M 45, Litt. A., i anledning af väckta motioner angående förändrade grunder för mjöloch sågqvarnars beskattning. Bi folin; och JV2 45, Litt. B., dels i anledning of Kongl. Maj:ts nådiga Proposition om antagande af en ny förordning angående mantalspenningarne och dels rörande enskilde motionärers framställningar i ämnet. Ha rvid förekommo nedannämnda §§ i Utskottets Författnings—förslag; S !■ Bifölls. § 2. Afslogs, och beslöts att denna g skulle erhålla följande lydelse: »Angående husbondes ansvarighet för mantalspenningar af de i hans tjenst anställde personer, gäller hvad derom i fråga om bevillnings-utskylder är stadgadt.» Prot.-Utdrag den 28 Februari 1863. Biföllos. |
» Om nu bara pappa ville! » Ja, visst ville » farsgubben » som de — han gladde sig genast åt hoppet att slippa Största sevärdhet. IDUN 392 Själf äger jag äfven en liten smula erfarenhet af hvad sådana » mästerskyttar » kunna åstadkomma. Under sistförflutna sommar sutto en dag min inan, jag själf och vår lilla dotter som vanligt i all sköns lugn i bersån på vårt sommarnöje uti skärgården, då vi plötsligt höra ett skott smälla af och min man rusar upp, träffad af ett stort hagel i ryggen. Lyckligtvis hade dess fart något dämpats af grenar och löf, hvarför följderna inskränkte sig till genomborrande af kläder och en kontusion. Att äfventyret atlöpte så pass lyckligt var naturligtvis ej skyttens, en trettenårig pojkes, förtjänst. Att olyckan vid detta tillfälle, om ömtåligare delar träffats, antagit vida större dimensioner, behöfver naturligtvis ej påpekas. Om föräldrar äro nog oförståndiga eller likgiltiga att låta sina barn hänge sig åt lifsfarliga lekar, må dessa åtminstone inskränkas till så- dana, som ej kunna innebära fara för andra personers lif. Äfven om man vet, att ens egna barn nöjaktigt kunna handtera ett gevär, hvad borgar väl för. att de ej utlåna detsamma åt mindre erfarne lekkamrater? Hvad åter den åsikten vidkommer, att barnens förmåga till initiativ skulle stäfjas, genom att man ej villfar de flesta af deras önskningar, anser jag detta vara ett misstag. Ätminstone måtte den gosse, som, efter att hafva blifvit nekad ett gevär, står håglös och oföretagsam, då en mängd andra nyttiga och ofarliga förströelser helt säkert stå honom till buds, vara bra klent utrustad på intelligensens område, och i så fall är det än mer berättigadt, att man vägrat honom ett skjutvapen, emedan han då tydligt bevisar, att han ej var med när krutet fanns upp. S. B. ligga vaken om nätterna och grubbla öfver, huru de skulle få plats åt flickorna och huru det i längden skulle räcka till utan skuldsättning. Nu var ju allt mycket lättare — ty nu hade flickorna åtminstone » fått platser »! Malvlna BråkenMelm. Ännu ett par inlägg och några slutord. |
Hvad dernäst angår den af Herr Arnberg väckta fråga; så har motionären sjelf anfört, att han med sitt förslag icke åsyftat något annat, än att återföra den ordning, som fordom skall varit gängse, att, med föi bigående af Konungens Befallningshafvande, kunna vända sig till Rådhus-Rätt, för att erhålla verkställighet på en klar fordran och dermed undvika deri långsamhet, som uppkommer, då man först anlitar nänrnde myndighet, men densamma anser målet vara af den tvistiga beskaffenhet, att det icke kan handräckningsvis afgöras, ulan bör i laga ordning vid Domstol anhängiggöras och utföras; att någon sammanblandning af exekutiva och domar, bestyr derigenom icke uppkom, utan skulle sådant snarare verka till enhet, enär Jagsökningsmåls pröfning för närvarande tillhör Konungens Befallningshafvande, men sjelfva verkställigheten Rådhus-Rätter ne; att förförslagets antagande den omständighet dessutom syntes tillräckligt talande, att Rådhus-Rätterne i Götheborg och Landskrona länge upptagit och behandlat lagsökning!mål, utan att någon klagat öfver förnärmelse; hvaremot det är kändt, alt exekutionen går bättre i dessa städer än annorstädes, der Rådhus-Rätlerne ej hafva lika rätt; samt att det dessutom borde tagas i betraktande, alt nämnde Domstolar redan utöfva den makt, hvarom nu är fråga, uti vexelsaker. Hvad sålunda blifvit anfordt, dermed de af ölrige talare inom Riks - 3 lag'-Utskottets Uildlande, N:o 105. Stånden framställda anmärkningar hufvudsakligen öfverensstämma, har Utskottet tagit i öfvervägande; och får Utskottet, med afseende å motionärens förklarande rörande syftningen af förslaget, vördsamt erinra, att, derest samma förslag antoges, den i lagstiftningen bestämda väsendtligen olika ordning för behandlingen af lagsökningsoch tvistemål, det oansedt, kommer att for Tfa ra. |
Lägga vi härtill ännu, att hon i talrika kalendrar, tillfälliga publikationer, barntidningar och illustrerade blad lämnat värdefulla bidrag med det kända märket A — i ' — a, måste hon, som redan sagdt, äfven såsom skriftställarinna skattas högt. Äfven till Iduns spalter har, som dess läsarinnor känna, hennes bidrag då och då funnit väg. Fröken Lovisa Adelaide Ehrnrooth är född den 17 januari 1826 å Seesta gård i Nastola. Hennes föräldrar voro generalmajoren och divisionschefen för finska militären Gustaf Adolf Ehrnrooth och Johanna Christina von Plåten. Sin uppfostran åtnjöt hon dels i hemmet, dels i friherrinnan v. Rosens flickskola i Helsingfors. Af utmärkelser, som kommit fröken E. till del, må bl. a. nämnas, att hon utnämnts till officer af Franska akademien samt kallats till hedersledamot i Universal-fruntimmersföreningen i Paris. Vi kunna ej bättre afsluta detta biografiska utkast än med följande ord, yttrade i tidningen Hufvudstadsbladet af författaremärket E. N. (Emil Nervänder) vid hans anmälan af fröken E:s senaste arbete Höstskörd: » Lycklig den ande, som årens börda ej kan böja att vemodigt skåda endast tillbaka till den gamla, goda tiden, utan som har späDstighet kvar att städse sända varma, glada blickar framåt i kapp med generation efter generation och ej sällan i spetsen för dessa. Måtte denna rika, åt förverkligande af vackra idéer ägnade lefnad ännu länge få njuta af själens vårsol, då kan författarinnan, om än ålderdomen bryter rösten, tillämpa på sig Franzéns vackra ord, då han af en dagens kritik anvisades tystnadens ålder: Om för den gamle skaldeyran är med sitt sköna spel förbi, han dock vid hjärtat lägger lyran, att det må ljuda än däri. » Helsingfors i jan. * V Lindman. Fruset skum. Jjr detta hafvet? — Tyst och kallt och glatt? Jag känner det ej mer! Jag minns det sist en mörk novembernatt, Då månen blek bland rifna skyar satt Och såg på jorden ner; Då vågorna som vilda hundar tjöto, Och stormens händer skogar sönderbröto. |
Då Hr Stjernsvärd säger, att man bör ihågkomma, att Staten har del i Arméens Pensions-kassa, ber jag att få erinra, att om jag undantager de inkomster, som från Wadstena Krigsmanshus-kassa komma Arméens Pensions-kassa till godo, så äro de öfriga summor, som från Statsverket till sistnämnde kassa inflyta, i jemförelse med kassans egna tillgångar och de pensions-berättigades årliga bidrag, ganska ringa. Om man jemför detta belopp med total-summan, 298,117 R:dr 14 sk., utgörande kassans inkomster för året. så finner man, att förstnämnde summa är en ganska dryg del af total-summan. Näst i ordningen följa inkomsterna från Wadstena Krigsmanshuskassa, och det kan i sjelfva verket ej bestridas, att ju icke dessa inkomster kunna rubriceras såsom Arméens egna tillgångar, då man erinrar sig, att nyssnämnde fond ifrån början upkom sålunda, att under Drottning Christinas Förmyndare-regering, eller år 1639, så vida jag ej misstager mig, en del hemmans-räntor i Östergötland och äfven andra provinser anslogos och skänktes till underhåll åt gamla afskedade soldater, hvilkas ålderdom redan på den tidon ansågs böra betryggas mot allt för stor nöd. Härutaf finner man, att Wadstena Krigsmanshus-kassa tillkommit för Arméens pensionering, och torde nu mera, såsom öfver 200 år gammal, kunna anses tillhöra Arméen. Vidare finna vi, att de årliga Den 7 Februari. årliga afgifter; som Arméens befäl sjelfva erlägga, år 1850 up gingo lill 41,595 R:dr 10 sk. 8 rst. b:ko. Under nämnde år logs icke statsbidraget i anspråk, oell år 1851. då afgifterna från Arméens befäl upgingo till ett ungefäiligen lika stort belopp, eller 41,531 R:dr 4 sk. 2 rst., var detta belopp nästan femdubbelt större än livad som togs i anspråk af samma års statsbidrag, nemi. 8.937 R:dr 6 sk. 3 rsr. |
♦Rättelser Sid. 44 står rådhus i st. f. ’ ’ 6 * 2 ” anseende i st. i 63 * * äro i st. f. stå. ridhus. accessit.UR DAGENS KRÖNIKA TIDSTAFLOR UNDER MEDVERKAN AF FINGAL FINGALSON, A. E. HOLMGREN, FRITZ KROOK, OSCAR LEVERTIN, REINHOLD WINTER FL. SVENSKA OCH UTLÄNDSKA FÖRFATTARE UTGIFNA AF ARVID AHNFELT TREDJE ÅRöÅNGKEST TREDJE OCH FJBRDB HAFTET - » H®Wc ■ STOCKHOLM OSCAB L. LAMMS FÖRLAG.Norrköping 1883. M. W. Wallberg & Comp. Boktryckeri.Grefve Arvid Posse och Landtmannapartiet En studie i vår nyaste rik sdagshistoria af Fritz Kr o ok. Representationsförändringen af år 1865 har rönt det säregna ödet att i sina följder blifva som svårast bedömd just från de håll, der man på sin tid ifrigast arbetade för dess genomförande. Då hette det, att först genom denna ingripande lagstiftningsåtgärd hade “ hela Sverige blifvit såsom en man “; nu säger man deremot: var detta icke hellre en revolution än blott en reform? Orsaken till detta vidt olika uppfattningssätt ligger dock troligen helt enkelt deri, att reformens mest talföre målsmän från början missräknade sig på den i fråga satta förändringens hela karaktär och oundvikliga konseqvenser. Ja, Kongl. Maj: ts och Rikets Ständers faststälda Riks-dags-Ordning af den 22 juni 1866 betecknar verkligen en fullkomlig revolution i våra svenska samhällsförhållanden. Den har verkligen “ hvälft södern upp mot norden “ — dock icke så att förstå, att den lagt den fordna sjelfskrifvenhetens makt i händerna på dem, som en gång trodde sig kallade att blifva det gamla privilegieväsendets naturlige arftagare. Det blef icke hvarken något penningens eller ämbetsmanna-ståndets envälde. Det blef i stället en absolut bestämmande makt hos representanterne af det fordna fjerde ståndet. |
Det förhåller sig nemi. alldeles icke så som Frih. Cederström förmenat, att det blott är fördelningen på de olika rummen, som utgör kamrarnes karaktersskillnad. Det är icke derföre alt Adeln sammanträder pä Riddarhuset, som vållar att Adeln vanligen stannar i helt andra beslut än BondeSt., utan det är derföre, att Adeln representerar, helt andra elementer än BondeSt. Jag för min del tror således, att hvar som önskar att en reform skall utföras, som tror att denna reform icke kan åstadkommas med mindre man är villig att göra eftergifter, under det att man bjuder lill att uppfatta hvilka särskilda intressen böra få göra sig gällande, och hvilka ideer äro de herrskande och förtjena att betraktas, skall ock snart inse, att, derest man ej först söker att åstadkomma en förmedling härutinnan, n hvarje annat försök till reform kommer att misslyckas; och Hr Åkermans förslag, det må nu äfven innehålla åtskilliga punkter, som af den ena eller andra ledamoten inom detta runi icke så fullkomligen gillas, har dock till hufvudtendens att uttrycka, det representationsreformen skall lösas genom förmedling, hvarföre jag, såsom öfvertygad om lämpligheten häraf, såsom det enda sätt, hvarpå ändamålet kan uppnås, vördsamt hemställer, att alla representationsreformens verklige vänner dertill måtte lemna sitt bifall. Gr. Gyldenstolpe, Ant. Gabr.: Ehuru obetydlig den fråga synes vara, som Frih. Cederström mot mig, som Const.Utsk:s ordförande väckt, anser jag mig dock böra upptaga densamma och endast besvara den med det förklarande, alt jag icke i någon grundlags-§ har funnit, att ett Const Ulskrs protocoll kan blifva föremål för R. o. Ad:s öfverläggning. Då Frih. |
175 men medlen att på någon annan väg tillfredsställa detta i sig sjelf ganska lofliga vinstbegär äro med få undantag ringa! Jag bestrider icke ytterst samhällets rätt att meddela ekonomiska föreskrifter för vården af enskilta stadgar, i ty man må med skäl kunna säga, att skogarnes bibehållande är ett villkor för samhällets bestånd och dess invånares trefnad. Jag har mig äfven bekant, att sådane föreskrifter, ehuruväl tilläfventyrs tillkomne under något skiljaktiga förhållanden, kunna upsökas i andra länders lagstiftning. De äro icke heller alldeles främmande för vår egen; men äganderättens helgd är äfven ett vilkor för samhällets bestånd, och på grund häraf anser jag mig berättigad fordra: att en sådan lagstiftning må andas aktning för denna rätt och sålunda icke innehålla något frö, som skulle kunna upspira (ill ett anspråk, än mindre till en rätt för någon annan än egaren att draga den ringaste nytta af skogens afkastning. Vidare bör lagen vara bestämd och verksam för sitt ändamål, och möjlig i sin verkställighet. Efter en redaktion, sorn förutsätter ett afdrag af 1500 qvadralmil för fjell och litsla bergsryggar, motsvarande sålunda fdelar af Sveriges fasta land, hvilket, synes mig vara nog strängt räknadt,. kommer motionären lill den erfarenhet, att våra skogars areal utgör 26 millatunland. Denna areal anser motionären tillräcklig och till och med öfverflödig för vårt behof, om den rätt skötes, men otillräcklig, om skogarne fortfarande skola blifva underkastade den misshandling, som nu eger rum, i följd hvaraf motionären som lagbestämmelse föreslår den inskränkning i enskilt skogsägares rätt att använda sin skog, att deraf icke må afverkas mera än ,(-, - del årligen. Då jag icke tilltror mig att ingå i något närmare bedömande af de statistiska upgifterna, hvilka i följd af sakens beskaffenhet, i anseende till en mängd ännu outredda omständigheter, svårligen kunna vara fullt vägledande för omdömet, inskränker jag mig tili att uptaga oeh pröfva huruvida den af motionären, liksom af mig, åsyftade förbättringen i skogarnes behandling vinnes genom antagandet af det förslag han framställt. En sådan granskning är emellertid ganska svår, då motionären icke närmare utvecklat sin mening. |
Emot begagnandet af alla dessa lägenheter, åtog sig Arrendatoren att årligen, under de förSta Tio Arrendeåren i anseende till förmonerhé af det betydliga undersmidets tillgodogörande samt utvidgad KöpeTackjernsrättighet, årligen lefverera Etthundrade Femtio Ducater, men sedermera endast Etthundrade , dock alltid Under förpliktelse i Att af Guldtillverkningen vid Ädelfors låta stå förenämnde Ducater, och icke äf andrei dem uppköpa, såsom den säkraste Controll, att Arrendatoren, enligt ändamålet af Arrendet, fortsätter fårstiken efter Guldmalm och dertill nyttjar de vid GuldVerket varande Hemman och Lägenhet er. Till vinnande af Controll att desäa föreskrifter iaktto» gos, ålades Eergmästaren i orten: Att sig noga uu jer råtta huruvidå det skedde, samt tillse att Bergsarbetet, enligt Fårfattningar ne, anställdes paratt BergsVis, och om sådant allt i de årliga lielaiionerne till Kongl, Bergscollegium afgifva Berättelse. Försummades erläggandet af Arrendetå före* skrifven,tidj agde Kongl. Maj:t OchKronan rättighet *) Oförmedlade Hemmantalet inom det så kallade Guld» V«rksDistfictet äf till 1763 års BergsCommission tipp* gifvit sålunda : Skatte Hemman . , » i 04.3- Krono Hemman , « • <, ilig: 21 Sif > Säteri öcb Frälse 665* i 8 i - 260 Justitia Ombudrn, EmbetsBerdttelserl att, utan hinder af Contractet, om Guldverket förordna. Man finner häraf klarligen, att afsigten med under hela 30 år fortsatta uppoffringar ifrån Kronans sida, var ett oafbrutit MalmstreIcens bearbetande, i hopp att deras fyndighet kunde tilltaga, och sådant bestyrkes ytterligare af det i Contractets 3 §. gjorda förbehåll : |
Ager då en Ulsk:s ledamot rättighet att förbise ett enda mål, uti hvars behandling hans omdöme säger honom, att någon felaktighet blifvit begången? Jag tror det icke; men jag upprepar det ännu en gång, jag har icke eller ansett mig äga rätt alt anmäla det för R. St. Till följd af hvad jag nu haft äran anföra, anser jag det vara min rätt, att såsom ledamot af R. o. Ad. ogilla Utsk:s förfarande. 152 Den 5 December. Hr Grubbe, Sam tiel: I anledu. af Const.Utsk:s mot mig riktade anmärkning, ang:de skatteköp å hospitalshemmanet Jerla, anser jag det för en pligt, såväl mot mig sjelf, som mot det Stånd, af hvilket jag har den äran att vara en medlem, att redogöra för de grunder, af hvilka mitt und. tillstyrkande blifvit förauledt, på det att denna redogörelse, förvarad i 11. 11. o. Ad:s prot., må tjena till bevis, att jag i detta mål icke utan den noggrannaste pröfning afgifvit mitt af Utsk. klandrade yttrande. Jag vill här icke fästa R. o. Ad:s uppmärksamhet på det mindre vanliga förhållande, alt Utsk., i sitt mern. ang:de fullbordad granskning af de i Statsrådet förda prot., riktat anmärkmr enligt Reg.F:s 107 § mot redan, vare sig genom döden, eller genom erhållet nådigt afsked, afgångna Statsrådsledamöter. Dä det i Reg.F-.s 107 § bestämdt angifna ändamål, på hvilket Utsk. med sina anmärkmr bör göra afseende, är det, alt R. St. må kunna, om de finna Rikets val det kräfva, hos Konungen anmäla deras önskan, att Han ville ur Statsrådet och ifrån embetet skilja den eller dem, emot hvilka anmärkning blifvit gjord; så synes det visserligen med skäl kunna sättas i fråga, huruvida Const.- Utsk. må vara befogadt alt göra någon anmärkn., enligt denna §, mot en redan afgången Statsrådsledamot. |
Län serskildt andragit, rörande den åtminstone i hans Ort Allmogen åliggande skyldighet att skjutsa hopsamlade lumpor, från det ena stället till det andra, har Utskottet förklarat sig icke känna något allrnänt Stadgande, sorn föreskrifver Allmogen gtt sådant puus, och om Allmoge^ 49® X)en 17 på vissa ställen måst vidkännas denna olägenhet, har Utskottet förmodat sådant hafva skedt till följe af enskildta påbud eller af locala föreskrifter, hvaraf Utskottet icke ansett sig tillkomma att ingå i någon pröfning : Varandes vid Utskottets Betänkande bifogadt Utdrag af Utskottets Protocoll för den 4 i denna månad, innefattande Riksdagsmannens från Malmöhus Län Nils Månssons serskildta yttrande i ämnet, deruti Nils Månsson på anförde grunder förenat sig med hvad Pehr Jonsson i ofvanberörde måtto föreslagit. 2:o Af den 26 sittledne Januarit, deruti Utskottet, i anledning af väckt fråga innom Högvördige Preste-Ståndet, om Spectaclernas inställande på de större Uögtidsdagarne, af anförde skäl tillstyrkt, det Riksens Ständer måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet framföra den önskan, att inga Skådespel hädanefter må hvarken de större Högtidsdagarne eller aftonen förut varda tillåtne; att Repiritioner ej heller böra om Söndagen hållas, samt att ett dylikt förbud äfven måtte stadgas emot andra offen. teliga lustbarheter och åskådningar; dock har Ustkottet ej ansett de vanliga Söndagsaftnarne böta i det föreslagna förbudet inbegripas. 3:0 Af den 4 i denna månad, deruti i anledning af Riksdagsmannen, Olof Olssons från Wermeland, gjorde Motion, deruti flere af Bonde-Ståndets Ledamöter instämt, att Bruks-Patroner och Bruks-ldkare samt de, hvilka äga Manufactur-verk och Tull-qvarnar borde delta» Den 17 Fcbruarii. |
Majit, Som delar den af såväl landtmätarne sjelfva, som Kongl. Maj:ts Befallningshafvande och Landtmäteri-styrelsen uttalade åsigt om behofvet af förhöjd aflöning för storskiftesoch afvittrings-landtmätarne, anser dock, med afseende å beloppet af den aflörmg, som bestås tjenstemännen i jemförlig grad med deras samt tillfället för landtmätare att vid jemförelsevis unga år vinna anställning vid storskiftesoch afvittringsverken, lönebeloppen nu endast böra bestämmas i två lönegrader med nuvarande aflöningen 1,500 Ridr i den första och 2,000 Ridr i andra graden, med rätt för landtmätare att, efter väl vitsordad tjenstgöring under tio år, uppflyttas i andra lönegraden; hvaremot samtlige storskiftesoch afvittrings-landtmätarne skulle lemnäs tillfälle att genom ökadt arbete bereda sig en förhöjd årlig inkomst af högst 400 Ridr, en anordning, som af redan vunnen erfarenhet visat sig egnad att framkalla en betydlig förhöjd och, såvidt kändt är, derför ingalunda försämrad arbetsprodukt. Den af Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Westerbottens län begärda och af Landtmäteri-styrelsen förordade tillökning i afvittrings-landtmätares antal inom nämnda län anser Kongl. Maj:t så mycket mindre för närvarande böra ifrågakomma, innan sig visat, huruvida ej afvittringsarbetena kunna i erforderlig grad påskyndas med nuvarande personalen, sedan densamma genom utsigten till större inkomst eggats till ökadt arbete, — som afvittringsarbetena inom Wester-Norrlands län snart äro afslutade, och genom de i samma län nu anställda afvittringslandtmätarnes förflyttning eller genom besparande af deras arfvoden ökad tillgång på arbetskrafter för de öfriga länen bör kunna beredas. |
St. denna lag, hvarom i Betänk, också är åberopadt att densamma såsom uplysande i sak fanns motionen bilagd och af sådan anledn. blifvit aftryckt. Detta torde vara tillräckligt skäl för Ulsk:s klandrade förfarande alt meddela R. St. en uplysning, som icke pä annat sätt kunnat blifva tillgänglig för Ståndens ledamöter. Att förhållandet skulle vara enahanda med den Norrska bränvinslagstiflningens tryckning, är ett misstag, ty sistnänmnde handlingar voro icke bilagda någon motion i ämnet. Dessutom var här icke fråga om någon öfversätlningskostnad. Frih. Cederström, Rud.: Jag kan icke neka alt, när förevar:de Betänk, jemte den dertill fogade bilaga ankom till Exped.- Ulsk., för att genom dess försorg tryckas, så väckte det hos mig icke ringa förundran att finna LagUtsk. hafva till tryckning sålunda öfverlemnat en på ett annat språk än vårt eget författad lag. Men med afseende å denna bilagas ringa omfång, och då Exped.Utsk. i sin ställning såsom endast verkställande en af annat Utsk. äskad tryckningsåtgärd, svårligen kunde finna sig liefogadtatt ingå i någon controvers med LagUlsk. härom, har jag icke heller trott mig böra framkalla några svårigheter deremot, helst som R. St. under Riksdagens lopp gillat tryckningen af t. ex. Norrska bränvinslagen, om hvars spridande till RiksStms ledamöters kännedom, Serskildta Utsk. gjorde hemställan. Skiljaktigheten i förfarande blifver visserligen Serskildta Utsk. till heder, enär del först frågade sig för hos principalerna, R. St., och derefter besörjde öfversättningen på Svenska. |
S. D. Föredrogos och remitterades till Stats-Utskotlet: l:o Kongl. Maj.ts Nådiga Proposition, angående vissa ändringar i nu gällande stadganden om utskrifningssättet och inrättningen af Allmänna Bevärings manskapet, med dervid gjorda anmärkningar-, 2 :o Dito dito om upphörande af det från rotehållare eller soldater vid In delta Infanteriet nu utgående bidrag till soldat-beklädnadens anskalfande och underhåll, med dervid gjorda anmärkningar; 3:o Dito dito, om upphörande af Furage-passevolans-afgiften vid beridna rusthålls-regementena, med dervid gjorda anmärkningar; 4:o Dito dito, i fråga om beräkningsgrunden för Salpeter-hjelpens utgö rande inom en del af Södermanlands län ; 5:o Dito dito i fråga om dispositionen af 6 stycken holmar i Götheborgs och Bohus läns skärgård; 6:o Dito dito, angående utbyte af Kronolänsmans-boställena Melby och Näs by emot Kronoskatte-hemmanet Bredinge på Öland; 7:o Dito dito om upplåtande af mark å Krono-parken Råda-ås i Skaraborgs län för en vattenledning till staden Lidköping; 8:o Dito dito angående försäljning af f. d. Landshöfdinge-residens-tomterne i staden Piteå, med å deni. befintliga byggnader; 9:_o Dito dito Skrifvelse, i anledning af förre myntmästaren J. A. Grandin sons underdåniga ansökning om ersättning för förlorade boställsrum; samt 10:o Erik Erssons från Gefleborgs län motion, angående afsättande af reserv-anslag att användas vid liqvid emellan tiondegifvare och räntetagare m. m.] S. D. Efter skedd föredragning lades till handling arne Kongl. Majits Nådiga Skrivelser: 22 Prot.-Utdrag den 8 November i856. l:o I anledning af åtskilliga utaf Rikets Ständer vid sistförflutua Riksmöte föreslagna lagförändringar; samt 2:o Om förordnande af en Statsråds-ledamot i afseende på handläggningen af vissa i Riksdags-Ordningens 50 oell 42 §§ omförmälda Riksdags-ärenden. |
Såsom ett i detta afseende verksamt medel, hvarigenom så väl en ytterligare minskning uti Statens påräknade bidrag kunde beredas samt rättvist företräde lemnäs de slafvar, hvilka sjelfva vilja medverka till återvinnandet af sin frihet, som ock den egna omtankan för framtida bergning hos dem erhöll en nyttig väckelse, anser Utskottet det vilkor för slafvarnes frigifvande böra, så vidt ske kan, bestämmas, alt Staten icke helt och hållet bestrider kostnaden för densamma, utan att de, som vilja komma af denna fördel i åtnjutande, må föranledas att äfven sjelfve, i någon, om än ringa, mån dertill bidraga. På grund häraf och då således hela kostnaden icke kan på förhand med säkerhet beräknas, har Utskottet funnit lämpligast vara, att dessa medel icke annorlunda anvisas, än att vid nästa Riksdag, efter sig företeende omständigheter och de förändrade förhållanden, som emedlertid kunna inträffa, 6 Banco-Utskotlr.ts Utlåtande , N.o 117. Rikets Ständer blifva i tillfälle att besluta om anslagets fortfarande, oförändradt, tillökadt, eller minskadt belopp. I fråga åter om de allmänna medel, af hvilka detta anslag må utgå, anser Stats-Utskottet, då besittningen af ön S:t Barthelemy, såsom en under Svenska kronan förvärfvad Coloni, måste hafva afsett att bereda fördelar för handeln och sjöfarten, äfven den för dessa föremål lill Kongl. |
Nu har den emellertid kommit fram ånyo efter några års hvila och åter har regeringspartiet naturligtvis gjort allt för att framställa sig som de enda rätta patrioterna och hvar och en, som icke just ville belasta på samma sätt som regeringen, ett icke faderneslandsälskande väsen. Lagen framlades först i landstinget, och alla voro på förhand säkra på, att i detta ting skulle den utan vidare gå igenom i den af regeringen framlagda skepnaden, man var blott nyfiken att få veta huru folketinget skulle mottaga lagen. Men då inträffade det märkvärdiga — landstinget mottog lagen med den största köld. Ussing, som är direktör för Danmarks nationalbank, och som åtnjuter ett utomordentligt anseende hos högern, som han tillhör med hull och hår, talade med största bestämdhet emot lagen; han jemförde ett befastadt Köpenhamn med Dannevirke, båda delarne voro illusioner, som man icke borde bygga på. Och icke nog härmed! Ploug, som alla menniskor ansågo för en af de mest befästnings-ifriga, Ploug, som i sitt nu nedlagda blad “ Fädrelandet " så ofta hade dundrat mot venstern, som icke ville offra nog för Danmark, han talade emot Köpenhamns befastande. Han var den, af hvilken man allra sist hade väntat detta! Efter dessa två mäns uttalanden var det gifvet, att man alldeles icke skulle få veta, huru folketinget förhöll sig till lagen, derför att den icke ens skulle nå igenom Estrups eget landsting. Och detta har bekräftat sig. Der nedsattes ett utskott på 15 medlemmar; detta utskott har i dessa dagar afgifvit sitt betänkande, hvaraf framgår, att det hardelat sig i — fyra minoriteter, hvaraf icke en enda obetin-gadt godkänner regeringens lagförslag. Det mindretal, som visar sig välvilligast, kommer att — efter att hafva uttalat sitt tvifvelsmål, huruvida icke regeringsförslagets val af en befåstad plats i Jylland är olyckligt — att förbigå saken med en dagordning! Det är sålunda hädanefter afgjordt, att icke heller be-fastningssaken genomföres under Estrup. Allt annat har under honom sönderfallit, intet lagförslag genomdrifves vidare; nu visar det sig, att den sak, af hvilken han framför allt påstod sig vara intresserad, också är förvittrad under hans händer. |
Hos Banco-Utslcottets Utlåtande_, A7:o i5g. Hos Utskottet har, vid öfvervägande af detta ärende, förekommit, beträdande först Riksgälds-Contoirets har ofvan omförmälde obligationer, att desamma numera äro till största delen af bemälde Contoir infriade, samt alt de ännu oinlöste blifvit till betalning uppsagde; hvadan någon belåning deraf ej kan komma i fråga. Vid bestämmandet åter af lånerätten för sådana obligationer, som af Riksgälds-Contoiret kunna, under tidrymden intill nästa Riksdag, utfärdas, anser Utskottet afseende allenast böra fästas å beloppet af den ränta, deruti blifvit fösski ifven; med anledning hvaraf Utskottet föreslagit, att de, som löpa med lägre ränta, än 4 | procent, måtte få belånas till högst ^5 procent af det utställda capitalet, och de, som bära 4* procents ränta, och derutöfver, till högst go procent af capital-beloppet. Hvad d ernast angår lottsedlarne för Trollhätte slussverkj så, och enär dylika papper, under de senast förflutne tio åren, icke varit uti Banken belånade, samt det torde kunna lagas lör gifvet, att ej eller hädanefter någon belåning deraf ifrågakommer, tror Utskottet sig böra tillstyrka, alt dessa papper helt och hållet uteslutas från belåningsrätt, helst som, efter hvad Utskottet inherntat, räntebetalningen å berörde lottsedlar upphör med den sista Februari j 853, och' samma lottsedlars värde derefter synes blifva ansenligen förminskadt. |
Ånyo föredrogos och biföllos Banko-Utskottets den 18 dennes e. m. på bordet lagda Utlåtande N:o 5, i anledning af Rikets Ständers senast församlade Revisorers hemställan, det Lands-Kamereraren i Wermlands Län, KammarRälts-Rådit Lindberg må erhålla eftergift af ett honom till betalning ådömdt belopp Odlings-lånemedel, hvilket af f. d. Lands-Secreteraren Kleman blifvit förskingradt; och Memorial N:o 6, i anledning af på Bankens Pensions-stats förflyttade Bok - Prot. Utdr. d. 21 Mars 1840. 167 hällaren Gustaf Wilhelm Sundbergs ansökning att erhålla pension, motsvarande den lön, han enligt constitutorial inom Banco-Verket innehaft. S. D. Beslöt Ridderskapet och Adeln, alt Friherre von KrcemerSj Robert, den 11 dennes f. m. till Stats-Utskottet remitterade motion om sättet för stämmoböternes utgående, äfven borde meddelas Bevillnings-Utskottet. Från II ö g v ö r d. Preste-St.Indet. S. D. Sedan Rikets Ständer beslutat, det skall den i 103 §. Regeringsformen bestämda Nämnd, sorn eger att döma, huruvida Högste Domstolens samtlige ledamöter gjort sig förtjente att i deras vigtiga kall bibehållas, denna dag sammanträda, företogs valet; och befunnos, sedan voteringssedlarne uppsummerade blifvit, följande tili ledamöter af densamma vara utsedde, nemligen: Biskopen m. m. Doctor Hedren. Biskopen m. m. Doctor Holmström, Biskopen m. rn. Doctor Nibelius, Prosten Ödmann, Professoren m. m. Geyer, Contracts-Prosten Hallström, Prosten Stenhammar, Contracts-Prosten Afzelius, Prosten in. m. Astrand, Contracts-Prosten P. G. Svedelius, Dom-Prosten Doctor Elmgren, Professoren m. m. Doctor Moren. |
Allmänna Magasins-Fonden sig företer, hafva Revisorerne ansett sig, rörande upphörandet med indrifningen af dessa medel, böra uttrycka enahanda åsigt, som angående sistnämnde fond yttrats; och får Utskottet, på enahanda skäl, hemställa, alt, sedan nödige åtgärder blifvit vid lagné för indrifningen af Stats-Verkets, i och för nämnde undsättningsanslalter, egande fordringar, den del af dessa fordringar, för hvilka vid 184 • års slut liqvid icke kunnat erhållas, må i räkenskaperne afskrifvas. § i5o. Förkl. 207.) Efter meddelad upplysning, att det belopp af 600 R:dr, som år 1835 blifvit af Handelsbolaget Eric Forsells Söner till Spanmåls-Creditiv-Fonden inbetaldt, men ändock i räkenskaperne fortfarande balancerats, komme att i 1838 års Bokslut behörigen afföras, anser Utskottet Revisorernes dervid gjorda anmärkning icke påkalla vidare åtgärd. § 151. Slats-Utskoltets Utlåtande, N.o j6. 57 § i5i. (Pag. 45. Revisorernes erinran, i afseende på den ringa återbetalning, som åren i836 och i83y egt rum utaf den af Creditiv-Fonden de föregående åren lill undsättning utlemnade spanmål, lärer, såsom tillräckligt förklarad, böra förfalla. § 15 2. (Pag. Kongl. Stals-Conloret bar upplyst, att den prisskilnad, som undsättningstagare i Norrbottens Län fått sig efterskänkt, utöfver en tredjedels afskrifning å deras skulder eller i83o—1833 årens missväxter, numera blifvit lill sitt rälla belopp bestämd, och koinme att i undsättnings-redogörelsen afskrifvas; hvadan Revisorernes anmälan i detta afseende icke erfordrar något tillgörande, § 153. (Pag. 46. |